C.D. Skogman: ”Till hälften örn, till hälften näktergal”

Carl David Skogman (1786-1856)

Carl David Skogman (1786-1856) var prästsonen från Finland som blev svensk finans- och sparbankspionjär. Han var
en av våra tidiga reformpolitiker, sökte väcka intresse för sparbanker och blev en omtyckt chef. Med en karriär i den svenska administrationen som kommittéslav och generaldirektör blev han under åren 1821-1838 Karl XIV Johans finansminister. Han ville få landet att ta efter Englands och USA:s nya idéer för att tillämpa dem på problem som Sverige mötte. Skogman som fick uppleva Karl Johanstidens dramatik tål att jämföras med den senare (mer kände) finanspolitikern J A Gripenstedt.

Om Skogman har det tyvärr funnits litet skrivet sedan tidigare. Nu har Ingvar Körberg, lärare och sparbankshistoriker, ur arkiven samlat vad som finns att säga om Skogman. I sin bok Friherren från Lovisa: Carl David Skogman, Den okände makthavaren (Storkamp Media, 160 s) tecknar han skickligt dennes profil, allt från uppväxten i Pernå över studierna i Åbo till den långa insatsen i svensk offentlighet.

Som son till kaplanen Jacob Skogman och hans maka Maria Magdalena utbildades Carl David som då var vanligt först i hemmet. Efter gymnasiet i Borgå fortsatte han bara 14 år gammal till Åbo Akademi där han fick stöd av Frans Michael Franzén, den blivande biskopen som då var professor vid akademin. Skogman var en klar talang, men var som ung dock även så självsäker och viljestark att det som Körberg framhåller nog blev påfrestande.

Som många unga män vid tiden hade Skogman stora livsplaner. Han reste till Stockholm där han antogs som kanslist i statsförvaltningen. Efter ett par år som jurist i Åbo fick Skogman snart en välgörare, statsrådet Mathias Rosenblad som även hjälpte honom ekonomiskt.

För en ofrälse person var den gången många karriärer stängda. Att Skogman så lätt kom fram berodde på att hans mångsidiga talang och arbetsförmåga erkändes av adliga ämbetsmän som insett förfallet i dåtidens Sverige. Skogman hade lätt för att få kontakter, samtidigt som han var realist och praktiker, och blev snart vän med tidens högsta ämbetsmän.

Snart fick Skogman tjänst på det som motsvarar finansdepartementet. Av sin chef där, finländaren Gustaf Fredrik Wirsén, gavs han 1812 tillfälle att göra en studieresa till England, Västindien (Guadeloupe samt kolonin S:t Barthélemy) och Amerika. Av dagboken framgår att Skogman tog starka och livsavgörande intryck. Han följde sina instruktioner och kommenterar träffsäkert inslag i det ekonomiska livet. Vetgirigt och kritiskt antyder han, vad som kan användas hemma. Om de människor han möter gör han ofta lustiga iakttagelser.

Vilka hinder ska tas bort i svensk lagstiftning? Hur kan amerikanska fartyg lockas till svenska hamnar? Är ön Guadeloupe något att satsa på? Skogman hade många frågor att svara på. I England blir han vän bl a med kanalbyggaren Thomas Telford, som hjälpt till med Göta kanal. Skogman skaffar även in bankrapporter och liberal litteratur, av Adam Smith med flera. Han sätter sig snabbt in i det han läser.

Skogman ville bl a se tullarna avskaffade. Åter i Sverige ville han främja den fria marknaden och frihandeln. Likaså utbildningen – Skogman låg bl a bakom bildandet av det som nu heter KTH, Tekniska Högskolan. Han verkade även för judarnas rättigheter i affärslivet. Det var dock hårt att få gehör för ekonomiska förslag. Kungen och vissa rådgivare misstrodde en snabb liberalisering. Det fanns även olika åsikter om finans- och industripolitiken. Svaga företag borde inte stödjas, ansåg Skogman. Däremot borde sparande uppmuntras.

Att driva på dessa idéer tog tid och Skogman blev frustrerad. I tidens primitiva förvaltning rådde godtycke och minsta motståndets lag. Tack vare klarsynthet, gott omdöme och arbetsförmåga var Skogman nog ändå rätt person att driva sina strider. Hans kunskaper i franska gjorde även att han hävdade sig mot kungen. Enligt en mentor, grundlagfadern Hans Järta, var Skogman ”dugligare än mästaren”. När han lämnade statens tjänst fick han beröm för hur han drivit frågorna och även för hur han bemött sina medarbetare.

Carl David Skogman tillhörde den begåvningsreserv som i en trött tid ville få fart på Sveriges näringar. Han var en av de sista finländarna som erbjöd det gamla moderlandet sina tjänster. Med sin energi, sin kunskap och integritet blev han pionjär för nya tänkesätt och inspirerade andra. Som tack för vad han uppnått upphöjdes han i friherrligt stånd.

Ingvar Körbergs bok ger med sin livliga perspektivrika stil chans att utom Skogmans livsöde begrunda villkoren under den tid då Sverige moderniserades. När man väl börjat läsa boken, har man svårt att sluta.

Carl Johan Ljungberg

Annonser

6 Responses to “C.D. Skogman: ”Till hälften örn, till hälften näktergal””


  1. 1 Tomas Johansson september 29, 2010 kl. 12:41

    Första hälften av 1800-talet är en mycket intressant tid, revolutioner härjade i Europa, 1840 revolution igen i tyskland och Frankrike (1789 blev ju fiasko).
    Sverige verkar aldrig dras med i revolutionerna, jag har grubblat på varför det blev så, det har följder än idag vad gäller statens roll. I norra sverige var ”läsarna” på gång, en slags liten revolution i sig (hänger ihop med senare arbetarrörelser och väckelser).
    Så finns mer av värde från 1800-talets första hälft så tveka inte att skriva om det. Vi vet alldeles för lite om den tiden.
    Det var då Sveriges grundvalar skapades, industrinationens.
    Ägarstrukturen av själva landbacken gjordes om totalt.

  2. 2 Alexandra Alexandersson september 29, 2010 kl. 22:04

    …”Sverige verkar aldrig dras med i revolutionerna, jag har grubblat på varför”…
    Jag tror att Sverige vid tiden efter att Finland förlorats, var så pass slaget, så pass korrumperat och utan egentlig resning någonstans, att det inte fanns mycket att göra någon ”erövring” (inbördeskrig=revolution?) om? Ett redan slaget, erövrat, land, är ju inte så mycket att försöka slå?…..

  3. 3 Alexandra Alexandersson september 30, 2010 kl. 7:07

    Ps. Och förresten så kan man ju tycka att den ”svenska revolutionen” (i det lilla, lilla Sverige), tog sig uttryck i betydligt mindre format? Gustav III mördades ju, hans son avsattes, och därmed var ”revolutionen” klar….?

  4. 4 Per oktober 1, 2010 kl. 1:08

    ”För en ofrälse person var den gången många karriärer stängda.”

    Nonsens. Exakt vilka var dessa ”många karriärer” som var stängda för ofrälse på 1800-talet?

  5. 5 Carl Johan Ljungberg oktober 29, 2010 kl. 20:18

    Signaturen ”Per” menar att påståendet att det i Sverige fanns hinder för det tidiga 1800-talets borgerliga talanger är ”nonsens”. Men jag sökte närmast sammanfatta synpunkter på temat ur Ingvar Körbergs bok om C D Skogman. Troligen avser Körberg att fast medelklassens genombrott vid tiden hade inletts, kom det att ta tid innan viktiga poster självklart kunde ges till icke-adliga. Detta behöver varken vara särskilt egendomligt eller förkastligt. Att styra riket krävde nu som då kontakter och perspektiv som främst kunde utvecklas i vissa kretsar. Samtidigt måste den gustavianska eliten främst genom nederlaget i Finska kriget ha framstått som svag och flera bland de högre ämbetsmännen torde som boken framhåller ha upplevt att ”nytt blod” behövdes.
    Detta bör knappast ha missgynnat en personlighet som Skogman.

  6. 6 Allianspartisten oktober 29, 2010 kl. 21:15

    ”Troligen avser Körberg att fast medelklassens genombrott vid tiden hade inletts, kom det att ta tid innan viktiga poster självklart kunde ges till icke-adliga.”

    I själva verket bröts nog adelns egentliga makt genom det intensiva nyadlandet från 1600-talets mitt och framåt. Innan dess hade den gamla bördsadeln, som härstammde från medeltida riksrådsätter, med anor till12- och 1300-tal, varit dominerande.

    Ett fenomen, som var ganska vanligt, var den så kallade ståndcirkulationen där bondens son blev präst och där prästens son blev adelsman. I detta avseende kan det vara så att Sverige skiljer sig en hel del från andra delar av Europa. På något sätt kanske detta kan ses som ”medelklassens genombrott” även om klassbegreppet kanske inte helt passar in i detta sammanhang.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar