GÄSTKRÖNIKA: Lars Gauden-Kolbeinstveit

HEGEL OCH DEN KONSERVATIVA SYNEN PÅ EKONOMI

Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770-1831)

PÅ DJUPET | Flera av författarna i Tradition & Fasons antologi Konservatism & kapitalism har skrivit om att en liberal syn på ekonomi är alltför ensidigt inriktad på ekonomiska värden och profit. En vanlig kritik mot den liberala marknadsekonomin är att den, trots sin framgångsrikedom, förtränger andra viktiga värden som t.ex. hållbar utveckling eller den etiska nivån i samhället. Jag hör också till dem som menar att en kritik av marknadsekonomin från en konservativ utgångpunkt är klart nödvändig. För marknadsekonomins anhängare är den kanske viktigaste utmaningen att dra nytta av en sådan kritik som likaså kommer från en i grunden marknadsvänlig ståndpunkt.

För att kunna ge fruktbara och kritiska synpunkter på negativa effekter av marknadsekonomin, måste man söka sig tillbaka till hur utvecklingen av liberal ekonomi har förhållit sig till tankar om individen och självförverkligande. Parallellt med utvecklingen av modern marknadsekonomi har också en moralfilosofisk utveckling ägt rum. Synen på individens självförverkligande i förhållande till att marknaden släpps fri, hänger för moralfilosofiska diskussioners vidkommande väsentligen samman med synen på marknadsekonomin. Jag vill i denna artikel ge en inblick i den tyske filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegels (1770-1831) tankevärld och hans sätt att närma sig ekonomiområdet från en socialfilosofisk utgångspunkt. Hegel utvecklade under sin tidliga period – i Jena i Tyskland – ett stort intresse för de framväxande ekonomiska teorierna. Det är Hegels kombination av socialfilosofi och ekonomisk teori som gör hans idébildning relevant för en konservativ kritik av en liberal syn på marknadsekonomin.

Hegels socialfilosofi

Hegel ansåg att människor i grunden (ontologiskt sett) är sociala varelser. Med detta som utgångspunkt utvecklar han sin teori om ”ömsesidigt erkännande” som en central del av individens självmedvetande. Det är när två individer ömsesidigt erkänner varandra som sådana, som de uppnår självmedvetenhet om sig själva. Den enskilda människan är alltså inte en fullt utvecklad och fri individ förrän hon får erkänsla från en annan individ. När individer ömsesidigt erkänner varandra – i den moderna sociala kontexten – realiseras den individuella friheten. Det ömsesidiga erkännandet är också nödvändigt för att uppnå den personliga karaktär och självständighet som behövs för att agera ansvarsfullt och moraliskt inom den sociala kontexten.

Idén om att individens frihet är relaterad till erkännandet präglar också Hegels syn på det ekonomiska utbytet. Så som jag tolkar Hegel är det väsentligt för honom att ekonomiskt utbyte inte betraktas som en egen sfär vid sidan om en struktur av ömsesidigt erkännande. Detta hänger samman med Hegel som systemfilosof och hans idé om ”Das Wahre ist das Ganze” (sanningen är helheten). Ett separerande av den ekonomiska sfären från en moralisk och social sfär är inte i samklang med Hegels filosofi. Detta leder till att Hegel får problem med att godta en onyanserad tolkning av Adam Smith, att individer som maximerar sitt egeninteresse inte samtidigt kan förena sitt självförverkligande med vad som är bäst för samhället. Enligt Hegel kan man det, under vissa förutsättningar.

Hegel skriver att förhållandet mellan den subjektiva egennyttan och allmännyttan är dialektisk . I det dialektiska samspelet mellan subjektiv egennytta och allmännytta erkänner individen det ömsesidiga beroende som uppstår mellan marknadsaktörerna. I ett produkstionssamhälle som är präglat av arbetsdelning, och folk som handlar med varor och tjänster på en marknad, är de subjektiva egeninteressena ömsesidigt sammanvävda i en allmännelighet: ”Denna allmännelighet innebär att vara erkänd, och det är det momentet som gör isolerade och abstrakta behov, medel och sätt att tilfredsstilla dessa på, konkreta och samhällsmässiga.”

Ett av ekonomiområdets mest berömda exempel på att det är egenintressena som utgör det ekonomiska utbytets drivkraft, är Smiths berömda exempel: ”Det är inte av … ölbryggarens eller bagarens välvilja som vi får vår middag, utan utifrån deras egeninteresse”. Enligt hegeliansk uppfattning är det fel att uppfatta bagaren och ölbryggaren som två isolerade individer som var för sig är upptagna av egenintressen.

Utövande av egenintresse ska inte förstås som någonting ensidigt egoistiskt. Detta var inte heller Smiths poäng. Utövandet av egenintressen handlar om att finna sina roller i samhället och att utföra det arbete som man är bra på – till fromma för både en själv och andra. När bagaren specialiserar sig på att baka bröd och ölbryggeren på att brygga öl, så uppstår en erkännandekultur vari bagaren erkänner ölbryggeren, deras ömsesidiga beroende av varandra och att de genom sin specialisering kompletterar varandra. Denna hegelianska uppfattning av arbetsdelningen är inte speciellt olik Smiths moralfilosofi och tankar om egenintressen. Olikheten mellan de två filosofierna har snarare uppstått p.g.a. att ekonomiområdet senare kommit att få ett alltför starkt fokus på egenintressen. Den ekonomiska doktrinens något ensidiga fokus på rationella aktörer vilka var för sig uppfyller sina egenintressen, har medfört onyanserade tolkningar av Adam Smith som på så vis aktualiserar Hegels tankar i vår tid som ett betydande komplement till Smith.

Individen och marknadsekonomin

Hegel (till höger) lyfter på hatten för Napoleon i Jena 1806.

Hegel relaterar frigörelsen av subjektet och individualiseringen av samhället till tre huvudströmningar i den moderna tiden: Reformationen, Upplysningstiden och marknadsekonomins framväxt. Det är Hegels oro för överdriven subjektivitet i den moderna ekonomin som gör honom intressant för en betraktelse om konservatismens relation till kapitalismen. I likhet med Adam Smith fruktade Hegel en marknadsutveckling där individen så att säga blir sig själv nog. Hegel varnar med eftertryck för en utveckling i riktning mot en marknadsekonomi driven av personer som är alltför ensidigt upptagna av sina egenintressen. I Rättsfilosofins grunddrag (1821) skriver han att ”Tendensen i samhällets utveckling går mot ett obestämt mångfaldigande och specificerande av behov, medel och njutning – d.v.s. lyx – där gränsen mellan naturliga behov och kultiverade behov försvinner”. Det Hegel här beskriver är en konsumtionskultur där strävandet efter omedelbar behovstilfredsställelse svårligen kan betraktas som civiliserat och människovärdigt. Hegel varnar för en ekonomi som bygger på en förbrukningkultur där kontinuerlig behovstillfredsställelse upphöjs till det moraliskt riktiga och blir själva drivkraften i ekonomin. Individen hamnar i obalans med sig själv och andra eftersom hon är alltför upptagen av de omedelbara behoven. I det sociala momentet ligger en frigörande aspekt, som befriar den enskilde från det ensidiga fokuset på omedelbar behovstillfredsställelse. Deltagandet i en social och erkännande kontext är i sig själv viktig, och får vid sidan om detta ytterligere mening i den konkurrenskultur som växer fram i samhället samtidigt med marknadsekonomin.

Individer som inte hör till en given samhällsgruppering eller korporation kommer att känna sig osäkra och isolerade enligt Hegel. Hegel skriver: ”hans isolation reducerar honom till fördärvets själviska sida, och han blir osäker på resultat och tillfredsställelse. Han måste då pröva att få erkännande via utvändiga tecken på personlig framgång. Men sådana uttryck vet inga gränser.” Hegels tankar om samhällsgrupperingar eller korporationer ska inte tolkas som ett reaktionert eller strukturkonservativt försvar av bestående klasskillnader eller enskilda gruppers privilegier. I ett politiskt sammanhang är han också väldigt kritisk till att kooperativ framhäver sina särinteressen. Det kommer att leda till kaos, menar Hegel.

Hegels försvar av individens rätt till självständighet och personliga val av samhällsgruppering, visar att han hade en god uppfattning om och stor känsla för den plats som subjektet skulle få i det moderna samhället. Individualiseringen bör likväl inte bli så ensidig att den enskilde människan inte förstår att hennes egenintressen måste ses i ett samspel med andras intressen och allmänintresset. Man ska dock inte göra misstaget att tolka Hegels kritiska hållning till egeninteressen i samband med sådana filosofiska strömningar som fördömmer utövandet av egeninteressen. Det är det återhållsamma och bildade utövandet av egenintressen som Hegel var anhängare av. Hegel intresserade sig för att ökade ekonomiska utbyten också hade en positiv samhällsmässig och social dimension. Ökad handel leder till utveckling, och enligt Hegel är detta också den bästa vägen till utveckling. Han säger också att nationer som strävar mot något stort strävar mot havet och de möjligheter till handel som havet och floderna ger.

Fastän Hegel är i grunden positivt inställd till den ekonomiska utvecklingen, finns det delar av den som oroar honom. Jag har redan nämnt de destabiliserande tendenser som en alltför individualistisk inställning till ekonomin kan medföra. En central faktor här är förlusten av det personliga erkännandet, vilket leder till en slösaktig konsumtion. En annan faktor är fattigdom. ”Den viktiga frågan om hur fattigdom ska bekämpas, skakar och plågar hela tiden det moderna samhället” skrev en av Hegels studenter i ett tillägg till § 244 i Rättsfilosofins grunddrag. För Hegel kan fattigdomsproblemet sägas motivera behovet av en offentlig sektor, men han säger samtidigt att det borgerliga samhället som sådant ombesörjer fattigdomsbekämpning utan att det samtidigt kränker individers självständighet och ära.

Hegel anser att det offentliga spelar en stor roll för att säkerställa allmännyttan. På frågan om hur grundläggande sociala uppgifter ska lösas, såsom att garantera människor deras dagliga bröd, har Hegel inte några entydiga svar. Hans tankar kring detta kännetecknas av en stor portion pragmatism. När det gäller den ekonomiska sidan av samhället, är huvudtanken att ett fritt näringsliv garanterar det bästa resultatet. Men detta bör samtidigt balanseras av det offentliga, som måste se till att näringslivets verksamhet inte går stick i stäv med det allmänna bästa. De fundamentala byggstenar som ger både staten och marknaden en etisk grund att stå på är å ena sidan familjen, å andra sidan civilsamhället.

Hegels aktualitet idag

Den enorma överkonsumtionen och västvärldens synbarligen omättliga aptit, visar att Hegel sätter fingret på en viktig fråga som uppkommer när marknadsekonomin blir alltför starkt förknippad med ensidig individualism. Överkonsumtionen har en moralisk sida och en miljömässig sida som hänger ihop med varandra. Faran med Hegels filosofi är att den reduceras till en ren social analys, utan några egentliga politiska lösningar. I den mån Hegels tankar så som här nämnts kan ligga till grund för politiskt reformarbete, kan det vara för att understödja en mer liberal ekonomisk politiks nödvändighet för att stärka civilsamhället. Daniel Bergström skriver i sin artikel i Konservatism & kapitalism om hur skattelättnader inte bara stärker individen och dennes rättigheter, utan tillsammans med en mindre offentlig sektor också kan stärka civilsamhället som sådant. Bergström skriver:

    ”En liten stat med låga skatter och stora incitament till ansvarstagande och arbete leder till självförsörjande och självständiga individer, vilket i sin tur leder till ett stärkt civilsamhälle. När staten och dess skyddsnät drar sig tillbaka så breder de naturliga, ursprungliga gemenskaperna som familjen och religionen ut sig.”

Hegels filosofi kan som synes stödja en del konservativa politiska argument. Men jag vill framhålla att hans socialfilosofi i första hand har en idépolitisk snarare än sakpolitisk relevans: om vad det innebär att vara en fri och rationellt självbestämmande individ. Hegels teorier om ömsesidigt erkännade och ekonomiskt utbyte visar att de mest individualistiska och liberala idéerna om ekonomi i praktiken undergräver individens möjlighet att leva fritt inom ramen för en struktur av ömsesidigt erkännande.

    (Översättning från norska av Ricky W. Karlsson och Jakob E:son Söderbaum)

    Lars Gauden-Kolbeinstveit är utbildad filosof med en master från Universitetet i Oslo. Han är verksam vid den norska liberala tankesmedjan Civita, och medlem i redaktionsrådet för den norska konservativa tidskriften Minerva.

19 Responses to “GÄSTKRÖNIKA: Lars Gauden-Kolbeinstveit”


  1. 1 gautic01 oktober 8, 2010 kl. 19:03

    Det är en aning svårt att inse att Hegel skulle ha någon relevans då det gäller modern ekonomi. Här är det självfallet von Hayek, Friedman och Schumpeter som gäller. Att marxismen-leninismen inspirerats av Hegel är väl inte direkt någon rekommendation. Hur är det med stödet i denna webtidskrift för fri företagsamhet?

    Bertil Häggman

  2. 2 Söderbaum oktober 9, 2010 kl. 8:54

    Häggman: ”Hur är det med stödet i denna webtidskrift för fri företagsamhet?”

    Det beror lite på vad du lägger i den frågan. Ingen av oss förordar en offentlig expropriering av näringslivet som marxisterna, eller ens att staten ska ombesörja uppgifter som kan skötas inom den privata sektorn. Principen om den privata sektorns frihet omhuldas av oss alla. Däremot förordar ingen av skribenterna legalisering av t.ex. prostitution eller narkotikaförsäljning. Hur ser du själv på legalisering av detta?

    Det utvecklade svaret på din fråga ges i antologin Konservatism & kapitalism (gratis för nedladdning i högerkolumnen).

  3. 3 gautic01 oktober 9, 2010 kl. 17:24

    Tja, Jakob, prostitution och narkotikaförsäljning. Jag ser det nog som sidofrågor, som leder bort från viktigare problem som det där med fri företagsamhet och auktoritära stater som Kina. Är det så att fri (?) företagsamhet är effektivare under auktoritära system? Vad händer med demokratier och ett fritt näringsliv i Väst nära Kina har så enorma fordringar på USA? Vad betyder det att Peking har ett sådant överskott att man kan erbjuda det av socialisterna förstörda Grekland lån samtidigt som kinesiska ledare stolta uppträder med klassiska grekiska byggnader i bakgrunden? Vad är vår klassiska civilisation på väg? Är det där med prostitution och narkotikaförsäljning inte en form för navelskådande?

    Bertil

  4. 4 Allianspartisten oktober 10, 2010 kl. 9:51

    ”Är det så att fri (?) företagsamhet är effektivare under auktoritära system?”

    Frågan som måste ställas, i exemplet Kina, är om företagsamheten här egentligen är så fri. De facto är många av företagen på det ena eller andra sättet statskontrollerade. Det man gjort är att ta betydande komponenter av kapitalism och marknadsekonomi i sin tjänst utan att för den skull ge upp ambitionen att behålla den ”totala makten”.

    Det jag tycker historien visat oss att fri ekonomi är ett nödvändigt villkor för demokrati, däremot är kanske inte demokrati ett lika nödvändigt villkor för fri ekonomi.

    Dock tror jag att man underskattat kraften i den fria ekonomin vilket förr eller senare kommer att leda till det statsbärande kommunistpartiets fall.

    Sedan kan man bara hålla med om att USA’s skuldsättning till Kina är den största potentiella krutdurk vi just nu har på vår jord. En krutdurk som dock får väldigt lite uppmärksamhet.

  5. 5 gautic01 oktober 10, 2010 kl. 11:02

    ”Är det så att fri (?) företagsamhet är effektivare under auktoritära system?”

    ”Frågan som måste ställas, i exemplet Kina, är om företagsamheten här egentligen är så fri.”

    Hur fri företagsamheten är i Kina är kanske en fråga också för nationalekonomer. Fokus i min fråga var att om man i ett auktoritärt system använder komponenter av ”free enterprise” (har aldrig gillat ordet kapitalism, en term som ofta missbrukas) kan det bli effektivare än i ett västligt marknadssystem? Det finns många vinklingar för en analys. Fri tillgång till arbetskraft, som kan behandlas litet hur som helst. Ständigt kinesiskt stjälande av företagsidéer i Väst. Det är i sin tur ett resultat av frihandel, som är bra. Kan det vara så att frihandeln undergräver Västs globala position.

    Ja, vad är grunden för Västs framgångar. Är det inte en kombination av demokrati och fri företagsamhet? Normalt bör man väl säga att alla totalitära regimer kollapsar, förr eller senare. Men är inte Kina unikt? Man har byggt upp tillgångar som gör det möjligt att manipulera hela världen inklusive EU. Snart ser vi kanske den kinesiska eliten uppträda som ”räddare” i Spanien, Portugal och Irland?

    Det är inte bara USA:s skuldsättning som bör oroa. Tyskland upplever en exportframgång av sällan skådat slag. Det beror på Kina. Om Kina lägger om sina importorder skulle det leda till problem för Tyskland. I Sverige blev Kalmar lurad av kineser att investera. Det finns enorma vilseledningsmöjligheter för Kina i den nuvarande situationen.

    Fri företagsamhet är en fantastisk pådrivare för välstånd men kan det vara så att Kina i free enterprise funnit nyckeln till kommande världsdominans?

    Är det inte dags för civilisatoriska analyser och globalt geoekonomiskt tänkande? Finns för övrigt den nya kapitalismskriften på papper?

  6. 6 Allianspartisten oktober 10, 2010 kl. 11:26

    guatic01,
    ”Fokus i min fråga var att om man i ett auktoritärt system använder komponenter av ”free enterprise” (har aldrig gillat ordet kapitalism, en term som ofta missbrukas) kan det bli effektivare än i ett västligt marknadssystem?”

    Jag tror att svaret på denna fråga är kortsiktigt ja men långsiktigt nej.

    Den ”fria ekonomin” kommer att sätta igång krafter, även i ett auktoritärt system, som på sikt kommer att jämna ut flera av de kostnadsfördelar som en ”ny ekonomi” har under den fas som t.ex. Kina och Indien befinner sig i. Vi kan som jämförelse se på länder som Japan och Sydkorea även om allt inte är jämförbart.

    En faktor som kommer att jämnas ut över tiden är kostnaden för arbetskraft. Denna ökar i en växande ekonomi. Det börjar bland högkvalificerade yrken men kommer sedan naturligt, precis som i den europeiska utvecklingen, sprida sig till andra kategorier. Hur det är i Kina vet jag inte men i Indien ligger den årliga löneökningen för ingenjörer någonstans i spannet 10-20 procent, medan vi i västvärlden kanske talar om 1-3 procent.

  7. 7 gautic01 oktober 10, 2010 kl. 12:16

    ”Fokus i min fråga var att om man i ett auktoritärt system använder komponenter av ”free enterprise” (har aldrig gillat ordet kapitalism, en term som ofta missbrukas) kan det bli effektivare än i ett västligt marknadssystem?”

    ”Jag tror att svaret på denna fråga är kortsiktigt ja men långsiktigt nej.”

    Beträffande Sovjetunionen var det så att regimen vägrade att göra några reformer i riktning av fri företagsamhet. Det ledde till snabb kollaps 1989 – 1991. Uppmuntrade av vad som hände i Europa demonstrerade studenter för frihet i Peking 1989. Deras demonstration slogs ner med våld. Sedan har det varit locket på. Det finns en rädsla i Väst att kommunistregimens snara fall kan leda till oroligheter i Kina. Därför anser man det vara bättre att låta regimen sitta kvar och plåga majoriteten av det kinesiska folket. Det går inte att jämföra med Japan (vars auktoritära system krossades i andra världskriget) och Sydkorea, som inte hade ett totalitärt system utan ett auktoritärt system som hyllade den fria företagsamheten.

    Arbetskraftskostnaden kommer aldrig i Kina upp på till exempel europeisk nivå. Fördelen med billig arbetskraft kommer att finnas kvar i Kina länge. Indien är världens största demokrati. Det går inte att jämföra situationen i Indien med den i det totalitära Kina.

    Jag tror inte den ärade debattören riktigt förstår det kinesiska problemet. Läs gärna advokaten Gordon Chang i tidskriften Forbes för initierade kommentarer om den kinesiska frågan.

    Till sist. Kanske kan fredspriset visa sig vara en öppning för att försvaga det kommunistiska partiets grepp. Framtiden får utvisa. Under tiden söker Kina underminera Väst med dess egen uppfinning: fri företagsamhet.

  8. 8 Söderbaum oktober 10, 2010 kl. 12:49

    Häggman: Jag förringar med mitt svar ovan på intet sätt betydelsen av Kina som växande stormakt, ett ämne som också jag fått upp ögonen mer och mer för. Jag tolkade din fråga mera ur principiell synpunkt snarare än utifrån globala utmaningar. Det du skriver är i allra högsta grad viktigt att fördjupa sig närmare i. Kina koloniserar Afrika. Genom köpet av Volvo Personvagnar och Volvo Personvagnars styrelseplatser i t.ex. Chalmersstiftelserna har Kina nu stort inflytande över forskning och utveckling i Göteborgsregionen. Ulf Wickbom skrev också fyra intressanta artiklar om det framväxande Kina i Barometern i somras:

    Del 1: http://www.barometern.se/ledare/kolumnister/ostern-ar-rod-luften-ar-gul(2019461).gm
    Del 2: http://www.barometern.se/ledare/kinas-flotta-havens-polis(2020993).gm
    Del 3: http://www.barometern.se/ledare/kina-provocerar-svarar-sverige(2023893).gm
    Del 4: http://www.barometern.se/ledare/kinas-frammarsch-moraliskt-dilemma(2025486).gm

    Jag tror faktiskt att Väst är på nedgång, att Kina och Inidien är morgondagens globala huvudaktörer, att det finns mycket uppdämt hat mot väst runtom i världen inte minst p.g.a. kolonialismen, och att vi gör bäst i att alliera oss med Indien om den demokratiska samhällsordningen ska ha en chans i världen framöver. Vad säger du, som geopolitisk analytiker, om den något korthuggna och kategoriska analysen?

    ”Finns för övrigt den nya kapitalismskriften på papper?”

    Den är på väg, med denna Hegel-artikel som tillägg. Vi kommer att annonsera för den här på T&F när den anlänt från tryckeriet.

  9. 9 gautic01 oktober 10, 2010 kl. 13:06

    Det finns civilisatoriska indikatorer som kan peka på att det kanske är dags för ett nytt varv runt jorden. Min egen åsikt, givetvis en bland många, är att den västliga civilisationen i dess moderna form ännu är ung. Rom varade i 2000 år. Väst kommer att ha åtminstone samma livslängd men det gäller att upptäcka de faror Du så vältaligt framhållit. Debatten rasar men jag är övertygad om att ansvariga experter i de olika västliga regeringarna tänker på den problematik Du understryker som viktig.

    Dock menar jag att man i dag inte kan diskutera fri företagsamhet (kapitalism) utan att väga in civilisatoriska, geopolitiska, geostrategiska och geoekonomiska prognoser. Det skall bli intressant att se om sådana överväganden har gjorts i skriften om free enterprise, som ännu enbart finns i elektronisk form.

  10. 10 gautic01 oktober 10, 2010 kl. 14:07

    Kanske någon liten rad för att understryka vikten av skapande förstörelse inom fri företagsamhet. Med 30 års erfarenhet av handläggning av konkurser i mitt tidigare arbetsliv har jag kommit att betrakta konkursen som ett väsentligt instrument i ekonomin. Det är en underskattad lösning. Samtidigt är konkursen ett alternativ till omfattande socialistiskt inspirerade statliga lösningar med användning av skattebetalarnas pengar i stor skala.

    I extrema kristider som de som började 2008, då hela det dåligt skötta bankväsendet var i gungning, kan man givetvis tänka sig kortvariga stödåtgärder. Annars bör det för det mesta vara konkursen som gäller.

    gautic01

  11. 11 Allianspartisten oktober 10, 2010 kl. 22:52

    gautic01,
    ”Jag tror inte den ärade debattören riktigt förstår det kinesiska problemet.”

    Kanske inte men jag tror det är viktigt att skilja på äpplen och päron.

    Till ”äpplena” hör då att en ”fri ekonomi”, eller i varje fall betydande komponenter av denna, har satt igång en ekonomisk utveckling i världens två folkrikaste länder (Kina och Indien). Båda dessa länder hade tidigare strikt reglerade ekonomier även om det endast var i Kina som den socialistiska planekonomin implementerats fullt ut. Det hela visar tydligt på den kraft som finns i den ”fria ekonomin” samtidigt som det visar det hopplösa i att få en socialistisk ekonomi att fungera.

    I detta avseende är Kina och Indien jämförbara. Det som också är ganska säkert är att den pågående expansionsfasen inte kommer att pågå för evigt utan att det hela såsmåningom kommer att övergå i en mer ”normal” fas.

    Till ”päronen” hör att Kina på olika sätt utnyttjar sin ställning och inte minst sin undervärderade valuta till att skapa ekonomiska och kanske även politiska fördelar. Klart är att USA är på väg in i en bekymmersam beroendeställning samtidigt som inte Kina skulle vara där de är i dag utan den amerikanska marknaden, beroendet är alltså ömsesidigt. Hur ”konspiratorisk” denna kinesiska strategi är kan vi inte säkert veta och här finns olika åsikter. En skönlitterär vy av denna konspiration finns i Mankells bok ”Kinesen”, som säkert i vårt land kan ha färgat debatten något. Vaksamhet är nog under alla omständigheter värt att iaktaga.

    I denna ”päronaspekt” är inte Kina och Indien fullt jämförbara även om vi ska ha klart för oss att även indiska företag gör utländska investeringar.

  12. 12 gautic01 oktober 11, 2010 kl. 9:22

    ”Jag tror inte den ärade debattören riktigt förstår det kinesiska problemet.”

    ”Kanske inte men jag tror det är viktigt att skilja på äpplen och päron.”

    Det torde vara tveksamt om man kan jämföra ett totalitärt system med ett demokratiskt. Indien led tidigare av att ha kopierat brittisk socialism men nu är det mycket fritt företagande, dock ännu inte fullt ut.

    Visst är det bra att tro att det blir långsammare utveckling i Kina senare men under tiden skall huvuddelen av det kinesiska folket leva i ett stort fängelse. Själv tar jag mänskliga rättigheter på allvar. Hur är synen på MR i denna bloggtidskrift?

    ”På väg in” i en beroendeställning är väl ändå en underdrift?
    Givetvis är Kina också beroende av USA-marknaden men alla vet att regimen i Peking kan spela fritt. Det finns ju andra marknader.

    Ordet ”konspiratoriskt” är väl inte aktuellt då det gäller Kina.
    Alla bedömare känner till det kinesiska slutmålet utom de som indirekt stöder Kina genom att göra PR för regimen. Ingen nämnd och ingen glömd men de finns litet här och var.

    Själv bryr jag mig föga om kiosklitteraturförfattaren Mankell, som bor i diktaturen Mocambique då och då.

  13. 13 gautic01 oktober 11, 2010 kl. 14:55

    ”Rättsfilosofins grunddrag (1821) skriver Hegel att ”Tendensen i samhällets utveckling går mot ett obestämt mångfaldigande och specificerande av behov, medel och njutning – d.v.s. lyx – där gränsen mellan naturliga behov och kultiverade behov försvinner”

    Hegels roll då det gäller marxismen och existensfilosofin är massiv. Frågan är då vilken roll han spelat för skapandet av den fria företagsamhetens grunder. Den äldre Hegel betraktas i viss mån som ”högerhegeliansk”. Staten var för honom själva grunden för den ”objektiva anden”. Men synen på statens stora roll står långt från frihetlig konservatism.

    Hegel var också ”absolutist” och det finns en skarp motsättning mellan honom och Burke. Den tyske filosofen (1770 – 1831) är efter det sovjetiska statsbyggets kollaps inte särskilt aktuell men det är kanske så att man med hjälp av den ”liberale” norske filosofen som författat artikeln vill väcka liv i ”högerhegelianismen”.

    Och varför inte. Man kan i Sverige säkert hämta inspiration både av Burke och Hegel. Det som personligen stöter mig mest är Hegels beundran för Napoleon, ”den förkroppsligade världsanden”.
    Diktatorn Napoleon var resultatet av den jakobinska revolutionen. Nog är väl Burke att förtedraga framför Hegel, beundraren av staten och skaparen av ett stort teoribygge, som närmast väckte avsky i England?

  14. 14 Allianspartisten oktober 11, 2010 kl. 17:10

    gautic01
    ”Det torde vara tveksamt om man kan jämföra ett totalitärt system med ett demokratiskt. Indien led tidigare av att ha kopierat brittisk socialism men nu är det mycket fritt företagande, dock ännu inte fullt ut.”

    Min jämförelse avser inte politiskt system utan vad som händer när en ekonomi ”befrias” genom att marknadsekonomiska och kapitalistiska incitament införs. Utifrån denna synvinkel är min jämförelse av Kina och Indien fullt relevant.

    ”Visst är det bra att tro att det blir långsammare utveckling i Kina senare men under tiden skall huvuddelen av det kinesiska folket leva i ett stort fängelse. Själv tar jag mänskliga rättigheter på allvar. Hur är synen på MR i denna bloggtidskrift?”

    Det jag menar är att ingen ekonomi i världshistorien kontinuerligt levt under extrem tillväxt. Det som nu händer är att de nya ekonomierna, fullt naturligt, utnyttjar de fördelar de har i form av låg arbetskraftskostnad/stor arbetskraftstillgång kombinerat med att det finns tillräckligt många som har en god utbildningsnivå. Över tiden kommer dessa fördelar att på olika sätt få mindre betydelse då omvärlden givetvis kommer att anpassa sig. Åter detta är rent ekonomiska reflektioner som inte alls har med politiskt system att göra.

    När det gäller det auktoritära kinesiska systemet så tror jag inte vår syn på detta skiljer. Jag ser dock inte att detta system kommer att kunna upprätthållas över tiden. Det aktuella fredspriset visar på regimens desperation där man fortfarande tror sig kunna ”mörka” en nyhet. Med den kommunikation Kina har med omvärlden såväl mediemässigt, digitalt som fysiskt, genom den stora mängd kineser som besöker omvärlden, har regimens strategi i detta avseende nått världens ände. En demokratisering är oundviklig.

    Som perspektiv kan nämnas jag redan i början av 80-talet blev övertygad om Sovjetimperiets förestående fall även om situationen då på många sätt föreföll hopplös. En framsynt person (…som för övrigt idag återfinns i vår regering) fick mig att inse omöjligheten för ett totalitärt system av detta slag att bestå över tiden.

    ”Ordet ”konspiratoriskt” är väl inte aktuellt då det gäller Kina.
    Alla bedömare känner till det kinesiska slutmålet utom de som indirekt stöder Kina genom att göra PR för regimen. Ingen nämnd och ingen glömd men de finns litet här och var.”

    Ja, det beror väl på vad man menar med ”slutmålet”. En sak är att Kina givetvis utnyttjar sin nuvarande styrkepositionatt ”på riktigt” etablera sig som ”global” politisk och ekonomisk stormakt. Här är jag den förste att hålla med om att vi måste var mycket vaksamma. En annan sak är om slutmålet anses vara ett ”världsherravälde”, vilket jag, med all respekt, ändå ser som en något ”konspiratorisk” tanke.

    ”Själv bryr jag mig föga om kiosklitteraturförfattaren Mankell, som bor i diktaturen Mocambique då och då.”

    Det gör inte jag heller (…och enligt min mening var boken inte heller särskilt bra ur ett rent litterärt perspektiv). Dock detta var inte min poäng. Poängen är att författaren i fråga läses av många varför den givetvis, även om det är skönlitteratur, bidrar till att färga debatten. Dessvärre får vi nog inse att det är långt fler som läser ”Kinesen” än vad det är som läser mer seriösa analyser av den kinesiska utvecklingen. En debatt styrs av mer än fakta och rationella argument, något som vår historia kan visa många avskräckande exempel på.

  15. 15 gautic01 oktober 12, 2010 kl. 12:44

    Min personliga åsikt är att man måste se den civilisatoriska bakgrunden. Mänsklighetens historia är civilisationernas historia. Deras historia har studerats av Max Weber, Oswald Spengler, Arnold Toynbee, Carroll Quigley, Adda Bozeman och andra. Jämförande civilisationsanalys saknas dock i Sverige där microhistoria regerar med undantag för undertecknads försök på området sedan 1990-talet.

    Det finns inte bara ”civilisation” utan civilisationer som utmärks av bofasthet, städer och skrivkonst. Civilisation är bredare än kultur. En civilisation skapas som resultat av en speciell, självständig kulturell skapandeprocess som i allmänhet är ett visst folks verk.

    En kinesisk civilisation går tillbaka åtminstone till 1500 f. Kr. (ev. längre tillbaka). Den är huvudsakligen konfuciansk.
    Indisk civilisation kan också kallas den hinduiska. Hinduismen är den grundläggande kärnan.

    Redan 1994 påpekade Lee Kuan Yew att omfattningen av Kinas påverkan på den övriga världen är sådan att man kommer att behöva hitta en ny balans om trettio till fyrtio år. Det går inte att intala sig att Kina bara är en annan stor aktör. Det är den största aktören i mänsklighetens historia.

    För att använda terminologin päron och äpple så är Kina ett päron och Indien ett äpple. De skiljer sig ännu mera åt genom att Kina inte är ett vanligt päron, det är ett megapäron.
    Genom det av Norge utdelade Nobels fredspris kanske en process har inletts som kan leda till att Kina får samma system som Taiwan. Det blir kanske inte som hoppet är i Peking att Taiwan får samma system som Kina eller något i stil med Hongkong.
    Om en mängd svenskar läser kioskboken Kinesen kanske inte spelar lika stor roll som om skickliga analytiker skriver om Kinas framtid.

    Gautic 01

  16. 16 Allianspartisten oktober 12, 2010 kl. 21:02

    gautic01,
    Nu har väl inte avsikten med mina kommentarer primärt varit syftade som inlägg i en ”makroskopisk” debatt om civilisationer. Mitt första syfte är att peka på kraften i den ”fria ekonomin”.

    Jag nöjer mig därför med att konstatera att marknadsekonomiska och kapitalistiska incitament har en välståndsskapande effekt i såväl vår västerländska kristna civilisation som i den hinduistiska och den konfucianska. På samma sätt konstaterar jag att socialistiska planekonomiska incitament har visat sig vara lika misslyckade oavsett i vilken civilisation de appliceras.

  17. 17 gautic01 oktober 13, 2010 kl. 7:24

    Det var inte min avsikt att diskutera makrohistoria. Mitt syfte med inlägget var endast att visa på hur komplicerad frågan med Kina och Indien. Kanske kan indiska ekonomiska framgångar i framtiden balansera problemet med en kommande kinesisk hypermakt.

    Skall med intresse ta del av pappersupplagan av den nya skriften. Av det norska inlägget här kan man nog dra slutsatsen att det blir en kritisk bedömning från min sida.

    Eftersom Claes G. Ryn är populär i den här webtidskriften bör man kanske notera att Oliver Stone anslutit med nya jeremiader om USA:s snara undergång (och hela den västliga världen får man anta). Ryn är givetvis inte ensam. Före honom står Charles A. Kupchan som tror att Kina eller EU blir nästa supermakt. Så har vi vänsterns Emmanuel Todd i Frankrike, som tror att Europa, Ryssland och Japan är de sanna stora makterna. Sen har vi vänsterns Chalmers Johnson (”USA är imperialistiskt”) och den vänsterradikale språkvetaren Noam Chomsky (USA måste enligt honom sluta sträva efter att dominera världen. Om inte, kommer USA att gå under). Till sist har vi den amerikanska paleohögerns Patrick J. Buchanan (Amerika är på väg att begå självmord). Om dessa jeremiader kan bara sägas: USA är en ung hegemon med minst tusen år av framsteg framför sig.

    gautic01

  18. 18 gautic01 oktober 20, 2010 kl. 19:27

    Man övertygas mer och mer om att dagens Europa är det gamla Grekland och USA det gamla Romarriket (som höll i 2000 år). Dåliga finanser i Grekland. Låga pensionsåldrar skall det vara i Frankrike om demonstranter får säga sitt. Dör en svensk officer eller soldat (alltså 1) i det virtuella kalifatet så bör den svenska kontingenten lämna Afghanistan.

    gautic 01


  1. 1 Oskorei » Blog Archive » Konservatism & kapitalism Trackback vid januari 19, 2012 kl. 21:46

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar