Varför har inte GB-gubben stomipåse?

NORMER | Utbildnings Radion har i all sin skattefinansierade vishet bestämt sig för att göra en serie om heteronormer som tydligen har premiär imorgon kväll, popcorn och pepparspray är framme. Godmorgon Sverige hade idag en studiediskussion kring den nya serien. Utöver representant för utbildningsradion fanns även genusdebattören Fanny Ambjörnsson på plats. Någon som kunde förväntas resa invändningar mot projektet lyste dock med sin frånvaro.

Ett smakprov i form av en kort videosnutt visades också från den nya serien. I detta kritiserades bland annat det faktum att GB-gubben nu fått en fru, GB-gumman, vilket man då får anta är ett uttryck av den påstådda förtryckarstrukturen. Det blir ofrånkomligt att inte dra paralleller till Nogger Black, som organisationen centrum mot rasism kritiserade för att vara rasistisk för några år sedan. Politiskt korrekt glass verkar alltså vara något riktigt svårkomponerat. Studiodiskussionen var i övrigt en sedvanlig tävling i floskler om hur heteronormen ställde krav och stängde ute folk. Unga människor mår dåligt av heteronormen, var kärnbudskapet. GB-gubben har plågat Sveriges unga länge nog.

Den enkla sanningen är naturligtvis att GB-gubben är heterosexuell för att en överväldigande majoritet av befolkningen är det. Han är det av samma anledning som att han oftast lyfter på hatten med sin högra hand, och således kan antas vara högerhänt. Om han kunde prata skulle han prata svenska. Han verkar heller inte vara funktionshindrad. Han är en produkt av majoritetssamhället. Det är inget märkligt, tvärt om är majoritetssamhället något helt naturligt. Att flumvänstern ständigt lyckas hitta de mest bisarra exempel för att understryka sin tes om majoritetssamhällets konspiration mot avfällingar visar i grunden att de inte förtjänar att bli tagna på allvar. Om vi ska försöka oss på att snickra ihop en GB-gubbe som har desinficerats från varje antydan till vit medelklass-generaliseringar så kanske vi kan få en transsexuell, rullstolsbunden, förståndshandikappad glassgubbe som läser på komvux. Ni ser, det är verkligen svårt att ta det seriöst, men sådan är den – vänsterns logik.

Jag känner mig ganska övertygad om att vi kommer titta tillbaka på de här diskussionerna om några decennier och betrakta minoritetsivrarna på ungefär samma sätt som vi idag ser på 68-vänstern. De övervintrade för länge, pratade för mycket och hade i grunden aldrig något viktigt att säga. De ville vara kränkta, och i Sverige är det kränkthetssäsong året runt.

Dag Elfström

17 Responses to “Varför har inte GB-gubben stomipåse?”


  1. 1 Populisten oktober 14, 2010 kl. 13:22

    Fast på bilden ovan lyfter han på hatten med vänsterhand. Och ser inte klädseln misstänkt lik ut en regnbågsflagga? Rondören kan mycket väl vara en stomipåse också. Jag anar spännande hemligheter under det glassiga yttre, på samma sätt som nougaten gömmer sig under ytan på en Nogger! 🙂

  2. 2 Dag Elfström oktober 14, 2010 kl. 13:26

    Fast på bilden ovan lyfter han på hatten med vänsterhand.

    Fast det är för att han prioriterar att hålla om GB-gumman. När han står ensam håller han upp hatten med höger hand:

  3. 3 Populisten oktober 14, 2010 kl. 13:33

    Aha! En sann gentleman.

  4. 4 JS oktober 14, 2010 kl. 13:41

    Vad händer när man vänder på honom då?

  5. 5 Dag Elfström oktober 14, 2010 kl. 13:43

    JS: Tänkte inte på det, får undersöka frågan. Men oavsett om GB-gubben är tvåhandsfattad(heter det så?) eller högerhänt borde poängen i artikeln framgå i alla fall.

  6. 6 Matti oktober 14, 2010 kl. 15:35

    Stackars GB! Först insåg de att de hade en glassGUBBE, istället för en glassGUMMA, och att man därmed riskerade att kränka halva Sveriges befolkning. Man försökte följa sina PK-instinkter, lade till en GUMMA, men istället för att kvala in i PK-ligan befäste man heteronormen…kanske finns det någon tjänsteman på GB som sliter sitt hår just nu och ropar: ”Ingen förstår mig! Jag känner mig kränkt!”

  7. 7 Stenfrack oktober 14, 2010 kl. 16:53

    En fantastiskt träffsäker och skrattframkallande analys.

  8. 8 Patrik Magnusson oktober 14, 2010 kl. 17:19

    Jag tycker att det är oerhört kränkande att GB-gubben ser så glad ut! Tänk på alla deprimerade människor. Inte har de så roligt!!!

    Och bara antydningen att karlen kan vara en gentleman. Är inte det samma som nazist ungefär??? I alla fal manschauvinist.

    Ljushårig ser han också ut att vara. Hmm – han är säkert rasist.

    Det enda försonande draget är den röda näsan. Den tyder ju på att han i alla fall kan vara alkoholiserad, vilket ju rimligen borde vara ok, eftersom alkoholister är en svag grupp i samhället. Fast IOGT ginsslar kanske tänder….

    Åh, vad trött jag blir på allt PK-tramsande. Tänker nog sympatiköpa en glass av GB. Undrar om de fortfarande har Nogger Black?

  9. 9 Tomas Johansson oktober 14, 2010 kl. 18:44

    Vore inte Göran Greider som klippt å skuren för en debatt i ämnet.
    Bättre representant för skitpratarvänstern får man ju leta efter, han har hittat sin hemvist i skogarna nånstans i Dalarna, stackars Dalarna, men landsbygden brukar ju få ta emot överblivna ideologier från storstan.
    Absurd är den socialistiska överheten, de har monopol på vissa samhällsdiskussioner, liksom på större delen av miljörörelsen.
    Absurt blir det när man inser att de som verkligen gjorde det som var ”rätt” enligt dessa ideologer fått sina liv förstörda, kvinnor gifta med äkta socialistiska ”velourmän” är inte direkt nöjda, de som ”bytte” yrke, dvs kvinnor i mek och män i vård har enligt statistiken sådär tre-fyra gånger högre sjukfrånvaro…
    skrattet fastnar i halsgropen.

  10. 10 Oskar oktober 14, 2010 kl. 19:42

    Vad säger nu HBT-fantasterna på Munkbron 1?

  11. 11 Allianspartisten oktober 14, 2010 kl. 21:09

    ”skitpratarvänstern”

    Huvudet på spiken!!!

  12. 12 Fläderblom oktober 15, 2010 kl. 8:43

    Vem säger att Clovina (GB-gumman) är en kvinna? Hen kanske är man eller har något annat, hittills okänt, kön. Hen gifte sig visserligen med Clovve (GB-gubben) i maj i år, men det säger ingenting då samkönade äktenskap är faktiskt tillåtna. Varför tror ni för övrigt att Clovve är en man? Vad är egentligen en man? Sociala konstruktioner är sociala konstruktioner, glöm aldrig det!

  13. 13 Alex L oktober 15, 2010 kl. 15:53

    Ja, precis som Fläderblom antyder är det ju P3 som gör fel. De utgår ifrån att GB enbart består av heterosexuella vita män som vill att allting skall vara hetero, och spekulerar inte alls i att GB-gubben kanske är en transperson, och har ingått äktenskap med en annan transperson.

    Se bara på vad som hände med ”Herr Gårman”-skyltarna. I vissa städer gjordes hälften av dem om till ”kvinnliga” skyltar med kjol, men då klagades det ändå, eftersom alla kvinnor ju inte har kjol. Tänk om hälften av skyltarna var kvinnor i jeans, från första början?

  14. 14 Stoller oktober 15, 2010 kl. 19:30

    Kanske är alla kvinnor egentligen män och alla män egentligen kvinnor. Då är det ju män som alltid varit förtryckta. Eller så finns det inga kön, då kan ju heller inte ett kön vara förtryckt – man kan ju inte förtrycka det som inte existerar. Kanske har vi drabbats av psykos på kulturell nivå i västvärlden. Kanske är det verkliga förtrycket att man nu kräver att alla ska vara psykotiska – förneka det uppenbara och betrakta det absurda som sant.

  15. 15 Populisten oktober 15, 2010 kl. 22:04

    Alex L,

    För att inte tala om hur löjligt det blir då man betänker att den svenska övergångsställesskylten pryds av en heltigenom androgyn person. Herr Gårman är ju bara en ordvits som tillkommit efter skylten.

  16. 16 Allianspartisten oktober 16, 2010 kl. 10:12

    Stoller,
    ”Eller så finns det inga kön…”

    Heureka!!! Så måste det givetvis vara och du borde absolut kunna göra en enastående karriär i genusvetenskaparnas skrå. Detta högkvasivetenskapliga skrå där man inte behöver bry sig om irrelevanta trivialiteter fysiologiska och biologiska egenskaper.🙂

    …problemet kan ju förstås vara att du har en förmåga till logiskt och rationellt tänkande, egenskaper som de kvasivetenskapliga vetenskaparna tycks vara helt befriade från…

  17. 17 Alexandra Alexandersson oktober 17, 2010 kl. 8:22

    ATT SLÄNGA UT BARNET MED BADVATTNET. Om blyghet som skam, kontra den sanna blygheten, som en ödmjukhet.

    I kanske mer än femtio år har den s.k. västvärlden överösts med idealet oblyghet. Att vara blyg har förknippats med någonting hämmande, förtryckande, en svaghet och en brist. I Amerika, landet som anses vara föregående, anses blyghet till och med vara en slags sjukdom. Om inte direkt sjukdom, så i alla fall någonting mycket handikappande och någonting som behöver bearbetas bort så snabbt som möjligt. En person som är blyg anses vara behäftad med en vekhet och en svaghet som är störande.

    Den samfällda hyllningen av framåtanda och oblyghet, frimodighet, öppenhet och tillitsfullhet, har istället varit idealet inom film och reklamvärlden, alltsedan efter andra världskriget och kanske ännu längre tillbaka. Kanske hänger denna hyllning rentav samman med den nödvändiga framåtanda som krävdes i rent överlevnadssyfte i ”nybyggarlandet”, där allt skulle bli så mycket bättre än vad det varit i länderna som människorna kom från när de emigrerade till Amerika? Vem vet med säkerhet hur kulturer och traditioner och ideal uppstår? En mängd faktorer finns alltid med i bedömningen och kanske missas också en del? Vad är hönan och vad är ägget? Kan man vara säker på någonting när det kommer till kritan och till orsakerna till varför sociala rörelser och sociala ideal utvecklas som de gör? Förmodligen så kan man inte det.

    Hur som helst.
    Alltför stor blyghet är naturligtvis handikappande och problematisk. Det går verkligen inte att förneka, men frågan är då om alltför stor oblyghet enbart är av godo?

    Den överdrivna oblygheten, hur skall man beskriva den?
    En oblyghet som svämmar över sina bräddar och far fram som ett jehu och är okänslig för allt och alla under sin färd? Vad skall man kalla sådant? När hyllandet av oblygheten övergår i ett hyllande av vulgariteten, vidrigheten, oanständigheten och skamlösheten, var befinner man sig då i en ”social kultur”?

    När man har valt sida och bestämt sig för att blygheten vill man inte ha, vad är det då som uppstår, och vad kallar man det, när oblygheten går över styr?

    För vad innehåller blygheten också, när det kommer till kritan, om inte en ödmjukhet och en försiktighet, en känslighet? Blygheten som en avvaktande hållning, som en eftertänksamhet och en inkännande attityd? Denna blyghet, som inte så få flickor, men även kvinnor, är bärare av, på ett naturligt vis, som en del av den kvinnliga personligheten, den är inte nödvändigtvis någonting av ondo.

    När blygheten skulle bekämpas så har också blygheten i form av sann ödmjukhet också bekämpats, och man har så att säga kastat ut barnet med badvattnet?

    Man kan kanske se att den så hyllade oblygheten har i sitt släptåg, när den går överstyr, kusinerna hänsynslöshet, arrogans, fräckhet, respektlöshet och oanständighet, ja en total brist på aktning för allt och alla?

    Man framställer det som modernt, nytt och någonting naturligt att vara oblyg. Man ska släppa på hämningarna vara sig själv och absolut inte skämmas eller vara hämmad och avvaktande för någonting. Allt ska godkännas och accepteras, allt som är nytt och som är provocerande och utmanande skall, om man vill vara modern, omfamnas och hyllas.

    Om man känner blygsel inför det vulgära och det råa, inför det alltför påträngande och det respektlösa, så innebär det bara att man är hämmad, eller blyg, och därmed också en handikappad figur, som egentligen inte hörde hemma i det nya och moderna, det fria, ohämmade och oblyga samhället!?

    De som envisas med att känna en blygsel inför det alltför ohämmade, som fortsätter att känna någonting så gammalmodigt som aktningsfullhet, en känsla av anständighet, värdighet och blygsel när gränserna för anständighetens normer och ideal överskrids, ja, då betraktas de som hopplöst ute och hopplöst gammalmodiga och omoderna och utan någon som helst framåtanda. Tvärtom så anses de vara fullkomligt låsta och bakåtsträvande figurer, stelnade i någonting förgånget och passerat på den sociala arenan.

    Det oblyga idealet har blivit en slags social verklighet helt enkelt därför att man lyckats inbilla människor att om de vill betrakta sig som moderna och framåt och som a jour med sin samtid och fria, ja, då skall de vara totalt oblyga och totalt hämningslösa, ja, hänsynslösa, arroganta och framfusiga, tuffa och okänsliga.

    Och idag, 2008, råder i de flesta sociala miljöer i västvärlden, ett tvång att uppvisa sociala färdigheter som innefattar just en total oblyghet, en total hämningslöshet, respektlöshet och brist på aktning. Den som vill hysa aktning och respekt och som känner blygsel inför alltför stor hämningslöshet, ja, den personen klarar sig nätt och jämt i s.k. moderna sociala sammanhang. Den som vill sätta gränser, som vill vara lyssnande och avvaktande, som vill känna efter vad den själv känner, och också vara lyhörd för vad andra människor känner, den människan platsar inte i den nya, sköna, moderna världen?

    Frågan är om all denna oblyghet med allt vad den innebär, enbart är av godo?

    Är det inte en aktningsfullhet, en respektfullhet, en blygsel och en hämning i det sociala umgänget, inom skolan och inom vården och övrigt socialt liv, som efterfrågas idag? Att man börjar ana att det är någonting i den sociala samtalstonen, både i det offentliga rummet och i de privata relationerna som tycks ha gått förlorat? Någonting som handlar om respekt? En försiktighet, en allvarlighet och en blygsel, som man tycker sig sakna och önskar sig tillbaka?

    Frågan är då hur man kan återskapa respekten för blygheten? Alltså den blyghet eller hämning som kan kännas inför de socialt gränsöverskridande idealen som finns i samhället idag, och som så många barn och ungdomar far illa av? Att helt enkelt tillåta och erkänna att det finns ett behov av att värna om en lyhördhet, en känslighet och en varsamhet, försiktighet och respektfullhet i sociala relationer? Framfusigheten, vulgariteten och oblygheten är verkligen inte enbart av godo och att blygas inför vidrigheterna som florerar är någonting sunt.

    Blygheten innehåller också en självbevarelsedrift. Den värnar om integriteten och den goda, konstruktiva och lyhörda känslomässiga utvecklingen hos framför allt flickor och kvinnor, men också naturligtvis hos pojkar och män, och den behöver erkännas, godkännas och respekteras. Den goda, konstruktiva blygheten, behöver återupprättas!

    Nu måste ändå i rättvisans namn påpekas, hur omodernt och otidsenligt det än är, det faktumet att begreppet blyghet, kan uppfattas och tolkas mycket olika beroende på vilket kön man tillhör.

    Hos pojkar och män är det ofta extra viktigt att bekämpa eventuell blyghet, för den egna självkänslans och välbefinnandets skull. Hos flickor och kvinnor har det på liknande sätt, i jämställdhetens namn, blivit viktigt att försöka vara eller verka vara oblyg, trots att det finns en betydligt naturligare blyghet hos flickor och kvinnor. Men denna, hos många flickor och kvinnor naturliga blyghet, måste alltså förnekas och förträngas, vilket är mycket olyckligt, och för med sig många olyckliga flickor i sitt kölvatten.

    Alltså, därför, tillåt flickors och kvinnors blyghet, respektera den och erkänn den som naturlig!

    Pojkar och män kommer förmodligen alltid att vilja bekämpa sin egen blyghet och se den som handikappande, men flickor och kvinnor bör i stället lyssna till sin, om så bara för det egna välbefinnandets skull!

    Män och kvinnor och pojkar och flickor, kommer alltid att vara olika och att inte vilja erkänna det är att begå ett stort misstag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar