Rätt och fel med ”snedrekrytering”

REPRESENTATION | Regeringen är snedrekryterad lyder rubriken på en debattartikel i Världen idag på onsdagen. Ja, tack och lov för det, vem som helst ska inte kunna sitta i en regering! Problemet är inte att den är snedrekryterad utan möjligen hur den är snedrekryterad. Artikelförfattaren Bengt Olof Dike tar upp två former av snedrekrytering – åldersmässig och geografisk. Dike redogör för de moderata ministrarna och kommer fram till att 8 av 13 är från Stockholm och hävdar en ökning av stockholmarna. På sätt och vis är det beklagligt, men man kan inte komma ifrån att eftersom landet inte bara politiskt leds från Stockholm så finns mycket kompetens samlad där. Det är skillnad på en riksdag och en regering. I riksdagen ska alla delar i landet företrädas enligt ett proportionellt system. En minister representerar dock inte som minister en viss landsända. Men visst finns det en risk att stockholmaren Reinfeldt lättast tänker på de människor som rör sig runt honom bland moderaterna i Stockholms län.

En regering för medelåldriga

Dike påstår inte direkt att regeringen är snedrekryterad till fördel för de unga. Dikes exempel gäller mest exempel utanför regeringen. Ser man på ministrarnas födelseår ska man helst vara mellan knappt 40 år och 55 år. Regeringen är alltså ”snedrekryterad” till fördel för de medelålders. Yngre än 40 år är fyra ministrar, yngst är Brigitta Ohlsson (f. 1975), sedan följer Tobias Billström (f. 1973), sedan Erik Ullenhag och Anna-Karin Hatt, båda födda 1972. Det innebär att lägsta åldern har höjts från förra regeringen (då Billström var fyra år yngre) och troligt är att medelåldern höjts från förra regeringen, trots att den som då var äldst, Mats Odell (f. 1947) inte fortsatt. Hur som helst hade den senaste socialdemokratiska regeringen ännu yngre ministrar. Ungdoms- och förskolemininster Lena Hallen berg var knappast fyllda 30 år. Äldst och ensam 40-talist i nuvarande regering är Carl Bildt (f. 1949), näst äldst är Lena Adelsohn-Liljeroth, född 1955.

Aristokratisk demokrati bör premiera erfarenhet

Själv anser jag inte att vare sig riksdag eller regering ska avspegla befolkningens ålderstruktur, då skulle vi f.ö. även ha omyndiga i riksdagen, vilket vi ju nästan har, moderaternas Anton Abele är bara 18 år. Ska demokratin bli lyckosam måste den sträva efter att välja de bästa till att styra, det betyder att demokratin blir i egentlig mening aristokratisk, för ”de bästa” är just betydelsen av grekiskans aristoi (bördsaristokrati är det alltså inte frågan om). Konsekvensen blir en viss åldersdiskriminering till fördel för erfarenheten. Naturligtvis kommer mognaden inte automatiskt med åldern och en del unga har bra mycket mer insikt än många äldre, men i ett civiliserat samhälle premieras ålder och erfarenhet. Den ”kult av ungdomen” som kännetecknar vår tid vänder upp och ned på en naturlig hierarki. För övrigt bygger all civilisation bygger på diskriminering. (Se här, fastän det inte specifikt handlar om åldersdiskriminering). Äldre har erfarenhet av att var både unga, medelålders och gamla. Unga har bara erfarenhet av att vara unga.

Dike tar upp att Moderaterna till gruppledare i riksdagen utsett Anna Kinberg-Batra (40 år) och till partisekreterare Sofia Arkelsten (34 år) och att Reinfeldt sagt att de ”har stor politisk erfarenhet”. Kinberg-Batra, hustru till en ståuppkomikern David Batra, gjorde för några år sedan den erfarenheten att man som politiker inte kan säga att ”stockholmare är smartare än dem som bor på landet”. Dike frågar sig om Kinberg-Batra politiska erfarenhet verkligen är större än de övriga drygt 100 ledamöterna i den moderata riksdagsgruppen? Och varför bara fråga efter politisk erfarenhet? Betyder livs- och yrkeserfarenhet ingenting?

Alla dessa som går direkt från universitetet till politiska tjänster och uppdrag utan att passera yrkeslivet är ett växande problem. Några, som Abele, hinner knappt börja sina utbildningar. Det finns naturligtvis utmärkta exempel på politiker som inte passerat yrkeslivet innan de satt sig i riksdagen, Anders Björck är ett exempel. Men skulle någon hävda att Björck blivit en sämre politiker om han hållits tillbaka några år och skaffat sig annan erfarenhet?

Mindre fördärvade unga?

Ett sammanhängande problem är den nästan totala frånvaron av pensionärer i Sveriges riksdag. Kulten av ungdomen och det bristande intresset av att ha äldre i politiken har menar jag rötter redan i Rousseaus tänkande. Att ungdomen tänks ha de idéer som är värdefulla kan lätt ses som ett utflöde av hans idéer om barnets naturliga godhet och den traditionella civilisationens fördärvlighet – ju äldre man blir ju mer ”fast” blir man i de förment fördärvliga och konservativa tänkesätten. Men är det så ett parti som fortfarande kallar sig konservativt, eller i varje fall liberalkonservativt, ska tänka?

Staffan Andersson

Annonser

6 Responses to “Rätt och fel med ”snedrekrytering””


  1. 1 Erik Persson oktober 22, 2010 kl. 13:45

    Mycket riktigt! Sällsynt bra artikel.

  2. 2 emanuel. oktober 22, 2010 kl. 14:54

    Andersson verkar resonera i termer av ”Reinfeldt, vore det inte bättre för Sverige om..”. Det är min uppfattning att det vore mer belysande att tänka ”Hur gagnar det här Reinfeldt?”. Abele t ex, han har ett visst ansikte utåt som kan användas, samtidigt är han oerfaren och kan ha en lång offentlig-sektor karriär framför sig. Det kan betyda att han är lättmanipulerad och svarar smidigt på partipiskan.

    Att politiker som inte är patrioter skulle se till det allmänna bästa snarare än sitt eget, verkar lite ovanligare än om de vore det.

  3. 4 Staffan Andersson oktober 22, 2010 kl. 20:36

    Markus,

    Tack för påpekandet. Att Kinberg-Batra är 40 år framgår även av riksdagens hemsida. Jag litade på att Dike gjort sin hemläxa. Dessutom läste jag slarvigt för han skriver att hon är strax över 30 år.
    Fem år har hon suttit i riksdagen vilket inte är allt för imponerande för en gruppledare. Det hade ändå funnits bättre exempel. Trenden att premiera ungdom är ändå klar.

    emanuel,
    Att unga politiker som vill göra karriär kanske är mer lättmanipulerade är en aspekt jag funderade på men valde att inte ta med. De flesta som röstade eller tänkte rösta annorlunda i FRA-omröstningen var unga. (Vilket i.o.f.s. kan bero på att det var bland de unga motståndet fanns). Jag tror att utnämningarna av gruppledare och partisekreterare kan handla om en så enkel sak att Reinfledt vill ha sådana som har liknande åsikter som han själv och att de i högre grad finns bland de yngre (i varje fall yngre än han själv). Stämmer det att Reinfeldt främsta supportrar finns bland de yngre, vilket är lite märkligt med tanke på hur nyliberalt MUF har varit, kan ju detta tyda på redan genomförd anpassning. (Jag vet inte vilka åsikter de båda nämnda haft i sin ungdom). Fast anpassligheten till nymoderaterna tycks ganska utbredd i alla åldrar.
    Vad gäller Reinfeldts personliga motiv har han visat att han kan ta in före detta motståndare i regeringen, äldre eller jämngamla (Bildt och Kristenson). (Inte heller har han något direkt inflytande över hur högt upp på valsedeln Abele hamnar.)
    Hur det än är med saken, riskerna med att omge sig med yngre och mer oerfarna är ju desamma vad de än beror på. En annan sak som bör påpekas i sammanhanget är den starka tendensen att välja partiledare som är mellan 40 och 50 år. Detta gör att de sin tur väljer sina generationskamrater och kanske de som är yngre till medarbetare. Det blir inte mycket plats för de äldre.

  4. 5 Dag Elfström oktober 22, 2010 kl. 21:28

    Faktafelet med Kinberg-Batra är nu åtgärdat i texten.

    REDAX

  5. 6 Allianspartisten oktober 23, 2010 kl. 10:45

    ”Själv anser jag inte att vare sig riksdag eller regering ska avspegla befolkningens ålderstruktur, då skulle vi f.ö. även ha omyndiga i riksdagen, vilket vi ju nästan har, moderaternas Anton Abele är bara 18 år.”

    Åldern i sig är absolut inget som skall avgöra sammansättningen av vare sig regering, riksdag eller någon annan politisk församling. Att se åldern som ett egenvärde är ett utslag av den gruppindelningshysteri som allt för länge genomsyrat det svenska samhället och som etablerades under socialdemokraternas långa regeringsinnehav. Här var det frågan om att systematiskt dela in alla i ett antal intressegrupper eller korporationer.

    Som ett led i etablerandet av den ”eviga makten” skapade socialdemokraterna (…eller ”rörelsen”) ett stort antal korporationer. Vid sidan av de mer ursprungliga, och utifrån mer rationella skäl skapade korporationerna, fackföreningsrörelse och nykterhetsrörelse, byggdes nya korporationer som hyresgäströrelse, pensionärsrörelse, handikapprörelse, elevrörelse och barnrörelse (Unga Örnar) för att bara nämna några. Var och en av dessa korporationer integrerades i ”rörelsens” politiska maktutövning och gavs ibland myndighetsliknande befogenheter.

    Grundtanken i detta är att det alltid är ett kollektiv (korporation) som är den viktiga beståndsdelen i samhället och inte individen i sig. Det paradoxala i detta är att man helt glömde av det viktigaste kollektivet av alla, familjen.

    Efter denna utvikning vill jag ändå, när det gäller ursprungsfrågan, framhålla att ålder och erfarenhet ofta följs åt. Det är inte för inte som näringslivets chefer när de lämnar de mer operativa befattningarna ofta istället tas i anspråk för styrelsearbete. I vissa företag finns också tjänster som ”Senior Advisor” för att ta vara på den erfarenhet som skapats av ett långt yrkesliv. Detta är säkert ett mycket bra sätt att ta vara på den stora erfarenhet och de omfattande kontaktnät som dessa personer besitter.

    Inom politiken tas inte alltid den erfarenhet som följer av verksamhetstid tillvara. Kanske skulle det i regeringen finnas några ministerposter för personer med lång och gedigen erfarenhet. Dessa poster skulle då inte vara så ”operativa” utan mer inriktade på att sprida erfarenheter och komma med råd.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 963,743 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar