Bo Lundgren och det nyliberala spöket

Gårdagens artikel, Hur mår konservatismen inom moderaterna? av Rolf K Nilsson, innehåller väldigt många sanningar som tål att upprepas. Speciellt avseende nya moderaternas svek i försvarsfrågan. Däremot tycker jag artikeln ger en lite väl negativ bild av Bo Lundgren. Artikeln berör förvisso endast Bo Lundgrens partiordförandeskap (1999-2003) i förbigående men framhåller det ändå som ett ”nyliberalt fiasko”. Nilsson är knappast ensam om denna uppfattning. Över portvinsglas och punschbägare förfäktas denna linje av en stor del av min bekantskapskrets.

Ja, Lundgrens tid som partiledare var tvivelsutan ett fiasko såtillvida att valresultatet var katastrofalt. Underträffade endast av det legendariska fiaskot Yngve Holmberg (partiordf. 1965-1970). Kommunikativt misslyckades Moderata Samlingspartiet under Bo Lundgren. Men att demonisera Lundgren som ett nyliberalt spöke, som vissa av mina meningsvänner gör, menar jag blir lite fel. För vad är det för konservativa sakfrågor Lundgren anses ha svikit? Den moderata försvarspolitiken förblev intakt under hans år som partiledare. Den moderata kriminalpolitiken skärptes (partiet lanserade exempelvis en svensk version av ”Three strikes and you’re out”-lagstiftningen). I sitt sommartal i Simrishamn i juli 2000 pratade han om betydelsen av familjer och civilsamhälle. I SVT:s partiledarintervju med Lundgren inför valet 2002 svarade han utan omsvep att han var motståndare till homoadpotioner. Han avvisade under samma valrörelse också ungdomsförbundets krav på en radikal liberalisering av migrationspolitiken.

För mig är det tydligt att Bo Lundgren inte tvekade att gå över de politiskt korrekta trösklarna och säga sitt hjärtas mening. Något som knappast gäller hans efterträdare. Många av de frågor som under den gångna mandatperioden kan betraktas som ”konservativa nederlag” hade tveklöst hanterats annorlunda av Bo Lundgren. Äktenskapsfrågan, för att ta ett tydligt och konkret exempel, hade aldrig behandlats på samma nonchalanta sätt av Lundgren som den gjordes av Reinfeldt våren 2009.

Bo Lundgren är ingen Gösta Bohman – Bohman hade en betydligt djupare konservativ analys av samhället och västerlandet. Men det är svårt att inte slås av en viss likhet. Gösta Bohman har nämligen ur en aspekt gått samma öde till mötes som Bo Lundgren. Båda hade den ekonomiska liberaliseringen som huvudnummer, varpå man felaktigt antar att resten av deras politik också varit entydigt liberal.

Dag Elfström

9 Responses to “Bo Lundgren och det nyliberala spöket”


  1. 1 Rolf K Nilsson oktober 25, 2010 kl. 7:46

    Dag, tack för Dina synpunkter. Jag hade kunnat utveckla tankarna om Bo Lundgren lite mer. Och till viss del håller jag faktiskt med Dig. Det började bra för Bo Lundgren, men sedan bar det hastigt utför. Han hade det inte lätt som partiordförande, det ska erkännas. Han var ju inte den partiledare som den innersta kretsen ville ha och han blev internt ganska illa behandlad av många av dem som egentligen skulle ge honom sitt stöd.

    Efter hand fick de medarbetare han omgav sig med ett allt större inflytande och bland dessa fanns en lång rad med rötterna i Fria Moderata Studentförbundet. Och det var kanske just vid denna tid som studentförbundet var inne i sin mest nyliberala period.

    Ganska snart efter Fredrik Reinfeldts tillträde försvann också dessa nyliberla medarbetare från det moderata partihögkvarteret.

  2. 2 Dag Elfström oktober 25, 2010 kl. 7:59

    Rolf:

    Alltid roligt att höra röster inifrån. De personer en partiledare omger sig med är tvivels utan mycket centralt, vilket jag inte minst sett i mitt eget parti under den gångna mandatperioden.

    Men det stora problemet med Lundgren var ju tvivelsutan att han inte vann några val. Vi kan gräva upp Trygger och göra honom till partiledare men det spelar ingen roll eftersom det skulle vara i ständig opposition. Reinfeldt är duktig på kommunikation och går uppenbarligen hem i stugorna. Dessvärre blandar hand ibland ihop kulturvänsterns åsikter med folkflertalets (inte hade han förlorat väljarmässigt på en hårdare kriminalpolitik, exempelvis, snarare tvärt om).

  3. 3 Söderbaum oktober 25, 2010 kl. 9:14

    Som tillägg till den i sig intressanta diskussionen om när Reinfeldt blandar ihop kulturvänsterns åsikter med folkflertalet (kom gärna med fler inspel på detta tema, kära läsare) kan man ju genast konstatera att Reinfeldt inte hade förlorat någonting på att vänta med att röra frågan om könsneutrala äktenskap – eller åtminstone välja alternativet med en könsneutral partnerskapsbalk istället för könsneutral äktenskapsbalk. Försvarsfrågan är också en sådan, där det hade varit naturligt att moderaterna sätter igång en upprustning i riktning mot ett försvar som verkligen kan försvara och inte bara försvåra. 80% av folket enligt en opinionsundersökning härom året tycker att försvarsnedskärningarna har gått alldeles för långt.

    Det hade som sagt varit intressant att utveckla en sådan lista, inte minst för att folket i en hel del avseenden uppenbarligen har mer borgerliga åsikter än Reinfeldt – och det borde rimligen hindra honom från att gå över gränsen om han ser någonting högre än sig själv.

  4. 4 Populisten oktober 25, 2010 kl. 15:19

    Mer än nåt annat så var väl felet med Lundgren att han helt enkelt att inte hade rätt personliga egenskaper för att vara en bra partiledare. Han får väl vara nöjd med att blivit en bra riksgäldschef istället. Man kan inte vara bra på allt.

    Söderbaum, jag tror man måste utgå från att Reinfeldt faktiskt har de värderadikala åsikter som regeringspolitiken antyder. Borde det inte stämma till eftertanke att han mig vetyerligen är den förste högeledare (om det nu är ett epitet vi kan sätta på honom) som inte är medlem i kyrkan eller ens något annat religiöst samfund?

    Lägg gärna till FRA-lagen, eller i alla fall hur lättsinnigt integritetsbiten hanterades, på listan.

  5. 5 Allianspartisten oktober 25, 2010 kl. 17:33

    ”Mer än nåt annat så var väl felet med Lundgren att han helt enkelt att inte hade rätt personliga egenskaper för att vara en bra partiledare”.

    Till personliga engenskaper hör förmågan att hantera och uppträda i media. Media i alla dess former har en enormt stor betydelse i vårt samhälle. Den politiker som inte förmår att hantera media till fulländning behöver knappast göra sig besväret att nå maktens yttersta boningar.

    Reinfelt har förmågan att hantera media och att framträda på ett sätt som faktiskt inger förtroende. Reinfelt har en resonerande argumentation som jag tror är avgörande för hans framgång. Detta var bl.a. tydligt i några av valrörelsens slutdebatter där Reinfelt inte föll ner i sandlådedebatten, något som övriga partiledare oavsett färg, gjorde.

    En annan observation är när Reinfelt och kamraten Sahlin, i TV4 på kvällen före valet, gavs möjlighet att hålla ett kort tal. Kamraten Sahlin uppmanade väljarna att rösta på ”Socialdemokraterna” medan Fredrik Reinfelt uppmanande väljarna att rösta på ”Alliansen”, alltså inte direkt på det egna partiet. Också denna typ av signaler tror jag är vinnande.

  6. 6 Solveig Artsman oktober 25, 2010 kl. 19:13

    De liberala tankegångarna kom in i partiet innan Lundgren blev partiordförande. Annars skulle ha ju inte ha blivit vald.

    Nu håller moderaterna på att bli ett betongparti med alldeles för djupt rotade gammalliberala åsikter. Idéerna om nattväktarstaten tycks vara skrämmande nära. Försvarsfrågan är ju ett exempel på detta.

  7. 7 Allianspartisten oktober 25, 2010 kl. 21:26

    Solveig Artsman,
    ”Idéerna om nattväktarstaten tycks vara skrämmande nära. Försvarsfrågan är ju ett exempel på detta.”

    Nu hänger jag inte riktigt med. Nattväktarstaten innebär att statsmaktens uppgift är begränsad till att upprätthålla inre och yttre säkerhet. Försvaret är alltså ett prioriterat område i nattväktarstaten.

    Sedan är det väl snarast så att moderaterna rent sakpolitiskt rört sig i en riktning ifrån tankarna kring nattväktarstaten, genom en förändrad syn på omfattningen av samhällets åtaganden. Ett uttryck för detta är att man de facto accepterar värnskatten med motiveringen att inkomsten från denna behövs för att klara samhällets åtaganden. Ett annat exempel är synen på arbetsrätten där LAS de facto accepteras.

    Jag har väldigt svårt att se någon rörelse mot ”nattväktarstaten” i den moderata politiken.

  8. 8 Högersosse oktober 26, 2010 kl. 18:45

    @Allianspartisten,

    Du har rätt att nattväktarstaten ser försvaret som priorieterat. Men jag tror att Solveig Artsman nog ser mer till den generella utvecklingen i partiet, där samhället/staten abdikerar från t ex trygghetsfrågor (lag och ordning) samt vid sjukdom/arbetslöshet (”klipp dig/skärp dig och skaffa dig ett jobb”).

    Det sammelsurium av moralliberalism och ekonomisk liberalism som härjar i moderaterna idag kan ju inte ha någon större attraktionskraft på någon som kallar sig konservativ.

    Moderaterna må kanske inte vara ett renodlat nyliberalt parti, men man kan nog säga att de är präglade av en sorts pragmatisk nyliberalism om än dragerad med en grå teknokratisk hinna.

  9. 9 Allianspartisten oktober 26, 2010 kl. 21:38

    Högersosse,
    Jag blev medlem av moderata ungdomsförbundet 1979 och har i varje val varit trogen partiet efter detta. Även om jag inte varit speciellt aktiv, med undantag av de första åren, har jag ändå följt vad som hänt i partiet. Det jag då konstaterar är att partiet genomlevt nyliberalare perioder än den vi befinner oss i nu.

    Givetvis beror det ju på vad man menar med nyliberalism (…som ju egentligen står för de klassiska liberala idéerna). Den innebörd jag själv lägger i begreppet är att man tilltror människor att under eget ansvar och under fri samverkan i princip sköta allting. Detta innefattar då även trygghetssystemen, som den enskilde på eget ansvar förutsätts ordna genom försäkringar eller motsvarande. Denna typ av samhälle ligger nog ganska nära nattväktarstaten även om jag inte är helt övertygad om att dagens nyliberaler lägger särskilt stor vikt vid försvaret. För mig är denna nyliberalism en omöjlig utopi.

    Vad jag vet finns det i vårt land endast ett parti som fullt ut propagerar för dessa nyliberala (…eller klassiskt liberala) ideér. Partiet heter Liberala Partiet och fick enligt uppgift hela 716 röster i höstens val.

    Utifrån den innebörd jag beskriver ovan tycker jag inte alls att moderaterna är ett nyliberalt parti.

    Däremot tycker jag inte det är nyliberalt att skolor, vårdinrättningar eller vad det nu kan vara, drivs av andra än stat/landsting/kommun. Här är det frågan om driftform men fortfarande under en ordning där samhället garanterar grundtryggheten genom trygghetsystemen. Jag är medveten om att även detta, av extremvänsterns krafter, t.ex. den ilskne kamraten Ohly, betecknas som nylibralism.

    Även om jag självklart inte delar varje åsikt som moderaterna står för är den konsekvens med vilken partiet driver arbetslinjen och jobbfrågan avgörande för mitt ställningstagande. Denna linje tycker jag också är fullt försvarbar utifrån ett konservativt förhållningssätt.

    Här är det frågan om att välstånd över tiden endast kan säkerställas genom arbete och inte genom ett system där en växande del av befolkningen görs beroende av bidrag. Dock måste samhället självklart stå upp för de människor, som för kortare eller längre perioder, av olika skäl inte förmår att arbeta, något som är fullt i linje med det som Alliansen under valrörelsen betecknade som ”välfärdens kärna”. För mig är tankarna kring ”välfärdens kärna” också fullt i linje med ett socialkonservativt synsätt.

    Att det sedan helt visst begåtts allvarliga tekniska misstag vid utformningen och tolkningen av de nya systemen är en annan sak. En del i detta ligger säkert i inledande regeringsovana och oerfarenhet. Ett annat skäl finns nog i det att det hos de berörda myndigheterna funnits befattningshavare som satt i system att övertolka de nya regelverken i syfte att misskreditera dem. I varje regeltolkning måste också finnas ett mått av sunt förnuft, något som verkar ha saknats i de mest spektakulära fallen.

    Alltså har jag fortsatt mycket svårt att se att moderaterna skulle röra sig i en riktning mot den klassiskt liberala ”nattväktarstaten”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar