Tendentiös dokumentär om Tea Party-rörelsen på SVT

MEDIA | Många frågor har ställts om den så kallade Tea Party-rörelsen efter det amerikanska valet i förra veckan. Ämnet har tidigare lyfts av Henrik Barvå här på T&F. I helgen visade SVTs Dokument Utifrån en brittisk dokumentär om den nya rörelsen i det stora landet i väster. En dokumentär som ger en rakt igenom falsk bild, menar artikelförfattaren.

SVT visade i helgen en dokumentär om Tea Party-rörelsen, efter kongressvalen ett väl valt ämne. Dokumentären hjälpte dock inte den svenska allmänheten att få mer insyn i vilka Tea Party-rörelsen är eller vad de vill. Att säga att dokumentären var vinklad känns lite redundant. Det är ju närmast en truism när det kommer till Dokument utifrån. Det skrämmande med denna dokumentär är hur utstuderat vinklad den var. Ta bara den grundläggande narrativiteten. Vad är berättelsen/budskapet som dokumentären vill berätta om Tea Party-rörelsen? Vad får man med sig av dokumentären? 1) Att rörelsen ”egentligen” är toppstyrd, och 2) att rörelsen har dunkla eller halvhemliga motiv under ytan. Det första budskapet presenterar dokumentärfilmaren genom att börja sin berättelse med, som han själv säger, vanlig hederlig medelklass och därefter jobba sig uppåt i hierarkin för att belysa de verkliga ”ledarna” med tvivelaktiga motiv. Dessa personer skulle då vara Beck, Palin, Armey och de okända näringslivsfinansiärerna. Dessa tillskrivs också med hjälp av en s.k. voice-over (VO) enorm makt (voice-over är en produktions- och berättarteknik, läs en förklaring här).

Exempelvis hävdar VO:n att Tea Party-rörelsens budskap är för konsekvent och likalydande för att vara spontant. Ingenstans i det dokumentära materialet beläggs detta. Istället fastslår VO:n påståendet som att det vore ett faktum. Men uttalandet är inget faktum och om man utsätter det för lite kritik faller det ganska platt. Låt oss säga att det bildades en rörelse i Sverige centrerad kring Expressens ledarsidas politiska linje som hade som mål att framförallt genomdriva projekt X. Är det då inte troligt att personer inom denna rörelse tar upp samma problem (projekt X) och sedan argumenterar för sin ståndpunkt med likartade argument? På samma sätt faller andra av VO:ns konstateranden. Freedom Works, en amerikansk konservativ non-profit organisation, beskrivs till exempel av VO:n som Tea party-rörelsens hjärna. Men inga belägg framläggs för detta. Att Freedom Works hjälper till att utbilda aktivister, ger ut böcker och organiserar events betyder inte att de styr Tea party-rörelsen (vilket är vad en hjärn-metafor syftar på – e hjärna tänker, planerar och styr). Ger Freedom Works inspiration åt tea party-röresen? Absolut, men Tea party-rörelsen har många influenser. Vill man hävda att Freedom Works är hjärnan för Tea party-rörelsen bör man påvisa att de har en unikt stark position visavi dessa grupper, vilket inte görs.

VO:n tar på sig denna propagandistiska funktion gång på gång. Den fastslår påståenden som det helt enkelt inte läggs fram bevis för. Värst blir det kanske när dokumentärfilmaren ska ”avslöja” var pengarna kommer ifrån. Trots att det anonyma intervjuobjektet påpekar att Tea Paty-rörelsen växt fram organiskt, att pengarna doneras för att donatorn tycker att rörelsen har rätt (”a just cause”) och att donatörerna delar Tea Party-rörelsens idéer,hävdar VO:n att Tea Paty-rörelsen ”kanske startade som en rörelse bland vanligt folk” men att det inte dröjde länge innan ”höjdare inom näringslivet började skriva checkar och driva sin egen agenda”. Ingestans bevisar dokumentärfilmaren något sådant. Utifrån materialet är det snarare motsatt slutsats som ska dras. Att även personer med förmögenhet brinner för Tea Party-rörelsens agenda och är beredda att ge pengar till den. För övrigt är det ingen större hemlighet att t.ex. Koch-familjens stiftelser har donerat stora summor pengar till grupper kring Tea Party-rörelsen. Men det är inte heller någon direkt nyhet. Koch-familjens stiftelser har finansierat högerrörelser, med betoning på de libertarianska, i USA i alla fall sedan 70/80-talet. Det finns inga sinistra motiv bakom detta. Ingen hemlig agenda. Bara värderingar och en vilja att se de spridas. Den som för övrigt vill läsa Playboys artikel om Tea Party-rörelsen, som knappast alls handlar om donationer, kan göra det här.

Den republikanska TV- och radioprofilen Glenn Beck.

Det andra budskapet dokumentärfilmaren vill framföra är att Tea Party-rörelsen har dunkla eller okända motiv för sitt agerande. Detta gör dokumentärfilmaren på tre sätt. För det första genom samma tendentiösa VO-teknik som visats ovan. För det andra genom valet av infallsvinklar och intervjuobjekt. Och för det tredje genom vad man väljer att inte ta upp. Som ett extremt exempel på den tendentiösa VO-tekniken kan nämnas VO:ns påstående att ”om man hatar den federala regeringen, hatar man den förstås ännu mer om den har ett svart ansikte”. Ingenstans i det dokumentära materialet bevisas något sådant. Istället kommer VO:n in och på detta sätt fastställer Tea Party-rörelsens påstådda rasism. På samma sätt misstänkliggör VO:n Glenn Beck och Sarah Palin genom att återkommande påpeka att de tjänat pengar på sina böcker och föredrag. Det är visserligen sant men särskilt relevant är det inte. De flesta ledande politiska profiler i USA, både till höger och till vänster, tjänar stora pengar på sina böcker och föreläsningsserier. Det enda relevanta skälet till att lyfta frågan om deras ekonomi är om man vill så idén att personerna ifråga inte drivs av genuin övertygelse utan bara vill tjäna pengar.

Budskapet att Tea Party-rörelsen har dunkla motiv lyfts även fram genom valet av intervjuobjekt. Man väljer till exempel utan motivering av intervjua Oath Keepers. En grupp som inte är representativ eller fyller någon viktig funktion för Tea Party-rörelsen, och man besöker en väckelsekristen kyrka i södern och ställer frågor om muslimer för att få in bilden att det finns islamofobi. Konstigast av allt är dock jämförelsen mellan Glenn Beck och Fader Coughlin som inte fyller någon annan funktion i dokumentären än att insinuera att Glenn Beck är smygfascist eller i alla fall potentiell smygfascist. Någon annan relevans för avsnittet finns inte i dokumentären. Det mest effektiva sättet som dokumentärfilmaren använder för att fördunkla Tea Party-rörelsens budskap är dock att helt enkelt välja att ignorera det. Detta sker på två sätt. För det första genom att helt enkelt inte intervju många av de personer som man kan tycka vara mest relevanta. T.ex. Jenny Beth Martin och Mark Meckler som startade samordningskanalen Tea Party Patriots som över 2000 lokala grupper är anslutna till, eller Anastasia Przybylski som organiserar Kitchentable Patriots. Inte heller intervjuas vare sig Glenn Beck, Sarah Palin eller någon av de Tea party-stödda kandidaterna om varför de driver de frågor som de driver.

För det andra väljer dokumentärfilmaren konsekvent att ignorera den politiska fråga som Tea Party-aktivisterna själva återkommer till när de blir intervjuade, nämligen ”Spending”. Det vill säga att Obama-administrationen enorma utgiftspaket som till stor del är ofinansierade (d.v.s. kraftigt, för att inte säga farligt, ökar USA:s statsskuld) och som delvis finansieras genom breda skattehöjningar. Tea Party-rörelsen kom till just som ett politiskt motstånd mot de enorma federala utgiftsökningarna och det är motståndet mot dessa som enar rörelsen. Trots det vägrar dokumentärfilmaren behandla den frågan. Istället springer han i cirklar runt frågan för att slippa ta i det hela och därmed behöva erkänna att Tea Party-rörelsen kanske har en legitim politisk invändning. Vilket ju skulle innebära att all de insinuationer som han vill lägga som en rökridå kring fenomenet skulle skingras.

USA:s statsskuld närmar sig 100% av BNP. Det är givetvis både legitimt och bra att det finns en rörelse som ifrågasätter detta. Det är speciellt bra att det finns en sådan rörelse om USA:s politiska ledning är fast besluten att driva igenom nya ofinansierade reformer som kommer fortsätta att öka denna skuld i allt snabbare takt. Tyvärr är det nog för mycket att hoppas på att SVT i framtiden kommer visa en dokumentär om detta.

Per Lagerqvist

Annonser

11 Responses to “Tendentiös dokumentär om Tea Party-rörelsen på SVT”


  1. 1 Markus Jonsson november 8, 2010 kl. 15:31

    Ingen överraskning att SVT framställer Tea Party-rörelsen som ond eller extrem är inte konstigt. Att hysa borgerliga åsikter är kontroversiellt i Sverige. Fortfarande.

    I samma anda som denna dokumentär verkar vara är Olle Svennings söndagsledare i Aftonbladet. Där framställs demonstrationerna i Frankrike mot höjda pensionsåldrar som ett utslag av folkligt vrede medan Tea Party-rörelsens protester är utslag av populism och xenofobi, finansierat av näringslivstoppar. Tröttsamt.

  2. 2 Tomas Johansson november 8, 2010 kl. 18:33

    Men samme Olle Svennig skrev en ledare i Expressen för inte så länge sedan där han efterlyste de liberala vänsterrötterna i arbetarrörelsen.
    Ser jag som hoppfullt att man söker sig tillbaka dit nu när planekonomi mm känns lite passé.

  3. 3 FredrikN november 9, 2010 kl. 9:01

    För oss som minns svartmålningen av Reagan är det bara att konstatera faktum: SVT är en vänsterorganisation och har varit det i minst 35 år. Att ”borgerliga” regeringar inte gör sig av med SvT är obegripligt. Visst skulle det stöta på motstånd, men nån gång måste man kämpa också.

  4. 4 Jarl november 9, 2010 kl. 11:28

    SVT = Socialist Vinklad TV = Sant

  5. 5 Mattias november 9, 2010 kl. 14:53

    Bra att du uppmärksammar detta!

  6. 6 Gabriel november 9, 2010 kl. 15:48

    Inte för att jag vill försvara SVT men det är ju inte dom som har producerat dokumentären. Frågan jag ställer mig är om det överhuvudtaget finns någon tillgänglig dokumentär som lyfter fram Tea Party-rörelsen på ett vettigt objektivt sätt?

    Har blivit någorlunda intresserad av denna rörelse även om jag tycker att det är alltför amerikanskt rotade tankar för att inspirera till reellt fäste i Europa eller Skandinavien.

  7. 7 Slabadang november 9, 2010 kl. 22:55

    Med en minskad medborgarmakt så vaknar folk!

    Den ökande politiseringen med allt starkare politisk makt så börjar folk världen över märka att friheten beskärs och deras demokratiska inflytande minskar.En klåfingrig politisk makt som lägger sig i folks liv och detaljstyr allt mer.
    Regelsverken är dyra och vi får snart instruktioner om hur och när vi ska gå på toa.
    Friheten försvinnergenom ett systematiskt snatteri där verje enskilt beslut marknadsförs som relevant och nödvändigt.Men saterit blir till slut en grov stöld där vi måste fråpga om lov av myndigheter i allat större utsträckning.
    Teapartyrörelsen är en tydlig indikator på att folk i allat större utsträckning är trötta på politiseringen och den minskade personliga friheten och det tillhörande ansvaret.

    Poltitker har blivit vana vid att folket inte upptäcker snatteriet oc lydigt följer de detaljstyrningen av deras liv.Att demokrat skall innebära att politikerna stys av folket och inte tvätom kommer snart att återupptäckas av allt fler.

    Vi kommer få en internationell rörelse som teapartyrörelsen mycket väl kan vara en början på, som kommer återdemokratisera väst igen.
    Medborgarrätten kommer få en ny modern och sann innebörd md sina rötter i demokratins ursprungliga maktfördelning och mening.

    Allt fler är förbaskat trötta på MSM och det politiska etablissemangets samlag där medborgarna ä frlorarna och den flktillvända nyttopolitiken ersatts av politisktkorrekt ideoligiskt babbel där medborgarna känner ett tydligt utanförskap.

    Kul att denna blogg finns och känner man vart vinden blåser så har vi mycket snart ett medborgarbaserat nytt reformparti i riksdagen.

    SVT är e pinsam ursäkt för public service. En statstelevision till för att kratta i manegen för den politik SVT själv stödjer.

  8. 8 Gunnar Littmarck november 10, 2010 kl. 0:14

    Jag tycker det är synd att bruden från timbro är så korkad, hon kunde slaktat SVT… om jag vart den nyvalde kulturministern och inte betalt TV-licens skulle ja gjort det till ett propaganda nummer för hur hög moral jag har ( i verkligheten anser ja att de som inte pröjsar heller inte ska se, har en mängd vänner som ser, men inte betalar..) Varför finns det så många idioter på denna jord?

    Kanske socialstyrelsen kan föreslå en daglig dos med hjärngympa?

    Åtminstone en utredning, kanske då med ett genusinslag?

    Varför är så få (0,0) vänsterkärringar stormästare i schack?

    Nya genusrättfärdiga regler anbefalls, alla flickors pjäser får flyttas som dam, pojkars som bonde… sen var det väl som fan om vi inte ska bli av med det äckliga schackpatriarkatet.

    Häpp!

  9. 9 Carl-Johan Svensson november 11, 2010 kl. 1:03

    Många kloka ord, dock synd att du helt missade hur man vid flera tillfällen – i synnerhet 12:00 in i filmen – försöker porträttera ideologiska motsättningar som rasism. Att folkmassan protesterar mot utökad offentlig sektor och inte politikernas hudfärg verkar inte spela så stor roll. Vita människor är per automatik rasister och nationalsocialister och ägnar sig säkert också åt att plåga kattungar på fritiden.

    Värt att nämnas är dessutom att SVT aldrig hade vågat porträttera en annan religion än just kristendomen på det hånfulla sätt man gör i klippet, och inte heller kristendom praktiserat av någon annan folkgrupp. Har man förlöjligat frikyrkornas roll i Brasiliens politiska situation? Givetvis inte! Har man förlöjligat buddhismens, hinduismens eller islams roll i något val, eller annan politisk aktivitet överhuvudtaget? Givetvis inte!

    Nu skall vi se, Glenn Beck gråter i TV.
    Är han vit? Check.
    Är han kristen? Check.

    Sådärja, nu är vi på den säkra sidan, nu är det ok att skratta.

  10. 10 Ferdinand I november 11, 2010 kl. 2:13

    CJ Svensson: Glenn Beck är mormon, vilket knappast kan ses som en del av kristendomen. I min värld är det lika märkligt som att vara scientolog. Kanske lite OT, men tål ändå att nämnas.

  11. 11 Carl-Johan Svensson november 11, 2010 kl. 21:04

    Jag är medveten om detta. Men om mormoner ser sig själva som kristna, så väljer jag att också se dem som det. Det känns som att många kristna grupper ser sig själva som de riktiga kristna och de andra inriktningarna som irrläror. Och inte för att ”svära i kyrkan” i ett konservativt forum, men som agnostiker anser jag att den största skillnaden mellan sekter och religioner är hur många anhängare den har, inte hur realistisk den är.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 950,446 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar