Uti Babylon – det långsamma folkmordet

Katolska kyrkans biskop i Sverige Anders Arborelius vid sitt Irak-besök 2009.

Kanske är ett paradigmskifte på väg. Kanske har Västerlandets skygglappar börjat glida av. Något har hänt och kommer förhoppningsvis att fortsätta hända i framtiden. En länge saknad medvetenhet inför ett tragiskt skeende har börjat infinna sig. Jag syftar på vad som kan kallas världshistoriens långsammaste folkmord; det pågående totala förintandet av den kristna befolkningen i Mellanöstern. Det är en process som fortgår alltjämt och som egentligen inleddes i samband med de islamiska erövringarna på 600-talet. Paradoxalt nog har de kristnas största lidande inte skett i händerna på traditionella islamiska regimer, såsom osmanerna vilka erbjöd minoriteter vissa rättigheter under millet-systemet, utan i händerna på sekulära nationalister som de sk. ungturkarna vilka genomförde det armeniska och syriska folkmordet 1915 och idag det eskalerande hotet från islamistiska terrorgrupper.

En kanske inte helt obefogad misstanke är att samma iver som drev talibanska extremister i Afghanistan att förstöra de ovärderliga Buddhastatyerna nu driver andra muslimska extremister att massakrera de kristna i Mellanöstern. Det handlar inte bara om att ta kål på alla former av dissidens, nej, det handlar om att skriva om historien. Det handlar om att för alltid förstöra Mellanöstern som en multireligiös region där olika religioner, i någon mån, kunnat leva sida vida sida. Det handlar, och denna punkt är även mycket avgörande för Västerlandet, om ett försök att klippa sönder banden till ett ursprung. Dessa befolkningsgrupper i Mellanöstern är det sista spåret av en kristen befolkning i dess urområde. Den sista vittnesbörden om att kristendomen är en orientalisk religion som av små grupper av hängivna fördes till våra breddgrader. Alltjämt ligger dock kristendomens, och givetvis judendomens, viktigaste platser i dessa regioner.

Det systematiska dödandet och fördrivandet av denna befolkning är något väl uttänkt. Det handlar om att rycka upp en hel religion och en hel kulturvärld med rötterna och det är i denna region rotfästena verkligen går ned i marken. Samtidigt handlar det om en attack från två håll. Å ena sidan islamister med religiösa monopolambitioner. Å andra sidan ett Västerland som helt enkelt inte längre bryr sig. Eller ännu tydligare; som inte har några större problem med att dess kristna rötter kapas av. Tvärtom. Nu verkar dock något ha inträffat. Även i de sekulära svenska medierna har man orkat upplåta lite radutrymme åt blodbadet som nyligen skedde i en kyrka i Bagdad där ett femtiotal människor brutalt dödades. På något sätt verkar det som även de mest förhärdade multikultisekularisterna och kulturrelativisterna inte riktigt längre kunde värja sig mot skriken från Irak.

Den kristna kommuniteten i Irak är en av de äldsta i Mellanöstern. Redan innan kristendomen fanns även en stor judisk kommunitet i regionen, ättlingarna till dem som förts dit under den babyloniska fångenskapen. Idag befinner sig dock den kristna kommuniteten i demografiskt fritt fall. Innan Irakkriget 2003 räknade man med över en miljon kristna i landet; en siffra som idag sjunkit till kring en halv miljon. De flesta har flytt till Syrien medan många även har tagit sig till väst. Det sistnämnda är givetvis för varje människa med självbevarelsedrift ett fullt förståligt beslut samtidigt som varje flykting är ett litet steg närmre islamisternas dröm om ett monokonfessionellt Irak. Många har dock inte ens varit så lyckligt lottade. Dödligheten för en kristen i Irak är mer en tre gånger så hög som för en muslim.

Som avslutning kan informeras om det upprop som tillkommit på initiativ av tidningen Dagen mot avvisning av kristna flyktingar i Sverige till Irak. Migrationsverket bedömning att det inte är någon fara att avvisa kristna till Irak då det ”inte längre är krig” är både felaktig och ovärdig. Man kan bara innerligt hoppas att inga fler avvisas och att de som gjort det modiga valet att stanna i sina hemländer förstår vilka hjältar de är och borde bli sedda som. Både av de i sin närhet och av oss – det Västerland som svikit dem.

Tidigare har på T&F även detta skrivits om förföljandet av kristna i Mellanöstern:

Hugo Fiévet

16 Responses to “Uti Babylon – det långsamma folkmordet”


  1. 1 Hugo Fiévet november 10, 2010 kl. 22:09

    Jag diskuterade för inte så länge sedan med en vän, det mycket hypotetiska faktumet; om man inte skulle kunna skapa en kristen motsvarighet till Israel i Mellanöstern. Ett land inte för långt från ”vanliga” Israel, lagom stort och med kristen majoritetsbefolkning. Sedan slog det oss…

    Det var ju precis detta man gjorde 1920 vid grundandet av det franska mandatet Storlibanon och sedan Republiken Libanon. En stat styrd av en majoritet av maroniter, melkiter och ortodxa men med en muslimsk minoritet. Ett land så ekonomiskt framgångsrikt att det kallades Mellanösterns Schweiz och ett Beirut så vackert och vitalt att man talade om Orientens Paris. Sedan kom det mer än 20 år långa inbördeskriget och lämnade landet som en spillra av vad det en gång varit…

  2. 2 Dag Elfström november 11, 2010 kl. 8:29

    Ekot hade detta som en av sina huvudnyheter igår.

    Flera attacker mot kristna i Irak (10/11-2010):

    Ledande kristna företrädare i Irak tvistar om vad som bör göras – fly eller stanna. En kristen parlamentariker gav politikerna skulden och sa att attackerna kommer att fortsätta så länge Irak inte har någon regering. Det har gått åtta månader sedan valet, ännu ingen regering, de olika blocken förhandlar fortfarande med varandra om makten.

  3. 3 Thomas november 11, 2010 kl. 23:02

    Dag Elfström m fl;

    ”Ledande kristna företrädare i Irak tvistar om vad som bör göras – fly eller stanna. En kristen parlamentariker gav politikerna skulden och sa att attackerna kommer att fortsätta så länge Irak inte har någon regering. Det har gått åtta månader sedan valet, ännu ingen regering, de olika blocken förhandlar fortfarande med varandra om makten.”

    Därtill kan kanske tilläggas, att när den sista USA-soldaten lämnat landet, lär Lucifer i form av allsköns radikala muslimer ta över.😦

    Från Saddam Hussein till Lucifer, med ett kort mellanspel av general David Petreous. I värsta fall blir det så.

    Mvh

  4. 4 Jarl november 12, 2010 kl. 3:11

    Thomas,

    ”de olika blocken förhandlar fortfarande med varandra om makten.”

    De har förhandlat klart nu, blev klart idag eller igår, det blir samlingsregering.

  5. 5 Penumbra november 12, 2010 kl. 11:15

    Islamisternas ambitioner sträcker sig långt utanför Mellanöstern. De har tänkt sin omvända hela världen till islam och Europa är deras största byte. Det kommer givetvis inte att gå, men det säger en hel del om den fanatism som råder.

    Europa och Nordamerika överdriver sin liberala syn på muslimer och tillåter dem ta mer och mera plats i våra samhällen inkl våra styrande organ. Inflytandet ökar med tiden, inte minst pga skillnaderna i barnafödande (i år är Mohamed Storbritanniens populäraste namn bland nyfödda).

    Samtidigt förlöjligas och mobbas de kristna rörelserna och traditionella kristna värden betraktas som inskränkta och omoderna. Bra exempel är Göran Hägglund och hans KD. Hägglund är den näst mest föraktade politikern i media, efter Jimmie Åkesson och SD. Inte undra på att större delen av den kristna befolkningen i Sverige är sekulariserat, dvs ateistisk eller religiöst likgiltig. En liten del ägnar sig åt österländsk mystik eller annat flum.

    Under sådana förutsättningar är det ganska klart att likgiltigheten sträcker sig även utanför våra gränser. De som nu propagerar för att kristna irakier inte ska utvisas är i regel väldigt generösa även mot muslimska irakier och muslimska invandrare i allmänhet.

    Själv anser jag att vi givetvis ska vara solidariska med de kristna irakierna både med hjälp till dem på plats men också i vår flyktingmottagning, men kompensera för det genom att begränsa den muslimska invandringen som har passerat allt vad förnuft heter, för länge sedan.

    Dessutom är integrationsproblemen betydligt mindre bland kristna invandrare från Mellanöstern, vilket avslöjar hur mycket den religiösa tillhörigheten faktisk betyder i anpassningen till det nya landet.

    Men försök få den vänsterliberala regeringen och den ännu mer vänstervridna media förstå det.

  6. 6 Johan november 12, 2010 kl. 15:29

    Västerlande borde vara beredd på att gå in med polisiärt och militärt stöd för att hjälpa de kristna Irak. Däremot är det knapapst någon lösning att ge dessa någon form av kollektiv rätt till asyl i Sverige som uppropet förespråkar.
    Läs exempelvis uppmaningen från kristna i Irak:

    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=234538

  7. 7 Tomas Johansson november 13, 2010 kl. 13:00

    Penumbra:
    Orsaken till kristendomens låga status i mina hemtrakter är väl troligen en följd av kyrkan som en företrädare för stat och makt. Att som jag gjort nu, läsa om hur folk i norr försökte göra något åt det (1810-1860), har gett mig en bra förståelse för problemet. Liksom att jag förstår hur grym statskyrkan varit, svårt att få den att bli populär och folklig någonsin igen.
    Det är ett sorgligt kapitel i svensk historia det att Gustav Vasa gjorde kyrkan till en ihålig marionett åt hans totalstatstanke.
    Alla skulle ha nytta av att vår kristna tillhörighet blev något annat än nuvarande läge av tristess. Ett besök i en svensk staskyrkehögmässa är en o-andlig upplevelse, det är mer en uppvisning i lydnad och torftighet, en manifestation av allt annat än innerlig tro och övertygelse. Såna saker får man sköta på annat sätt, kanske då via österländsk filosofi, för utan tro är svårt att ha hopp.

  8. 8 Niclas Larsson november 13, 2010 kl. 19:36

    Thomas Johansson,

    Du är välkommen att fira högmässa i Allhelgonakyrkan i Malmberget där jag är präst. Att beskriva högmässan som ”..en uppvisning i lydnad och torftighet…” ser jag som en direkt allvarlig anklagelse och måste be dig precisera vad du menar.

    I Malmberget tror vi på och välsignar den Treeninge. Vi samlas i hans namn för att prisa honom och ta emot vad han har att ge. Välkommen att dela vår gemenskap om du har vägarna förbi!

    Att kyrkan inte längre är statskyrka kanske behöver påpekas, men starkt politiskt styrd ändå tyvärr.

    Detta kanske var lite off topic men jag måste få försvara gudstjänsten mot en sådan anklagelse.

    Mvh
    Niclas Larsson

  9. 9 Penumbra november 13, 2010 kl. 20:31

    Thomas Johansson,

    Du har naturligtvis rätt i mycket av det du skriver, men svenska folket har till viss del också blivit indoktrinerat av diverse krafter som har intresse i att smutskasta kyrka och sedermera själva den kristna tron.

    Kyrkan har varit en stark maktfaktor i samhället och alltid ett problem för de stora makthavarna som kungen och senare parlamentet. Mycket dokumenterad kritik är överdrifter eller förtal i syfte att försvaga kyrkans makt och inflyttande i samhället.

    Speciellt svårt var det när kyrkans maktcentrum fanns långt borta i Rom hos ett påvedöme som stod ganska långt från den nordiska kulturen. Så Gustav Vasa gjorde slag i saken och både berövade Vatikanen dess inflytande, kyrkan dess makt som en självständig (okontrollerad) samhällsfaktor och dess rikedomar. Smart drag, kan man säga (det gällde ju att bygga upp ett starkt och stabilt rike).

    Desamma gäller det moderna parlamentariska samhället som dels tog all makt från kungen men också allt inflytande från kyrkan. Båda har gått ”frivilligt” med på det.

    När det gäller kyrkan så har man egentligen tagit ifrån den dess trovärdighet genom att likställa den kristna tron som gamla föreställningar utan vetenskaplig grund och i strid med allt som kan anses förnuftigt. Men eftersom tron har sina starkaste rötter hos folket så har man jobbat i ett sekel med ständig indoktrinering i diverse former – litteratur, film, populärvetenskapliga tidskrifter och program. Vi är som bekant världens mest sekulariserade folk och det har inte kommit av en tillfällighet.

    Numera finns starka politiska intressen, såväl vänster som liberaler, som fortsätter sparka på kristendomen i Sverige. De låter Svenska kyrkan vara, men den har ju anpassat sig till deras föreställning om hur samhället ska se ut. Däremot finns fortfarande små kristna grupper som vägrar släppa tron på de klassiska kristna värdena och de är under ständig attack.

    Kristdemokraterna, som är den sista lilla resten av kristet inflyttande i samhället är därför under ständiga angrepp i media. KD är den näst mest föraktade partiet i Sverige idag, efter SD.

    Det finns dock en liten ljuspunkt i mörkret och det är den ökande kulturella medvetenheten om våra kristna rötter. Vi kan väl tacka den muslimska invandringen för det.. kanske.

    Blev lite långt. Men sammanfattningen är att en hel del av den illvilja mot kristen tro i Sverige är resultatet av indoktrinering av folket från makthavare eller diverse intressen som ser sin position, sina värderingar eller sin personliga frihet hotade av kristendomen.

    Vad gör folk som har ett andligt behov då? Söker sig till icke-komprometterade religioner, som buddhism, hindu eller rent flum. Dessa skulle också vara under attack från samma grupper, om de fick något märkbart inflytande i samhället.

    Högerkonservatism, i ett västerländskt land, utan förankring i kristendomens värdegrund är dock en omöjlighet. Det skulle resultera i ett omänskligt samhälle.

  10. 10 Niclas Larsson november 16, 2010 kl. 22:46

    Penumbra,

    Väl sammanfattat på många sätt. Den kristna tron hotar tanken på ett alltigenom sekulariserat och hedonistiskt samhällsbygge som såväl socialister som liberaler tycks vilja ha.

    Jag hörde på teologiska rummet (tror jag det var) i P1 och där sades att problemet med religionen inte var kyrkan utan politiken. PC Jersild (förbundet humanisterna) framförde att KD var det egentliga problemet ty där fanns kristna som fattade beslut enligt kristna (läs oförnuftiga, vidskepliga) premisser eller med ledning av tron. Han exemplifierade med medicinsk etik där han helt oemotsagd fick hävda att kristna (Kd -politiker?) hindrat viktig forskning och utveckling inom medicinen. Ren och skär gallimattias.

  11. 11 Thomas november 16, 2010 kl. 23:23

    Niclas Larsson med flera;

    Att den kända författaren och måhända inflytelserika opinionsbildaren P C Jersild i P 1 oemottsagd kan hävda att kristna (Kd -politiker?) förhindrat viktig forskning och utveckling inom medicinen, är inte bra. Inte bra alls, och det säger förmodligen mycket om vilket sekulär-progressivt land vi i stort lever i, och vilken bias vi alltid, alltid tycks kunna förvänta oss av de påstått objektiva nyhetsföretagen SR och SVT.

    Sorgligt, men sant.

    Mvh

  12. 12 Penumbra november 17, 2010 kl. 19:07

    Thomas och Niclas Larsson,

    Det mesta av den antikristna propagandan i Sverige bedrivs inte så konkret och uppenbart som exemplet med PC Jersild. Oftast handlar det om drama, historiebeskrivningar, artiklar, etc, där den kristna kyrkan, prästerskapet och den kristna moralen framställs i negativt ljus. Tänk efter hur kyrka och präster framställs i modern svensk 1900-tals litteratur. Spelar de en positiv roll i något sammanhang? Ta Ingmar Bergmans filmer som ett annat exempel.

    Det intressanta i sammanhanget är hur samma antikristna grupper hanterar islam. Visserligen är fenomenet nytt i Sverige men man kan redan se en helt annan infallsvinkel där muslimen och hans religion är offer för rasism och måste skyddas.

    Det gäller att vara medveten om detta och sprida medvetenheten så att människor bygger upp motståndskraft met denna typ av manipulation från den ateistiska intelligentian.

  13. 13 Penumbra november 17, 2010 kl. 19:09

    ”motståndskraft mot denna typ av manipulation” var det meningen att det skulle stå.

  14. 14 Proffe Slimp november 20, 2010 kl. 20:46

    Tack för ingenting, Bush den store korsfararen. Inte ens hos Dick Erixon har myntet fallit ned.

  15. 15 Kristen Patriot november 22, 2010 kl. 17:58

    Jag tycker utvecklandet av kyrkan är sorgligt. Jag är fortfarande ung och går i grundskolan men har konfirmerat mig och vill ha en tro. När man läser om kristendomen i skolan, så tas allting dåligt i dess historia upp men när man läser om islam så kommer ingenting dåligt upp. Läraren(som är folkpartist och väldigt vänster) nämner inte ens att det förekommer våld mot kristna i Mellanöstern, men spanska inkvisitionen är okej att prata om.
    Jag anser givetvis inte att man inte ska nämna spanska inkvisitionen men om man nämner den så borde man nämna muslimska folkmord. Man kan inte bortse från att Sverige har drabbats av islamiseringen, unga som bränner bilar och lever i ghettoliknande områden. Mycket av det här är de oseriösa liberalerna och socialisterna som anser att religion är trams och härifrån kommer också islamofobin.
    Många tjejer i klassen påpekar även att folk som tror är sjuka i huvudet. Det är inte den religion som de flesta av oss här ser och känner, utan det är medians och politikens syn.

  16. 16 Thomas november 23, 2010 kl. 1:21

    Kristen Patriot m fl;

    ”… Jag tycker utvecklandet av kyrkan är sorgligt. Jag är fortfarande ung och går i grundskolan men har konfirmerat mig och vill ha en tro…”

    Som medelålders person upplever jag det som sympatiskt att unga människor som du frivilligt väljer att öppna sig för ett liv präglat av en andlig världsåskådning. Så rotlösa som många sekulära människor verkar vara, tror jag knappast att du väljer fel. Detta oavsett att den andliga temperaturen hos en människas förmodligen inte är konstant livet igenom, och att livet inte automatiskt blir enkelt enbart utifrån att en människa väljer att ha en tro.

    Som en parentes kan jag nämna, att om jag ser mig omkring i det uttalat, sekulära, påtagligt progressiva svenska samhället, kan jag utöver känslan av brist på andlighet – såväl en religiös som en mer allmän form av andlighet – uppleva det som ett mindre spännande och mindre intressant samhälle. Jag tror att ett samhälle – inte enbart bland individer, utan även på samhällsnivå – måste ha rejäla andliga och existentiella djup, för att vara verkligt spännande och intressant.😉

    När detta nu är nämnt, kan jag tillägga att även jag upplever utvecklingen av Svenska kyrkan som mindre lyckad. Det är nästan så att jag inte längre tänker på Svenska kyrkan som en verkligt religiös organisation, men, det är jag det.

    ”… När man läser om kristendomen i skolan, så tas allting dåligt i dess historia upp men när man läser om islam så kommer ingenting dåligt upp. Läraren (som är folkpartist och väldigt vänster) nämner inte ens att det förekommer våld mot kristna i Mellanöstern, men spanska inkvisitionen är okej att prata om…”

    Socialister, vänsterliberaler och allsköns sekulära vänsterindivider tycks inte vara att leka med. På ett mer personligt plan upplever jag att det är allt mer tröttsamt, och allt mindre stimulerande, att umgås med dylika personer ju äldre jag blir. Dessutom kan dessa vänstermänniskor s a s verka fullt ut i ett land som på något märkligt vis – hur har det egentligen gått till? – blivit nästan helt sekulärt, och nästan helt i avsaknad av traditionella förhållningssätt. Konservatism tycks det inte vara någon mening att börja prata om i det här landet, ty få verkar förstå vad som åsyftas.😦

    Därutöver kommer den gamla vanliga mekanismen in i detta sammanhang, dvs det är alltid full legitimt att kritisera vita, väletablerade, kristna, och den kristna läran osv.
    Kritisera sönder och samman, dygnet runt.
    Däremot är det som bekant känsligt att ens höja på ögonbrynen mot andra grupper än de ovan nämnda.

    Det är bl a mot bakgrund av detta närmast åsiktsmässiga tankeförtryck, som jag anser att det vore så oerhört befriande om vi kunde ha fler inarbetade ideologer i Sverige än blott socialism och socialliberalism. I enlighet med detta, hoppas jag att vi kan få en bred, modern, konservativ rörelse i vårt arma land. Om inte annat vore det kul att se de oerhört indignerade miner en dylik utveckling skulle väcka hos allsköns vänsterfigurer.🙂

    Jag hoppas att du och andra finner en harmoni i din kristna tro, samt att du gradvis får den tålmodighet som behövs för att tillfredsställande orka leva som kristen, konservativ, människa i det sekulär-progressiva landet Sverige.

    Mvh


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar