Chamberlains ande över NATO-mötet i Lissabon

Neville Chamberlain (1869-1940)

Avspänning är bra. Tilltro är bra. Men det finns påtagliga risker med det nya samarbete som nu tycks se sin början mellan NATO och Ryssland.

Efter NATO-ordföranden Anders Fogh Rasmussens anförande i Lissabon kan jag inte hjälpa det, men mina tankar går till Neville Chamberlain och hans besked om ”Fred i vår tid”. Det godtrogna väst personifierat av Chamberlain ville tro och därför trodde man också på Hitlers försäkringar om fred och inga fler krav från Tyskland. Vad som hände sedan vet vi.

Ryssland en icke-demokrati

Så länge Ryssland är en icke-demokrati kan vi inte lita till denna sårade stormaktsrest. Detta samtidigt som vi måste hitta en formel för umgänge och samarbete där det är nödvändigt och där det kan bidra till demokratiseringen av landet.

NATO och övriga västvärlden har inte en gemensam syn när det gäller Ryssland eller andra stater med demokratiskt tveksamma eller uttalat negativa regimer. Det finns tydligt uttalade ryssvänliga politiker på toppnivå både i Frankrike och Tyskland som inte bryr sig om de inre förhållandena i Ryssland. Från Tyskland och Frankrike är man också selektiv i kritiken när det gäller hur man från rysk sida ser på sina grannar som man anser sig ha speciell rätt att utöva inflytande på.

Under diskussionerna i Lissabon krävde man från Turkiets sida att Iran inte fick nämnas som ett av de länder som en framtida missilsköld skulle skydda emot. I motsatt position fanns Frankrike och Kanada som krävde att Iran skulle nämnas. Från tysk sida fördes också kravet fram att antalet kärnvapen ska minska och här hänvisade man till president Obamas ”vision” om en kärnvapenfri värld. Och här fick man direkt motstånd från Frankrike, USA och Storbritannien som står fast vid att NATO ska ha en kärnvapenavskräckande effekt. Överenskommelsen i Lissabon är ett till synes ett nytänkande från NATO:s sida om västvärldens roll i det framtida internationella umgänget. Men egentligen bygger tankarna på ett koncept från 1999 då det klargjordes att NATO inte är till enbart för ett europeiskt och amerikansk närförsvar mot angrepp från Sovjetunionen. För NATO är det lika viktigt att kunna agera mot hot i hela världen som direkt hot riktade mot medlemsländerna. Ett i flesta fall riktigt koncept som också kunnat accepteras av en rad länder som saknar medlemskap i NATO, bland annat Sverige.

 En stor risk

Att man från NATOS:s sida tar en enorm risk i att utöka samarbetet med Ryssland på det direkt militära planet är givet. Ett samarbete med ett land som Ryssland med rena demokratibrister och till stor del avsaknad av respekt för demokratiska fri- och rättigheter skriker ut varningssignaler. Frågan är om inte Ryssland politiskt och demokratimässigt har mer gemensamt med Kina än med NATO och västvärlden? I sammanhanget kan ju nämnas att Ryssland tillhör de få länder som tillsammans med Kazakstan, Iran, Marocko och Kuba som på Kinas uppmaning att bojkotta ceremonin runt Nobels fredspris utdelande den 10 december i Oslo. Även om den ryske presidenten Medvedev just nu – och uppenbarligen med premiärminister Putins medgivande – är för ett närmare samarbete med väst och med Nato så betyder det inte att alla krafter i det väldiga Ryssland är det. Långt därifrån. Hur nära samarbetet blir är svårt att spekulera i. Där är ännu många frågor att lösa. Men något vi redan nu vet är att Ryssland aldrig kommer att acceptera en för landet underordnad roll, vare sig till NATO eller till USA. Ryssland inte bara vill, utan kräver att bli behandlat som stormakt på samma villkor som en gång Sovjetunionen.

 En ny Chamberlain?

Jag hoppas verkligen att NATO:s generalsekreterare, Anders Fogh Rasmussen, som nu har öppnat dörren för ett närmare samarbete md icke-demokratin Ryssland -med USA:s välsignelse – inte blir någon ny Neville Chamberlain i historien. Helt klart är att det inte är med jubel i alla länder som NATO nu närmar sig Ryssland. I de baltiska staterna och i Polen har man mer eller mindre tvingats till acceptera närmandet för att också i framtiden kunna räkna med USA:s stöd.

En överhängande risk med ett nära samarbete med Ryssland är att angelägenheten för detta gör att bristen på demokrati och demokratiska fri-och rättigheter hos samarbetspartnern glöms bort. Precis som Rysslands små grannländer där Moskva anser sig ha speciella rättigheter.

 Rolf K Nilsson

Annonser

5 Responses to “Chamberlains ande över NATO-mötet i Lissabon”


  1. 1 Patrik Magnusson november 22, 2010 kl. 18:48

    Att samarbeta med Ryssland, och att verka för förbättrade relationer mellan väst och Ryssland är ju alldeles utmärkt, och jag tillhör de som ser det som mycket glädjande att de frostiga relationerna nu tycks tina upp något.

    Att Ryssland som demokrati har sina brister är jag helt överens med artikelförfattaren om, men samtidigt kan man inte låta bli att hoppas att en period av avspänning och närmare kontakter med väst kan bidra till att stärka de krafter i Ryssland som vill införa mer av demokrati i det enorma landet.

    Innebär detta att jag nu är beredd att acceptera regeringens, eller kanske t.o.m. oppositionens, godtrogna försvarspolitik? Alls icke! Sverige behöver fortfarande återta sin försvarsförmåga. Först när hela vårt närområde består av stabila demokratier vore det befogat att sänka garden, och dit är det dessvärre många decennier, även i det bästa av fall.

    Vi bör också beakta att historiskt har närmanden mellan Ryssland och den dominerande stormakten i västra Europa inte alltid varit säkerhetsmässigt gynnsamt för små stater som Sverige och Finland. Tänk bara på Napoleons överenskommelse med ryssarna i Tilsit 1807, eller Molotov-Ribbentroppakten 1939.

    Således: Försiktig optimism – med betoning på försiktig.

  2. 2 Thomas november 23, 2010 kl. 10:26

    Rolf K Nilsson m fl;

    ”… En överhängande risk med ett nära samarbete med Ryssland är att angelägenheten för detta gör att bristen på demokrati och demokratiska fri-och rättigheter hos samarbetspartnern glöms bort. Precis som Rysslands små grannländer där Moskva anser sig ha speciella rättigheter…”

    Ja, det torde vara en risk i och med att det handlar om just Ryssland. Utan att ta i för mycket, har väl alltid detta rike – som vi genom historien kallat Ryssland, sedan Sovjet, och idag åter Ryssland – alltid varit lite speciellt, inte minst när det gäller demokratifrågor.

    De senare har väl knappast varit högprioriterade inom Ryssland, och det är nog lätt att få intrycket att precis som de sovjetiska och ryska ledningarna kört över all opinion i hemlandet – om en sådan alls tillåtits – har Sovjet resp Ryssland knappast tvekat att köra över hela länder på olika sätt, i det fall sovjetiska resp ryska intressen har stått på spel.
    Detta har visat sig gång på gång i historien.

    Mot bakgrund av detta, känns det alltid lite skakigt med ett samarbete med Ryssland, å andra sidan är det väl så att varje samarbetsprojekt ska genomföras och utvärderas var för sig.

    Det ska bli intressant att se hur det nya samarbetet NATO och Ryssland såväl genomförs, som utvärderas en tid efter att det har inletts.
    Utan ironi, hoppas jag på det bästa.
    Det vore härligt om Ryssland kunde utvecklas till ett land som både uppvisade större demokratisk mognad inåt landet, och högre grad av hänsyn utåt gentemot omvärlden. Att hoppas på detta, känns som en fin och from förhoppning nu när vi går mot jul, om än förhoppningen kan sägas vara en smula ljusblå till sin karaktär. 😉

    Mvh

  3. 3 Thomas november 23, 2010 kl. 10:38

    Patrik Magnusson m fl;

    ”… Innebär detta att jag nu är beredd att acceptera regeringens, eller kanske t.o.m. oppositionens, godtrogna försvarspolitik? Alls icke! Sverige behöver fortfarande återta sin försvarsförmåga. Först när hela vårt närområde består av stabila demokratier vore det befogat att sänka garden, och dit är det dessvärre många decennier, även i det bästa av fall…”

    Ja, det torde vara av stor vikt att vi snarast uppgraderar och kraftfullt stärker vårt försvar.

    ”… Således: Försiktig optimism – med betoning på försiktig.”

    Det låter som en sympatisk formulering såväl som hållning i denna fråga. Även jag vill gärna hoppas att Ryssland av idag är ett mindre totalitärt, och mer demokratiskt och hänsynstagande land, som bättre än förr förstår vikten av smidiga internationella relationer.

    Om inte annat det faktum att Ryssland vill tjäna grova pengar på sina naturtillgångar m m, gör ju att landets ledning inte kan provocera omvärlden hur mycket som helst. Detta hoppas jag att ryssarna förstår. Även om det kan vara besvärligt att hastigt byta leverantörsland av olja, naturgas m m i det fall Ryssland börjar uppträda ytterst klandervärt på den internationella arenan, inbillar jag mig att många länder som idag importerar råvaror och energi från Ryssland inte är berett att göra det under vilka omständigheter som helst. Osvuret är dock bäst.

    Alla som vill låta Ryssland göra bort sig innan landet döms ut, riskerar att framstå som väl romantiska och ljusblåa i sina betraktelser av den stora grannen i öster. Personligen är jag dock inte mindre naiv än att jag a) vill ha en noggrann utvärdering av det aktuella samarbetet, och att jag önskar en b) verkligt rejält förstärkning av det svenska försvaret.

    Mvh

  4. 4 Vasas söner november 24, 2010 kl. 0:52

    USA och NATO är ett större hot mot västvärlden och konservatismen än vad Ryssland/Sovjet är/var.

  5. 5 Söderbaum november 24, 2010 kl. 13:52

    Vasas söner: Amerikansk kultur kan man helt klart kritisera ur konservativ synpunkt. Men du gör ett tankefel eller är inne på fel ideologi när du påstår att USA skulle vara ett STÖRRE hot mot konservativa värden än Sovjet. Och NATO är ett militärt samarbete för fred på västvärldens villkor, vilket på det viset går utmärkt ihop med konservatismens ideal.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 963,743 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar