På Östfronten intet nytt

Det nya Rysslands ansikte: Officiell bild från Vladimir Putins macho-semester och den tvättäkta ryska spionen Anna Chapman som omslagsflicka.

Många gånger blir man inspirerad av de kommentarer som skrivs här på T&F, och det är förstås alltid roligt! Signaturen Thomas’ hanterande i sina kommentarer till Rolf K Nilssons senaste inlägg” av vad som varit Ryssland och vad som varit Sovjetunionen (absolut inget fel, ska jag väl tillägga), får mig att minnas en elev från frågestunden efter att jag hållit föredrag om konservatismen på ett gymnasium. I slutet av detta föredrag hade jag påtalat att man som svensk konservativ inte är naiv inför det faktum att Ryssland alltid utgjort ett militärt hot mot Sverige.

I denna del av mitt föredrag – i syfte att lyfta ner de stora principerna på en mera välbekant svensk högernivå – påtalade jag också det faktum att vi kan vara glada över att ha haft kungar och fältmarskalkar som varit så kompetenta att det även under stormaktstid avsevärt mindre Sverige kunnat stå sig i 500 år mot ryssen. Den ifrågavarande gymnasieeleven satt längst fram, hånlog så att det blixtrade om ögonen på honom och sade att ”Sverige har ju aldrig varit i krig med Ryssland”.

Underförstått: jag är en krigshetsare som enbart använder det stora landet i öster som en förevändning för en lömskeligen önskad militarisering av det mysiga Välfärdssverige. Och nu hade han avslöjat mig inför sina klasskamrater. Spänningen växte i klassrummet.

Denne gymnasieelev är förmodligen inte ensam bland ungdomar idag att tro detta, vilket jag antar bottnar dels i att Sverige inte har legat i krig på 200 år och att det som idag kallas Ryssland ”tidigare” hette Sovjetunionen. Man ska nog inte klandra dem, de allra flesta har knappt hört talas om stormaktstiden i Sveriges historia, än mindre om Sveriges historia av krig.

Gymnasieelevens hånleende stelnade, mungiporna sjönk och han blev verkligen förstummad när jag berättade om det ”stora ryska kriget” 1554, via Karl XII till att det sista kriget som Sverige utkämpade på 1800-talet var mot Ryssland och att det är välbekant att Sovjetunionen hade kompletta invasionsplaner mot Sverige som de dock aldrig hade tillfälle att genomföra innan kollapsen 1989.

Jag tror tyvärr inte att denne gymnasieelev tystnade av den omvändes nyvunna övertygelse, utan desto mer för att han insåg att han saknade argument för stunden. Det var inte av bristande kunskap han hånlog mot mig – att han hånleende slängde sitt påstående i ansiktet på mig bottnade i något slags ideologisk övertygelse. Han VILLE inte tro att det finns något hot från Ryssland, och han har förmodligen nya argument för den saken idag.

Faktum är att Ryssland har hotat Sverige i 500 år, och den tid då landet kallades Sovjetunionen utgjorde på intet sätt något undantag. Inte ens de svenskar som drömde om Sovjetunionen mottogs med välvilja, och många svenska familjer väntade ända in på 2000-talet på Vänsterpartiets ursäkt för att partiet lockade och drev deras närmaste släktingar i famnen på en hänsynslös diktatur och ett förtryck som många gånger ledde till deras för tidiga död som slavar i arbetsläger. Så sent som år 2000 hade Lars Ohly stoppat en sådan formell ursäkt från Vänsterpartiet.

Precis som Rolf K Nilsson påpekar i sin artikel är Ryssland efter Boris Jeltsins tid på god väg tillbaka som stormakt, och man gör anspråk på den position Sovjetunionen tidigare hade i världen. Det är en i stor utsträckning ny typ av stormakt, där machokultur och sex går hand i hand med politiken (Jfr t.ex. de officiella bilderna på Putin i bar överkropp från en semester i Sibirien 2009, och hur den unga ryska spionen i USA Anna Chapman efter att ha avslöjats lyfts fram som sexikon i Ryssland). Men det gör inte hotet mindre. I synnerhet inte som stödpartiet Rättvisa Ryssland kräver en expansiv utrikespolitik och på samma gång garanterar Vladimir Putins stora personliga makt.

Man skulle kunna säga att Tjetjenien, Georgien, Ukraina och Estland bara är början. Men man kan också se det som fortsättningen av en mycket lång historia. Och det enda ryssarna har kvar att vara stolta över är sin mäktiga historia – och sin fortsatta förmåga att påverka omvärlden.

Jakob E:son Söderbaum

0 Responses to “På Östfronten intet nytt”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar