Självmordsbombaren, FRA och det öppna samhället

Avspärrningarna i Stockholms stadskärna på lördagen, efter självmordsbombningen.

Förutom att undertecknad var på väg till en fest ett par kvarter bort så passerade åtminstone två bekanta förbi invid händelserna kring Sveriges första självmordsbombare vid den tidpunkt då det inträffade. Detta säger framför allt en hel del om hur stor och nära detta terrordåd hade känts för väldigt många svenskar om det hade blivit som självmordsbombaren själv tänkt. Hade hans sprängladdningar detonerat i en folksamling, i det närliggande köpcentret PUB eller i stort sett var som helst i övrigt utom precis där det nu skedde, så hade dådet varit både fruktansvärt och brutalt. Nu blev det hela framför allt ett brutalt uppvaknande: en självmordsbombare kan inträffa även i vårt kära land. Det är dock inte en olycka – det är en katastrof.

I och med detta kommer världspolitiken genast rakt in i våra vardagsrum. Samtidigt inser vi hur värdefullt ett öppet demokratiskt samhälle är – och hur farligt det är utan ett starkt skydd från polis och militär. För faktum är att det öppna demokratiska samhället existerar endast som en tro, det är en idé inuti våra huvuden som vi vill ha och som vi är vana vid. Det kan räcka med ett eller två sådana här terrordåd så raseras hela den tron förödd. Om tron på det öppna demokratiska samhället faller hos dess medborgare, så faller också det öppna demokratiska samhället. Det är tron på tryggheten som skapar tryggheten. En trygghet som ingen tror på är ingen trygghet.

Och det är precis det som är syftet bland dessa islamistiska självmordsbombare och internationella terroristnätverk. Det är oerhört viktigt att Sverige upphör med sin naivitet, och ser till att skydda sina medborgare. Statens främsta syfte, för sin del, är just att skydda sina medborgare mot inre och yttre hot. Det är huvudskälet till att vi betalar skatt. Vi betalar inte skatt för att somliga ska få det lättare att leva på andras bekostnad – det kan vara en generositet, men absolut inte en förstaprioritering.

Så vad hände med FRA? Har inte det ENDA uttalade demokratiska existensberättigandet för FRA-lagen varit just att Försvarets Radioanstalt ska skydda oss mot sådant här?? Varenda svenskt mail, mobilsamtal och SMS granskas av FRA – något som i sig utgör ett grundskott mot det öppna demokratiska samhället. Likväl kunde man inte förhindra att denne självmordsbombare tog sig in fullastad med sprängmedel mitt i Stockholms julhandel och fyrade av! Han t.o.m. skrev ett öppet hotbrev till svenska folket i förväg som han mailade till bl.a. TT!! Kunskapen om detta påstås ha
funnits inom försvarsmakten, och oavsett vad det ligger i de rykten som nu går kring detta så borde det faktiskt vara väldigt konstigt om inte försvar och polis får omedelbar kännedom om den här typen av öppna hotbrev. Trots officiell förvarning kunde självmordsattentatet alltså ske, och det t.o.m. dröjde innan polisen var på plats efter explosionerna.

Avskaffa genast FRA:s möjlighet till allmän avlyssning och rusta upp Sveriges polisväsende och försvarsmakt med kraft, så att även Sverige kan skydda sina medborgare mot den moderna tidens hot. Detta måste göras innan de enda som känner sig säkra på Sveriges gator är de som är på väg att utföra nya brott mot det öppna demokratiska samhället och dess hederliga medborgare. En demokrati måste försvara sig för att kunna överleva, och FRA är bevisligen inte ett sätt att försvara det öppna demokratiska samhället. Ju fler synliga poliser desto större trygghet för hederliga medborgare, samtidigt som polisen alltid kommer vara snabbt på plats när någonting händer – och i många fall redan när det är på väg att hända. Att skydda de laglydiga och sätta åt förbrytarna är själva definitionen på en ansvarstagande statsmakt.

Statsminister Reinfeldts uttalande om att det här terrordådet är ”oönskat och oacceptabelt” låter förskräckande lamt i mina öron. Lördagens terrordåd i Stockholm är en brinnande politisk fråga. De som tar lätt på detta sviker de grundläggande demokratiska idealen. Låt inte det öppna demokratiska samhället bli sagan om en historisk parentes, som vi berättar om för våra barnbarn kring julbrasan i framtiden för att skapa en trygghetskänsla i familjen åtminstone runt juletid!

    Tidigare artiklar om FRA:
    * FRA och det ruskiga storebrorssamhället
    * FRA-lagen och hur samhällets fiender bör hanteras

    Jakob E:son Söderbaum

    Annonser

14 Responses to “Självmordsbombaren, FRA och det öppna samhället”


  1. 1 Thomas december 14, 2010 kl. 14:05

    ”… Statsminister Reinfeldts uttalande om att det här terrordådet är ”oönskat och oacceptabelt” låter förskräckande lamt i mina öron. Lördagens terrordåd i Stockholm är en brinnande politisk fråga. De som tar lätt på detta sviker de grundläggande demokratiska idealen. Låt inte det öppna demokratiska samhället bli sagan om en historisk parentes, som vi berättar om för våra barnbarn kring julbrasan i framtiden för att skapa en trygghetskänsla i familjen åtminstone runt juletid!”

    Nog mycket politisk korrekthet under nog lång tid – bl a innebärande en våldsam nedrustning av det som faktiskt hade kraft att försvara landet mot terrorism, dvs försvaret – har i värsta fall inneburit att vi redan är där.

    Det vill säga, redan idag kan samtal om det öppna demokratiska samhället i värsta fall vara att betrakta som saga som vi berättar om för våra yngre samhällsmedborgare när familjer och släkter är samlade, blir nostalgiska, och blickar bakåt.

    I värsta fall är vi i princip redan där.

    Mvh

  2. 2 Allianspartisten december 14, 2010 kl. 18:53

    ”Så vad hände med FRA? Har inte det ENDA uttalade demokratiska existensberättigandet för FRA-lagen varit just att Försvarets Radioanstalt ska skydda oss mot sådant här?? Varenda svenskt mail, mobilsamtal och SMS granskas av FRA – något som i sig utgör ett grundskott mot det öppna demokratiska samhället. Likväl kunde man inte förhindra att denne självmordsbombare tog sig in fullastad med sprängmedel mitt i Stockholms julhandel och fyrade av!”

    Man kan ha synpunkter på FRA-lagen men den slutledning du gör håller inte. Att just denne självmordsbombare inte kunde stoppas behöver på inget sätt innebära att de möjligheter som FRA-lagen trots allt ger inte skulle kunna stoppa andra. Vi vet heller inte om och i så fall vad som faktiskt redan kan ha stoppats genom de möjligheter som FRA-lagen ger.

    Generellt sett är det mycket svårare att upptäcka dåd med mycket få eller enstaka personer inblandade, då kommunikationsbehovet är litet, medan det är något mindre svårt att upptäcka dåd med flera inblandade, då kommunikationsbehovet är större. Hur det förhåller sig i det aktuella fallet vet vi inte.

    De moderna digitala kommunikationsmedeln innehåller möjligheter att kommunicera snabbare och effektivare är någonsin tidigare. Att brottsliga intressen utnyttjar detta är en självklarhet. Av denna anledning är det ett rimligt krav att samhället, till vars främsta uppgifter det hör att skydda mot inre och yttre fara, har möjlighet att ”spana” i det digitala informationsflödet för att förebygga brott. Själv har jag inget problem att acceptera FRA-lagen om den så bara förhindrar att ett enda männskoliv spills.

    Ett annan omständighet i detta fall är att det varit fullt möjligt att identifiera den aktuelle bombaren som en potentiell terrorist, då han bl.a. via facebook varit öppen med sina extremistiska åsikter, men att det för myndigheterna egentligen inte är möjligt att agera, då det står var och en fritt att ha vilka åsikter som helst och att propagera för dem på ett principiellt plan. Detta är däremot förmodligen en svaghet i vår öppna demokrati som vi kanske måste leva med.

  3. 3 Söderbaum december 14, 2010 kl. 19:43

    Allianspartisten: Jag ser det förvisso inte som att ”FRA har misslyckats en gång och måste därför skrotas”. Utan som att vårt öppna demokratiska samhälle nu hotas rejält av både självmordsbombare och av att FRA stärker sitt grepp ytterligare.

    ”De moderna digitala kommunikationsmedeln innehåller möjligheter att kommunicera snabbare och effektivare är någonsin tidigare. Att brottsliga intressen utnyttjar detta är en självklarhet. ”

    Det är också en självklarhet att brottslingar när de på allvar går igång med sina planerar inte hanterar denna kommunikation på något som helst sätt där det kan spåras till dem. D.v.s. de har en given tendens att glida ur FRA:s nät, och kvar blir bara alla hederliga medborgare och ett mycket starkt hotat civilsamhälle.

    ”Av denna anledning är det ett rimligt krav att samhället, till vars främsta uppgifter det hör att skydda mot inre och yttre fara, har möjlighet att ”spana” i det digitala informationsflödet för att förebygga brott.”

    Att spana mot riskgrupper är en sak. Där det finns skäl att spana. Om det i efterhand visar sig att någons integritet har kränkts utan att skäl funnits, ska vederbörande ha rätt till skadestånd. Att spana mot hela svenska folket av jämlikhetsskäl är groteskt och vansinnigt och har ingenting med demokrati att göra.

    Såvitt jag kan se är ”den svaghet” i demokratin som du påtalar inte någon svaghet under sådana omständigheter? Det blir extremisternas eget problem. Men det är bättre att extremisterna upplever en inskränkning i sin yttrandefrihet än att alla medborgare gör det.

  4. 4 Allianspartisten december 14, 2010 kl. 21:39

    Söderbaum:
    ”Det är också en självklarhet att brottslingar när de på allvar går igång med sina planerar inte hanterar denna kommunikation på något som helst sätt där det kan spåras till dem. D.v.s. de har en given tendens att glida ur FRA:s nät, och kvar blir bara alla hederliga medborgare och ett mycket starkt hotat civilsamhälle.”

    Kring detta kan man ha flera funderingar.

    För det första kan informationen som sådan vara av fundamental betydelse även om det vare sig går att spåra avsändare eller mottagare. Här kan visserligen sägas att information kan krypteras vilket då givetvis kan utnyttjas av brottslingar. Krypton kan dock knäckas och vi kan på ganska goda grunder anta att underrättelseorganisationer av olika slag använder en inte oväsentlig del av sin datorkapacitet till just detta.

    För det andra kan det vara så att brottslingar på olika sätt utnyttjar andra personers/organsiationers/företags kommunikationsmedel. Här gäller det ofta att hitta den svagaste länken som mycket väl kan vara en intet ont anande persons trådlösa oskyddade nätverk eller hotmail-konto. Detta har jag själv sett mycket konkreta exempel på som jag dock är förhindrad att beskriva i detalj.

    För det tredje skall vi inte förutsätta att alla brottslingar är särskilt smarta. Visst är det så att mer förhärade och ”professionella” brottslingar säkert implementerar lösningar för att inte blotta sig i onödan i ”cyberspace” men det finns brottslingar (…terrorister inbegripna) som är mer av typen ”efterapare” och som alls inte är lika försiktiga. Dock kan dessa, i olyckliga fall, förorsaka lika mycket skada.

    Utifrån dessa perspektiv tror jag att vi måste acceptera FRA-lagen.

    ”Såvitt jag kan se är ”den svaghet” i demokratin som du påtalar inte någon svaghet under sådana omständigheter? Det blir extremisternas eget problem. Men det är bättre att extremisterna upplever en inskränkning i sin yttrandefrihet än att alla medborgare gör det.”

    Här förstår jag inte fullt ut din poäng. Menar du att vi skulle inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten genom att t.ex. förbjuda propagerande till stöd för extrema rörelser? Principiellt skulle man möjligen kunna argumentera för detta men gränsdragningsproblematiken skulle sannolikt bli oöverstiglig.

  5. 5 Patrik Magnusson december 14, 2010 kl. 22:18

    Jag har mycket svårt att begripa detta oresonliga agg som många, inklusive artikelförfattaren, hyser mot FRA. Visst är det en obekväm inskränkning av vår frihet att myndigheter på olika sätt kan komma att granska vad vi skriver, och i en perfekt värld skulle detta inte behövas, men nu är vår värld dessvärre inte perfekt.

    Exakt vilka metoder FRA använder och vilka resultat man uppnår vet varken jag eller artikelförfattaren, och det lilla jag begriper tänker jag för allt i världen inte bjuda allmänheten på. Låt oss bara konstatera att det är lite mer komplicerat än att skummisarna klarar sig bara de undviker att skriva ”bombbälte” i sina mail, och att de flesta av oss är för menlösa för att överhuvudtaget kvala in för något närmare intresse från FRA:s sida.

    Vi vet heller inte, och bör inte veta, om våra myndigheter tack vare signalspaning fått underrättelser om detta eller andra planerade dåd, eller om myndigheterna kommer att få hjälp av sådana underrättelser med att gripa eventuella medhjälpare till detta dåd. Men det är naturligtvis fullt möjligt att killen slunkit genom nätet. Den som förväntar sig att FRA skall kunna fånga upp alla eventuella terrorister har nog lyssnat lite för mycket på den skräckpropaganda lagens motståndare spridit om hur inträngande övervakningen kommer att bli.

    Skickligt organiserade aktörer eller ensamma dårar kommer alltid att ha en chans att hålla sig under radarn. Bra underrättelser, kompetent polis och militär med rejäla resurser och befogenheter, samt effektiv samordning kan göra terroristernas jobb svårare, men några 100-procentiga garantier får vi aldrig. Att kräva att FRA skall bakbindas i sitt arbete för att de inte nådde dessa 100% känns inte rimligt. Borde vi då i så fall inte kräva att polisen skall läggas ned också? De lyckades ju inte heller stoppa kräket.

    Nej, låt FRA fortsätta att utveckla sin underrättelseverksamhet, förbättra samordningen mellan polis, militär och underrättelsetjänst, sök kunskaper och erfarenheter hos länder som längre än oss tvingats leva med detta gissel, och se till att polis och militär får utökade resurser. På så sätt kan vi värja oss mot de flesta hot dessa demokratins fiender kan rikta mot oss, och faktiskt försvara vårt öppna samhälle.

  6. 6 Söderbaum december 15, 2010 kl. 12:09

    Allianspartisten: ”Här förstår jag inte fullt ut din poäng. Menar du att vi skulle inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten genom att t.ex. förbjuda propagerande till stöd för extrema rörelser? Principiellt skulle man möjligen kunna argumentera för detta men gränsdragningsproblematiken skulle sannolikt bli oöverstiglig.”

    Nej, min poäng är att FRA-lagen sådan den nu är utformad hotar den grundlagstadgade yttrandefriheten hos vanliga hederliga medborgare. Men om FRA istället skulle ha rätt att enbart avlyssna riskgrupper skulle endast extremisterna känna att de inte kan prata lika öppet och systematiskt om att ”alla blablabla-svin ska dö”. Det blir extremismen i samhället som självmant tystnar i det fallet, istället för att den allmänna politiska korrektheten breder ut sig och endast regimvänliga röster till slut vågar yttra sig.

    Bildligt talat: Finns det en risk för att Hitler sätter sig och lyssnar på vad alla medborgare pratar om så ska det inte vara en möjlighet som ges honom enbart för att han hamnar i regeringsställning – det ska vara en reform han själv inför som är tillräckligt svår att genomdriva för att folket ska kunna märka att den genomförs. Det man är van vid upplevs alltid som ett mindre hot hur farligt det än är, och FRA-lagen är ett odemokratiskt hot mot både rättsstat och civilsamhälle.

  7. 7 Allianspartisten december 15, 2010 kl. 19:43

    ”Nej, min poäng är att FRA-lagen sådan den nu är utformad hotar den grundlagstadgade yttrandefriheten hos vanliga hederliga medborgare. Men om FRA istället skulle ha rätt att enbart avlyssna riskgrupper skulle endast extremisterna känna att de inte kan prata lika öppet och systematiskt om att ”alla blablabla-svin ska dö”.”

    Hur man i det digitala informationsflödet, med alla dess möjligheter att föra över information genom användande av alias, kapade mailkonton, proxyservrar och allt vad nu tekniken kan tänkas erbjuda, skulle kunna selektera information från ”riskgrupper” respektive ”icke-riskgrupper” förstår jag inte. Med restriktioner av den typ du förespråkar skulle knappast ”spaningen” i informationsflödet hitta tillräckligt mycket, FRA-lagen skulle förvandlas till en ”papperstiger”.

    Skall vi ”vanliga hederliga medborgare” kunna känna oss något litet säkrare får vi nog acceptera FRA-lagen även om den strikt integretetsmässigt inte är oproblematisk. Fördelarna med lagen överväger dock nackdelarna med tanke på den säkerhetssitution som råder.

  8. 8 Patrik Magnusson december 15, 2010 kl. 21:09

    ”Nej, min poäng är att FRA-lagen sådan den nu är utformad hotar den grundlagstadgade yttrandefriheten hos vanliga hederliga medborgare.”

    På vilket sätt hotas yttrandefriheten? Jag kan inte se att den beskärs på något sätt av denna lag. Såvitt jag kan se pågår fortfarande en livlig debatt på denna sida och på andra håll i samhället, där till och med den myndighet som är satt att sköta signalspaningen utsätts för friska påhopp. Låt mig gissa att du trots detta inte fått påhälsning av några herrar med lösskägg och långa rockar, som ifrågasätter din rätt att tycka som du tycker om FRA.

    ”Men om FRA istället skulle ha rätt att enbart avlyssna riskgrupper…”

    Och hur exakt skulle detta gå till? Det vore lite som att begränsa polisen till att bara kolla hastigheten på notoriska fartsyndare. Risken att en ”oskyldig” person får sin bil belyst av en hastighetsradar skulle förmodligen göra att hela systemet med hastighetsövervakning blev ohanterbart. Och hur identifierar man gruppen notoriska fartsyndare om man inte får kontrollera andra än de som redan är identifierade?

    ”Finns det en risk för att Hitler sätter sig och lyssnar på vad alla medborgare pratar om så ska det inte vara en möjlighet som ges honom enbart för att han hamnar i regeringsställning”

    Fast man kan väl ändå inte utforma alla lagar efter premissen att Hitler blir nästa statsminister? Då blir ju det mesta omöjligt. Vilka var det som såg till att utföra förtrycket av det tyska folket – jo, polisen. Alltså avskaffar vi polisen. Vilka möjliggjorde erövringen av nästan hela Europa – jo, Wehrmacht. Alltså avskaffar vi försvaret. Vilka enorma vapen modern infrastruktur som Internet och vägnätet är för en totalitär diktator. Sorry, they have to go as well. Ja, och sjukvården. Behöver jag säga mer än Mengele? Rättsväsendet: Roland Freisler.

    Nåväl, jag håller med om att det är av yttersta vikt att ett så kraftfullt och integritetskränkande verktyg som avlyssning måste stå under strikt kontroll för att minimera risken för missbruk. En sådan kontrollinstans skall slå larm om makthavarna överskrider sina befogenheter, och så vitt jag förstår har vi också en sådan i Sverige.

  9. 9 Söderbaum december 17, 2010 kl. 15:54

    Allianspartisten: ”Hur man i det digitala informationsflödet, med alla dess möjligheter att föra över information genom användande av alias, kapade mailkonton, proxyservrar och allt vad nu tekniken kan tänkas erbjuda, skulle kunna selektera information från ”riskgrupper” respektive ”icke-riskgrupper” förstår jag inte. Med restriktioner av den typ du förespråkar skulle knappast ”spaningen” i informationsflödet hitta tillräckligt mycket, FRA-lagen skulle förvandlas till en ”papperstiger”.”

    Om man inte kan spåra både mail och telefonsamtal till specifika personer har ju FRA inte heller någon nytta av att avlyssna allas mail och mobiltelefoner, eller? Vad som utgör brott mot rikets säkerhet, och vilka grupper och individer samt i vilka kretsar och geografiska områden de rör sig, har försvaret och säkerhetspolisen redan god koll på – det är deras jobb. Att öka spaningen mot dessa grupper specifikt skulle förmodligen vara effektivare än att filtrera alla medborgares kommunikation på samma sätt.

    Magnusson: ”På vilket sätt hotas yttrandefriheten?”

    Genom att alla känner sig övervakade och åsiktsgranskade. Sjukhusspionen på sin tid var en politisk agent som såg till att medarbetare med ”fel åsikter” inte gjorde karriär.

    ”Och hur exakt skulle detta gå till? Det vore lite som att begränsa polisen till att bara kolla hastigheten på notoriska fartsyndare. Risken att en ”oskyldig” person får sin bil belyst av en hastighetsradar skulle förmodligen göra att hela systemet med hastighetsövervakning blev ohanterbart. Och hur identifierar man gruppen notoriska fartsyndare om man inte får kontrollera andra än de som redan är identifierade?”

    Fartsyndarexemplet haltar en hel del. Ifråga om avlyssning skulle i alla fall alla oskyldiga som avlyssnats kunna få skadestånd i efterhand för denna integritetskränkning – men inte om staten kan säga ”vadå, vi avlyssnar ju alla”.

    I andra länder är civilsamhället starkare i Sverige sedan 3-4 decennier tillbaka. Är det ett skäl till att också avskaffa de sista delarna av det svenska civilsamhället? För de flesta demokratiska länder är allmän avlyssning en otänkbar integritetskränkning av folket. I Sverige har vi haft en rejäl debatt om Säpos granskning av enskilda medborgare (förmodade vänsterextremister och högerextremister), och de som visat sig ha varit grundlöst misstänkta har fått skadestånd nu på 2000-talet. Väl att märka var det bara Säpo som visste om att dessa personer granskades – ändå betraktades det som ett såpass grovt integritetsbrott att de skulle få skadestånd. Nu granskar FRA samtliga personer i Sverige som använder mail och mobiltelefon. Så bara för att brottet nu begås mot alla så skulle det vara rättvist, jämliket eller på något som helst vis bättre? Självklart inte! Lär av andra länder, ingen annan verkar känna att allmän militär avlyssning av folket är någonting vare sig behövligt eller lämpligt.

    ”Fast man kan väl ändå inte utforma alla lagar efter premissen att Hitler blir nästa statsminister?”

    Det är inte det jag säger. Men det räcker inte att nuvarande regering påstår sig ha goda intentioner med sin avlyssning så är problemet ur världen. Grundproblemet kvarstår, och det blir uppenbart för alla om man tänker på hur ett sådant redskap skulle fungera i händerna på extremister. Staten måste vara ordnad på ett rättssäkert sätt. Det är den i huvudsak, men FRA är ett stort undantag som inte förtjänar att viftas bort.

    ”Vilka var det som såg till att utföra förtrycket av det tyska folket – jo, polisen. Alltså avskaffar vi polisen. Vilka möjliggjorde erövringen av nästan hela Europa – jo, Wehrmacht. Alltså avskaffar vi försvaret.”

    Det är ungefär så jag uppfattar de bakomliggande ideologiska skälen till nedrustningen av polisväsende och försvarsmakt i Sverige.

    ”En sådan kontrollinstans skall slå larm om makthavarna överskrider sina befogenheter, och så vitt jag förstår har vi också en sådan i Sverige.”

    Från min horisont säger avsaknaden av en författningsdomstol allt om hur lite demokratisk kontroll som finns mot toppolitikers maktmissbruk.

  10. 10 Allianspartisten december 17, 2010 kl. 17:44

    Söderbaum,
    ”Om man inte kan spåra både mail och telefonsamtal till specifika personer har ju FRA inte heller någon nytta av att avlyssna allas mail och mobiltelefoner, eller?

    Det du förbiser i din slutsats är att den information som på olika sätt ”avlyssnas” mycket väl kan ha ett värde i sig, även om vare sig avsändare eller mottagare går att spåra. Om man informationen kan bidra till att avvärja terrordåd är FRA-lagen både rimlig och önskvärd.

    ”Vad som utgör brott mot rikets säkerhet, och vilka grupper och individer samt i vilka kretsar och geografiska områden de rör sig, har försvaret och säkerhetspolisen redan god koll på – det är deras jobb.”

    Detta är nog lite väl kategoriskt att uttala i skendet av det som hänt. Rörande Abdulwahab verkar vare sig försvar eller säkerhetspolis inte haft någon koll alls. Om avlyssning hade kunnat bidra till en bättre koll i detta specifika fall kan vi givevis inte veta men det kan på inget sätt uteslutas. Även om vi inte vet och inte ska spekulera för mycket är det ingen vild gissning att Abdulwahab haft kontakter med jihadistiska terrororganisationer, kontakter som då skett via någon form av kommunikationsmedium.

    Det är allvar nu och vi måste sluta att vara naiva. Det måste nu bli slut på godtrogenheten. Endast ett misstag verkar ha förhindrat det som hade kunnat bli vårt lands största trauma på flera hundra år. Nu måste samhället agera kraftfullt och i dagens digitala värld, med dess massiva kommunikationsflöden , kan inte kunskapen om ”illvillig” information i dessa flöden uteslutas.

  11. 11 Patrik Magnusson december 17, 2010 kl. 22:16

    Söderbaum:

    Det finns helt klart problem i det svenska samhället med den personliga integriteten, yttrandefriheten, civilsamhället och maktdelningen. Det är jag den förste att erkänna. Vad gäller behovet av en författningsdomstol är vi helt överens. Det borde Sverige självfallet ha. Det finns också ett problem med yttrandefriheten, såtillvida att det tillåtna åsiktsspannet, vad som är politiskt korrekt, ständigt tycks krympa.

    Jag kan förstå att signalspaning mot den bakgrunden kan kännas besvärande, men i så fall är det inte främst signalspaningen i sig som är bekymret, utan den miljö den sker i. Då är det inte signalspaningen man i första hand skall angripa, utan de mera grundläggande demokratiska problemen. I ett samhällsklimat där det är ok att ha olika åsikter behöver man inte frukta att missgynnas för att man yttrar sig. I ett samhällsklimat där det inte är ok kommer det offentliga demokratiska samtalet att avstanna även om ingen avlyssnas.

    ”För de flesta demokratiska länder är allmän avlyssning en otänkbar integritetskränkning av folket”

    Du får ursäkta, men nu tror jag att du är synnerligen blåögd. Tror du på fullaste allvar att Sverige är det enda västland som låter skanna av all eter- och kabeltrafik? Vi må vara det enda land som hittills genom lagstiftning offentligt reglerat denna verksamhet, men du kan nog lugnt utgå från att praktiskt taget alla länder, inte minst de frihetsivrande UK och USA, har liknande praxis. Signalspaning är den i särklass viktigaste metoden för underrättelseinhämtning. Det har inget land med självbevarelsedrift råd att avstå ifrån.

    ”Fartsyndarexemplet haltar en hel del.”

    Det gör det säkert, men inte så mycket som du tycks tro. Varje gång du sätter dig bakom ratten i din bil och åker iväg utsätts du potentiellt för övervakning. På vissa vägsträckor finns automatiska kontroller, på andra står polisen med sin radar och belyser din bil för att kontrollera att du inte kör för fort. Om din körning uppfyller vissa kriterier, t.ex. att det går för fort, så vidtar en mer inträngande granskning. Du fotograferas, eller stoppas och får visa körkort och kanske till och med blåsa i en liten apparat.

    FRA arbetar på ungefär samma sätt. När du sätter dig bakom ratten på din dator och skickar information så kan den komma att skannas av. Den allra flesta trafiken kommer att ignoreras. Endast den bråkdel som uppfyller vissa kriterier granskas vidare. Det är strikt reglerat vilken trafik man överhuvudtaget får tillgång till, för vilka syften man får spana av den, och hur urvalskriterierna ser ut. Om detta går att läsa på:

    http://www.fra.se/kabelaccess_faq.shtml

    Man kan ha olika uppfattning om hur man viktar integritet mot skyddsbehov, men det är tråkigt att så mycket av opinionsbildningen kring detta bygger på missuppfattningar och ren skräckpropaganda. Om det är något som skulle ha en hämmande effekt på viljan att nyttja sin yttrandefrihet så är det nog snarast den hysteri som mediestarka informationsanarkister lyckats piska upp med felaktiga och missledande argument.

    Jag vill absolut inte bakbinda vårt underrättelseväsende genom att förvägra dem viktiga verktyg för att lösa sitt jobb. Däremot går det säkert att på olika sätt stärka den demokratiska kontrollen över hur dessa verktyg används, men framförallt att på andra områden stärka det civila samhället, stärka den oberoende kontrollen av hur politiker och myndigheter utövar makt, och att bryta den politiska korrekthetens bojor. Det är där man skall sätta in sin kraft, anser jag.

  12. 12 Dywik december 20, 2010 kl. 16:53

    Bra skrivet Magnusson.

    Jag har sagt det förut och jag gör det igen, det är ett problem att säkerhetspolisen idag inte får arbeta med signalspaning. Det är en svår fråga och knappast en särskilt populär att driva under ett valår, men att vara politiker är att ibland våga ta svåra beslut för att kunna beskydda vår kultur, statsskick och självbestämmande.

    Christopher Dywik
    Kommunpolitiker (KD) Kalmar

  13. 13 Patrik Magnusson december 20, 2010 kl. 18:19

    Dywik:

    Hela debatten om signalspaningslagen speglar tydligare än någon annan jag sett skillnaden melan att regera och att vara i opposition. Lagförslaget var utrsprungligen socialdemokratiskt, då sossarna hade makten och faktiskt var tvungna att ta visst ansvar för riket, medan allianspartiena från en bekväm position i opposition kunde ta billiga poäng på att motsätta sig.

    Sedan fick vi maktskifte 2006, och vips låg nu ansvaret på alliansregeringens bord, och ett modifierat lagförslag med starkare integritetsskydd kom snart som ett brev på posten. Nu var dock sossarna plötsligt mot, vilket inte kan ses som något annat än billig populism, en politik man kan unna sig när man inte behöver ta ansvar.

    I spåren av de tragiska händelser som låg till grund för denna artikel tycks dock en omprövning vara på väg igen hos sossarna, eftersom man nu spekulerar i att ett sådant ställingstagande just nu kanske ger mer pluspoäng än det förra i opinionen. Skälen må vara vad som helst, men det är glädjande att vi kanske till slut får en bred enighet om signalspaningen, och att säkerhetspolisen kanske i slutändan av detta får bättre tillgång till dessa underrättelser. Det behövs.


  1. 1 När Aftonblaskan blir läsvärd « Basses Hörna Trackback vid december 16, 2010 kl. 17:38

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar