Beowulf och Sveriges äldsta historia

HISTORIA | Slottet Tre Kronors brand 1697 i kombination med weibullianismen inom historieforskningen har tillsammans berövat Sverige ca 1000 år av sin historia. I och med detta är det inte särskilt mycket innan Gustav Vasas dagar (1500-talet) som vi kan veta med säkerhet, fastän exempelvis kungshögarna i Gamla Uppsala minner om fornstora dagar i Sverige och Norden långt innan dess – och överhuvudtaget långt innan Sverige hade enats. De spår som finns kvar av denna historia är torftiga, glesa och betraktas till största delen som myter. Den politiskt drivna historieförnekelsen har också medfört att de flesta svenskar idag verkligen tror att det inte finns någonting att säga om ”fornstora dagar”. Men det gör det. Och jag tänkte i ett par artiklar bidra till att öka intresset kring dessa delar av Sveriges historia, särskilt de allra äldsta som det nästan är politiskt inkorrekt bara att uppmärksamma.

Jag börjar med: Beowulf. För tre år sedan kom en datoranimerad filmatisering som faktiskt är riktigt sevärd (den har också ett fantastiskt bra soundtrack, lyssna här på ledmotivet). Denna binder på ett sinnrikt sätt ihop de osammanhängande beståndsdelar som finns bevarade av Beowulf-kvädet, ett forntida hjälteepos som nedtecknades i England på 1000-talet men som majoritetsuppfattningen inom forskningen anser vara betydligt äldre än så. Det skildrar också relativt detaljerat händelser som ägde rum omkring 500-talet. Precis som någon av filmmakarna säger i en ”bakom kulisserna”-intervju består Beowulf-kvädets stora värde inte så mycket i dess litterära kvalitet (som dock för litteraturvetare på akademisk nivå har flera imponerande sidor), som i att det faktiskt tilläts att föras vidare också i den nya kristna eran. Även om kvädet i samband med att det nedtecknades under medeltiden uppenbarligen blev censurerat av kyrkan.

Englands eller Sveriges nationalepos?

Beowulf-kvädet betraktas som Englands nationalepos. Men i själva verket borde det betraktas som Sveriges ursaga. Beowulf var av sveaätt på fädernet och av götaätt (eller möjligen gutaätt, d.v.s. från Gotland enligt en minoritet forskare) på mödernet. Man vet inte om Beowulf är en historisk person, men de detaljer som i kvädet framgår om Sverige anses internationellt vara korrekta liksom det är belagt att det på 500-talet verkligen byggdes ett kungligt herresäte på den plats som kvädets kung Hrothgar byggde sitt hemsökta herresäte.

Ecgtheow som i kvädet anges som Beowulfs far betraktas som en historisk person och härleds i kvädet korrekt till en gren av den sveonska Ynglingaätten. Ynglingaättens stormän är de som ligger begravda i kungshögarna i Gamla Uppsala. Ecgtheow hade tidigare dödat Heatholaf som var av östgötsk kungaätt och därvid tvingats i landsflykt till Gotland. Danmarks kung Hrothgar hjälpte honom att betala den höga gälden att åter få fri lejd. Sonen Beowulf gjorde sig känd för sina många hjältedåd, gifte sig med den gotländske kungens dotter och kom så småningom för att undsätta kung Hrothgar med att döda ett stort odjur som hemsökte kung Hrothgars herresäte och höll på att ta kål på alla hans män – och detta är en av kvädets huvudepisoder. Beowulf beslutar sig för att kämpa naken mot det farliga odjuret som kallas Grendel, eftersom han fått veta att detta inte har några vapen – och efter en hård kamp segrar hjälten.

Det sammanhang som Beowulfs hjältedåd utspelar sig i skildrar striderna mellan svear och götar (båda folkslagen nämns också vid namn) i början av den verkliga historiska utveckling som ledde till att Svealand, Östergötland och Västergötland slogs samman till ett rike med Gotland som provins. Detta ägde rum någon gång under åren 500-1000. Beowulf-kvädet utspelar sig på 500-talet, och vi vet att när Olof Skötkonung år 1007 befäste ordningen att en enda kung styr över Sverige hade Sverige under lång tid styrts av en enda kung, ömsom sveon och ömsom göte.

Historiska kopplingar och spår

Kungshögarna i Gamla Uppsala.

Svearnas land liksom flera svenska kungar nämns i Beowulf-kvädet, t.ex. Ottar (Vendelkråka), Ale och Adils. Adils är begraven i en av kungshögarna i Gamla Uppsala. Denna hög öppnades 1874 och bekräftade att en man som med största sannolikhet var kung låg där, och de fakta man fick ut av utgrävningen ansågs internationellt ge stöd åt dessa delar av Beowulf-kvädet. I likhet med Adils begravs enligt kvädet även Beowulf i en storhög, fast i Götaland där han halvvägs genom kvädet har blivit kung.

Del av runsten från Garda, 500-tal med till synes naken man som slåss med odjur.

Ett annat historiskt spår vi har är en runsten i Garda på Gotland från 500-talet. Denna visar en till synes naken man som slåss mot ett odjur. Visserligen är Grendel i Beowulf-kvädet ett troll, men detta är forskarna överens om är en kristen omtolkning. Det är tydligt att kyrkan har gjort om denna del av berättelsen till att handla om en hjälte som strider med den kristne guden på sin sida, och troll var kyrkans sätt att porträttera okristna under medeltiden. Senare i eposet strider Beowulf också mot en drake. Av vilket skäl det än kan ha varit medgav alltså kyrkan tron på drakar, vilket under medeltiden ytterligare kom till uttryck genom att drakar blev en del av den europeiska heraldiken (t.ex. på adelsmäns vapensköldar).

Borde bli mer känt i Sverige

Karta över geografisk hemvist för de folkslag som omtalas i Beowulf-kvädet.

Engelsmännen anser att Beowulf-kvädet behandlar folkslag som har haft en enastående inverkan på Englands historia, och det är därför känt över hela den engelskspråkiga världen. Säkerligen med rätta. Men Beowulf-kvädet ÄR Sveriges nationalepos, hur mycket engelsmännen än vill att det ska vara deras. Ett äventyrsepos om stora hjältedåd med svear och götar i huvudrollen som skildrar politiska händelser som vi vet har ägt rum 1000 år innan Gustav Vasa, och som var en levande legend i hela 500 år innan det kunde nedtecknas i den ”kristnade” version som vi idag känner till från 1000-talet. Detta sällsynt omfattande äventyrsepos var alltså så omhuldat att det levde kvar fortfarande 500 år senare hos ett helt ANNAT folk – anglosaxarna – och det var t.o.m. så omhuldat när kristendomen nådde Nordeuropa omkring 1000-talet att kyrkan lät det nedtecknas och förevigas. Låt det nu även bli allmänt känt i Sverige!

Att Beowulf-kvädet inte alls är vidare känt i vårt land, när de händelser det beskriver så uppenbart rör vår egen allra äldsta historia, kan bero på rätt många saker där den socialdemokratiska historieförnekelsen bara är en del. Det var t.ex. inte förrän 1815 som det blev allmänt känt i England, efter att ha översatts från det gamla manuskript som 1753 också hade blivit skadat av en eldsvåda. Huruvida det kan ha funnits en ”svensk version” kan vi inte veta, eftersom i stort sett allt historiskt källmaterial gick upp i lågor när slottet Tre kronor brann. Men den sortens gamla texter hade i alla fall arkiverats där. Det är en kittlande tanke att det i slottet Tre kronor rentutav kan ha funnits en ocensurerad version, som den text man nedtecknade i England på 1000-talet speglar – men i detta är vi inne på vad man kan kalla för ren spekulation. På samma sätt får vi nog aldrig heller veta vad som en gång i tiden låg bakom berättelsen om hjälten Beowulf.

Men vad Beowulf än var för gestalt – om just han faktiskt har existerat – och vad han än gjorde, så är detta ofrånkomligen en superhjälteberättelse i forntidens Norden. En berättelse som inte bara var en tillfällig fluga – utan som hade en sådan kraft att den levde i 500 år till att kunna bli nedtecknad av ett annat folk en bra bit från där händelserna utspelat sig. För att ge detta något slags perspektiv kan man jämföra med legenden om Gustav Vasas skidflykt undan danskarna, som ju vid det här laget är en 500-år gammal svensk legend som än idag hålls vid liv. Vasa-legenden hade otvivelaktigt en klar politisk funktion, nämligen att göra landsfadern till hjälte och spä på ett för sin tid politiskt nödvändigt förakt mot danskarna i syfte att legitimera den nye kungen.

Eventuella forntida politiska implikationer

Ållebergskragen, guldsmide från Västra Götaland, 500-tal.

Även Beowulf-kvädet är historien om en hjälte som blir kung – i Götaland. Och det är inte utan att man anar någon form av politiska undertoner ifråga om relationerna mellan svear, götar och gutar å ena sidan, och i relationen mellan dessa och danerna å den andra. Väl att märka behövdes alltså – enligt Beowulf-kvädet – en superhjälte som var sveon på fädernet och göte på mödernet för att rädda den danske kungen undan undergång. Om inte kvädet rakt av speglar verkliga politiska händelser och relationer, var då kanske detta ett sätt för en utomstående berättare att vilja smickra svear och götar? Eller var det ett sätt att iscensätta hur bra det vore om svearna och götarna gick samman? Eller var det en provokation från ett alltmera kaxigt sveonskt-götiskt samarbete mot danerna?

Vi vet i alla fall att följande är säkert ifråga om dessa spörsmål: det fanns tillräckligt tunga bakomliggande skäl för legenden att den levde vidare som muntlig tradition i 500 år, och därefter förevigades i textform – om än motvilligt från kyrkans sida. Och det enande mellan Svealand, Götaland och Gotland som verkar påbörjas i Beowulf-kvädet ägde verkligen rum historiskt under perioden mellan legendens uppkomst och det att den slutligen nedtecknades på 1000-talet. Det är definitivt ingen tillfällighet att fingervisningar om allt det som lade grunden för medeltidens Sverige finns med i Beowulf-kvädet från 500-talet. Tillsammans med beskrivningar av verkliga händelser och personer i Sveriges äldsta historia som även var kända för den isländske historikern Snorre Sturlasson, vars verk anses till största delen tillförlitligt som historiskt källmaterial.

Fundera på detta, och har du inte sett 2007 års datoranimerade filmatisering med bl.a. Anthony Hopkins och Angelina Jolie så tycker jag Du ska göra det! Vill Du sedan veta mer föreslår jag dels den information som finns om Beowulf på engelska respektive svenska Wikipedia. Dels en dokumentär som finns på Youtube om hur engelsmännen betraktar händelserna i Beowulf-kvädet som början på den anglosaxiska civilisationen – vilket säkerligen är korrekt, men likväl ganska uppenbart mera långsökt än Beowulf-kvädet som urberättelsen om Sveriges grundläggande som nation. Dokumentären följer historien vidare in på normanderna och deras ockupation av England på 1000-talet. Det tänkte även jag göra i nästa del av denna artikelserie, fast ur ett helt annat perspektiv – ett nordiskt och svenskt perspektiv.

Dokumentären på Youtube: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

Jakob E:son Söderbaum