Utbildningens stora värde

Uppsala universitet har i 543 år varit centrum för högre svensk utbildning.

DEBATT | Jag tror på utbildning, och jag tror på folkbildning. Därför att jag är övertygad om att bildade människor både har större frihet och att ju fler bildade människor ett land har desto bättre både för näringslivet, den offentliga sektorn – och även för demokratin. Bildning har nog aldrig gjort någon människa lyckligare på det stora taget (hej alla utilitarister!), men däremot gör den en alltid klokare och mera genomtänkt. Ju mer välgrundat varje beslut är, desto bättre naturligtvis för ALLA berörda. Vid sidan om egen erfarenhet är utbildning den enskilt viktigaste och mest grundläggande förutsättningen för bildning, och ju högre grad av utbildning desto bättre ur bildningssynpunkt.

Folkbildning ligger givetvis väl i linje med en konservativ grundsyn om vikten av ett starkt civilsamhälle. Redan hos Edmund Burke finns också ett tydligt värnande av utbildningens värde i samhällslivet (t.ex. Reflektioner om franska revolutionen, s. 102, s. 106). Frihet utan visdom är för Burke någonting otänkbart, och ett känt Burke-citat i denna riktning är också ”Människan har ibland förletts stegvis, ibland skyndat sig, in i saker som hon om hon anat helheten aldrig skulle ha tillåtit sig att genomföra.”

Det sägs att den bästa investeringen inför en osäker framtid är utbildning. Och nu under ”Internet-åldern” går samhällsutvecklingen tydligt i riktning mot ett informationssamhälle. Vi är alltså på god väg in i ett samhälle där kunskap och problemlösningsförmåga är hårdvaluta. I ett sådant samhälle är det den som styr informationskanalerna som mer än andra institutioner styr samhället (jfr t.ex. att media idag av många ses som mäktigare än Sveriges riksdag).

Därför är en av få socialdemokratiska politiska reformer som jag försvarar den att låta så många som möjligt läsa på högskolan. Sedan kan den socialdemokratiska politiken för högre utbildning kritiseras både för att hålla tillbaka de bästa, för att driva ett både obefogat och löjligt korståg mot den ”sociala snedrekryteringen” och för att hålla studenters ekonomi under existensminimum. Men grundtanken tycker jag är utmärkt att försöka få en så stor andel som möjligt av befolkningen välutbildade.

Visst är det bekymmersamt att det finns ett stort överskott inte minst av humanister bland nyutexaminerade, vad man i Andreas Braws kritiska och – för all del inte alldeles förvånande givet realiteterna – något raljanta tonläge kanske skulle beteckna som personer med ”fil. kand. i godisplockning”. Men även om det i stor utsträckning är bättre ju mera yrkesinriktade de högre utbildningarna är, så är det ändå väldigt bra med personer som läst humaniora – som har förkovrat sig i någonting som sätter ett ”annat” perspektiv på tillvaron än det rent yrkesmässiga och torrt vetenskapliga. (läs gärna Carl Johan Ljungbergs tidigare artikel på detta tema)

Mot detta kan man hävda samhällsekonomiska skäl– i Sverige är ju högre utbildning gratis, och studenterna betalar endast kurslitteratur och levnadsomkostnader. Det är klart att det är en ekonomisk belastning på samhället med alla dessa humanister som det inte finns tillstymmelsen av tillräckligt med utbildningsrelevanta jobb till. Men socialt är det åtminstone upp till en viss nivå (som jag med varm hand överlåter åt akademiker med denna inriktning att beräkna) av väldigt stort värde att folk läser högre utbildningar inom humaniora. Det handlar om frihet, trygghet och välfärd. Och vad gäller den lämpliga gränsen för hur långt vi kan låta detta belasta samhällsekonomin så har Alliansen redan börjat hantera den, i riktning mot att internationella utbytesstudenter ska betala för högre utbildning i Sverige. Det känns egentligen fullständigt orimligt att svenska skattebetalare ska betala för alla människor i hela världen som vill få en kvalificerad högre utbildning gratis i Sverige, medan högre utbildning kostar i övriga världen.

Däremot delar jag rakt av Braws uppfattning att det finns alldeles för många högskoleutbildade genuspedagoger, och som objektivt sett inte fyller någon rimlig funktion i samhället. Rimlighet i detta avseende handlar som jag ser det å ena sidan om intellektuell öppenhet inför världens komplexitet (dessa personer har ett både ensidigt och enögt perspektiv på allting) och å andra sidan om att bidra till samhällsutvecklingen (dessa personer kostar skattepengar under hela sina yrkesliv).

Här kommer en delvis annan fråga in i bilden, nämligen vikten av att forskningen står fri från politisk styrning. I annat fall riskerar hela högskoleväsendet att bli en enda stor indoktrineringsanstalt för typgodkänt tänkande av mer eller mindre socialistiskt snitt. Klimathysterin och genusperspektiven på allting är nutida, välbekanta exempel på hur forskning och undervisning undviker den för vetenskapssamhället så grundläggande ifrågasättandeprocessen i syfte att blidka tydligt artikulerade politiska krav. Historiematerialismen är ett något äldre exempel som för ca 50 år sedan rönte enorma framgångar som en direkt följd å ena sidan av inrättandet av ”massuniversiteten” fordrade stora mängder nyutnämningar av professorer och å andra sidan av att vetenskap går ut just på att ifrågasätta sig framåt. Detta vetenskapliga förhållningssätt utvecklat av Karl Marx lever i stor utsträckning kvar än idag emedan en del 68:or fortfarande styr och ställer på universiteten, och framför allt haft ett antal decennier på sig att diskriminera alla dem som har ett lite för borgerligt synsätt ur deras synvinkel.

Utbildningspolitiken, vågar jag säga, är i mångt och mycket det enskilt viktigaste politiska området av alla. Helt enkelt därför att vi fostras genom utbildningsanstalterna från sju års ålder till dess att vi kommer ut som fullvuxna människor i yrkeslivet och därför att utbildningen i grunden formar alla medborgares synsätt och överhuvudtaget tankestrukturerna i samhället. Inte helt och hållet, ska tilläggas – men definitivt väldigt mycket mer än vad föräldrars uppfostran gör. Och det är verkligen värt att tänka på, så länge som vi får fortsätta att ha våra tankar för oss själva.

Jakob E:son Söderbaum

12 Responses to “Utbildningens stora värde”


  1. 1 Fläderblom januari 25, 2011 kl. 9:57

    Att stor bildning och hög utbildning inom breda folklager är positivt kan nog de flesta skriva under på. Tyvärr är ganska många högutbildade högutbildade bara till namnet. Resultaten i grundskolan har sjunkit under lång tid, kraven i gymnasiet likaså. När sedan 50 % av varje årskull skall tas in på högskolor och universitet blir det med nödvändighet en stor grupp med bristande förkunskaper som tas in. För att dessa skall ta sig igenom utbildningen, vilket är nödvändigt för att få ekonomin att gå ihop, måste kraven sänkas. Grundskolan har blivit dagis. Gymnasiet har blivit högstadium. Högskolornas grundkurser har blivit gymnasiemässiga. Är det verkligen så man får ett bildat folk?

  2. 2 Söderbaum januari 25, 2011 kl. 14:34

    Fläderblom: Man kan förvisso konstatera att andelen intellektuella i Sverige inte sammanfaller med andelen utbildade akademiker, utan snarare är rätt mycket mindre. Det kan också tyckas konstigt – och rentav helt fel – att många utbildningar som idag ges på högskolenivå gott och väl hade kunnat ges på gymnasienivå. På något sätt har det varit viktigt för sossarna att ge så många svenskar som möjligt en fil. kand. – som om titeln i sig betydde någonting. Detta har onekligen urvatnat innebörden av ordet akademiker.

    Samtidigt är det stora problemet i sammanhanget att sossarna har sänkt hela den svenska grundskolan, så att förkunskaperna är otillräckliga hos alltför många som tar studenten. Jag tror att om man höjer den svenska grundskolan igen (så att lika många högstadieelever är läs- och skrivkunniga samt kan grundläggande matematik i samma utsträckning som för 40-50 år sedan) så kommer kvaliteten på akademikerkåren att öka avsevärt i intellektuellt hänseende. Det heter att man måste lära sig krypa innan man kan gå, och samma gäller med inlärning.

    Lite klatchigt skulle man kunna säga att gränsen mellan utbildning och inbillning idag har blivit alltför diffus. Men folkbildningens värde består, enligt min mening, oförändrat av denna negativa utveckling. Folkbildningen är inte grundproblemet, utan tvärtom lösningen på väldigt många samhällsproblem – och därmed också i sig ses som det främsta argumentet för att öka kraven på alla nivåer inom utbildningsväsendet.

  3. 3 Martin januari 25, 2011 kl. 17:37

    Sverige utbildar idag för många ”akademiker” vilket kostar långt mer än vad det är värt. En stor del av alla som utbildas idag lär sig otroligt mycket som sedan visar sig helt irrelevant i en senare karriär, för att inte tala om hur många som går helt onödiga tramsutbildningar. Genom ett radikalt utökad ”hands-on” lärande på arbetsplatsen skulle en betydande andel av all universitetsutbildning kunna sållas bort. Eventuellt kombinerat med någon betydligt kortare utbildning än tre/fem års standard tid som finns idag. Många av de som sköter bokföring på mindre företag/skolor, jobbar som mäklare, sköterskor etc skulle tex. klara sig med en kanske ett års lång utbildning, varav en hel del som ”lärling” på företag. Genom en viss statlig kompensation för denna tid i kombination med den gratis arbetskraft den innebär skulle det bli attraktivt för företagen, och unga skulle kunna lära sig mer och snabbare.
    Dessutom är inte de flesta utbildningar allmänbildande i någon stor bemärkelse. Kunskaperna är ofta nischade och oanvändbara för de allra flesta. Ingenting likt de ”liberal arts” utbildningar som finns i USA.

  4. 4 FredrikN januari 25, 2011 kl. 18:12

    Utbildning är viktigt, men varför har vi så många humanister utan framtid? Svaret är givet: staten låtsas att man ger fördelaktiga lån och att det är naturligt att låna sig fram i livet. Det som är gratis överutnyttjas oftast. När jag läste historia var det kutym att inte fråga varandra vad de skulle göra med sin utbildning. Det fanns helt enkelt inga bra svar. Däremot tog man lån friskt. Dessa inkl. mig själv) kommer att betala sina lån hela yrkeslivet. En slags frivillig extraskatt. Min pappa däremot hade föräldrar som var socialister. De hjälpte honom under studietiden under femtiotalet och han skaffade sig en riktig utbildning. Inte en krona i studieskulder. Vi har många bibliotekarier med höga skulder och låga löner. Om man blir civilingenjör kan det vara befogat att låna, men till bibliotekarie?!!

    Tänk att man lyckats sätta en stor grupp medborgare i skuld. Till staten. Sverige är fantastiskt.

  5. 5 essenonvideri januari 25, 2011 kl. 18:22

    Problemet med att diskutera utbildningens värde ur ett principiellt perspektiv är att utbildning inte pågår i ett vacuum, utan återfinns i en viss kontext.

    Diskuterar man svenskt utbildning kommer man inte från det faktum att standarden på högre utbildning är generellt katastrofalt låg, att allt för många högskoleutbildingar i praktiken är kamouflerade gymnasie/yrkesutbildningar, och framförallt att vad som borde ha varit en bildande upplevelse syftande till att studenterna skall kunna tänka fritt, snarare är en indoktrinerande upplevelse syftande till att studenterna skall tänka ”rätt”.

    Mot den bakgrunden har jag svårt att omfamna en stor och växande högre utbildningssektor. Det är helt andra saker än den högre utbildningens kvantitet som fattas, nämligen kvalitet. Snarast kan väl den stora utbyggnaden av högskoleväsendet ses som en av många viktiga förklaringar till det svenska utbildningsväsendets sorgliga kvalitativa tillstånd.

    Därmed inte sagt att man skall förakta god generell bildning i allmänhet och humaniora i synnerhet. Det behövs humanister, och det behövs generalister. Det behövs folk med förmåga att se helheter och att kombinera kunskaper och färdigheter från olika discipliner. Men det passar långt ifrån alla, och långt ifrån alla behöver dessa egenskaper.

  6. 6 Thomas januari 25, 2011 kl. 20:31

    essenonvideri m fl;

    ”… Det behövs humanister, och det behövs generalister. Det behövs folk med förmåga att se helheter och att kombinera kunskaper och färdigheter från olika discipliner. Men det passar långt ifrån alla, och långt ifrån alla behöver dessa egenskaper.”

    Det torde stämma. Därutöver, tycker jag som någon slags generalist, att det vore trevligt om staten inte enbart utbildade sådana, utan även tillsåg att det fanns ett större antal statliga ämbetsmannajobb som dessa utbildade generalister faktiskt kunde försörja sig genom fram till pensionen.

    Mvh

  7. 7 Johan januari 25, 2011 kl. 20:32

    Problemet är ju inte att vi skulle ha något gigantiskt överskott av humanister, enligt statistiken snackar vi 10% av studenterna och då ska man justera för att det antagligen finns fler äldre inom den här gruppen och fler som läser deltid i och med att det inte är angivet i helårsprestationer:

    http://www.hsv.se/download/18.6d5fe98611d3f068f148000150048/0833R.pdf

    Problemet är ju snarare att vi lever i ett land där man inte värdesätter en vanlig universitetsexamen på samma sätt som i andra länder där bildningstraditionen har varit starkare. Av någon anledning är vi i det ganska praktiskt lagda bondelandet Sverige helt besatta vid att utbilda folk för deras första jobb utan någon tanke på de längre perspektiven. Ska man bli direktör i ett företag i Sverige är det i princip ekonomutbildningen eller civilingenjör som gäller, vilket båda är att se som nischade programutbildningar där man egentligen bara läser om sitt eget område. Visst, ska man utbilda någon för att ta en enklare tjänst kanske det räcker med rena praktiska yrkeskunskaper, men om man däremot ska ha en högre tjänst får man ju snarare mer relevanta kunskaper om läser en ”liberal arts education” som amerikanerna kallar det, i och med att man då får en bredare bildning om världen och blir bättre på att uttrycka sig och resonera kring saker. Sedan behöver man givetvis kunna en del yrkesspecifikt också, men det utesluter ju inte bredd också.

    Till skillnad från USA ställer vi ju inga krav alls i Sverige på att man ska läsa en bredare bas utöver sitt huvudämne alltså är det ju ännu snävare i Sverige om man läser en utbildning med inriktning på företagsekonomi. Programutbildningarna gör det knappast bättre alla gånger. Även vanliga universitet i USA (till skillnad från Liberal arts colleges som profilerar sig på en bredare utbildning) kräver ju att du läser åtminstone någon kurs inom varje ämnesområde.

    Du ser samma mönster när det gäller den amerikanska läkarutbildningen och juristutbildningen. Där krävs det ju att du har en kandidatexamen för att få över huvud taget börja på utbildningarna. Sedan ska man naturligtvis inte överdriva skillnaden i utfall, i och med amerikanska studenter inte direkt tycks överanstränga sig och brinna efter kunskap heller, men systemet speglar ändå olika principer. Personligen skulle jag dock föredra att man försökte få in lite mer bredd i de utbildningar som faktiskt aspirerar på att vara *universitetsutbildningar* men jag tvivlar på att det är realistiskt i dagens Sverige.

  8. 8 Allianspartisten januari 26, 2011 kl. 17:22

    ”Människan har ibland förletts stegvis, ibland skyndat sig, in i saker som hon om hon anat helheten aldrig skulle ha tillåtit sig att genomföra.”

    Begreppet bildning har väl knappast någon entydig defintion men ovanstående Burke-citat ger ändå en god ledning. Helhetsynen är en viktig del. I detta ligger de referensramar som varje individ har, inom olika områden, och som hjälper individen att agera på ett ”bildat sätt”. Referensramarna finns inom de flesta områden, men ett särskilt viktigt område att peka på är historien och de kunskaper vi kan tillgodgöra oss utifrån denna.

    Att skapa sig referensramar är ingenting som kan göras endast genom att inhämta formella kunskaper. Formella kunskaper är oftast en nödvändig förutsättning, men dessa måste kompletteras med mer informella kunskaper som vi kan tillgodogöra oss genom erfarenheter av olika slag och i meningsutbyte med andra. En egenskap, som inte får föraktas i sammanhanget, när det gäller att ta till sig bildning är öppenhet och ödmjukhet. För den bildade finns det sällan enkla ”svart-vita” förklaringsmodeller eller lösningar.

    I vårt land har utbildningsväsendet förfallit på olika sätt. En del i detta tycks vara att de socialdemokratiska flumpedagoger, som fått styra allt för länge, inte tycks ha insett att formell kunskap är en grundförutsättning. Den socialdemokratiska flumpedagogiken har utgått ifrån det som skulle kunna betecknas som ”springa-före-du-kan-gå”-pedagogik.

    För flumpedagogerna har t.o.m. grundskolans viktigaste uppgift varit att uppmuntra kritiskt tänkande och eget uppsökande av kunskap. Detta kan vara vackra tankar men i praktiken är vare sig kritiskt tänkande eller eget uppsökande av kunskap helt omöjligt utan referensramar. Tag här exemplet internet som ger oändliga möjligheter att söka information. Följden är att referensramar och källkritiskt förhållningssätt är viktigare än någonsin tidigare.

    Nu har regeringen, med utbildningsminister Björklund i spetsen, inlett ett restaurationsarbete för att återställa den formella kunskapens betydelse i utbildningsväsendet. Detta kommer att ta lång tid men det gör det inte desto mindre viktigt.

  9. 9 Thomas januari 26, 2011 kl. 20:46

    Allianspartisten med flera;

    ”…Nu har regeringen, med utbildningsminister Björklund i spetsen, inlett ett restaurationsarbete för att återställa den formella kunskapens betydelse i utbildningsväsendet. Detta kommer att ta lång tid men det gör det inte desto mindre viktigt.”

    Ett ytterst viktigt uppdrag, och jag önskar utbildningsministern all lycka! Jag föreställer mig att mycket av landets framtid, bygger på hur väl han lyckas. Mindre viktigt än så lär inte uppdraget vara.

    Mvh

  10. 10 Jörgen Mattsson januari 27, 2011 kl. 8:41

    Förvisso är det bra att många förkovrar sig i humaniora, men måste det ske i form av högskolestudier? Hade vi haft en bra grundskola skulle alla känna till och ha förmågan att förhålla sig till det klassiska kulturarvet (att det sedan inte finns någon skyldighet att uppskatta det är en annan sak).

  11. 11 GYE januari 27, 2011 kl. 17:29

    ”Utbildning” är INTE, egentligen inte på något sätt, synonymt med ”bildning”… en avgrund står emellan dessa begrepp, som dessvärre alltmer kommit att klumpas ihop i den bisarra nihilistiska tidsålder i vilken vi av någon outgrundlig anledning tvingats inordnas som spasmodiska kasperdockor. Att vara ”outbildad” idag är i det närmsta att betraktas som en komplimang. För Guds skull – Mensch…

  12. 12 Staffan Andersson februari 1, 2011 kl. 11:55

    Bildningens stora värde är lätt att skriva under på. Utbildningens stora (nytto-)värde också, men tyvärr är det mycket ojämnt fördelat på de olika utbildningarna. Vissa saknar det helt och är t.o.m. värdeundergrävande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar