Att analysera, och att inte analysera, ett parti

Den nya partisekriteraren Acko Ankarberg Johansson och Göran Hägglund.

Kristdemokraterna arrangerade under det gångna veckoslutet sina Kommun- och Landstingsdagar i Norrköping. Med rekordlåga opinionssiffror och en ifrågasatt partiledare är partiet ett tacksamt byte för skandaljournalistiken. Att Kristdemokraterna är ett parti med en ambition om förändring är tydligt. Vart detta leder är mindre tydligt. Partiet har själva varit förhållandevis öppna med sina förnyelseambitioner och man har till största del bemöts överraskande konstruktivt i media. Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har till stor del valt att analysera, följa upp och t.o.m. komma med råd. Att de flesta inom borgerligheten har förhoppningar om en ideologisk utveckling mot något mer konsekvent är uppenbart. Hoppas man på liberalismen funderar man givet kanske mest på vad som händer i Folkpartiet och Centerpartiet och en eventuell fusion. Är man konservativt inriktad är det naturligt att just ha blicken fäst på vad som händer inom Kristdemokraterna.

Att några kvalificerade synpunkter på utvecklingen inom Kristdemokraterna inte skulle kunna komma från kvällspressen stod däremot klart från första stund. Icke desto mindre gjorde sig Aftonbladets Anders Lindberg ett försök . Med samma kreativa dramaturgi som ett skådespel uppsatt av Unga Örnar förklarar han entusiastiskt hur det ”verkligen” ligger till inom KD. Och inte bara det – vad som verkligen håller på att hända bakom kulisserna borta på den blåa kanten. Så här låter det i korthet: En statskupp är på väg inom KD; ledd av ”Ja till Livet”, någon sekt som heter FFFF samt viktigast av allt; Livets ord. Eller egentligen har den redan skett. För i KD:s riksdagsgrupp står redan alla ”nära” Livets ord. Så är det bara – så ta dig i akt!

Givetvis är denna beskrivning lika felaktig som den är komisk. Att det inte är mer än ett fullkomligt fantasihopkok med övertydligt rödgröna förtecken är uppenbart. Den onda konservativa högern möter den goda liberalvänstern. Det av amerikanerna kallade debattknepet ”Fear, Uncertainty and Doubt” har här exploaterats till max. Vaga insinuationer, feltolkningar och allmänt dålig research i lager på lager.

Först till personsambanden. För att stå nära Livets ord och pastor Ulf Ekman krävs mer än illa hopklippta bilder. Att KD:s riksdagsgrupp antagligen har den högsta andelen kristna i Riksdagen är en korrekt gissning. Men att vara kristen eller ens frikyrklig är knappast synonymt med Livets ord verkar skribenten inte vara det minsta intresserad av. För den som har någon kännedom om Kristdemokraternas historia torde man veta att den konfessionella gruppering som dominerade rörelsen i början var pingstvänner. Inget annat. Och vad innebär det att ”stå nära” Livets ord? Är man ens med i församlingen då, eller bara lite i smyg, eller styrs man med fjärrkontroll från pastors Ekmans vardagsrum? Livets Ord-församling må vara en lika teologiskt som socialt kontroversiell grupp; men att på vanligt konspirationsteoretiskt manér se långa tentakler överallt blir som alltid bara löjligt. Istället för att minutiöst undersöka en riksdagsgrupps ledamöters religiösa bakgrund, där de flesta med säkerhet tillhör Svenska Kyrkan eller pingstförsamlingar, för att hitta en dold agenda som bara väntar på att blomma upp – skulle man kanske bara kunna undersöka vilka motioner som faktiskt lagts i Riksdagen?

De andra suspekta organisationerna sen. ”Ja till Livet” har nog de flesta av oss hört talas om. Att kalla det för en regelrätt abortmotståndarorganisation är felaktigt. Det är en organisation som har ”en nollvision där aborter varken behövs eller efterfrågas”. Således en organisation utan en rent politisk agenda i abortfrågan och helt enkelt en stödverksamhet mot abort. Givetvis är detta mycket suspekt i den socialistiska tankevärlden. Abort skall ju vara något kul, något roligt! Abort är ju inte en eventuellt sista utväg, ett sorgligt nederlag. Abort är en frihetshandling!

I t.ex. USA är man ”pro-choice” eller ”pro-life”; två positioner som beskriver vad man anser lagstiftningsmässigt. Det säger ingenting om ens moraliska eller sociala preferenser. I Sverige är man abortmotståndare eller abortförespråkare. Lagstiftningsmässigt tycker redan alla partier i Riksdagen att legal abort är det minst problematiska. T.ex. var det ju KD som bidrog till en uppluckring av abortlagstiftningen så utländska kvinnor numera kan göra abort i Sverige. Nej, i Sverige går helt enkelt skiljelinjen mellan de som tycker att abort är något oproblematiskt, ja varför inte något bra, och de som inte tycker det. Att anse att Sveriges skenade aborttal är något olyckligt som man bör försöka hitta politiska lösningar på – är det verkligen så fruktansvärt?

Mest komiskt blir dock angreppet på rörelsen Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet (FFFF). Bara namnet tordes väl ge vissa ickekonfessionella associationer. Ingen Gud, inget altare inte ens något ”F” som i församling. Anders Lindberg har via Facebook lyckats notera att FFFF driver ”en genomtänkt borgerlig samhällssyn, som inte strävar efter att trängas i den socialliberala mittenfåran”. Längre än så ville han uppenbarligen inte läsa. Att han gör det med flit är uppenbart för inte citerar man halva meningar? Meningen avslutas med ”[som inte strävar efter] att egga gamla kds:are”. Kan det egentligen bli tydligare? FFFF är en rörelse som driver en utpräglad borgerlig politik, med liberalkonservativa förtecken och med fokus på familj och företagsamhet. Tydligt uttalat utan konfessionalistiska inslag!

Att vänstern har slut på idéer är sedan länge ett faktum. Nu erkänner även Socialdemokraterna det själva. Att då i vild panik tillskriva rörelser utanför ens egen sfär åsikter de inte har det minsta att göra med är bara patetiskt. Men kanske är man inte förvånad? Sedan när skulle vänstern vilja ge goda råd angående Allianssamarbetet? Sedan när skulle vänstern bry sig om liberalismens bästa inom den svenska högern. Nej vänstern spara oss era förmätna kommenterar angående vår framtid och utvecklingsmöjligheter – så slipper ni höra vad vi anser om era.

Hugo Fiévet

4 Responses to “Att analysera, och att inte analysera, ett parti”


  1. 1 essenonvideri februari 1, 2011 kl. 19:39

    För den fullfjädrade konspirationsteoretikern är det uppenbart att alla kristdemokrater kontrolleras av livets ord. En del är ju öppet medlemmar, och där är ju saken klar.

    Om en kristdemokrat däremot inte har någon som helst koppling till Livets ord, är ju det ett tecken på att det är en särskilt lömsk kristdemokrat som varit slug nog att dölja hur styrd denne är av pastor Ekman.

    Det är härligt med cirkelbevis, om man nu ens bryr sig om att fabricera bevis, och inte bara rakt av fastställer sin tes.

  2. 2 Hugo Fiévet februari 1, 2011 kl. 21:12

    För den som vill läsa ytterligare ett (s)tolpskott från samme Aftonbladet-skribent kan detta rekommenderas:

    http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article8489187.ab

    Noll argument, noll egentlig fråga å fullt med härliga floskler!

  3. 3 Allianspartisten februari 1, 2011 kl. 23:50

    Anfall är bästa försvar och det är denna ”försvarsdoktrin” som kamraten Lindbergs tramsigheter är ett exempel på.

    Att socialistiska kamrater agerar på detta sätt beror också på att man har en oförmåga att se verkligheten som den är. För socialisten är samhället en modell. Socialisten ser därför aldrig verklighetens komplexitet utan strävar alltid efter att generalisera in absurbdum. I detta fall är modellen att kristdemokraterna är ett reaktionärt och ondskefullt som styrs av Livets Ord. De fragment som möjligen stödjer denna modell förstoras upp medan allt annat sopas undan. Kvar blir en naiv modell som inte har med verkligheten att göra men som passar socialisten utmärkt att applicera vulgärargument på.

    Det är klassisk socialistisk retorik att angripa politiska motståndare för åsikter de inte har. Strategin har varit föga framgångsrik under de senaste två valrörelserna om än flitigt tillämpad. Man kan fråga sig hur de orkar framhärda men förklaringen till detta finns i Fiévets artikel som konstaterar:

    ”Att vänstern har slut på idéer är sedan länge ett faktum.”

  4. 4 Söderbaum februari 2, 2011 kl. 14:21

    Fiévet skriver: ”För den som vill läsa ytterligare ett (s)tolpskott från samme Aftonbladet-skribent kan detta rekommenderas:”

    Och jag som trodde att alla chanser var bortblåsta i KD! Dessa artiklar av Anders Lindberg kan knappast tolkas på något annat sätt än att Aftonbladet upplever ett politiskt hot som måste sablas ner med osakliga argument. Betänk att om det hade rört sig om sådär våldsamt förlegade åsikter som Aftonbladet nu vill få det hela att framstå som, så hade det logiska varit att det bemötts med en gäspning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,540 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar