Hvad hvilja borgarna?

Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder

I sin avslutande artikel i SvD:s artikelserie om behovet av en förnyad borgerlig idédebatt sammanfattar PJ Anders Linder huvudlinjerna i det borgerliga tankegodset. Borgerlig politik är inte liktydigt med den politik som förs av en regering bestående av borgerliga partier. Det handlar inte heller uteslutande om sänkta skatter och en begränsad statsmakt – även om detta är viktiga beståndsdelar. Linder har genom att initiera denna artikelserie i 34 delar (!) gjort en mycket värdefull insats för att belysa det enormt viktiga faktum att också borgerlig politik bärs upp av en sammanhängande uppsättning värderingar och idéer.

Linders huvudståndpunkt i avslutningsartikeln klingar välljudande konservativt: när friheten möter dygden kan stora saker ske. ”Frihet kräver personligt ansvar och … belöningar och sanktioner spelar roll” är bara ett av artikelns många klockrena formuleringar. Linder ger ett utvecklat perspektiv på det viktiga värnandet av civilsamhället, och behovet av fördela makten mellan dess olika delar – där familjer och individer står i centrum för en kännbar samhällsgemenskap – än att makten ”samlas i några få mötesrum där votering begärs och klubbslagen dånar”. Och att det är i detta som skillnaden står mellan en borgerlig och en socialistisk demokratisyn. Ur borgerlig demokratisynpunkt finns en gräns för hur långt politiseringen av samhället ska få lov att gå, d.v.s. hur långt det ska vara möjligt att någon annan bestämmer över Ditt liv utan att det blir odemokratiskt.

En viktig och uttalad distinktion dras i artikeln mellan liberaler, konservativa och kristdemokrater, samtidigt som Linder betonar vikten av att dess företrädare förstår att de har något mycket betydelsefullt gemensamt. Något som alltså är större, och framför allt djupare, än att sitta i samma regering. För att undvika varje form av partipolitisk känslighet i begreppsanvändningen kring detta ”något” kallar Linder det för ”idéarvet från det borgerliga genombrottet”. Han utvecklar omedelbart vad detta (självklart) handlar om:

    Det borgerliga genombrottet drevs av en vilja att skapa utrymme för den dygdiga människan. Udden var riktad mot en ordning av aristokrati och skråprivilegier där börd och ställning gick före flit och skicklighet och människor skulle veta sin plats. Borgerligheten, däremot, var övertygad om att frihet inte behöver leda till anarki. Enskilda människor har stor inneboende potential, som kan förverkligas genom självdisciplin, skolning, näringsfrihet och politiska fri- och rättigheter.

Linder lyckas också, på ett imponerande koncist sätt inom ramen för det förhållandevis begränsade utrymme som en söndagskrönika i SvD ger till att diskutera någonting så djuplodande och nyansrikt som borgerlig idépolitik, hinna med en diskussion om de borgerliga kärnvärdena:

    Ekonomihistorikern Deirdre N. McCloskey listar i sin bok Bourgeois virtues (2006) framtidstro, entreprenörskap, kärlek, rättvisa, mod, måttfullhet och klokhet. Själv menar jag, lite mindre storslaget, att kärnan ligger i långsiktighet, ömsesidighet och vilja till personlig utveckling. Genom förkovran, företagsamhet och hjälpsamhet kan människor förbättra sin egen situation och förstärka samhällets fundament. Numera ifrågasätts detta inte i första hand av idén om en naturgiven överhet utan av åsikten att individerna ska stå tillbaka för kollektivet och att människor sitter fast i strukturer som bara kollektiva insatser kan frälsa henne från.

Jag vill å det allra varmaste rekommendera att ni läser denna söndagskrönika in extenso! Vill ni sedan ta del av resten av denna artikelserie så finns en komplett lista här.

Med detta storartade avslut tar vi hugade läsare ett lite moloket avsked till SvD:s artikelserie om den borgerliga idédebatten (åtminstone för denna gång). Men förhoppningsvis har den förnyade idédebatten bara börjat. Och även om PJ Anders Linder på ett mycket förtjänstfullt sätt sätter fingret både på vad jag som konservativ känner är de essentiella politiska värdena, och samtidigt breddar dessa till att omfatta vad jag uppfattar som de bättre sidorna hos liberalismen, så är jag för min del övertygad om att det aldrig kan bli någon fruktsam borgerlig idédebatt med mindre än att konservativa och liberaler får debattera en hel del MOT varandra. Renodlig behövs för att överbrygga det historiska problemet att konservatismen lyft fram liberalismen som sedan kört över konservatismen, för att båda sidor ska kunna lära sig mer om konservativa och liberala tankemönster, och för att kunna hitta de starkaste politiska positionerna för en genuint borgerlig politik i 2000-talet.

Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan, är ett gammalt ordspråk. För att ett äktenskap ska bli lyckosamt måste man också visa respekt för den andra maken och lära känna varandra både utan och innan. Detta saknas idag mellan konservativa och liberaler. Men Linder har rätt i att alla förutsättningar finns. Och vi här på Tradition & Fason är ALLTID benägna att dra vårt konservativa strå till stacken i den borgerliga idédebatten.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

2 Responses to “Hvad hvilja borgarna?”


  1. 1 essenonvideri februari 6, 2011 kl. 19:19

    Mycket bra artikel, och artikelserie. Rekommenderas varmt. Borgerligheten skulle må bra av lite idédebatt, och inte bara fastna i förvaltandet av riket.

    Även om jag kanske tenderar att se liberalerna mer som allierade än som motståndare, så håller jag med om värdet av att formulera ett konservativt alternativ som kan stå på egna ben, och det innebär bl.a. att ge sig i kamp med en del liberala idéer.

    Först med det i ryggen kan man ge sig in i en diskussion hur konservativa och liberaler skall kunna samarbeta och kompromissa. Står vi inte stadigt i våra egna idéer är vi på förhand dömda att bli överkörda i den processen.

    Glädjande nog har vi kommit en bra bit på vägen de senaste åren. Precis som Linders artikel illustrerar så är det numera tämligen självklart när man diskuterar borgerlig ideologi att konservatism nämns som en av huvudbeståndsdelarna. Så var det inte för något år sedan.

  2. 2 romaren februari 7, 2011 kl. 21:21

    Skall skriva ut hela serien på papper. En väl gjord serie som skall sparas. Nu måste vi ta den borgerliga idédebatten vidare.

    Det finns en hel del saker som borde tas upp i ljuset.
    Feminismens stora prägel på landet, rättsväsendet och myndigheter. Skattesänkningar även åt företagen. Återuppbygga den förfallna kunskapsnationen. Börja tala klarspråk i vad vi vill i integrationspolitiken. Ta idédebatten när det kommer till långsiktigt förvaltarskap av såväl ekonomiska, sociala som ekologiska resurser. Ekonomisk tillväxt, billig energi och konsumtionssamhället kommer inte fungera eller finnas för evigt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 950,446 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar