Skolans problem är kulturens problem

UTBILDNING | Jag är en ganska oentusiastisk anhängare av det s.k. friskolesystemet. Om inte den kommunala skolan klarar av att ge elever en god undervisning är det rimligt att med hjälp av den skattefinansierade skolpengen ge någon annan chansen. Poängen är då inte att friskolarna nödvändigtvis skulle vara bättre än de kommunala skolorna, i många fall kan det vara tvärtom. Vore det så att friskolorna med nödvändighet var bättre borde vi ju avskaffa de kommunala skolarna. Däremot kommer det in mer luft i systemet och alla skolor tvingas se över hur man sköter sig. Men skolproblemen löses inte så lätt. De är ytterst sett förbundna med den kultur- och livsåskådningskris som hemsökt västerlandet under mer än två sekel.

Eleven som skolkund

Det är i grunden samma dåliga skolpolitik som kommunala skolor och friskolor är satta att förverkliga. Den är resultatet av misslyckade skolreformer under mer än sextio år och av bildningsidealets tillbakagång under mycket längre tid. Den kommunala skolans problem är i allt väsentligt också friskolans. Skolan återspeglar samhället och kulturen i stort. Samhällets problem är skolans problem. De pedagogiska idéer, med rötter hos Rousseau, och den antihumanistiska jämlikhetstanken som förstört svensk skola, står i intimaste relation till hela det västerländska samhällets situation. Utan en kulturkrisinsikt, en förståelse för vad som gått fel, kommer inte ett politisk lappande och lagande att åstadkomma några verkligt betydande positiva förändringar i svensk skola.

I dessa gymnasievaltider finns överallt på allmänna transportmedel reklam för olika gymnasieskolor som lockar med olika ”profiler” och med duktiga och engagerade lärare. Det är alldeles befängt att skattepengar ska gå till att låta statligt finansierade verksamheter konkurrera med varandra i dyra reklamkampanjer. Elever och föräldrar behöver inte reklam utan saklig och objektiv information.

Kommersialiseringen av skolan för med sig risker. En viss inställsamhet från skolors och lärares sida är en uppenbar risk. Påhittigheten i de många olika inriktningarna och profilerna handlar nog mer om skolans behov av att få elever än om elevernas verkliga behov. Omyndiga elevers önskemål och vad som ligger i deras bästa intresse är nödvändigtvis inte samma sak. Eleven förvandlas till en skolkonsument och dennes förväntningar på skolan hamnar i centrum, inte skolans förväntningar på eleven. Passar inte galoscherna kan hon ju alltid gå vidare till en annan skola som vilken missnöjd kund som helst. Elevens energi riskerar att inte fokusera på vad som förväntas av henne i studierna utan på skolan, som kanske också (med rätt eller orätt) får skulden om eleven inte lyckas. När eleven istället för att vara just elev blir en skolkund har själva förutsättningen för en god lärandesituation ryckts undan.

Förslaget från en regeringstillsatt utredning och från Maud Olofsson att elever ska kunna sätta betyg på sina lärare vore ytterligare ett steg mot en förändrad elevroll som rubbar den naturliga relationen lärare-elev. Som tur är har skolministern haft vett att ta avstånd från idén. Helt lugn för framtiden kan man ändå inte vara. Tanken är ju helt i linje med lärarrollens förändring under årtionden och med den missriktade jämlikhetstanken.

Skolan speglar en upp- och nedvänd värld

Läraren är inte längre en auktoritet utan jämlik med eleverna. Resultatet är en kaotisk och otrygg skola utan goda förutsättningar för lärande. Den antiauktoritära tanken är djupt förankrad i dagens radikala kultur. Auktoritets- och traditionsupproret är själva dess väsen. Skolans problem bottnar i 1700-talets antireligiösa idéer, i detroniseringen av den ultimata auktoriteten, Gud Fader, och det därpå följande uppsättandet på tronen av den s.k. folkviljan, något som öppnade upp för all slags manipulation i folkets namn. Följderna blev genomgripande på alla plan, inte minst på pedagogikens plan. Den rousseauanska människosyn som kom att ersätta den kristna, förkunnade att människan är i grunden god och om hon bara slipper fjättrande traditioner och ges så mycket frihet som möjligt så kommer hon att blomstra. Ingenting är människans fel, det är istället samhället och politiken det är fel på. Skolans därmed givna uppgift att ifrågasätta traditioner och auktoriteter blir självundergrävande.

Skolan har nu inte undandragit sig en fostrande roll, men hon fostrar inte längre till att leva i ”Herrans tukt och förmaning” utan till ”demokratiska värderingar”, vilket snarast betyder jämlikhetsvärderingar. Men bildning och kultur är till sitt väsen något aristokratiskt (d.v.s. en strävan efter något högre/bättre). Jämlikhetstanken får som Burke insåg konsekvenser även för moral och kultur. Om alla är jämlika blir allas smak och moral också jämlika. Vem kan döma? Människan behöver inte anstränga sig för att bli en bättre människa eller söka förfina sin smak. Bildningstanken är därmed död och mycket i skolan blir trist och trivialt.

Nu säger KD som bekant att vi ska ha kristen etik i skolan men fasthåller vid skolans religiösa neutralitet, en omöjlig tankekombination, som gör den kristna etiken, med dess båda sidor av lag och evangelium, en otjänst. Kristen etik är inte en religiöst neutral etik utan en kristen praxis. I själva verket är de ganska vaga etiska tankar som föresvävar KD inte så olika vad andra partier förespråkar under annat namn. KD:s kristendomsmärkning av de sekulariserade och med upplysningstankegångar uppblandade resterna av kristen kultur tyder på bristande krisinsikt och liknar mest en besvärjelse mot sekulariseringen.

Bortom individualism

Traditionell västerländsk kultur innefattar en likställighetstanke, men den är begränsad till sin omfattning. T.ex. är vi enligt vår rättskultur lika inför lagen, och enligt kristendomen är vi lika inför Gud, människan var en gång skapad till Guds avbild men alla är vi syndare utelämnade till hans nåd. Om vi utsträcker dessa likställighetstankar till en social jämlikhetstanke som gäller i alla mänskliga sammanhang, även i skolans, blir resultatet ett allas krig mot alla. I skolan krävs respekt för lärarna och i samhället krävs respekt för polis och domstolar, annars kan inga värden, inte heller jämlikhetsvärden, upprätthållas. Det av franska revolutionen eftersträvade broderskapet uppnås inte, vare sig i samhälle eller skola, för som Tage Lindbom så väl uttryckt saken: utan faderskap är inget broderskap möjligt.

För att grundligt lösa skolans problem måste alltså vår kultur söka en ny kurs bortom individualism, antiauktoritarism, nivellerande jämlikhet och religionslöshet.

Staffan Andersson

9 Responses to “Skolans problem är kulturens problem”


  1. 1 Oskar februari 17, 2011 kl. 9:55

    Problemet här är att det inte existerar en aristokrati i Sverige värdigt namnet. Att bojkotta bögvulgaritet är inte heller lika med konservatism, om någon KD:are nu fått för sig detta. KD måste alltså gå mycket längre i sitt försvar för svensk kultur och traditionella normer om det ska vara ett konservativt alternativ.

    Angående privata skolor: Dammsugare idag så billiga att det är omöjligt att göra större landvinningar i yrket, alltså har dammsugsförsäljarna omskolats till lärare som ger ut MVG+ bara kälkborgaren röstar på Alliansen så denna cirkus kan leva vidare i ytterligare en mandatperiod. Det enda alternativet är naturligtvis en statlig skola. Det ska vare sig finnas kommunala eller privata skolor. Det ska enbart finnas statliga skolor, punkt.

  2. 2 Konservativ februari 17, 2011 kl. 13:51

    Den bästa artikeln jag läst på väldigt länge här.

  3. 3 Patrik Magnusson februari 17, 2011 kl. 15:29

    Bra artikel, håller helt med författaren. Jag har själv funderat i liknande banor, och skrev för några månader en artikel på liknande tema. Istället för att här upprepa allt från denna så hänvisar jag den intresserade till den artikeln:

    http://essenonvideri.wordpress.com/2010/12/31/skolan-%e2%80%93-bortom-agandeformerna/

  4. 4 Thomas februari 17, 2011 kl. 23:51

    Staffan Andersson m fl;

    ”… Skolan återspeglar samhället och kulturen i stort. Samhällets problem är skolans problem. De pedagogiska idéer, med rötter hos Rousseau, och den antihumanistiska jämlikhetstanken som förstört svensk skola, står i intimaste relation till hela det västerländska samhällets situation. Utan en kulturkrisinsikt, en förståelse för vad som gått fel, kommer inte ett politisk lappande och lagande att åstadkomma några verkligt betydande positiva förändringar i svensk skola…. ”

    Så sant. Det snabbaste sättet att höja den generella kvalitén i skolan, vore sannolikt att höja den generella kvalitén på det underliggande samhället. Även om detta är mycket svårt, och kan ta mycket lång tid, är vi dock skyldiga att försöka. Om inte annat, så för ungdomarnas skull.

    ”… I skolan krävs respekt för lärarna och i samhället krävs respekt för polis och domstolar, annars kan inga värden, inte heller jämlikhetsvärden, upprätthållas. Det av franska revolutionen eftersträvade broderskapet uppnås inte, vare sig i samhälle eller skola, för som Tage Lindbom så väl uttryckt saken: utan faderskap är inget broderskap möjligt.

    För att grundligt lösa skolans problem måste alltså vår kultur söka en ny kurs bortom individualism, antiauktoritarism, nivellerande jämlikhet och religionslöshet.”

    Ja, vi behöver verkligen få in mer av respekt, sunda värden, och en ordningens kultur i vårt svenska skolväsende. Väl detta är på plats, kan den svenska skolan åter fokusera på kunskaper och inlärning med full kraft.

    Mvh

  5. 5 JohanJ februari 18, 2011 kl. 17:30

    En mycket bra och läsvärd artikel tack!

  6. 6 Allianspartisten februari 18, 2011 kl. 17:36

    ”Det ska vare sig finnas kommunala eller privata skolor. Det ska enbart finnas statliga skolor, punkt.”

    Denna, näst intill ”stalinistiska”, utgångspunkt tycker jag är märklig. Jag som trodde att det var skolans uppgift och förmåga att lösa denna uppgift som var det viktiga och inte organisationsformen.

    För egen del har jag haft möjlighet att, genom egna barn, studera alternativen högstadie i kommunal regi och högstadie i friskola, vilket varit en intressant jämförelse. I grunden är läroplanen densamma så det är inte här skillnaderna finns.

    Utan att göra några som helst anspråk på att min jämförelse på något sätt skulle vara ”vetenskapligt signifikant” kan jag ändå inte låta bli att göra några refelktioner:

    – Antalet byten av lärare under åren (inklusive klassföreståndare) var väsentligt lägre i friskolan vilket gav en helt annan kontiniutet. Vad detta beror på vet jag inte men kanske trivdes lärarna bättre.

    – Föräldramedverkan var mer substantiell i friskolan då även pedagogiska frågor diskuterades i de samverkansforum som fanns. I den kommunala skolan rörde diskussionerna främst de delar av verksamheten som inte hade med undervisningen att göra.

    – Lärarnas enagemang uppfattade jag som större på friskolan än i den kommunala skolan. Detta tror jag på inget sätt beror på att den kommunala skolans lärare var sämre utan att kände sig fast i en stor och hierarkisk organsiation där möjligheterna att påverka var begränsade.

    Dock, den största fördelen med friskolan är att den kommunala skolan fått något att mäta sig mot vilket kommer att initiera förbättringar av olika slag. Därför tror jag i grunden att friskolor är något bra och värdefullt.

  7. 7 Oskar februari 19, 2011 kl. 9:47

    Såg du inslaget på nyheterna? Knappt 58 % av lärarkåren på landets friskolor är examinerade lärare. Det säger sig självt att detta nya fenomen leder till en degradering av läraryrket och yrkesstoltheten. Hur ska religiös tro ge yrkesstolthet och kompetens? Det är en löjlig villfarelse.

    http://svtplay.se/v/2331865/kommunala_larare_har_hogre_utbildning

    Att du sedan är nöjd beror kanske på att korrelation inte innebär kausalitet och att du lyckats hitta en anomalitet bland friskolefloran men denna högst subjektiva erfarenhet talar knappast emot en allmän statlig skola och inte heller för en friskola. För ditt argument bygger på anomaliteter, dess praktiska betydelse i sammanhanget är därmed lika med noll.

    Själva jämförelsen mellan kommunala och privata skolor är ju vidare irrelevant. För jag vill ju se en statlig skola. Inte p.g.a. socialistiska böjelser utan av rent kvalitativa skäl. ”Konkurrensen” i det här fallet sker generellt sett endast på ett plan. Ja kanske två plan: betyg och tillgänglighet. Den pedagogiska kvaliteten för eleverna har inte beaktas utan enbart kvaliteter som föräldrar letar efter har beaktats. Friskolan kommer därmed inte att leda till en mer utbildad befolkning utan friskolan blir främst en institution för vinstintressen. Detta är ett problem, betyg bör inte kapitaliseras. Det borde vara självklart.

  8. 8 Patrik Magnusson februari 19, 2011 kl. 10:31

    ”Såg du inslaget på nyheterna? Knappt 58 % av lärarkåren på landets friskolor är examinerade lärare”

    Dessvärre säger denna information inte så mycket om lärarnas kvalitet. Lärarutbildningen är av så dålig kvalitet, att det enda man garantera när det gäller en examinerad lärare är att de utsatts för omfattande indoktrinering i flumpedagogik och feminism. Tro mig, jag har själv gått den utbildningen.

    Jag har under mina år i yrket stött på icke lärarutbildade som varit oerhört kompetenta och pedagogiska (och som ofta har betydligt bättre ämneskompetens för vad de undervisar i än en lärare), och kollegor med lärarexamen som är riktiga stolpskott. Naturligtvis finns det även många lärare som är duktiga trots sin utbildning, men jag skule säga att sambandet lärarutbildning och lämplighet att undervisa är synnerligen svagt.

    Jag lutar snarare, som artikelförfattare, åt att friskolor varken är ett problem, eller den stora räddningen. Både friskolor och kommunala skolor lyder under samma degenererade lagar och läroplaner. Därför är de båda dömda att misslyckas. En enbart statlig skola skule ha samma problem. Det viktigaste att ändra är inriktningen på utbildingspolitiken, mot mer av ordning, mer av kunskaper, och mindre av flum och politiskt korrekt indoktrinering. Ägarformerna spelar i sammanhanget en underordnad betydelse.

  9. 9 Allianspartisten februari 19, 2011 kl. 10:46

    Oskar,
    ”Själva jämförelsen mellan kommunala och privata skolor är ju vidare irrelevant. För jag vill ju se en statlig skola.”

    Du förstår inte riktigt min poäng. Det jag säger är att organsiationsformen är av underordnad betydelse. Det viktiga i detta är att först definiera skolan uppgift, en uppgift som för mig innebär att ge elever relevanta grundkunskaper i olika ämnen samt att förmedla en respekt för människovärdet.

    När väl uppgiften är definierad gäller det att upprätta en förmåga att lösa denna uppgift. I lösandet av denna uppgift är lärarna A och O och kring den problematik vi har idag kan jag bara instämma i Patriks inlägg ovan. Dessvärre har vi genom läraryrkets degenerering, ett verk av flumpedagoger och deras socialdemokratiska påhejare, försatt oss i en situtation som kommer att ta mycket lång tid att lösa.

    Hur de problem som beskrivs ovan skulle kunna lösas genom att kommunal byråkrati eller enskild företagsadministration byts ut mot statlig beråkrati förstår jag helt enklet inte. Organisationsformen har för mig en helt underordnad betydelse så länge skolan löser sin uppgift.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar