Även vänsterns främste kelgris i Nordafrika är rökt

VÄRLDEN | Få politiska ledare i världen har under sin långa tid vid makten varit så omhuldad bland vänsterns anhängare som överste Muammar Gaddafi. När det nu tycks som om klockan klämtar även för denne terrorist och massmördare, är entusiasmen vänsterut betydligt måttligare. Urban Ahlin (s), som var så snabb att kräva den USA-vänlige Mubaraks avgång, har såvitt jag kan se ännu inte formulerat någon uppfattning vad gäller den libyske ledarens framtid. Mattias Gardell, som tidigare hyllat just Gadaffi, torde knappast hurra idag heller.

Diktatorn Gaddafi - snart historia

När detta skrivs är det ännu oklart hur dramat i Libyen skall sluta, men rykten gör gällande att Gaddafi redan kan ha lämnat landet för att söka asyl hos Lars Ohlys husgud, Hugo Chavez i Venezuela. I vart fall ser man tydliga tecken på att regimen håller på att falla samman. Stridsflygare som fått order att bomba civila tar sina flygplan och hoppar av till Malta, diplomatiska representanter för Libyen runt om i världen hoppar av och tar avstånd från sin ledare, och i vart fall delar av armén gör gemensam sak med folket, som nu tycks ha kontrollen över ett antal städer, däribland rikets andra stad, Benghazi.

Att Gaddafi skulle kunna vända denna kollaps tycks uteslutet, så har han inte redan försökt fly landet, så torde han göra det inom kort, och när han väl gör det är det nog ingen vågad gissning att det blir just till Venezuela han beger sig. Lika barn leka som bekant bäst. I och med det faller en av värdens mest despotiska regimer, och en av efterkrigstidens mer blodbesudlade ledare lämnar scenen. Mycket glädjande! Låt oss bara hoppas att slutet nu kommer snabbt, så att inte många fler får sätta livet till.

Gaddafi föddes 1942 i en beduinfamilj, inspirerades tidigt av Nassers arabnationalism, och blev 1963 militär. Han konspirerade flitigt mot den libyska monarkin, och ledde 1969 den militärkupp som förde honom till makten. Väl vid makten inledde han den gröna revolutionen, där Libyen omformades till ett samhälle präglat av Gaddafis unika mix av socialism och islam.

Libyen har under Gaddafi varit världens mest notoriska bråkstake. Landet har stött allehanda terrorgrupper, bl.a. Svarta september, och även organiserat egna terrordåd, såsom bombningen av ett diskotek i Tyskland, och sprängningen av ett passagerarplan över skotska Lockerbie. Han lät invadera grannlandet Tchad på 80-talet, och skickade dödspatruller runt om i världen för att mörda dissidenter som gått i exil.

Efter Irakkriget 2003 har han försökt hålla en lägre profil, och har bland annat gått med på att betala ersättning till offren för ett antal terrordåd, i utbyte mot normaliserade relationer med väst. Någon förbättring av den inrikespolitiska situationen har det inte varit frågan om dock, och när nu folket inspirerade av händelserna i grannländerna tycks ha fått nog var hans första instinkt att sätta hårt mot hårt. Hundratals civila har redan fått sätta livet till när han låtit sina trupper öppna eld mot de protesterande, men det tycks också som att denna brutala politik blivit för mycket för många av regimens företrädare, som nu överger det sjunkande skeppet.

Patrik Magnusson

10 Responses to “Även vänsterns främste kelgris i Nordafrika är rökt”


  1. 1 essenonvideri februari 21, 2011 kl. 23:42

    Här ett musikstycke från 80-talet som idag känns som den fulländade ironin: ”We who are opressed…”

  2. 2 klas februari 23, 2011 kl. 11:08

    Inte heller vår utrikesminister verkar så entusiastisk. Carl Bildt verkar ha svårt att fördömma Gaddafi. Svagt!

  3. 3 Populisten februari 23, 2011 kl. 17:04

    @klas
    Eller så undviker Bildt att ge Khadaffi trumf på hand genom att kunna hänvisa till utländska konspirationer och ena landet bakom sig mot den yttre fienden?

    Jag begriper mig inte på all denna indignation över att den ena eller den andre inte sagt saker. Som om det skulle spela någon roll för utvecklingen…

  4. 4 Allianspartisten februari 23, 2011 kl. 18:02

    ”Inte heller vår utrikesminister verkar så entusiastisk. Carl Bildt verkar ha svårt att fördömma Gaddafi. Svagt!”

    Carl Bildt har som få andra genom sin djupa erfarenhet från bl.a. Balkankonflikten, en insikt om vad okontrollerade händelseförlopp kan leda till. Det är ur detta perspektiv Bildts uttalanden måste ses.

    Det finns ingen som helst anledning att på något sätt betvila Carl Bildts vilja att få Gaddafi avlägsnat. Carl Bildt har alltid varit en svuren antisocialist och talade redan på 70-talet klarspråk om obskyra socialistiska och kommunistiska regimer. Det 70-tal när inte ens socialdemokratiska statsministrar drog sig för att berömma kommunistiska diktatorer.

  5. 5 Patrik Magnusson februari 23, 2011 kl. 18:47

    Klas:

    Jag får instämma i vad populisten och allianspartisen ovan sagt. Bildt är utrikesminister. Det hör till den rollen att väga vad man säger på guldvåg. Jag känner mig helt trygg i förvissningen om att Bildt avskyr Gaddafi lika hjärtligt som jag gör, men hans jobb är att ha is i magen, låta libyerna själva vinna sin demokrati, och hjälpa de svenska medborgare som kan hamna i kläm. Gorma och svära kan obetydliga bloggare som jag själv ägna oss åt.

    Att jag skäller på Ahlin med flera skall inte i första hand tolkas som att jag efterlyser mer av krav på fördömanden från deras sida, utan som ett konstaterande att herrarna inte är konsekventa. Kräver man hårda tag mot Mubarak, men inte mot Gaddafi, uppstår ju lätt frågan varför den senare känns mer acceptabel.

  6. 6 essenonvideri februari 26, 2011 kl. 23:20

    Gaddafi tycks i alla fall ha några vänner kvar. Daniel Ortega, om någon minns den gamle sandinistledaren som naturligtvis tillhör den svenska vänsterns idoler, står i alla fall vid sin broders sida:

    http://www.dn.se/nyheter/varlden/nicaraguas-ortega-stoder-khaddafi

  7. 7 Patrik Magnusson februari 28, 2011 kl. 20:17

    Det är fascinernade hur samma länder och ledare tycks återkomma i ett tydligt mönster när det handlar om mellanstatliga relationer. Att Cuba, Venezuela och Nicaragua stödjer Gaddafi har vi redan hört. Nu tycks det, föga överraskande, som om Vitryssland också tillhör diktatorns fan club:

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/gaddafis-flygplan-till-vitryssland_5975263.svd

    Ett annat land som nämns i rapporteringen är Nordkorea som nu riskerar att förlora en viktig kund för sin vapenexport. Ett annat land som Nordkorea är en flitig leverantör till är Iran.

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nordkoreas-affarer-i-fara_5973199.svd

    Det är inte utan att man förstår hur begreppet ”Axis of Evil” uppstod.

  8. 8 Allianspartisten februari 28, 2011 kl. 20:48

    …på tal om Venezuela:

    Från SVT’s chatt med den ilskne kamraten Ohly den 5 september förra året kan följande saxas:

    ”Bawar: Många gånger som jag har träffat på V-politiker så har de försvarat utvecklingen i Venezuela och Hugo Chavez. Vad är din ställning till den enligt mig antidemokratiska ledaren Hugo Chavez?

    Lars Ohly: Framförallt är det Venezuelas folk som själva ska bestämma vilka som ska leda landet. Och få påstår att valen inte varit demokratiska. Däremot har militärkupper mot demokratin genomförts i såväl Honduras som Venezuela. Det måste vi ta avstånd från.”

    Så talar en sann ”diktorkramare” som uppenbarligen inte har några som helst demokratiska problem med att Chavez helt lagt beslag på statliga media i Venezuela och förvandlat dessa till sina egna propagandakanaler.

    Man kan ju undra vad den ilskne kamraten Ohly sagt om t.ex. Fredrik Reinfelt före valet gett sig själv oändlig tid i Sveriges Television oemotsagd för att kunna utveckla sina idéer…

    Den ilsken kamraten är och förblir en antidemokrat av första klassen.

  9. 9 Patrik Magnusson augusti 23, 2011 kl. 15:11

    Äntligen tycks det som om min spådom är på väg att gå i uppfyllelse. Gaddafis fall är nu nära förestående. Jag måste säga att jag är förvånad att han lyckades hålla ut så länge som han faktiskt gjorde. Redan en vecka efter koalitionens ingripande såg det ju ut som om regimen höll på att kollapsa som ett korthus.

    Sedan tappades initiativet bort i och med att Obama klev av tåget och det visade sig att de europeiska allierade hade glömt inhandla kol för att tuffa vidare på egen hand. Detta räddade sannolikt Gaddafi (tillfälligtvis) och kom att kosta det libyska folket mycket lidande under de månader som följde.

    Det är glädjande att Sverige trots vänsterblockets notoriska velande höll ut och kunde fortsätta att bistå koalitionen tiden ut. Nu gäller dock att inte låta segerglädjen grumla förnuftet. Vi måste nog inse att Libyen efter Gadaffi inte kommer att bli någon solskenshistoria. De har ett söndeskjutet samhälle att bygga upp från grunden, bittra interna motsättningar som fortfarande kan blossa upp, och en rebellstyrka vars inre enighet och demokratiska meriter är allt annat än självklara, och som nu övertar kontrollen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar