Expressen om Burke och diktaturer på fallrepet

Expressens Ann-Charlotte Marteus och Svenska Dagbladets Johan Wennström.

IDÉDEBATT | Ann-Charlotte Marteus, socialliberal radikalfeminist och ledarskribent på Expressen, skriver i en ledare 24/2 om ingen mindre än konservatismens lärofader Edmund Burke. Resonemanget handlar om att Fredrik Reinfeldt verkar rätt konservativ i det att han inte med stor entusiasm applåderar de fallande diktaturerna i den muslimska världen. Någon liberal är Reinfeldt uppenbarligen inte, slår hon fast.

Johan Wennström, liberalkonservativ ledarskribent och en av Svenska Dagbladets mest lysande rekryteringar under de senaste 10 åren, svarar Marteus metodiskt och sakkunnigt att hon är ute på fel spår när hon efter att ha läst Burkes portalverk ”Reflektioner om franska revolutionen” kopplar samman Burkes frihetliga men organiska samhällssyn med Reinfeldts sätt att uttrycka sig försiktigt.

Wennströms kommentar räcker långt i själva sakfrågan. Likväl vill jag från min sida ge Marteus en klapp på axeln för att både ha läst Burke, och försöka relatera honom till dagsaktuell politik snarare än att i likhet med många andra ägna sig åt pajkastning med illa ideologiskt förankrade synpunkter på vad som kanske är konservatism (och oftast inte är det). Vi konservativa har tyvärr inte förmånen att kunna hänvisa till konservatismens portalverk på samma sätt som t.ex. kommunisterna kan hänvisa till ”Det kommunistiska manifestet” som en bibel och ett uppslagsverk.

Reinfeldt och konservatismen

I ”Reflektioner om franska revolutionen” formulerar Burke med den intellektuelles förmåga att teckna en både djup och bred bild i resonerande ordalag, i kombination med den genuine statsmannens utsökta finess, den uppsättning värden och grundprinciper som sedan dess har kännetecknat konservatismen som idébildning. Därför tycker jag att man kan förlåta Marteus – som förmodligen läser konservativ källdoktrin lika ogärna som undertecknad grottar ner sig i radikalfeministisk dito – hennes svårighet att helt och hållet ta till sig essensen av Burkes idélära och relatera den på ett korrekt sätt till dagens svenska politik.

Vad gäller Reinfeldts förhållande till konservatismen så är det viktigt att förstå att man inte blir konservativ bara för att man inte är liberal. Ej heller för att man – som Reinfeldt gör – vill bevara socialdemokratiska strukturer i Sverige, eller för den delen för att man svarar mera statsmannamässigt försiktigt än demagogiskt onyanserat på journalisters frågor om statsministerns syn på vad som synes vara en nybörjad demokratiseringsprocess inom den muslimska världen.

De konservativa poänger som Reinfeldt plockat som statsminister är (tyvärr) lätt räknade, och kan begrundas i vissa inlägg här på Tradition & Fason. (särskilt här, här och här) För den som vill läsa om hur konservatismen mår inom Nya Moderaterna rekommenderas denna artikel, och den som vill läsa mer om var någonstans konservatismen finns i dagens svenska politiska landskap rekommenderas även denna artikel. I det följande tänker jag istället knyta ihop säcken gällande sakfrågan om huruvida Reinfeldts inställning till folkets resningar mot sina förtryckare i olika muslimska länder nu i början av det uppenbarligen världspolitiskt superviktiga året 2011, och sålunda ge min syn på saken.

Värnandet om folkets frihet

Självklart är folkets resningar i frihetens namn mot diktaturerna i Tunisien, Egypten och Libyen någonting som ska applåderas – både ur mänsklig, västerländsk och konservativ synpunkt. Som konservativ kan man inte försvara en brutal och hänsynslös diktatur. Värnandet om folkets frihet inom ramen för ett tryggt civilsamhälle är grundläggande inom konservatismen, godtycklig maktutövning ses som roten till allt ont, och politiker måste förstå att de är till för folket istället för tvärtom. Några relevanta citat ur ”Reflektioner om den franska revolutionen”:

    ”Det är bättre att vårda dygden och humaniteten genom att lämna mycket åt den fria viljan, även med risk att förlora en del av målet, än att försöka att göra män till bara maskiner och redskap för den politiska viljan.” (s. 103)

    ”Att förgöra den makt som växer okontrollerat ur den yppiga produktiva kraften i människans medvetande, är nästa likvärdigt, i den moraliska världen, med förgörandet av de synbarligen aktiva egenskaperna hos organ i den materiella världen.” (s. 153)

    ”Vad är frihet utan visdom och visdom utan dygd? Det är det värsta av all tänkbar ondska; för det är dumhet, synd och galenskap, utan handledning eller återhållsamhet.” (s. 235)

F.ö. bör i detta sammanhang noteras att Burke motsatte sig det förtryckande och alltför centraliserade enväldet i Frankrike och såg därför den olyckliga revolutionen som en naturlig följd av detta. Jag tycker också, förmodligen i min enda åsiktsmässiga likhet med Ann-Charlotte Marteus, att västvärldens politiska ledare tydligare än vad man hittills gjort borde visa sitt stöd till dessa frihetsrörelser.

Vikten av försiktighet i optimismen

Men det ÄR viktigt att se på denna utveckling med försiktiga, och framför allt inte naiva, ögon. Vi har ingen aning om vad som väntar bortom dessa ”revolutioner”. Den stora franska revolutionen 1789 började med att kullkasta det kungliga enväldet under Ludvig XVI, fortsatte med massmördandet av Frankrikes adel – och slutade med upprättandet av en imperialistisk militärdiktatur och en ny fransk adel under kejsar Napoleon. Samma öde – att bli till militärdiktatur – har många andra folkliga resningar i frihetens namn dessvärre landat i. Andra, som den iranska revolutionen 1979, har gått från en påbörjad väg mot demokrati till att bli något så odemokratiskt och ofrihetligt som en kombinerad militärdiktatur och teokrati.

Konservatismen skiljer ut sig genom sin historiemedvetenhet, något som inte alls finns i de liberala och socialistiska ideologierna. Det är också – som Marteus noterat – viktigt ur konservativ synpunkt att förhålla sig vaksam inför det alldeles okända. Men något av det allra viktigaste i sammanhanget är ändå att begrunda och ta till sig följande välkända citat av Burke: ”All that is necessary for the triumph of evil, is that good men do nothing.”

Det minsta vi kan göra är att visa vårt stöd, så länge som det som sker är bättre än det som var. Och så länge det är vad folket själva vill hade också Edmund Burke tveklöst stöttat det.

Jakob E:son Söderbaum

2 Responses to “Expressen om Burke och diktaturer på fallrepet”


  1. 1 Peter februari 25, 2011 kl. 21:25

    Jo, jag undrar också om den svenska Libyenpolitiken är sprungen ur någon direkt konservativ tanke. Men däremot förstår jag inte riktigt nedanstående invändning av Wennström. Är det någon större skillnad i mening? Burke använder ordet bevara, medan Marteus i sitt referat kallar det återställa – nog menade Burke att 1688 års ”revolution” återställde denna anciet constitution.
    Revolution betyder för övrigt återrullning…

    ”Burke var inte emot revolutioner i sig. Som Marteus mycket riktigt påpekar var han till exempel också positiv till avskaffandet av det kungliga enväldet i England i ”The Glorious Revolution” 1688*. Men anledningen var inte, som Expressen skriver, att Burke ville ”återställa en urgammal engelsk ordning”.

    Här är i stället hans egen formulering från Reflections on the revolution in France: ”The revolution was made to preserve our ancient indisputable laws and liberties, and that ancient constitution of government which is our only security for law and liberty”.”

  2. 2 Thomas februari 25, 2011 kl. 21:36

    Jakob E:son Söderbaum m fl,

    ”… Konservatismen skiljer ut sig genom sin historiemedvetenhet, något som inte alls finns i de liberala och socialistiska ideologierna. Det är också – som Marteus noterat – viktigt ur konservativ synpunkt att förhålla sig vaksam inför det alldeles okända. Men något av det allra viktigaste i sammanhanget är ändå att begrunda och ta till sig följande välkända citat av Burke: ‘All that is necessary for the triumph of evil, is that good men do nothing.'”

    Det går att bli konservativ för mindre.🙂

    Mvh


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar