Jag och många andra borgerligt sinnade brukar på goda grunder beklaga oss över den ideologiskt betingade lockelse som kvoteringar utövar på våra politiker. Ibland tvingas man dock medge att de förslag de jonglerar med är en västanfläkt jämfört med vissa utländska kollegors förslag.
Det finns en provins i Sydafrika där ANC inte har makten - Västra Kapprovinsen
I Sydafrika lägger det regerande ANC nu ett förslag om skärpt raskvotering på alla arbetsplatser. Redan idag finns en mängd regler som skall garantera att den etniska sammansättningen på en arbetsplats skall spegla befolkningssammansättningen i stort. Nu vill man bl.a. ta bort ett undantag som gör att hänsyn tas till regionala skillnader när arbetsplatsernas uppfyllnad av rasmålen bedöms. Tidigare räckte det att arbetsplatsen matchar den regionala befolkningssammansättningen. Nu skall de jämföras mot nationella siffror.
I och med att befolkningen är tämligen ojämnt fördelad i Sydafrika får detta omfattande konsekvenser. I Kapprovinsen är de svarta i minoritet. Där bor huvuddelen av landets färgade (av blandad vit-svart härkomst) och vita befolkning. I resten av landet är de svarta i kraftig majoritet. Skall arbetsplatserna i Kapprovinsen uppfylla de nya lagarna kommer det att innebära att ungefär en miljon Kapbor måste flytta till andra delar av Sydafrika, och ersättas av lika många svarta från andra delar av landet. Vi talar om folkomflyttning i massiv skala, ja hade offren för dessa tvångsåtgärder varit några andra än vita Sydafrikaner hade vi sannolikt kallat det etnisk rensning.
Inte blir det bättre av att motivet bakom denna drakoniska åtgärd tycks vara att stärka regeringspartiets grepp om makten. I västra kapprovinsen styr nämligen oppositionspartiet Demokratisk allians. Genom att flytta in stora skaror av svarta, ANC:s kärnväljare, hoppas man utradera denna bastion för oppositionen som nu fungerar som ett skyltfönster mot resten av Sydafrika, ett exempel som visar att det finns andra än ANC som kan regera, och som gör det mycket bättre.
Våldsbrottslighet är ett svårt problem för Sydafrika
Detta bådar inte gott för Sydafrika. Redan idag har landet problem att hantera konsekvenserna av den stora emigration som följt på ANC:s maktövertagande. Galopperande brottslighet har fått många att lämna landet, och ännu fler att vilja göra det. Allra störst har utvandringen varit bland de vita. Var femte vit Sydafrikan har lämnat landet, vilket berövat Sydafrika en stor del av den mest kvalificerade arbetskraften. Denna typ av radikala kvoteringslösningar torde inte hjälpa till att stoppa detta utflöde, tvärtom. För en ung välutbildad vit Sydafrikan är det inte alldeles självklart att välja Durban eller Johannesburg före Toronto och Melbourne när regeringen bestämmer att denne inte längre får jobba i Kapstaden.
Man tycker också att ett land som genomlidit så mycket trauman kopplade till raspolitik snart två decennier efter apartheidsystemets avskaffande skulle ha nått därhän att man slutade klassa sina medborgare efter etnisk tillhörighet, och istället börja betrakta dem som individer, att färgen på huden inte skall vara avgörande för var man får jobba, utan enbart lämplighet för arbetsuppgifterna. Så tycks dessvärre inte vara fallet.
Att ANC i Sydafrika har ännu mer extrema kvoteringsförslag än sina partivänner gör dock inte de svenska socialisternas kvoteringsförslag bättre. Det tjänar bara som en varning hur illa det kan gå om man låter verklighetsfrånvända ideologer göra samhället till sitt privata laboratorium, och oss medborgare till sina försökskaniner.
Patrik Magnusson
Tradition & Fason 
Hear, Hear!
Bra skrivet, Patrik!
”För en ung välutbildad vit Sydafrikan är det inte alldeles självklart att välja Durban eller Johannesburg före Toronto och Melbourne när regeringen bestämmer att denne inte längre får jobba i Kapstaden.”
Det är inte bara unga som flyttar. Besökte Sydafrika för något år sedan och vad som pågår är något av en ”brain drain” där även sådan som arbetat ett bra tag flyttar. På det företag jag besökte var det många som redan gett sig av och bland de som var kvar var inte framtidstron särskilt stor.
Rasbiologi sker i Sverige med könskvotering, nystartsjobb och instegsjobb. Det är bara att invänta den dystra framtiden, eller så hinner historien ifatt Alliansen och regering Reinfeldt. Den som har en tidsmaskin får se.
Patrik Magnusson m fl,
”… Man tycker också att ett land som genomlidit så mycket trauman kopplade till raspolitik snart två decennier efter apartheidsystemets avskaffande skulle ha nått därhän att man slutade klassa sina medborgare efter etnisk tillhörighet, och istället börja betrakta dem som individer, att färgen på huden inte skall vara avgörande för var man får jobba, utan enbart lämplighet för arbetsuppgifterna. Så tycks dessvärre inte vara fallet…”
Det tycks inte vara det, och vågar vi vara duktigt politiskt inkorrekta, kanske vi försiktigt, försiktigt, vågar gissa på att rasistiskt/etniskt/religiöst förtryckande tendenser, och ibland öppna sådana förtryckametoder, liksom inte bara verkar utövas av den s k vita rasen. Detta omoderna, inhumana, synsätt och agerande verkar faktiskt finnas spritt bland allehanda folkslag.
”… Att ANC i Sydafrika har ännu mer extrema kvoteringsförslag än sina partivänner gör dock inte de svenska socialisternas kvoteringsförslag bättre. Det tjänar bara som en varning hur illa det kan gå om man låter verklighetsfrånvända ideologer göra samhället till sitt privata laboratorium, och oss medborgare till sina försökskaniner.”
Ja, som komplement till rasism kan verklighetsfrånvända ideologier som (stats)feminism m m, göra tillståndet i ett land än värre.
Dessutom verkar det inte finnas något slut på eländet, ty den politiker som i något land börjar tala om saker och ting på ett verklighetstillvant sätt utifrån vad verkligheten faktiskt kräver, ex att det i ett land alltid måste vara de bäst lämpade som ges en anställning oavsett deras kön eller hudfärg m m, är strax en politiskt död politiker.
I enlighet med detta blir mycket av politiken i s k upplysta nationer en per automatik snurrig politik.
Det finns även en möjlighet att jag har missuppfattat saker och ting, och sålunda tänker i helt fel banor.
Mvh
Utomordentligt läskigt förslag. Högst olycklig utveckling…Frågan är vad deras samarbetspartners i Svenska Socialdemokraterna säger om detta? De har ju länge åkt på resor ner dit för att inspireras.
”Frågan är vad deras samarbetspartners i Svenska Socialdemokraterna säger om detta?”
Viss ledning kring svaret på denna fråga kan inhämtas i Sverigedemokraternas principprogram, avsnitt 2, först stycket:
”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet i befolkningen”
De rasistiska strömningar i ANC som ligger bakom kvoteringsförslaget resonerar helt i linje med ovanstående grundfundament i det sverigedemokratiska principprogramet. Etniskt och kulurellt är det ingen tvekan om att den svarta etniciteten är störst med sina 73 procent varför, om man ska följa grundprincipen, byggandet av ”ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle” kräver denna typ av kvoteringar. Hur skall man annars uppnå den så viktiga ”kulturella och etniska” likheten?
Förslaget är helt i linje med ett nationalistiskt synsätt och om nationalisten tillhör ANC eller Sverigedemokraterna saknar ur detta perspektiv betydelse.
Allianspartisten,
Vi är förvisso tämligen ense i vår syn på SD i stort, men jag vill bara påpeka att du i detta fall nog läst lite fel i den text du kommenterar. Dywiks fråga rörde SOCIAL-demokraternas syn på kvoteringar.
Tyvärr är ju som bekant detta parti positivt inställt till kvoteringar som princip, även om jag tror att det är långt till vanvettiga förslag av denna kaliber. Förutsättningarna är ju inte heller jämförbara mellan vårt land och Sydafrika.
Patrik,
Jag ser nu mitt misstag som jag givetvis beklagar. Min anmärkning gäller förvisso trots detta.
Som du säger är socialdemokraternas kvotering av en något annan art och från ett matematiskat perspektiv mycket mer komplex. Socialdemokraterna utgår från intressegrupper som alla ju alla ska ha sin del av ”gotteburken”.
Denna redan matematiskt komplexa modell ha nu gjorts än mer flerdimentionell genom de stora framstegen på genusvetenskapens område. Möjligen är det så att nu när man, efter totalhaveriet i valet söker ny ordförande, skulle undersöka om det finns nån hågad matematikprofessor.
SD är emot all sorts form av kvotering. Att nationell identitet sedan skulle vara oförenlig med ett kvoteringsfritt rekryteringssystem är ett dumt argument. Så är naturligtvis inte fallet. Det existerar inte en sådan dikotomi och det är tvärtemot vad SD tror på.
* Sverigedemokraterna vill avveckla instegsjobben tillsammans med all annan kvotering och diskriminering på arbetsmarknaden. Vi menar att den bäst lämpade bör få jobbet OAVSETT kön eller etnisk bakgrund.
Det är bara att välja. Antingen röstar man på PRIDE och marxism som du Allianspartisten och nöjer sig med att dricka punsch och vara smårik, eller så röstar du på ett parti som representerar idéer som du själv står för oavsett vad kulturmarxister på DN tycker om saken. Det är bara att välja. Kd kommer aldrig representera Magnussons ställningstagande om kvotering på arbetsmarknaden. Ja om partiet ens finns kvar om fyra år så att det finns något ställningstagande att göra. Det är ju inte säkert.
Oskar,
Som vanligt håller sverigedemokraternas retorik inte ihop efter som den bakomliggande logiken inte är konsekvent.
Själv är jag stark motståndare till kvotering av det enkla skälet att kvotering, som bygger på att människor ”av kött och blod” tilldelas kollektiva egenskaper (kön, ålder, etnicitet, bostadsort, arbetande visavi pensionär, arbetande visavi arbetslös, …), sätter dessa kollektiva egenskaper framför den enskilde individens egenskaper. Detta är mig helt främmande utifrån ett rent människovärdesperspektiv. Så långt borde du Oskar kunna hålla med.
Problemet får du när du ska försvara sverigedemokraternas principprogram där det är ett bärande fundament att människor skall delas in efter just kollektiva egenskaper. Så här står det:
”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet i befolkningen”
Den etniska likheten är nämligen ingenting annat än en kollektiv egenskap som sätts framför den enskilde individens egenskaper. Etnisitetsbegreppet gränsar också farligt nära till rasläror och rasbiologi, i synnerhet då sverigedemokraterna tydligt skiljer mellan ”etnisk” och ”kulturell” likhet. Om man sorterar bort det ”kulturella” finns det ju inte så mycket mer kvar än generna att bygga den ”etniska” likheten på.
I Sydafrika är det just den etniska egenskapen som är det styrande i kvoteringspolitiken. Uppenbarligen har man bevarat appartheidtidens byråkrati för att hålla reda vilken ”ras” varje medborgare tillhör. En byråkrati som alls inte är olik den som fanns i Tyskland under de mörkaste av alla år.
Kom gärna igen och diskutera kvotering Oskar men se först till att alla skrivningar om etnicitet, d.v.s. tilldelandet av kollektiva egenskaper (…som ju är all kvoterings grund), blir bortstädade ur det sverigedemokratiska programmet. Så länge dessa skrivningar finns kvar kan inte sverigedemokraterna argumentera med någon som helst trovärdighet i kvoteringsfrågan.
Med detta vill jag dra ett streck i det sidospår i debatten som utgörs av partiet SD:s eventuella syn på etnisk eller annan kvotering, eller än mer våra kära läsares allmänna sympatier eller antipatier för sagda parti.
Diskutera gärna Sydafrikansk politik eller varför inte kvotering som fenomen, men galoppera inte iväg längs SD-spåret. Min artikel handlar faktiskt inte alls om det partiet. I den mån svensk partipolitik alls berörs handlar det i så fall om socialdemokratin som i egenskap av partifränder till ANC får en liten försynt spark på smalbenet.
essenonvideri:
Visst kan jag väl hålla med om att det kanske blev ett sidorspår av detta. Ändå tycker jag det är intressant att försöka förstå de grundresonemang som ligger bakom tron på kvotering.
Min slutsats är att det handlar om ideologier som har ett ”von oben”-perspektiv på samhället och vill se det mesta i generiska och generella perspektiv. En del i detta är systematiserandet av befolkningen i olika kategorier (etniciet, klasser, kön, ålder…och vad det nu kan vara). Dessa kategorier tilldelas sedan kollektiva egenskaper. Exempel på denna typ av ideologier är socialism och nationalism. Ursprunget av mitt sidospår var ett resonemang utifrån sistnämnda ideologi.
Verkliga eller påstödda oförrätter, för de olika kategorierna, tror man sig sedan kunna åtgärda genom generella ”geniala grepp” där kvotering är ett exempel. Det man glömmer är att de generella ”geniala greppen” konstrueras från en genrisk modell som kan vara mer eller mindre överensstämmande med verkligheten. Sedan har man en förmåga att inrikta sig på lösningar som konstrueras utifrån symptomen och inte de verkliga problemorsakerna. För socialisten är t.ex. inte problemet att det finns för många ”fattiga” utan att det finns för många ”rika”. Alltså angrips de ”de rika” även om detta för följdeffekter som leder till att ”de fattiga” får det ännu sämre.
Det är få som ifrågasätter att de svarta i Sydafrika utsattes för mycket oförrätter under Apartheidtiden. Och visst krävs det mycket för att kunna ”lyfta” den ansenliga del av Sydafrikas befolkning som lever under eländiga förhållanden. Förutsättningarn för detta finns helt klart då Sydafrika är ett land med både naturtillgångar, välutbildade och en fungerande infrastruktur.
Problemet är att ANC, fasta i hatisk revanchism och rigida etnicitetsteorier av nästintill rasistisk karaktär, endast kommer att göra ont värre med sin kvotering. Med matematisk ”etnicietetfördelning” på arbetsplatserna kommer ekonomin att skadas avsevärt då kraven på faktisk kompetens för arbetsuppgifternas utföranden. Exempelvis har jag själv hört sydafrikaner berätta om hur tidigare väl fungerande kommunala förvaltningar i praktiken upphört att verka på grund av oerhört hårda krav på etnisk sammansättning.
Hade ANC varit kloka hade man förstått att utnyttja de, ur ett afrikanskt perspektiv, fantastiska förutsättningar som Sydafrika har och överge etnicitettänkandet och istället utnyttja befolkningens samlade kompetens oavsett hudfärg.
ANC har helt klart misslyckats med att på ett bra sätt upplyfta de miljontals fattiga som fortfarande lever på existensminimun. När befolkningen inte ges varken ordentliga boförhållanden eller en tilfredställande skolgång så blir Afirmative Action och liknande åtgärder som att försöka sätta ett plåster på en skottskada. AA och BEE kunde ha skrotats för länge sedan om regeringen skött sitt jobb.
Men jag undrar samtidigt om ni på T & F hängt med i den politiska utvecklingen där nere? Mycket intressant som händer för närvarande. I kommunvalen som hölls i maj så gick DA fram starkt och fick ungefär 24% av befolkningen över hela landet. Zille kampanjade envetet i svarta majoritesområden som Soweto, och svarta som röstade på DA steg för första gången tydligt från cirka 1% till 6% av rösterna. Förutom att ta dom nu styr 19 av Västkaps 25 kommuner så styr även DA flera kommuner i Nordkap. Plus att dom gick kraftigt framåt i flera storstäder. Från 24 till 40% i Port Elizabeth, från 30 till 39% i Pretoria, och från 27 till 34% i Johannesburg. ANC bebehöll Port Elizabeth med endast 51% av rösterna. Det var med andra ord ruskigt nära att ytterligare en storstad utöver Kapstaden fallit i oppositionens händer.
Nu senast har DA valt en ny parlamentsledare i den unga och drivna Lindiwe Mazibuko, en svart kvinna. Hon har satt upp ett tydligt och ambitiöst mål att DA ska få minst 30% av rösterna och ta över ytterligare två provinser, Nordkap och Gauteng, från ANC i valet 2014. Och det skulle mycket väl kunna bli verklighet. DA går allt bättre pga ANC:s misslyckanden, och särskilt roligt är det att se allt fler svarta ungdomar som ansluter sig till partiet.