Dagspress i publicistisk kris

MEDIA | När moderaterna gick ut på en egen offentlig arena för att ge sin version av DN:s beskrivning av Fredrik Reinfeldts syn på hyresrätter i Stockholm fick vi uppleva något som har legat och grott en längre tid. Det journalistiska arbetet ifrågasattes med motbevis. Journalistens ord var inte det sista. Det fanns en annan sanning. Personligen tror jag vi redan sett början på en ny alternativ journalistik i Sverige som skråets försvarare inte alls uppskattar men som det genom sitt sätt att arbeta själv har gjort sig skyldig till.

Jag vet att jag nu generaliserar, givetvis finns det undantag och jag hoppas att jag i min journalistiska yrkesutövning tillhört ett av dem – men de blir allt färre. Journalistiken idag är inte objektiv, den är inte nyhetsförmedlande och den är inte länge demokratins och yttrandefrihetens försvarare. Journalistiken har bestämt att alla politiker är skurkar. Att det politikerna säger, i vilket sammanhang det än må vara, är lögn och ska behandlas därefter.

Det är svårt att följa politiken i Sverige enbart genom att lyssna på radio, se på TV och läsa tidningar. Den tid är sedan länge förbi då media tog som sitt ansvara att förmedla vad som politiken beslutar och vad som är tankarna bakom den förda politiken. Idag går det journalistiska arbetet i första hand ut på att ifrågasätta – allt. Grunduppfattningen är: politiker vill folk illa. Sedan ska detta bevisas.

Schismer, konflikter och missförstånd är vad som speglas i media. Ofta utan att det sätts in i sitt större sammanhang. Bilden svenska folket får av politiken och det politiska arbetet genom media är sammanlagt felaktig.
Jag har varit journalist i snart 30 år. Jag har under denna period också periodvis varit både heltids-och fritidspolitiker. En kombination som fundamentalistjournalistiken tar kraftfullt avstånd ifrån. Men därför vet jag också hur illa ställt det är med den politiska journalistiken idag och hur det år efter år har försämrats. Politiker misstror journalister, journalister misstror politiker. Det är så. Det behöver inte vara så, men det är så…

I och med att den politiska journalistiken inte speglar den politiska verkligheten så höjs rösten på allt fler platser på kraven om nya arenor för politiken att nå fram till medborgarna. Samma debatt pågår i andra länder, i andra demokratier. Journalistiken ska avslöja korruption, orättvisor och i största möjliga mån ta den lille mannens parti. Men när journalistiken till största delen går ut på att misstänkliggöra allt som politiker har för sig uppstår ett tomrum som nu politikerna med all sannolikhet tänker fylla ut med egen nyhetsrapportering. Det kan bli via de nya, social medierna men det skulle inte förvåna om vi får se detta också i de sk gammelmedierna. Det vill säga att politiken ge ut egna tidningar. Kanske får vi också egna radiosändningar – på nätet.

I USA har vi Fox som rapporterar nyheter sett utifrån ett republikanskt perspektiv. Det finns också demokratiska TV-kanaler om än mindre framgångsrika. Det diskuteras lite runtom i landet att starta nya lokaltidningar med enbart politiskt lojala journalister som inte medvetet går in för att misstänkliggöra, medvetet missförstå eller feltolka när det politiska budskapet ska förmedlas till en bredare allmänhet.

I den senaste valrörelsen fick vi runt om i landet uppleva en ny avvisningssida från pressen. Politiker var inte längre välkomna på insändar- och debattsidorna. Dessa skulle vara reserverade för ”vanligt” folk. Var ska en fritidspolitiker synas med sitt politiska engagemang?  Begriper tidningarna vilket missgrepp de tar när de utesluter företrädare för de politiska partierna att synas i media? När de utesluter förtroendevalda i kommuner, landsting, regioner och riksdag att synas förklarande sin politik? Det är inte i första hand politikerna som drabbas, det är den svenska demokratin. Medias slentrianmisstänkliggörande och förakt få våra demokratiska institutioner urholkar vår svenska demokrati.

Jag säger inte att journalister ska var godtrogna och acceptera allt som kommer från politikermunnarna. Journalister ska vara kritiska och svårflirtade. Men framför allt ska de ha de kunskaper som krävs för att kunna göra en kritisk granskning. Att kritisera och misstänkliggöra allt blottar endast en ocean av okunskap som resulterar i rent stupid journalistik. Jag tror vi i en inte allt för avlägsen framtid får se politiska partier som startar egna lokaltidningar därför att man tröttnat på att bli misstänkliggjorda i allt vad man företar sig. Jag tror att den gamla ”endagarstidningen”, en tidning som kommer ut en dag i veckan får en renässans. Och jag är förvånad att fler inte utnyttjat de möjligheter som finns idag; tekniskt och bidragsmässigt (presstödet).

Det journalistiska uppdraget befinner sig i kris. Tidningen, framför allt, förlorar i betydelse. Den är inte längre viktig som folkbildare, opinionsbildare eller politisk nyhetsförmedlare. Kvällstidningarna var de första som gav upp och nu följer beklagligt många dagstidningar efter. Det är inte nyhetsjakt eller grävande journalistik som längre gäller. Det är snabbt billigt material som kan fylla sidorna. Sitta inne på redaktionerna och skriva om TV-program och kändisar!

Vi har fått en ny tidningsägarklass i Sverige. Tidningsägare som lika gärna kunde äga fabriker för tillverkning av  frukostflingor. Produkten är ointressant, det är vinsten som räknas. Ju fler tidningar som säljes desto bättre. Om det är smörja som säljer så – sälj smörja!

Förr hade vi tidningsägare som hade ett publicistisk syfte med att ge ut sin tidning. Man hade ett budskap att föra ut, att försvara en ståndpunkt eller så såg man det som en viktig samhällsuppgift att informera medborgarna och vad som hände i samhället och varför. Intresseorganisationer, partier, familjer eller enskilda med ett eget personligt intresse i produkten var oftast en garant för kvalité och seriositet. Det ekonomiska målet var nått om man kunde betala löner, driva verksamheten vidare och kanske sätta undan ett litet kapital för framtiden. Det var inte ett kvartalsöverskott som motiverade det man sysslade. Det var faktiskt högre och betydligt ädlare motiv. Jo, det fanns undantag också förr. Men då var det de undermåliga tidningarna som var i minoritet. Idag är undermåligheten dominerande.

I USA uppmärksammade man problemet för något år sedan. I senaten gjorde man konstaterandet att tidningarna inte längre var en del av den amerikanska demokratins fundament. Den undersökande, grävande, journalistiken blir allt ovanligare (eftersom den tar tid och därmed kostar pengar). Amerikansk dagspress skriver, precis som svensk, allt mer om nöje och underhållning på bekostnad av riktiga nyheter. Amerikansk press har tappat sin roll som en av demokratins grundpelare. Och det är en fara för hela samhällskonstruktionen. I USA var det ett underutskott i senaten under ledning av den förre demokratiske presidentkandidaten John Kerry som höll i förhör man kallat in till. Frågan tas på allvar. När ska problemet tas på allvar i Sverige?

Den goda journalistiken finns i Sverige. Men den blir allt ovanligare. Det finns fortfarande tidningschefer som tänker publicistiskt. Men de blir allt ovanligare.

Rolf K Nilsson
Journalist, fd chefredaktör, fd redaktionschef, fd redaktionssekreterare, fd ledarskribent, fd reporter, fd redigerare på Gotlands Allehanda, Svenska Dagbladet, Västernorrlands Allehanda, Morgonposten, Nordvästra Skånes Tidningar, Arbetet, Smålandsposten och Sydsvenska Dagbladet.

2 Responses to “Dagspress i publicistisk kris”


  1. 1 Patrik Magnusson februari 28, 2011 kl. 20:06

    Dessvärre tvingas jag konstatera att jag instämmer i artikelförfattarens dystra bild av kvaliteten på vår journalistkår. Särskilt bristfällig känns den i valtider, när man som väljare vill försöka orientera sig om vad partierna och kandidaterna egentligen tycker i olika frågor. I sin iver att ”avslöja” och ”sätta dit” lyckas journalisterna allt som oftast hindra denna information att nå sin publik.

    Istället för en öppen och informativ intervju där en politiker får redogöra för sin åsikt och motivera den och där journalistens frågor främst syftar till att klargöra och förtydliga, får vi ett ställningskrig där journalisten tar på sig rollen som både analytiker och oppositionspolitiker, och gärna medvetet missförstår vad som sägs, med resultat att politikern blir så upptagen att parera journalisten att själva budskapet går om intet, om nu ens politikern får en syl i vädret. Jag är så hjärtligt less att höra frågor av typen ”har du slutat slå din fru?”

  2. 2 Thomas mars 2, 2011 kl. 21:15

    Patrik Magnusson m fl,

    ”Istället för en öppen och informativ intervju där en politiker får redogöra för sin åsikt och motivera den och där journalistens frågor främst syftar till att klargöra och förtydliga, får vi ett ställningskrig där journalisten tar på sig rollen som både analytiker och oppositionspolitiker, och gärna medvetet missförstår vad som sägs, med resultat att politikern blir så upptagen att parera journalisten att själva budskapet går om intet, om nu ens politikern får en syl i vädret…”

    På detta sätt kan medierna s a s driva och äga valrörelserna, och förlorarna torde vara väljarna och demokratin i stort.😦

    ”… Jag är så hjärtligt less att höra frågor av typen ‘har du slutat slå din fru?'”

    Det skulle nästan vara lite, lite coolt om någon politiker svarade: Ja, visst, min fru har jag minsann slutat slå, men jag daskar fortfarande till DIN fru så ofta jag någonsin kommer åt!

    För att återgå till det allvarliga, borde det vara en angelägen uppgift för partisekreterare m fl att redan nu börja fundera på hur partierna ska kunna driva sin egen valrörelse alldeles oavsett vad den ena anti-intellektuella och undermåliga journalisten efter den andra hittar på.
    Det ankommer nog på just partierna att lyckas med detta om en positiv förändring ska kunna ske, ty (gammel)medierna i sig lär vara precis lika urusla i sitt agerande under 2014 års val som de snart sagt alltid är i sin politiska bevakning.

    Från gammelmedierna lär sammantaget inte mycket gott vara att vänta, är jag rädd för.

    Mvh


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar