På denna klippa skall jag bygga…

KULTUR | Ytterst få av de progressivistiska myterna är in i våra dagar så starka som den om människans behov av själslig emancipation. Vi läser om det i reklamannonserna, vi matas med budskapet av politiker, vi jagas med det av livsstilscoacher och pedagoger. Redan Freud stipulerade behovet av att göra oss av med vårt allestädes närvarande bagage från en avlägsen barndom. Ja, faktum är att hela den progressiva drömmens metod finns samlad i kallelsen till att slita andens band; en gång för alla.

Ett av de viktigaste konservativa intellektuella projekten är därför att gång på gång motbevisa denna rousseauianska villfarelse. Inte är det nödvändigt att rakt av fördöma Rousseau; hans bidrag till Romantiken kan kanske uppskattas för dess balanserande effekt mot ett alltför rationalistisk upplysningsideal, hans idéer om småskalighet och enkelhet kan kanske inspirera. Hans bidrag till förståelsen av den mänskliga naturen är och förblir dock en av de klaraste och mest koncisa sammanfattningarna av denna ovannämnda villfarelse. Den mest problematiska, ja varför inte farliga, doktrinen i hela den västerländska civilisationen. Ett mer absurt påstående än att « il n’y a point de perversité originelle dans le cœur humain » (det finns ingen medfödd perversion i människohjärtat) går knappat att finna. Även om jag givetvis inte kan svära på det, är jag böjd att påstå att inte ett enda verk ur den klassiska litteraturen försvarar denna antropologi. Människan är till sin natur både god och ond och att ständigt projicera sina egna moraliska tillkortakommanden på andra må vara förlåtligt i sandlådan – men inte därefter. Hur detta destruktiva synsätt vilken givetvis river ned och inte bygger upp människan t.ex. satt sin prägel på utbildningsväsendet har flera gånger tidigare behandlats på Tradition och Fason. Undertecknad skulle därför här vilja belysa ett annat område utifrån samma utgångspunk; religion och världsåskådning i allmänhet.

Två strömningar

Över är de dagar då röda profeter förkunnade att den andliga frigörelsen lättast skedde med hjälp av ett skott genom klobuken på svartrocken. Alltjämt lever dock idén om avskakandet av det spirituella oket kvar. Här finns två parallella strömningar under 1900-talet, bägge två lika olyckliga, vilka verkar vara varandras olycksaliga pendanger. Å ena sidan 1960-talets och New Age-rörelsens överdrifter; där en andligt uthungrad generation västerlänningar fördömer all form av ”vanlig” religiositet som maktmissbruk och materialism men under exotismens slöja kastar sig i armarna på karismatiska charlataner såsom Bhagwan eller Sri Baba. Förkunnandes doktriner för desorienterade västerlänningar vilka skulle kunna liknas vid en andlig diet av efterrätter och aperitifer. Hur skall den som helt brutit med sin egen kulturs symboler, bilder och språk kunna orientera sig bland helt andra? Hur skall den som inte ens begriper latinska bokstäver ordentligt kunna läsa devanagari? Hur skall man där kunna ha minsta begrepp om vem som är lärare och vem som är förförare? När haschdimmorna lagt sig insåg nog de flesta att det enda de blivit fattigare på var pengar, och att de vigt sin tid åt ett navelskåderi utan bäring i det verkliga livet.

- Splitters!

Den andra sidan av detta mynt ser vi hos extrema puritaner i olika religiösa traditioner. De olika exemplen må vara av olika dignitet men tendensen är samma; vare sig det gäller muslimska extremisters terror i mellanöstern, protestantiska gruppers naturvetenskapsförnekande eller katolska excentrikers konspiratoriska världsbild. Tvärtemot vad modernismen vill lära oss är vad alla dessa lider brist på just fasta auktoriteter. I puritanismens värld kan alla vara konung, präst och profet – hur som helst och när som helst. Är inte gruppen man tillhör tillräckligt ”rent” är det bara att bryta och skapa en ny ännu mindre, än mer extrem. Gemenskap är till för de trossvaga, blir logiken, och istället upphöjs ultraindividualism till yttersta dygd. Att det finns bättre alternativ är tydligt. Hade de muslimska extremisterna brytt sig en sekund om t.ex. Al-Azaruniversitetes påbud, eller Amman-budskapet, så hade mellanöstern varit en klart lugnare plats. Hade de amerikanska fundamentalisterna vigt mer tid åt att som sina förebilder Luther och Calvin syssla med akademiska studier hade de antagligen haft vettigare idéer. Hade katolska extremister lyssnat mer på påven och mindre på sina egna besynnerliga politiska infall hade det funnits ett problem mindre.

En paradox?

Någon reagerar kanske på resonemanget. Religiös extremism och modernitet är ju varandras motsatser, sägs det. Jag betraktar snarare förhållandet som det rakt motsatta. Wahabismen som håller Saudiarabien i ett järngrepp är från sent 1700-tal men härleder sitt inflytande från regionens 1900-talspolitik. Skriftserien ”The Fundamentals: A Testimony To The Truth” som både givit upphov till begreppet “fundamentalism” och markerade starten på den amerikanska fundamentaliströrelsen gavs ut 1910. De katolska utbrytargrupperna är bildade under 1960-talet. Tvärtom är det ordet traditionell som står i bjärt kontrast till den moderna erans eget epitet; extremism. För visst måste man ta i ordentligt, om andens band skall brytas.

Så här långt har frågan bara rört religion, faktum är dock att den utan problem kan vidgas till all form av livsåskådning och karaktärsdanande. Människan är till sin natur en imiterande varelse. Inte en apa, men väl en härmapa. Man kan tycka vad man vill om det, Mimesis, Platon och Aristoteles hade ju mycket skilda uppfattningar i frågan om vad som var god och lämplig imitation – men som karaktärsdrag är det en del av vår natur. Människan som tror sig vara helt fri från influenser och påverkan är antagligen den mest förslavade under dem. Det är just därför det är av allra största vikt, enskilt men också kollektivt, att återupprätta och vårda de sanna och goda förebilderna och idealpersonerna. Inte handlar det om någon person- eller idolkult utan att helt enkelt visa på att det finns något bättre än en själv, något att sträva mot och efterlikna. Den tidigare avhandlade Simone Weil pekade så tydligt på detta. Bara genom att erkänna behovet av tydliga och avgränsade auktoriteter och förebildsgestalter kan människan göra sig en garanti mot auktoritetscharlataner, och med lite tur byta innan det är för sent.

Samtidigt är det just det historiska medvetandet som kan hjälpa oss att inte fastna i intellektuella eller akademiska trender och livsstilstrams som ändras varje dag. En värld i vilken den egna smaken till slut blir den enda avgörande faktorn. I alla tider, och kanske speciellt i vår, där utbudet är stort och tankens bord dignar av lockande frukter är det extra pockande att söka sig till sanna auktoriteter. Det må vara jobbigt att lyssna på läraren ibland, den näsvise eller någon som bara råkar vara mer insatt, men varje stund vi kämpar vidare trycker vi flummaren eller puritanen inom oss längre bort. Visst kan man tycka att det är lite trist, men till all lycka så har vi helt visst, tvåtusen års kulturarv som sällskap.

Hugo Fiévet

Annonser

6 Responses to “På denna klippa skall jag bygga…”


  1. 1 excelsis mars 8, 2011 kl. 9:43

    Mycket bra!

  2. 2 Thomas mars 8, 2011 kl. 13:35

    Tack för en mycket läsvärd och upplysande text! En mycket kort reflektion, är att det verkligen finns mycket att lära för den som har börjat intressera sig för konservatismen, och texter av konservativa tänkare. Inte minst är det spännande att få inblickar i hur mycket konservatismen har trängts tillbaka, och hur allsköns vänsterprogressiva har gjort åstadkommit detta.

    Mvh

  3. 3 Söderbaum mars 8, 2011 kl. 16:09

    Thomas: ”En mycket kort reflektion, är att det verkligen finns mycket att lära för den som har börjat intressera sig för konservatismen, och texter av konservativa tänkare. Inte minst är det spännande att få inblickar i hur mycket konservatismen har trängts tillbaka, och hur allsköns vänsterprogressiva har gjort åstadkommit detta.”

    Så är det. Roligt att du känner ett växande intresse! Och är det något du saknar på Tradition & Fason eller Konservatism.se så får du gärna fråga här i kommentarsfältet. Vi kan säkert hänvisa dig i de riktningar som intresserar dig.

  4. 4 Anzgar mars 8, 2011 kl. 19:35

    Kort sagt: gamla religioner är bra och nya är dåliga. Men finns det inte förförare och charlataner även inom de gamla fina religionerna?

    För min del anser jag att var och en ska vara trogen sina övertygelser, fast beredd att ompröva dem, oavsett om de kan stödja sig på en 2000-årig tradition eller ej.

  5. 5 Thomas mars 9, 2011 kl. 22:13

    Söderbaum med flera konservativa hjältar,

    ”… Roligt att du känner ett växande intresse! Och är det något du saknar på Tradition & Fason eller Konservatism.se så får du gärna fråga här i kommentarsfältet. Vi kan säkert hänvisa dig i de riktningar som intresserar dig.”

    Tidigare var jag lika obildad och naiv nog att anta att blott ismer som socialism och social-/vänsterliberalism kunde garantera breda folklager en generell trygghet och materiell välfärd.
    Nu börjar dimmorna lätta åtminstone något, och jag tycker mig förstå att det sannerligen finns många konservativa som är generellt välfärdsinriktade, och rakt inte önskar ett brutalt, libertarianskt, samhällssystem.

    Jag tycker att det finns ett stort värde i att informera om konservativa och konservativa grupperingar i Europa, Kanada, Australien m fl länder som önskar minst lika mycket generell trygghet och väl fungerande offentliga institutioner för samtliga medborgare, samtidigt som de bejakar marknadsliberala inslag och stark äganderätt på ett helt annat sätt än vad vänsteraktivister normalt tycks göra.

    Det är överlag mycket intressant att se olika konservativa världsåskådningar brytas såväl mot varandra, som mot socialism och liberalism. Det är även spännande att uppleva diskussioner om hur en modern, fräsch form av konservatism kan tänkas se ut. En konservatism som kan tjäna medborgarna i vårt land lika väl som någon annan samhällsfilosofi.

    Idag går det väl att med fog hävda att socialliberalerna innehar den politiska hegemonin, och det kommer sig nog knappast av en slump. Det torde bero på att många bildade socialliberaler har tänkt till ordentligt för att få fram en strategi lämpliga att använda för vinna regeringsmakten från S, och därtill att dominera det svenska, borgerliga fältet.

    Idag sitter de politiskt korrekta vänsterliberalerna på den politska tronen och styr ogenerat landet utifrån sina behag. Jag tror knappast att jag är ensam på T & F om att vara måttligt förtjust över detta, men att därifrån ta fram ett handlingsprogam som rätt snabbt och effektivt ändrar på detta förhållande, är knappast särskilt lätt.

    Jag förstår om det finns många borgerliga sympatisörer som vill ha en distinkt högerkonservativ politik, men dels kan den effektivaste vägen att få en sådan ansats på plats vara att gå vägen via ”vänsterkonservatism”, dvs någon slags socialkonservatism som passar Skandinavien och Sverige. Skulle det sedan visa sig, borgerliga regeringar fortsätter att hålla bort S & Co från Rosenbad, och de konservativa blir allt mer inflytelserika i dessa, kommande, borgerliga regeringar, öppnas nog möjligheten att föra fram lite tuffare, konservativt präglade, lagförslag på social-, familje-, kriminal- resp förvarspolitikens område.

    Att massivt börja föra fram uttalade högerkonservativa tankar och värderingar redan idag tror jag är mindre välbetänkt. Istället måste ett långsiktigt arbete till, ungefär som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg och Nya Moderaterna väl kan sägas ha jobbart hårt i många, många år för att marknadsföra och införa socialliberalismen på bred front, blott med skillnaden att de konservativa ju bör försöka lyfta fram socialkonservatismen. Om det inte alls går att få ett bredare gehör för en generellt ansvarstagande socialkonservatism, är det nog läge att deppa. Antar jag.

    På ett forum med så mycket ideologiskt bildat folk som T & F, borde det väl gå att få fram många konstruktiva meningsutbyten i syfte att flytta fram konservatismens positioner; såväl inom borgerligheten som beträffande riket i stort.
    Om detta hyser jag inga tvivel, och ett sätt att börja dessa meningsutbyten, kunde ju vara att med öppna ögon granska hur olika framgångsrika vänsterintressen förr lyckades äga sätta agendan och villkoren för samhällsdebatten i stort, speciell innan 2006 års borgerliga valseger.

    Även om S är ordentligt tillbakatryckt idag, lär partiet komma igen. Vi bör inte glömma bort att socialdemokratin lyckades att tränga in i hart när varje tum av den svenska folksjälen och det svenska samhället, och att detta inte var en slump. Arbetarrörelsen måste helt enkelt ha gjort mycket rätt, under lång tid, som fick detta enorma inflytande. Jag utgår ifrån att varje reflekterande konservativ inser att det här finns mycket värt att studera, om det är av intresse att verkligen flytta fram konservatismens positioner.

    Det vore spännande att få ta del av litterära utflykter där läsaren bjöds på inblickar i många olika varianter av konservatism – måhända sådant som Red Tory, Progressive Conservatism, Compassionate Conservatism, Green Conservatism, Libertarian Conservatism, Fiscal Conservatism, Traditional Conservatism m m – allt ställt mot frågan om hur konservatismen framgångsrikt kan föras fram på bred front i ett såpass särpräglat land som Sverige.

    Något som kan tala för att konservatismen på sikt kan mötas av ett intresse från mången svensk, kan vara det faktum att ännu efter decennier av bidrag och generell välfärd för åtminstone rätt många i det här landet, kanske inte svensken direkt är känd för att vara det mest harmoniska folket på vår planet. Idag är det sannolikt så att befolkningen i vårt land – av gammal vana om inte annat – är tämligen ljum inför mycket av det traditionella politiska ansatser. Detta tillstånd behöver dock inte vara för evigt, inte minst mot bakgrund av att bejakandet av sunda traditioner gör att vi i vår samtid kan uppleva ett lugn, och finna oss själv som individer.

    Ibland får jag känslan av att vänstern sedan länge har varit rätt ointresserad av att fördjupa sig i samhällsteorier o d i syfte att föra samhället framåt. Trots detta har progressiva krafter lyckats mota tillbaka konservatismen ordentligt, och i mitt sinne borde samma sak fast omvänt – dvs att tillbakapressa allehanda vänsterkrafter – vara fullt möjligt för bildade, konservativa, individer som jobbar fokuserat och långsiktigt.

    När och om det skrivs om ovannämnda saker på T & F, vore det förnämligt om det i slutet av varje (längre) artikel fanns referenser och litteraturtips för oss läsare.

    I övrigt vill jag blott önska de ansvariga bakom webbplatsen Tradition & Fason, samt forumets skribenter, all lycka!

    Med vänlig hälsning,
    Thomas

  6. 6 Öqvist mars 10, 2011 kl. 10:48

    En mycket läsvärd artikel minsann! Jag får gratulera skribenten.

    Vad jag framförallt finner mycket intressant är gott försök att utpekat extremistiska riktningar i vår moderna värld. Och ställa detta mot ett mer ”betraktande” synsätt. (Jag säger betraktande i brist på annat ty alla begrepp jag kommer på är för värdeladdade.)

    Extremism/fanatism har alltid stått mot ett rationellt betraktande och lärande. Baserat på vad vi lärt av våra förfäder.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 964,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar