Är rasist-epitetet framför allt ett verbalt slagträ för vänstern mot politiska motståndare som enligt dem står för långt till höger och/eller är alltför kritiska till vänsterns radikala samhällsprojekt? Eller finns det ett reellt rasistiskt problem i världen, som kanske inte framför allt hör hemma på höger-vänster-skalan? Och kanske inte heller främst i väst? Det verkar i alla fall som att samtidigt som svensk samhällsdebatt många gånger gör en höna av en fjäder ifråga om vad som ”är rasism” så ger den sitt godkännande åt en hel del regelrätt politisk rasism av värsta sort – både ifråga om sådant som rapporteras och inte rapporteras speciellt mycket om i Sverige.
När Göteborgsbranden ägde rum 1998 och ett 60-tal ungdomar brann inne i Jugoslaviska föreningens lokaler bodde jag i Österrike. Saken fick stor uppmärksamhet där, och jag följde rapporteringen och debatten någorlunda väl. Jag minns den stora rädslan i den svenska debatten för att det skulle visa sig vara ett rasistdåd. Lika stor var min egen förvåning när det drogs en djup lättnandes suck utigenom debatten när det visade sig att det var iranier och inte svenskar som hade satt eld på lokalen – för då var det ju ”åtminstone inte ett rasistdåd”. Gärningsmännen, som enligt den länkade artikeln inte gav uttryck för någon ånger, åtalades INTE med gärningsbeskrivning om hatbrottsmotiv. Om gärningsmännen istället hade varit av svensk härkomst så hade det med största sannolikhet varit omöjligt att undvika en sådan gärningsbeskrivning. I det läget hade rasismdebatten fortsatt länge under uppseendeväckande former. Som det var nu uteblev rasismdebatten, enligt mig inte bara förvånande utan också chockerande fel.
Skräckexempel på den afrikanska kontinenten
Vi går vidare. Rasism och nazism kopplas gärna samman i samhällsdebatten, och det är ju faktiskt i grunden en seriös koppling. Men lika mycket som man ändå häpnar över den intellektuella ohederligheten i användningen av begreppet rasism i svensk debatt, lika mycket häpnar man över avsaknaden av en seriös analys kring vissa mycket uppmärksammade politiska händelser i dagens Afrika. För det är ju inte bara i Tunisien, Egypten och Libyen som de flesta svenskar blivit relativt väl förtrogna med tilldragelserna i denna världsdel. Vissa diktatorer har gjort sitt bästa för att hamna i blickfånget i svensk debatt – en hel del uppmärksamhet har länder som t.ex. Zimbabwe och Sydafrika fått, men i den mån det funnits en debatt så har den varit liten och ingalunda handlat om regimernas rasistiska politik och rasistiska övergrepp på befolkningen.
Robert Mugabes Zimbabwe är en totalitär och imperialistisk stat, med en enväldig diktator som anser sin egen etniska grupp stå högst i en etnisk hierarki, och som bedriver en hatkampanj mot och utrensning inklusive massmord av ett annat folkslag inom staten som också beskylls för att vara roten till allt ont i landet. Ondgörelserna över Sverigedemokraternas förmodade smygrasism (speciellt artikulerad i partiets officiella texter och utspel är den inte) vet inga gränser i svensk debatt. Men vid närmare påseende ligger väl ändå Robert Mugabe betydligt närmare Hitlers politik än vad Jimmie Åkesson gör? Trots det debatteras inte Mugabe. Kanske räcker det helt enkelt att kalla sig socialist för att få frikort? Vänta bara tills Jimmie Åkesson börjar göra det, SD under honom driver ju en i allt väsentligt socialdemokratisk socialpolitik och ekonomisk politik…
Stöttar vänstern rasism?
Det andra tämligen relevanta exemplet är som sagt Sydafrika. Sydafrika under apartheid anförs än idag som skräckexempel på rasistisk politik. Vilket förstås är korrekt – men någon debatt i rasistiska termer kring det faktum att tusentals vita bönder på senare år har slagits ihjäl med regimens goda minne har vi inte sett till, fastän de har mördats systematiskt av svarta för att de är vita. Genocide Watch anser detta uppfylla kriterierna för ett folkmord på de vita sydafrikanerna. Utöver detta har vita bönder drivits ut ur landet av regimen från mark som de har papper på äganderätten till, enbart för att de är vita. I svensk debatt förblir det tyst om detta, och det verkar rentutav i sin ordning att förtrycka och mörda de vita i Sydafrika. Antingen är det politiskt inkorrekt att prata om saken eller så är den allmänna uppfattningen bland journalister att de får skylla sig själva eftersom de är vita – jag vet inte vilket. Kanske hänger det ihop med att de vita i Sydafrika i regel också är högersinnade (samma länk igen), och att det då inte gör så mycket i den svenska vänsterns ögon att de utrotas av en socialistregim. Men ärligt talat, innebär inte detta att den svenska vänster som tiger still om den politiska utvecklingen i Sydafrika i realiteten stöttar rasism?
Sydafrika fortsätter än idag med rasistisk politik i ordets egentliga bemärkelse: de har raslagar och de inte bara bejakar etnisk diskriminering utan diskriminerar också politiskt helt öppet etniska minoriteter i landet. Hätska demonstrationer i Sverige om hur rasistiskt Israel är dyker som bekant upp med jämna mellanrum, men i den mån det alls har ägt rum svenska demonstrationer mot regimen i Sydafrika för dess rasistiska politik (någon som känner till en sådan demonstration?) så står det inte i någon som helst rimlig proportion till den välkända rasism-kritiken mot Israel. Här återfinner sig på goda grunder frågan om det beror på att Israel har en högerregering och Sydafrika har en vänsterregering? En stat som behandlar människor olika och vissa sämre för att de är av viss etnisk härkomst är rasistisk och genuint ond om den också styrs av en högerregering – men inte alls rasistisk och tvärtom per definition god om den styrs av en vänsterregering, är det så?
Nu växer problemen
I SvD den 26 februari läste jag att raslagarna nu skärps ytterligare i Sydafrika. Nu ska personalstaben på alla arbetsplatser spegla den etniska sammansättningen i landet, fastän den etniska sammansättningen skiljer sig väldigt mycket mellan olika delar av landet. Det betyder i praktiken att stora delar av Sydafrikas befolkning måste flytta för att de hör till en ”överflödig ras” i en viss region – till arbeten som med största sannolikhet är sämre än dem de har eftersom arbetsmarknadens sammansättning ifråga om inriktning och kompetensbehov givetvis också skiljer sig i Sydafrika liksom i alla länder. Många av dem lär också ha svårt att ens hitta jobb någon annanstans. Till råga på allt detta uppmanar landets socialistiska ledare och (märkväl) facket de politiska motståndarna att inte ifrågasätta det nya lagförslaget med hänvisning till att motståndarna (!) i så fall rör upp rasmotsättningarna i landet. D.v.s. om Du inte fogar Dig så är alla problem som följer därav Ditt fel. En välbekant härskarteknik som vi sett mer än tillräckligt av i 40-talets Europa.
De som framför allt drabbas av Sydafrikas nya lagförslag är de ”färgade”, som enligt sydafrikanskt politiskt språkbruk är namnet på dem som är av blandad etnisk härkomst – alltså varken svarta, vita eller indier. Det är framför allt de som utsätts för tvångsförflyttning på etnisk grund. Märkväl att det alltså är den blandade etniska härkomsten som dessa människor förtrycks för. Även detta luktar mycket illa av minnen från idéer som florerade i Europa under 1900-talets första decennier, tycker ni inte? Jag är oerhört förvånad att även detta verkar ha gått under den svenska antirasismens radar. Om den svenska antirasistiska rörelsen verkligen är vad den utger sig för att vara borde Sergels torg rimligen fyllas av återkommande demonstrationer mot den sydafrikanska politiken. Men icke.
F.ö. noterar jag att av något skäl förekommer inte ens ordet ”rasism” i SvD:s artikel. Kan det bero på att den svenska politiska korrektheten helt enkelt är så hård att man inte kan kalla verklig politisk rasism vid dess riktiga namn, utan att detta ord enbart är just ett slagträ som vänstern har monopol på vid behov att svartmåla sina motståndare? Nja, desto troligare är att en seriös högertidning som SvD inte vill verka oseriös genom att använda ett så slitet och oftast oseriöst använt begrepp som rasism. Men faktum är att slutsatsen om den svenska politiska korrektheten i så fall ändå blir densamma, d.v.s. det finns verkligen ett problem i svensk debatt att kalla saker och ting vid dess rätta namn i alla sammanhang där ordet rasism kan aktualiseras – och när rasism-begreppet används så är det alltför ofta på ett oseriöst sätt.
Den västerländska antirasismens världsansvar
Vi får inte blunda för rasismen – nedvärdering av andra folk och enskilda människor på basis av annan etnisk härkomst – och den inhumana politik som kan följa i rasismens spår. Den är ett betydande problem på många håll i världen, och är definitivt inte någonting som enbart förekommer i väst. Vi västerlänningar har lärt oss väldigt mycket med anledning av Andra världskriget, men det är faktiskt framför allt vi själva som har dragit de lärdomarna. Än idag förtrycks och mördas människor enbart på basis av sin etniska härkomst över hela världen. Också i väst, vilket verkligen är skamligt. Men det som sker här står faktiskt i marginell proportion till den regelrätta politiska rasism som tar sig kraftfulla uttryck – även i form av massmord – exempelvis i dagens Afrika. Det ska vi inte bortse ifrån.
Den antirasistiska rörelsen i västvärlden är oerhört inåtvänd. Västvärldens utåtriktade verksamhet är någonting som denna rörelse överhuvudtaget vänder sig emot med emfas, och antirasisterna tycks mena att vi västerlänningar har varit alldeles för fördömande mot andra genom historien. Men för att på allvar bekämpa rasismen i världen behövs för det första att vi i väst faktiskt bli mer utåtriktade i vårt fördömande – av regelrätt rasism. För det andra att vi förstår att det moderna politiska landskapet är mer komplext än det var i Europa på 1940-talet, varifrån så mycket av vänsterns nuvarande retorik stammar. Och, följaktligen, för det tredje att vi faktiskt undviker att använda rasism-slagträt alltför lättvindigt och kanske som ett sätt att bara slippa göra en djupare analys av politiska motståndare.
Jakob E:son Söderbaum
Tradition & Fason 
Jag har funderat lite på den svenska vänsterns syn på rasismbegreppet. Det enda sättet jag får det hela att gå ihop, är om man tänker sig ett resonemang ungefär så här.
”Jorden är befolkad av olika raser. Vissa av dessa är högre stående, medan andra är mera primitiva. Rasism är när en medlem av en mera högtstående ras, som vita, ser ned på en person av en lägre stående ras, t.ex. en svart eller en arab. Om det omvända förhållandet råder, d.v.s. en svart ser ned på en vit kan detta inte vara rasism, eftersom den svarte ju är en lägre stående varelse än den vite, och kan således inte kan vara rasistisk i relation till denne.”
Detta är naturligtvis ett helt absurt sätt att resonera, och faktiskt per definition rasistiskt. Men jag kan som sagt inte på något annat sätt få ihop ekvationen att vissa grupper kan vara rasistiska, andra inte.
Släpper man denna typ av resonemang och betraktar alla människor som likvärdiga, så följer också att samma slags handlingar och tankar om och mot folk tillhörande en annan grupp måste bedömas med samma måttstock. Då inser man plötsligt att det finns svart rasism riktad mot vita (t.ex. södra Afrika), arabisk rasism riktad mot judar (både i Mellanöstern och i t.ex. i Malmö), och rasism som riktar sig från invandrade mot infödda svenskar.
Dessa antaganden du gör stämmer helt överens med tidigare gjorda iakttagelser, av bl a Per Ahlmark i hans bok Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, som jag just håller på och läser. Han kritiserar vänstern för att visa fördragssamhet med vänsterdiktaturer, samtidigt som de alltid fördömer högerdiktaturer. Så ränderna går inte ur så lätt. Palme gick i bräschen för denna politik. Läsning av boken anbefalles!
Patrik Magnusson m fl,
”… Släpper man denna typ av resonemang och betraktar alla människor som likvärdiga, så följer också att samma slags handlingar och tankar om och mot folk tillhörande en annan grupp måste bedömas med samma måttstock. Då inser man plötsligt att det finns svart rasism riktad mot vita (t.ex. södra Afrika), arabisk rasism riktad mot judar (både i Mellanöstern och i t.ex. i Malmö), och rasism som riktar sig från invandrade mot infödda svenskar.”
Det är ju helt rimligt, men för att detta vettiga synsätt ska få ett verkligt genomslag i samhällsdebatter m m, måste synsättet få någon slags offentlig sanktion.
För att det senare ska ske, måste det bli politiskt korrekt.
För att detta ska inträffa, måste nog det särintresse som sannolikt fortfarande har störst möjlighet att propagera för sin världsbild, nämligen gammelmedia, ta avstånd från nuvarande syn på rasismbegreppet, och börja anamma den av dig föreslagna dito.
Kommer då gammelmedia att göra denna kraftiga åsiktsjustering, med allt av prestigeförlust som detta innebär?
Förmodligen inte.
Mvh
När Berlinmuren föll förvandlade sig kommunister till ”antirasister”, ”feminister” och ”miljövänner”. Det är samma människor. Svårare än så är det inte.
Odovakars iakttagelse är en klockren betraktelse av sakernas tillstånd. Krasst, men helt med sanningen överensstämmande.
Först.
Jag är förvånad och irriterad på samma gång. Detta över uppgiften att Sydafrika fortsätter, om än på ett annat sätt, på rasspåret.
Irriterad över att svensk press och media väldigt lite rapporterar om detta. Det blir i varjefall inte någon debatt.
Patrik Magnussons analys av vänsterns förhållning till rasismbegreppet är träffande och förklarar deras förmåga att blunda åt ett håll och titta åt ett annat.
Jag tror att det kallas för ”hyckleri”.
Det är tur att jag övergav att rösta på vänstern för många år sedan.
Jag håller med i mycket av det du skriver här Söderbaum, en bra artikel. Problemet är att du nog går emot vad du tidigare skrivit i andra artiklar.
Sedan vill jag komma med ett påpekande. Vänstern är de aggressivaste att spela ut rasistkortet och köra sitt främlingsfientliga race, men de är faktiskt inte de enda. Liberaler av en viss schattering är nästan lika duktiga, vi har Olofsson och Reinfeldt som börjar komma upp i samma kaliber som Sahlin. Nu kan vi inte blunda för detta längre. Jag mådde illa när jag i Skavland satt och såg på Reinfeldt och den norska statsministern.
Westerbergsliberalisterna uppmanar dock inte till politisk våld på samma sätt som vänstern, det är väl i dagsläget det enda som skiljer dem åt.
Odovakar m fl,
”När Berlinmuren föll förvandlade sig kommunister till ‘antirasister’, ‘feminister’ och ‘miljövänner’. Det är samma människor. Svårare än så är det inte.”
Analysen kan möjligen ses som väl grund av somliga, men jag är böjd att hålla med.
När det ex gäller en, sannolikt, stor majoritet av de som röstar grönt, är militanta veganer, fridsstörare, lagbrytare och allsköns vandaler i naturvänlighetens namn, så inte tusan lär det vara många av dem som röstar borgerligt, än mindre konservativt.
Dagens miljörörelse ser jag mer eller mindre som socialistisk, alt vänsterliberal så långt vänster ut att det blir svårt att dra en skarp gräns mellan någon slags liberalism och någon form av socialism.
Som exempel på denna ideologiska sammanblandning, kan nämnas följande. Jag har träffat folk som ser sig själva som stora miljövännser, röstar på MP, kallar sig sådant som vänsterradikaler, och ideologisk klassar sig som liberaler i valet mellan socialism, libealism resp konservtatism.
Trots denna påstådda liberala hållning, har de inte ett dugg emot ett stort statligt ägande på område efter område, inklusive ägande av produktionsmedel.
Det senare brukar väl vara en socialistisk hållning, så vitt jag förstår. Detta tror jag även att miljöalarmisterna förstår, men deras hat mot industrin och näringslivet är så djupt, att de alltid förespråkar offentliga lösningar framför privata dito. Deras attityd gentemot det privata, och näringslivsföreträdare, kan faktiskt framstå som tämligen rasistisk. 🙂
Att så många gröna vänsteraktivister lagt beslag på miljöfrågan, kan ju upplevas som tämligen sorgligt. Inte minst mot bakgrund av att många konservativa varit miljönvänliga sedan lång tid tillbaka. Från människor med stor beläsenhet i ämnen som idéhistoria, historia, samhällskunskap, politik, teologi m m, har jag hört trovärdiga redogörelser om att miljörörelsen startade i England i slutet av 1700-talet av konservativa.
Faktiskt var det så.
Det handlade om att brittiska konservativa upplevde alla nya fabriker – vilka startades som en konsekvens av den industriella revolutionen – som ett starkt förfulade ingrepp i naturen, vilket det ju också var, och protesterade mot förfulningen.
Här hade de konservativa en utmärkt chans att politiskt lägga beslag på en fråga som vi ju alla vet fick en enorm sprängkraft med tiden.
Det som dock hände, var att denna liksom många andra politiska och samhälleliga frågor, var kapad och monopliserad av vänstern 100 år senare. Detta har hänt gång på gång, och den process varmed vänstern lägger under sig den ena viktiga samhällsfrågan efter den andra, vill fler än en beskriva som ytterst dubiös.
Att konservativa alltid har varit miljömedvetna och miljövänliga, kan läsas i en artikel i The Daily Telegraph. Artikeln heter ”Conservatives have always been green”, är skriven av Geoffrey Lean, och hittas här: http://www.telegraph.co.uk/comment/5581031/Conservatives-have-always-been-green.html
Mvh
Robert Stenkvist m fl,
”… Vänstern är de aggressivaste att spela ut rasistkortet och köra sitt främlingsfientliga race, men de är faktiskt inte de enda…”
Alla som vill vara något i samhällsdebatten, verkar anse att de måste visa att de har rätt värderingar, bl a ang rasistfrågan. Här ingår självfallet sådant som att med jämna mellanrum attackera Jimmie Åkesson och SD, alldeles oavsett att SD kan komma med vettiga förslag, och ha många punkter på sitt partiprogram som många svenskar verkar gilla.
”… Liberaler av en viss schattering är nästan lika duktiga, vi har Olofsson och Reinfeldt som börjar komma upp i samma kaliber som Sahlin. Nu kan vi inte blunda för detta längre. Jag mådde illa när jag i Skavland satt och såg på Reinfeldt och den norska statsministern…”
Det gjorde jag också. Det var nästan så att Reinfeldt kom upp på samma vidriga nivå som när han under valrörelsen – ang det vidriga våldet och rena fysiska attacker mot SD-företrädare – sa att SD fick skylla sig själva. Sedan dessa har jag inte haft den minsta lilla respekt för karln. Ingen respekt alls, och jag hoppas vid Gud att de värde- och socialkonservativa inom M tar över detta parti, och kickar Reinfeldt åt h-lv-t-.
”… Westerbergsliberalisterna uppmanar dock inte till politisk våld på samma sätt som vänstern, det är väl i dagsläget det enda som skiljer dem åt.”
Det kan nog stämma, men åtminstone jag vet inte vad allsköns nobla Westerbergliberaler säger mellan skål och vägg. Så oerhört fränt som själva Bengt Westerberg uppträder mot alla meningsmotståndare, kan jag tänka mig att det har fällts en och annan enormt syrlig kommentar genom åren från en högt förfinad liberal som han.
Vänstern i sig är dock ett kapitel för sig, det ska villigt erkännas. Jag har stött på mer än en vänstermänniska, som trots universitetsstudier och dylikt som borde ha verkar danande, överhuvudtaget inte kan hantera gentemot sig själv avvikande åsikter. När sådana upptäcks, sätter mer än en vänsterperson igång att skrika rakt ut på ett föga sympatiskt vis.
Vi tycks leva i en oresonlig värld, och i värsta fall blir det allt värre.
Mvh
Precis som det sägs i artikeln är det i Sydafrika och i Zimbabwe som vi idag kan finna de mest utstuderade rasistiska systemen. Här är det verligen så att ”medborgarrätten” styrs av ras och raslagar.
Uppenbarligen finns i dessa länder folkbokföringssystem, likt stamtavlor för hundar, för att hålla reda på rasen hos medborgarna. Utifrån ett demokratiskt människovärdeperspektiv är detta helt exempellöst. Att sortera sina medborgare efter ras var något som skedde i Tyskland, under dess allra mörkaste period.
Det är förunderligt att inte så mycket som en försynt anmärkning hörs ifrån vänstern. Hade raslagar, av den typ som tillämpas i Sydafrika och Zimbabwe, införts i ett mer ”västligt sinnat” land hade såväl ”progressiva” socialdemokratiska kamrater som den ilskne kamraten Ohly sprungit benen av sig i demonstrationer av olika slag. Vänsterns falskhet i denna fråga är tydlig och inget annat än ren ynkedom. Man tar sig för pannan…
Patrik Magnusson: Din ”idéförklaring till svensk antirasism” är både träffande och tankeväckande. Man frågar sig ju vad en ”äkta” antirasist får för reaktioner inom Rörelsen om han/hon skulle börja förfära sig över rasismen ifråga om t.ex. Göteborgsbranden och den sydafrikanska regimen. Har det någonsin förekommit att någon ur de aktiva antirasistiska leden framträtt och kritiserat de sina för ensidighet och bristande konsekvens? Jag menar, på motsvarande sätt som vi här håller på Alliansen och samtidigt riktar en hel del kritik inåt?
Alexandra Alexandersson: Ditt inlägg ströks för att det inte verkade ha med ämnet att göra, inte tillförde någonting av allmän relevans för diskussionerna här på T&F, och ditt sätt att ta upp judar på känns inte seriöst.
Allianspartisten: Din kommentar fick mig att tänka till lite till. Tänk om Palestina hade haft samma slags politik mot israeler inom det ”egna” territoriet som Israel har mot inhemska palestinier? Men – det har de väl faktiskt?? Eller finns det något kryphål som vänstern tycker att de kan glida igenom härvidlag? Jag skriver det i alla fall som en ”minnesanteckning”.
Thomas skriver: ”Jag har stött på mer än en vänstermänniska, som trots universitetsstudier och dylikt som borde ha verkar danande”.
Kära Thomas! Universiteten är ju i sig själva rena plantskolorna för vänsteråsikter. Övriga åsiktsinnehavare göre sig icke besvär på dessa utbildningsanstalter. Jag läst om många i hög position som blivit utsatta för ogrundade förtalskampanjer av allehanda slag enkom på grund av att personen i fråga inte följer vänsterparadigmet.
Det är som med många högskolor i England som gått och blivit plantskolor för islamister. Nästa steg är väl även detta i Sverige. Den som lever får se.
Cavatus: ”Universiteten är ju i sig själva rena plantskolorna för vänsteråsikter. Övriga åsiktsinnehavare göre sig icke besvär på dessa utbildningsanstalter.”
Nja. Jag har studerat i nio år, först en termin vid Göteborgs universitet och därefter vid Uppsala universitet, med en jur.kand. färdig och snart även en fil. kand. i ekonomi. Visst är vänstern alltjämt utbredd inom akademin, men det är inte så att jag har upplevt att jag hållits tillbaka eller indoktrinerats i någon nämnvärd utsträckning. Nu är i och för sig dessa ämnen sådana där framför allt borgerliga värderingar och tankemönster odlas och dit de riktigt röda oftast inte sökt sig – men detta säger också en del om dagens akademi i Sverige. Förutom juridik och ekonomi har jag även läst två terminer historia, men även om det var ganska rött där så kände jag mig inte vare sig frustrerad, provocerad eller hämmad. Och jag har alltid varit diskussionslysten. 😉
Det var inte alltid bättre förr, på 70-talet var det verkligen oerhört mycket lägre i tak inom svensk högre utbildning och utigenom hela universitetslivet.
Det sorgliga är inte att miljöpartister, socialdemokrater och kryptokommunister är anhängare av feminism och ‘könsmaktsordning’, miljöfascism, multikulturalism och etnomasochism. Det sorgliga är att även våra förment ‘borgerliga’ partier numera även stödjer denna typ av rappakalja. F Reinfeldt kallar sig försiktigt för feminist, förordar så kallade ”miljöskatter”, nedvärderar Sverige och svensk kultur och tvekar inte att lägga sig i folks familje- och privatliv.
Alliansen är inte längre borgerliga i annat än möjligtvis frågor som rör ekonomi. Lite tilltaget kan man hävda att ideologiskt skiljer de sig inte från socialisterna annat än hur mycket man vill sänka skatterna.
Socialisterna ville skapa den ”Nya människan” i folkhemmet Sverige, Alliansens högsta mål är att alla ska bli egenföretagare i ett multikulturellt Sverige där alla kulturer och språk har samma värde och plats.
Söderbaum:
”Tänk om Palestina hade haft samma slags politik mot israeler inom det ”egna” territoriet som Israel har mot inhemska palestinier?”
Om jag förstår det rätt finns det araber (muslimer, kristna och druser) som är fullvärdiga medborgare i Israel och inte alls är utsatta för samma förföljelse som vita i Sydafrika och Zimbabwe. Att det sedan finns palestiner, som inte är medborgare, är givetvis sant och en problematik som inte kan sopas under mattan.
Dock har jag svårt att tro att Hamas i Gaza (…i vars demonstrationer den ilskne kamraten Ohly setts springa) skulle tillåta en enda jude som medborgare, men jag kan givetvis ha fel.
Sedan är det väl så, om man ska vara riktigt noga, att problematiken i Mellanöstern inte främst är av rasistisk utan mer av religös karaktär och att uppdelningen handlar mer om uppdelning mellan religioner och inte raser. Detta behöver inte betyda att problematiken blir mindre men fullt jämförbart med förhållandena i södra Afrika är den nog inte.
”Det kan nog stämma, men åtminstone jag vet inte vad allsköns nobla Westerbergliberaler säger mellan skål och vägg. Så oerhört fränt som själva Bengt Westerberg uppträder mot alla meningsmotståndare, kan jag tänka mig att det har fällts en och annan enormt syrlig kommentar genom åren från en högt förfinad liberal som han.”
Säkert, säkert, och jag har mina onda aningar. Men vi kan ju endast reagera på det vi vet att de sagt, som tur är.
Cavatus m fl,
Apropå att jag skrev ”… Jag har stött på mer än en vänstermänniska, som trots universitetsstudier och dylikt som borde ha verkar danande”, ville jag ej bestrida faktumet att universiteten är rena plantskolorna för vänsteråsikter. Jag syftade mest på att jag naivt nog hoppades att de (flesta) med en massa högskolepoäng skulle ha åtminstone en viss förmåga till självbehärskning, samtalsförmåga, vilja att låta andra tala till punkt, hålla sig till aktuell sak och röd tråd, skilja på sak och sak och sak och person och person och person, samt vilja lära av andras perspektiv.
Fortfarande går det att hitta sådana samtalspartners, men dessa kanske inte direkt är vänstermänniskor. 😉
”… Det är som med många högskolor i England som gått och blivit plantskolor för islamister. Nästa steg är väl även detta i Sverige. Den som lever får se.”
Ja, så många verksamma i den offentliga sektorn som beter sig högst märkligt – mer eller mindre Sverige-fientligt, om de alls erkänner att det finns ett land som heter Sverige och något som heter svensk kultur – kan mycket väl islamiseringen av vårt arma land accelerera med betydande fart.
Ilfart, till och med. 😦
Mvh
Cavatus: ” Universiteten är ju i sig själva rena plantskolorna för vänsteråsikter. Övriga åsiktsinnehavare göre sig icke besvär på dessa utbildningsanstalter”
Din kommentar innehåller dessvärre en kärna av sanning, men jag skulle vilja hävda att den är lite för hårddragen. Ja, universiteten är överlag vänsterfästen, även om vissa universitet och vissa institutioner är bättre och andra sämre.
Själv har jag studerat vid en av de rödare institutionerna på det rödaste universitetet, lärarutbildningen i Umeå, och kan intyga att det pågår en hel del både explicit och mera försåtlig indoktrinering.
Även i en sådan miljö går det dock att ha, behålla och till och med öppet stå för en mera högervriden uppfattning. Att jag skriver på denna blogg och inte på ”röda berget” eller något liknande är i sig ett bevis för detta.
Därmed inte sagt att det inte är problematiskt. Det är förb*** problematiskt. Alla som träder in i de högre lärosäterna har inte en väl genomtänkt åskådning, och är ståndaktiga nog att stå fast vid den när trycket börjar appliceras. Allt för många formas till vänsteranhängare. Många pendlar nog tillbaka in mot mitten när de lämnar universitetet och inte längre utsätts för daglig indoktrinering, medan andra går förlorade för evigt.
Sedan finns det som Söderbaum påpekar institutioner som är ganska befriade från marxistiska bojor, och som nog fungerar ganska bra när det gäller att erbjuda sina studenter en mera klassisk bildning. Sammantaget finns det en hel del att kritisera när det gäller den högre utbildningen, men det vore fel att avfärda någon som vänsterindoktrinerad bara för att denne genomgått högre utbildning. Tittar man på statistiken visar det sig faktiskt att ju högre utbildning en person har desto mera sannolikt att denne har borgerliga sympatier.
Personen som använt alias som Alexandra Alexandersson och Josefina Bergfast är enligt tidigare beslut från redaktionen portad från T&Fs kommentatorsfält. Då vederbörande byter IP-nummer fungerar inte WordPress vanliga spärrar. Vi får därför gå in och radera manuellt.
Även raderat två svar till alexandersson/bergfast, ett från en anonym skribent och ett från T&F-medarbetaren Patrik Magnusson. Naturligtvis inget riktat mot er.
Allt gott!
REDAX
Det som griper om sig på svenska universitet och högskolor är radikal feminism, queerteori, relativism/socialkonstrutivism och subjektiv idealism. Alla utbildningar och lärosäten är infekterade men i varierande grad. Generellt sett: Ju mer humanistisk/social inriktning desto värre, ju nyare utbildning/lärosäte desto värre.
Dessa läror har egocentrism och lättkränkthet gemensamt. Personlig omognad, hat mot allt etablerat och förnekande av all sanning (utom den egna som är dogmatisk) utgör kännetecken.
Magnusson. Du har rätt i att enskilda kan gå opåverkade, kanske till och med stärkta som personer, genom en sådan miljö. Men vad gör det med ett samhälle när makten (politiker, lärare, media) under en längre tid är inpyrd av dessa värderingar och när många av de som inte håller med väljer att ta den lätta utvägen och sitter still i båten. Att våra borgerliga politiker svänger sig med radikalfeministiska floskler, ger miljoner till politiskt extrema grupperingar (tidskrifter, föreningar) och anammar vänstersidans värderingar med hull och hår, förutom att man vill ha något lägre skatt och sälja ut alla statliga tillgångar, gör att jag trots ett initialt motstånd överväger SD som ett alternativ 2014. Ni får gärna övertyga mig om ett bättre alternativ för jag får med tiden allt svårare att se det själv.
Patrik Magnusson m fl,
”… Alla som träder in i de högre lärosäterna har inte en väl genomtänkt åskådning, och är ståndaktiga nog att stå fast vid den när trycket börjar appliceras. Allt för många formas till vänsteranhängare…”
Detta är verkligen allvarligt, och berör ju frågan om hur fri opinionsbildningen i samhället egentligen är. Går vi in på dessa frågor, går vi in på djupare demokratifrågor, och då är vi de facto inne på väsentligheter. Att skattefinansierade lärosäten ska fungera mer eller mindre som ideologiska institutioner, känns inte alls bra. 😦
”… Många pendlar nog tillbaka in mot mitten när de lämnar universitetet och inte längre utsätts för daglig indoktrinering, medan andra går förlorade för evigt.”
Det sistnämnda är allvarligt, eftersom dessa nog inte kan sägas ha sökt sig till en mer uttalad vänsterposition helt av egen kraft och vilja. Det sker utifrån en subtil, men likafullt kraftfull daglig påverkan, i en tid i livet när de är som mest påverkbara. Det hela är mycket tänkvärt, och tämligen oroande. 😦
Mvh
En del i att få bort vänsterflum och vänsterindoktrinering från universitet och högskolor är att höja den vetenskapliga kvaliten. Om enkla vetenskapliga metoder som säkerställandet av stringens gentemot tidigare resultat och användande av en källkritik värd namnet tillämpades skulle mycket av vänsterflumteorierna falla platt till marken och genustramseriet skulle knappast ha någon vetenskaplig status kvar.
Då min egen högskoleutbildning var naturvetenskaplig slapp jag ifrån de värsta avarterna av vänsterns indoktrinering även om vi talar om 80-talets första hälft. Dock minns jag fortfarande hur ett antal, både föreläsare och doktorander, helt öppet bar partimärket för KPML(r) på sig. För mig innebar detta redan då lika mycket avsmak som om någon öppet burit nazistsymboler.
Jakob E:son Söderbaum m fl,
”Är rasist-epitetet framför allt ett verbalt slagträ för vänstern mot politiska motståndare som enligt dem står för långt till höger och/eller är alltför kritiska till vänsterns radikala samhällsprojekt?”
Det torde väl åtminstone delvis vara så.
”Ondgörelserna över Sverigedemokraternas förmodade smygrasism (speciellt artikulerad i partiets officiella texter och utspel är den inte) vet inga gränser i svensk debatt…”
Det är alldeles riktigt, och om de som levererar ondgörelserna fortsätter med detta hart när dagligen/veckovis ända fram till valet 2014 lär Åkesson & Co få rejält många sympatiröster bland de som något så när stödjer SD partiprogram. Etablissemanget fattar dock aldrig det, alt ignorerar det eftersom den drivs framåt av ung samma intensiva hat som så ofta sägs driva socialismen framåt. Kanske är det av värde att det mediamässiga och politiska etablissemanget gör åtminstone en liten, liten självreflektion i detta ärende?
”… Men vid närmare påseende ligger väl ändå Robert Mugabe betydligt närmare Hitlers politik än vad Jimmie Åkesson gör?”
Jepp. Att påstå annat är orimligt. Helt och hållet orimligt.
”… Trots det debatteras inte Mugabe. Kanske räcker det helt enkelt att kalla sig socialist för att få frikort? Vänta bara tills Jimmie Åkesson börjar göra det, SD under honom driver ju en i allt väsentligt socialdemokratisk socialpolitik och ekonomisk politik…”
Genom att lägga sig i rätt position i ett antal socialpolitiska frågor som a-kassa, sjukförsäkring, samma skatt för pensionärer, sjukskrivna samt arbetslösa som för de som jobbar, förbättringar för pensionärer osv, kanske inte Åkesson behöver komma med dylika utfästelser. Han kommer ändå att uppfattas som representant för ett solitt, generellt välfärdsivrande, politiskt alternativ, och har härigenom förmodligen hittat ytterligare ett område där han får sympatiröster.
”… Men ärligt talat, innebär inte detta att den svenska vänster som tiger still om den politiska utvecklingen i Sydafrika i realiteten stöttar rasism?…”
Det lutar onekligen åt det hållet.
”… Hätska demonstrationer i Sverige om hur rasistiskt Israel är dyker som bekant upp med jämna mellanrum, men i den mån det alls har ägt rum svenska demonstrationer mot regimen i Sydafrika för dess rasistiska politik (någon som känner till en sådan demonstration?) så står det inte i någon som helst rimlig proportion till den välkända rasism-kritiken mot Israel. Här återfinner sig på goda grunder frågan om det beror på att Israel har en högerregering och Sydafrika har en vänsterregering?”
Tja. Visserligen kan ju alla resonemang likt dessa kallas spekulativa, men jag skulle tvärtom vilja säga att de är rimliga. Inte minst mot bakgrund att det knappast behövs en Sherlock Holmes-liknande utredning för att hitta fram till ett betydande motstånd mot Israel och judar i vårt land, om vi försiktigt säger så.
”… Om den svenska antirasistiska rörelsen verkligen är vad den utger sig för att vara borde Sergels torg rimligen fyllas av återkommande demonstrationer mot den sydafrikanska politiken. Men icke…”
Denna rörelse kommer sannolikt aldrig att vara ens i närheten av neutral.
”… det finns verkligen ett problem i svensk debatt att kalla saker och ting vid dess rätta namn i alla sammanhang där ordet rasism kan aktualiseras – och när rasism-begreppet används så är det alltför ofta på ett oseriöst sätt…”
Ja, så är det. Förmodligen är det Internet med dess fria flöde av tankar, idéer och allehanda åsikter som kommer att tvinga fram ett mer rimligt språkbruk inom gammelmedia. Speciellt om senare media vill nå fram till yngre generationer, ty dessa årgångar vill knappast satsa tid på att läsa vad de anser är alltför vinklade beskrivningar av verkligheten.
”… Den antirasistiska rörelsen i västvärlden är oerhört inåtvänd…”
Det blir ju lättast så.
”… Västvärldens utåtriktade verksamhet är någonting som denna rörelse överhuvudtaget vänder sig emot med emfas, och antirasisterna tycks mena att vi västerlänningar har varit alldeles för fördömande mot andra genom historien. Men för att på allvar bekämpa rasismen i världen behövs för det första att vi i väst faktiskt bli mer utåtriktade i vårt fördömande – av regelrätt rasism. För det andra att vi förstår att det moderna politiska landskapet är mer komplext än det var i Europa på 1940-talet, varifrån så mycket av vänsterns nuvarande retorik stammar. Och, följaktligen, för det tredje att vi faktiskt undviker att använda rasism-slagträt alltför lättvindigt och kanske som ett sätt att bara slippa göra en djupare analys av politiska motståndare.”
De som förtjänar att fördömas, skall fördömas. Komplexiteter försvinner inte för att de negligeras. Ingenting vinner på att allt och alla benämns rasister så fort det passar ens egna syften. Tänkvärda uppmaningar, och ett tänkvärt slut på detta intressanta blogginlägg! 🙂
Mvh
Man brukar kalla dubbelmoralen som författaren tar upp för ”white guilt”. Bara vita kan vara rasister, en vit person som utsätts för rasism utsätts därmed för rasism p.g.a. att den vita personen är vit.
Raslagarna i Sydafrika upprör svensk media först när ”coloureds” utsätts för raslagarna. De som inte är upprörda går efter en färgskala. Svarta sydafrikaner är ju mörkare än färgade afrikaner. Alltså utsätts färgade sydafrikaner för rasism eftersom de är rasister och inte för att det existerar någon rasism hos den svarta befolkningen.
En annan fråga som bör tas upp är att svensk media inte upprörs över svenskfientlighet och rasism i Sverige när förövaren inte är en vit man.
Flera bestialiska mord som har begåtts i t.ex. Göteborg har haft tydliga rasistiska motiv. Men eftersom förövarna var av afrikanskt ursprung tystades det bakomliggande motivet ned. Men det är ett problem som kommer att växa i takt med att den afrikanska befolkningen växer i landet. I USA t.ex. står svarta män bakom 4 av 10 våldtäkter på vita kvinnor. Det finns ingenting som talar för att liknande statistik kommer att gälla för t.ex. Göteborg i takt med att den afrikanska befolkningen växer.
En bra utbildning och bra lön är nog det ända sättet att undvika den framtida sydafrikanska misär som väntar Sverige.
Allianspartisten: Källkritik är ju högst subjektivt. Ska t.ex. en vit man granska en kvinnas arbete? Låter som ett patriarkalt påfund som inte hör hemma i det upplysta 2000-talet.
Odovakar:
”Alliansen är inte längre borgerliga i annat än möjligtvis frågor som rör ekonomi. Lite tilltaget kan man hävda att ideologiskt skiljer de sig inte från socialisterna annat än hur mycket man vill sänka skatterna.”
Och inte ens på den punkten är skillnaderna särskilt stora. Vi har nu haft en förment liberalkonservativ regering under en dryg mandatperiod, och fortfarande har Sverige världens högsta skattetryck. Det är tragiskt!
Oskar,
”Källkritik är ju högst subjektivt.”
Om vetenskapligt arbete och om vetenskapliga metoder vet du uppenbarligen ingenting. Innan du ger dej in i resonemang kring detta vore det nog en god idé om du tog dig tiden att sätta dig in i vad källkritik innebär. Källkritikens syfte är att värdera om källorna för ett vetenskapligt resonemang duger eller inte.
Det som däremot är ”högst subjektivt” är när ”vetenskapen” inte bryr sig om kvalitet hos de data och den information som dess resonemang bygger på. Detta, om något, öppnar dörren för en ”politisering” som vi idag kan se flera exempel på.
Ett av många exempel, som förvisso inte har med rasism att göra, är en av FN’s klimatrapporter där det förekom helt obelagda uppgifter, något som hade kunnat undvikas genom en gedigen vetenskaplig granskning där källkritiken utgör en väsentlig del.
Oskar m fl,
”… Flera bestialiska mord som har begåtts i t.ex. Göteborg har haft tydliga rasistiska motiv. Men eftersom förövarna var av afrikanskt ursprung tystades det bakomliggande motivet ned. Men det är ett problem som kommer att växa i takt med att den afrikanska befolkningen växer i landet. I USA t.ex. står svarta män bakom 4 av 10 våldtäkter på vita kvinnor. Det finns ingenting som talar för att liknande statistik kommer att gälla för t.ex. Göteborg i takt med att den afrikanska befolkningen växer.”
För ökat klargörande, undrar jag om du tappade ordet ‘inte’, och att följande mening var avsedd att ha följande skrivning:
”… I USA t.ex. står svarta män bakom 4 av 10 våldtäkter på vita kvinnor. Det finns ingenting som inte talar för att liknande statistik kommer att gälla för t.ex. Göteborg i takt med att den afrikanska befolkningen växer.”
Vi får sannerligen hoppas att det inte blir samma utveckling här som i USA, men det går ju inte bara att hoppas. Det krävs sannolikt mycket förebyggande arbete, det fordras ordentliga straff för våldtäktsmän, och det vore kanske inte helt fel att börja tala mer exakt om vilka som begår vissa typer av brott.
Att ständigt mörka sanningen brukar sällan vara en vinnande melodi, särskilt inte om målet är att hålla partier som SD utanför lagstiftande församlingar.
SD och liknande partier vinner på massmediernas och myndigheternas mörkande, när jag ska egentligen etablissemanget lära sig det..?
Mvh
Oskar,
”I USA t.ex. står svarta män bakom 4 av 10 våldtäkter på vita kvinnor”
Menar du med detta att svarta skulle ha en större benägenhet att begå våldtäkter utifrån att de är just svarta? Är det så att det i din världbild är så att en egenskap för ”svarta” är att de skulle ha en större våldtäktsbenägenhet?
Att det finns ett antal bakomliggande faktorer som gör att det finns andra mycket rimliga förklaringar tycks inte bekymra dig. Möjligen vet du ändå att en ganska stor del av USA’s svarta befolkning kom till USA som slavar och att man levde under raslagar mycket långt fram i tiden. Det har inte slagit dig att denna historiska bakgrund fått konsekvenser som även syns i USA’s brottstatistik?
Jag inte undgå att konstatera att även Sydafrika har en förfärande brottstatistik. Även i Sydafrika levde de svarta under raslagar (…som nu dessvärre inverterats gentemot andra befolkningsgrupper). En fråga värd att fundera över vad det innebär för en befolkning att leva under raslagar och om detta möjligen kan vara en förklaring till överrepresentation i brottslighet. Det raslagar gör är att ta bort respekten för människovärdet något som oundvikligen, förr eller senare, får konsekvenser.
Thomas: Tanken är säkert att man ska konfrontera ”meningsmotståndare” så aggressivt som möjligt och på så sätt tysta dom. Man gör det för man vill inte ändra på den politik som man för ett enda dugg. Skulle man använda sig av en annan metod måste man kompromissa med motståndarna på flera politiska områden och det är en person som Reinfeldt och landets tidningsredaktioner inte beredda att göra, tydligen. De ser all form av kompromiss som förlust.
Allianspartisten: Poängen var att hatbrott begångna av folk av annan hudfärg inte döms som hatbrott i vänstervriden media, just på grund av de felaktiga marxistiska föreställningar som du tar upp nu. Du våldtar naturligtvis inte en person för att dina förfäder var slavar. Det är inte ett motiv till att begå ett brott.
Upplever du t.ex. att brottsoffer blir mer benägna att begå brott just på grund av de har utsatts för brott? Det gör inte jag i alla fall.
Att personer använder hudfärg eller annan grupptillhörighet som t.ex. politisk, sexuell eller religiös tillhörighet som motiv för att begå brott mot personer (som t.ex. inte tillhör brottsmannens grupp) är ju inte alls sensationellt att påstå.
Mitt poäng var att många brott som idag inte rapporteras som hatbrott utfördes med ett hatmotiv. Åtminstone valdes offret ut på grund av offrets tillhörighet eller åsikt. Om man då inte tar detta på allvar utan istället beskyller brottsoffret som jag tog upp i mitt tidigare inlägg och som du nu verkar göra kommer man ju bara att se till att Sverige får samma problem med hatbrott som t.ex. Sydafrika och andra länder som kanske kan beskrivas som u-länder.
Oskar,
Först kan jag inte låta bli att det är anmärkningsvärt att du inte besvarar mina frågor:
”Menar du med detta att svarta skulle ha en större benägenhet att begå våldtäkter utifrån att de är just svarta? Är det så att det i din världbild är så att en egenskap för ”svarta” är att de skulle ha en större våldtäktsbenägenhet? ”
Vad sedan gäller själva begreppet hatbrott är jag något tevksam till begreppet (…som i 29kap 2§ BB anses som försvårande omständighet). I fallet våldtäkt är det t.ex. min bestämda uppfattning att kränkningen för den enskilda kvinnan, och hennes trauma, är lika stor oavsett gärningsmannens motiv. Gärningsmannen bör därför främst straffas (…hårt vid denna typ av brott) utifrån brottsofferperspektivet och inte utifrån något annat. För mig är detta en rättsäkerhetsfråga.
Vilka ”marxistiska” föreställningar du menar att jag tar upp förstår jag uppriktigt sagt inte. När det gäller marxism menar jag att den har sitt grundresonemang gemensamt med både rasism och feminism. Vad det hela är frågan om är att tilldela enskilda människor allomfattande kollektiva egenskaper utifrån en enda parameter, klass i marxistfallet, ras i rasistfallet och kön i feministfallet. Just det kollektiva tilldelandet av egenskaper är något jag vänder mig mycket starkt emot.
”Du våldtar naturligtvis inte en person för att dina förfäder var slavar. Det är inte ett motiv till att begå ett brott.”
Nej det är det inte. Å andra sidan kan kontateras att det finns befolkningsgrupper som är överrepresenterade bär det gäller att begå brott. Om vi ser på svenska förhållanden, istället för amerikanska, gäller följande enligt BRÅ:
– Män begår fler brott än kvinnor (…kvinnor stod endast för en femtedel av brotten 2009 sett till andelen misstänkta)
– Yngre begår fler brott än älder (…personer under 20 stod för en fjärdedel av brotten sett till andelen misstänkta)
– Invandrare är överrepresenterade cirka 2 gånger när det gäller att begå brott (…dock är invandrare även överrepresenterade som brottsoffer)
Att detta har någon orsak går inte att komma ifrån även om sambanden kan vara komplexa. Det jag menar är att brottsutövning i grunden har sin orsak i att den brottslige inte delar samma normer som den ”laglydige” medborgaren.
”Om man då inte tar detta på allvar utan istället beskyller brottsoffret som jag tog upp i mitt tidigare inlägg och som du nu verkar göra …”
Var någonstans beskyller jag brottsoffret? Varífrån får du detta befängda påstående, var god belägg denna din beskyllning. Man måste väl ändå kunna föra en diskussion om orsakssamband utan att bli beskylld för att brottsoffret skulle vara osrask till de brott de utsätts för?
Min poäng i denna diskussion är att en, av många, förklarande parameter (…men för den skull ingen ursäkt) skulle kunna vara att individer i en befolkningsgrupp som lyder raslagar, där människovärdet inte erkänns, över tiden i högre grad kan drabbas av normupplösning än individer i befolkningsgrupper vars människovärde erkänns fullt ut.
Sedan går det aldrig komma ifrån att det även finns en koppling mellan socioekonomiska parametrar och brottslighet.
Allianspartisten: Din fråga är ju ett retoriskt knep för att leda bort diskussionen genom att ständigt kräva att jag ska visa respekt mot den marxistiska ideologin. Det tänker jag inte göra. Den viktigaste anledning till att jag inte vill vidareutveckla en sådan diskussion är dock för att det inte är den diskussionen som jag vill följa. Frågan handlar om rasism d.v.s. hatbrott. Är jag rasist för att jag vill ta upp frågan om rasism och hatbrott i Sverige?
Och om nu smärta inte går i arv fallerar din förklaringsmodell för vissa gruppers överrepresentation i brott (den om kolonialism och slaveri). Det finns ingen ursäkt för att begå ett våldsbrott! Om det finns socioekonomiska problem, ja då är det kanske inte konstigt om folk stjäl. Men när man utsätter en annan person för bryskt våld. Då kan det inte ursäktas på något sätt.
Angående användandet av Brå. Detta väckte en intressant fråga hos mig. Varför verkar ”invandrare” (detta är statistisk sett en irrelevant grupp) vara underrepresenterade för hatbrott samtidigt som de är överrepresenterade för andra brott?
Kan det kanske vara ett symptom för det resonemang jag sedan tidigare har fört? Det vill säga att man inte tar upp hatbrott begångna av personer på grund av förövarens hudfärg? Och framförallt att man inte rubricerar dessa brott i media och myndigheter som hatbrott?
Oskar,
Du får ursäkta mig men jag finner hela din argumentation dunkel och motsägelsefull. Du svarar inte på frågor och du tycks inte bemöda dig med att förstå vad jag försöker säga.
Du uppehåller dig mycket vid hatbrott. Du skriver:
”Att personer använder hudfärg eller annan grupptillhörighet som t.ex. politisk, sexuell eller religiös tillhörighet som motiv för att begå brott mot personer (som t.ex. inte tillhör brottsmannens grupp) är ju inte alls sensationellt att påstå.”
Din grundhypotes tycks vara att det finns en stor andel ”hatbrott” som begås mot ”den vita rasen” och som inte alls kategoriseras som ”hatbrott”. Vilka brott i vårt land som avses förtäljer inte din analys. En viss ledning i ditt analytiska tänkande ges dock genom påståendet:
”I USA t.ex. står svarta män bakom 4 av 10 våldtäkter på vita kvinnor”
Då hela ditt resonemang rör hatbrott och då du förkastar varje annat orsakssamband blir kärnan i ditt resonemang att svarta män begår våldtäkt mot vita kvinnor utifrån att man ”hatar” den ”vita rasen”.
Dessutom är jag frågande till varifrån du fått dina siffror. Enligt United States Department of Justice rapport Criminal ”Victimization in the United States” år 2006 säger statistiken annat än vad du påstår. År 2006 begicks 194,270 våldtäkter i USA. I 50 procent av fallen var det en vit gärningsman och i 17 procent av fallen svarta gärningsmän (…alltså ganska långt ifrån de 40 procent du påstår).
Ovan nämner jag att du inte bemödar dig att diskutera andra orsakssamband. Det som kommer tillbaka från dig, när jag t.ex. nämner socioekonomiska orsaker eller orsaker relaterade till den svarta befokningsgruppens bakgrund, är enbart reflexmässiga insinuationer om marxism. Dock utan att vidare utveckla vari det maxistiska består.
För att ge dig än mer huvudbry kan också nämnas att en hel del våldtäkter begås under inverkan av droger. Även när det gäller drogmissbruk finns det dessvärre i USA en överrepresentation bland de svarta. Är även detta marxistisk argumentation?
Märk nu också att jag på inget sätt försvarar någon brottsling. Här är det min fasta åsikt att var och en måste ta ansvar för sina handlingar och konskvenserna av dessa (…varför jag, som påpekats i tidigare inlägg har svårt att se att ”icke hatbrottslingar” ska dömas lindrigare än ”hatbrottslingar”när det gäller våldsbrott).
Dock måste det vara tillåtet, att utan att bli kallad marxist, resonera om andra orsakssamband än den ”rashatsteori” som du tycks vara alldeles förbildad av och som nu närmast verkar betrakta som ett axiom.