En nukleär kris? snarare en journalistisk

Händelserna i Japan är onekligen svåra att smälta. Hur ofattbart omfattande och stort det hela är. Detta i kombination med händelserna i Nordafrika gör att 2011 redan, trots att året är ungt, kvalificerat sig som ett avgörande märkesår. Enkelspårigheten i mediernas internationella bevakning är för närvarande högst påtalig. De klarar uppenbarligen bara att ge utrymme åt en nyhet i taget. Att Khadaffi ser ut att ha fått övertaget i Libyen noteras på sin höjd i morgontidningarnas notiser. Och Tunisien har man glömt bort för länge sen.

Inte ens när det gäller Japan klarar medierna av att hålla flera bollar i luften. Kärnkraftsmotståndarna har gått bärsärk i pressen de senaste dagarna. Fullständigt osakliga rapporter om ”ett nytt Tjernobyl” har tagit avsevärd plats i kvällspressen. Aftonbladet hade till och med en löpsedel med bilder från Tjernobyl i helgen. Det är inte bara osakligt, det är farligt, och tar bort fokus från det som faktiskt är det riktiga problemet. KTH-professorn Janne Wallenius kommenterade den eventuella dödligheten i den läkta radioaktiviteten till TV4 med orden: ”Ett fåtal cancerfall på väldigt lång sikt”. Och ändå är det där huvudfokus i rapporteringen ligger, samtidigt som tiotusentals människor är försvunna av helt andra anledningar. Visst är det relevant med rapporter om kärnkraftsreaktorerna, men att lägga huvudfokus på ett kärnkraftshaveri som ännu ej inträffat känns som en helt orimlig nyhetsvärdering.

I den konservativa veckotidningen National Review kommenterar Robert Zubrin, som doktorerat i nukleär energi, nyhetsvärderingen enligt följande:

At such a time, nothing could be more scandalous than the current campaign by much of the international press to spread panic over trivial emissions of radiological material from several disabled nuclear power stations. (…) But there is a real emergency in Japan right now, of epic proportions, which has to be dealt with as effectively as possible. That emergency is not nuclear radiation, but the need to rescue the trapped and the injured, shield the homeless from the elements, and to prevent an epidemic. In this case, panic induced by press misinformation could cause the deaths of multitudes of people, both by inducing them to take unwise actions, as well by scaring away those who might otherwise try to rescue them.

Anledningen till de märkliga prioriteringarna från medierna är i detta fallet säkerligen mångbottnad. Men när det gäller den svenska journalistkårens insatser går journalisternas politiska sympatier knappast att bortse ifrån. Den senaste mätningen av de svenska journalisternas politiska sympatier gav för handen att var fjärde journalist röstar på miljöpartiet. Och att totalt 70 % sympatiserar med s, v eller mp (partier som gick tillval på att avveckla kärnkraften). Det ligger onekligen nära till hands att anta att journalistkåren tagit tillfället i akt att försöka rubba svenska folkets överväldigande kärnkraftsvänliga inställning.

Dag Elfström

Edit: Precis efter jag lagt upp artikeln kommer det nya uppgifter om att situationen i vid ett japanskt kärnkraftsverk förvärrats, och delar av inlägget kanske känns väl enkelspårkgt med bakgrund av detta. Grunden står dock fast: problemen med kärnkraftverken i Japan är av rätt små proportioner i jämförelse med den övriga ödeläggelsen sunamin förorsakat och något Tjernobyl är det alltjämt inte tal om.

6 Responses to “En nukleär kris? snarare en journalistisk”


  1. 2 Patrik Magnusson mars 16, 2011 kl. 21:58

    När det gäller medias bevakning tror jag att det är två drivkrafter som samverkar till den märkliga nyhetsvärderingen från Japan. Dels finns den politiska dimension som Dag tar upp, dels en krass journalistisk nyttokalkyl. Hotande nukleär katastrof säljer helt enkelt bra.

    Medan Tsunamin lika snabbt som den kom och anställde förödelse förvann igen, så stod kärnkraftverken med sina kylproblem kvar och genererar nya spännande nyheter dagligen. Kärnkraft är också ett tacksamt ämne att jaga panik i folk med. Det är få som begriper kärnkraft, och därmed ett tacksamt ämne att spinna skräckhistorier på.

    När det gäller de mera explicita kärnkraftsmotståndarna förvånar det föga att de hoppar jämfota av glädje när de nu kan utbrista ”vad var det vi sa?”. Att tusentals människor fått sätta livet till – inte på grund av kärnkraften, men av direkta följder av själva naturkatastrofen – är av underordnad betydelse för dessa cyniker.

    Precis som vid alla incidenter och olyckor kommer det naturligtvis att bli mycket viktigt att dra lärdomar av vad som inträffat för att förebygga framtida incidenter och bygga än säkrare kärnkraftverk, men det gör man bäst när den akuta krisen är över och man har alla fakta på hand. Att nu dra tvärsäkra slutsatser förefaller oseriöst.

  2. 3 Öqvist mars 17, 2011 kl. 8:36

    Håller helt med din analys Dag även om jag även finner ett korn av sanning i Patriks kommentar också. Svenska journalisters agenda är en historia sig. Och mycket ligger det nog deras egna sympatier samt en i övrigt absolutistisk syn på rätt och fel.

  3. 4 Allianspartisten mars 18, 2011 kl. 0:59

    Kvällspressen ”gottar sig” alltid åt katastrofer av alla slag och om de mest ”renläriga” och ”radikala” utövarna av journalistyrket finns på sensationsblaskorna Aftonbladet och Expressen kanske inte är alldeles säkert (…vissa finns där förstås med den tvättäkta kommunisten kamraten Linderborg i spetsen för den ena av sensationsblaskornas kulturredaktion).

    Dock, när nästa katastrof (…eller någon annan sensationsartad megahändelse) kommer, lär den japanska tradgedin glömmas och senastionsjournalisterna kommer hungrigt att kasta sig över nästa byte. Sakligheten kommer även denna gång att få ge vika för sensationslystnaden.

    Att sedan den japanska kärnkraftsolyckan är av mycket allvarligt slag är en annan sak som inte kan förnekas. Vi vet inte utgången men det måste nog ifrågasättas om jordbävningsintensiva områden (…som dessutom är riskområden för tsunamis) är särskilt lämpliga för kärnkraftsproduktion. Visst kan förbättringar av säkerheten ske men frågan är om det räcker när enorma naturkrafter släpps lösa i jordbävningar och tsunamis. I riskområden är det svårt att förutse även sådant som kan verka uppenbart när det väl inträffat.

    Viktigt är dock att osakligheten inte får ta överhanden i den svenska debatten genom någon sorts överföring av det japanska riskscenariot till ett svenskt scenario. Då vårt land ligger i ett geologiskt mycket stabilt område är en jämföresle med japanska förhållanden inte relevant.

  4. 5 Thomas mars 18, 2011 kl. 15:39

    Dag Elfström m fl,

    ”… när det gäller den svenska journalistkårens insatser går journalisternas politiska sympatier knappast att bortse ifrån. Den senaste mätningen av de svenska journalisternas politiska sympatier gav för handen att var fjärde journalist röstar på miljöpartiet. Och att totalt 70 % sympatiserar med s, v eller mp (partier som gick tillval på att avveckla kärnkraften)…”

    Detta är ju tyvärr ingen bagatell. Det torde handla om en djupare demokratifråga i ett pluralistiskt samhälle att samtliga stora ismer – socialism, liberalism, konservatism – har en ordentlig representation inte bara på Internet, utan även hos gammelmedia.
    Så är ju uppenbarligen inte fallet, och min tro är att det påverkar den generella opinionsbildningen i landet oerhört mycket. Mycket mer än vad vi många gånger förstår.

    ”… Det ligger onekligen nära till hands att anta att journalistkåren tagit tillfället i akt att försöka rubba svenska folkets överväldigande kärnkraftsvänliga inställning.”

    Ja, det är ett bestämt intryck även jag får, och detta skulle jag vilja beskriva som snudd på odemokratiskt. I detta sammanhang, kan vi ju leka med tanken att vi hade svenska varianter av tämligen konservativa tidningar som brittiska ‘The Times’ och/eller ‘The Daily Telegraph’, vilka kontinuerligt serverade sina läsare en alternativ, distinkt borgerlig, kärnkraftsvänlig verklighetsbeskrivning. Hur stor skillnad hade inte det kunnat göra ang samhällsdebatten, opinionsbildningen, och allehanda typer av lagstiftning?

    En betydande skillnad, vågar jag påstå.

    Mvh

  5. 6 Patrik Magnusson mars 19, 2011 kl. 14:13

    Här kan man läsa om man vill ha en lite mera balanserad bild av strålningens risker:

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/overdriven-radsla-for-cancer_6021635.svd


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar