Fortsatt ungmoderat krig mot normer

VÄRDERINGAR | Jag har i en handfull artiklar förfasat mig över hur pass lättvindigt MUF-ledningen under Niklas Wykman svalt den ”normkritiska” agendan som proffstyckare och vänsterakademiker försökt introducera som vår nya statsreligion. Inför valet 2010, i en intervju med tidningen Medborgaren, hävdade exempelvis Wykman att det största problemet med Moderaterna var att partiet inte var tillräckligt ”queer” och ”normkritiskt”. Då jag nästan aldrig hörde några andra MUF:are uttrycka sig på detta sätt antog jag nästan att det var Wykmans egna idéer, och att dessa följaktligen inte var förankrade i organisationen i någon större omfattning. Jag gissade därför också att motsvarande tramsiga utspel skulle försvinna när Erik Bengtzboe tog över rodret i höstas.

Jag hade fel. Via Stefan Olsson blir jag uppmärksammad på en intervju med MUF-basen Bengtzboe, i tidningen Medborgaren. Bengtzboe beskriver MUFs samhällsvision på följande sätt: Vi vill skapa ett samhälle där ingen hålls tillbaka av normer och värderingar.Vänsterns idé om att normer är grunden till många av våra samhällsproblem köps alltså med hull och hår, inte bara av Wykman utan även av Bengtzboe. Det är naturligtvis är vettlös analys. I grunden förhåller det sig ju naturligtvis tvärt om; det är en allmän brist på normer som är problemet. Visst finns det dåliga normer, men inte tusan ska dessa ersättas med normneutralitet och ett allmänt värdemässigt vakuum, som MUF verkar tycka. Huruvida Bengtzboe fortsätter att anamma Wykmans krigföring mot majoritetssamhället i stort(och börjar bedriva en självdestruktiv kamp mot företeelser som ”heteronormen”), återstår att se. Men det verkar onekligen som att det lutar ditåt. I så fall kanske Erik Bengtzboe kan göra gemensam sak med Carin Jämtin och driva frågan om könsneutrala toaletter? Skulle i vart fall ge stort underhållningsvärde åt oss andra.

Det finns nymoderata idéer som jag förvisso avvisar på ett personligt plan, men samtidigt är beredd att acceptera som en väljarmässig nödvändighet. Men det finns också nya idéer som introducerats som varken kan sägas rimma med den borgerliga idétraditionen eller med väljarkårens allmänna tendenser. Idén om normkritik är ett typexempel på detta. Och då är ju den stora frågan varför det anammas av MUF. Är det så, att man verkligen har låtit sig övertalas av vänstern, och känner en djupare personlig övertygelse om att normkritik måste utgöra grunden för en sund samhällsanalys? Eller har man verkligen missuppfattat den allmänna opinionen så grovt att man tror att dylika tankar är en förutsättning för att vinna väljarnas hjärtan?

Dag Elfström

24 Responses to “Fortsatt ungmoderat krig mot normer”


  1. 1 okänd person mars 21, 2011 kl. 11:04

    intressant skrivning, jag är själv Aktiv i MUF och det är rent utsagt löjligt hur våra ordförande har betet sig. detta är toppstyrda utspel som inte är representativa för Moderata ungdomsförbundet

  2. 2 Anonym mars 21, 2011 kl. 12:11

    Även jag är aktiv i MUF och kan instämma med föregående talare.

  3. 3 Fänrik Stål mars 21, 2011 kl. 15:33

    Varför skäms de borgerliga över att vara borgerliga? Finns det inget värn mot allt detta trams som jag anser att få om ens någon under ledningen vill ha?

  4. 4 Patrik Magnusson mars 21, 2011 kl. 15:41

    Moderaterna lider av hybris. Det är för mig obegripligt hur man, efter att ha sett det alternativ de rödgröna erbjöd Sverige, kan tro att (m) vann valet på hur bra de var. De vann på hur dåliga motståndarna var.

    Problemet med framgångssagan ”Nya Moderaterna” är att det i dagsläget är omöjligt att rå på förnyarna. I och med att de upplevs ha levererat resultat i form av ministerposter o.s.v. så är de osårbara.

    Jag är övertygad om att man hos moderaterna är övertygade om att allt flummeri man ägnat sig åt de senaste åren är en förklaring till deras framgång, och att man nu tror att ännu mer, och ännu radikalare, flummeri skall ge ännu större framgångar.

    Jag tvivlar.

    Finns det bara ett borgerligt alternativ att rösta på 2014 tror jag att alliansen kommer att få en riktig kalldusch.

  5. 5 sven mars 21, 2011 kl. 21:10

    Förr Högern militärparader
    Nu Högern prideparader

  6. 6 Rune mars 22, 2011 kl. 8:54

    Lever man i ett isolerat politikerreservat blir det lätt att man hamnar snett till dem som man skall representera.
    Det är beklagligt men mänskligt.
    Hur förebygga detta?

  7. 7 Thomas mars 22, 2011 kl. 11:21

    Dag Elfström,

    ”Jag har i en handfull artiklar förfasat mig över hur pass lättvindigt MUF-ledningen under Niklas Wykman svalt den ’normkritiska’ agendan som proffstyckare och vänsterakademiker försökt introducera som vår nya statsreligion…”

    Det torde vara fler som likaledes förfasar sig, och därtill fruktar att något slags vänsterorienterat paradigm för alltid har cementerat sig i vårt arma land.

    ”… Inför valet 2010, i en intervju med tidningen Medborgaren, hävdade exempelvis Wykman att det största problemet med Moderaterna var att partiet inte var tillräckligt ’queer’ och ’normkritiskt’. Då jag nästan aldrig hörde några andra MUF:are uttrycka sig på detta sätt antog jag nästan att det var Wykmans egna idéer, och att dessa följaktligen inte var förankrade i organisationen i någon större omfattning…”

    Nuförtiden bör vi nog rent generellt akta oss för antaganden om att högst egendomliga utspel – t ex tydandes på ett bejakande av en allmän normupplösning – är enstaka företeelser. För att på djupet förstå hur vår samtid tyvärr verkar se ut, är det nog snarare rimligt att utgå ifrån att det handlar om exempel på gällande, generella, tämligen kraftfulla, värde- och attitydmässiga mönster hos skrämmande stora delar av befolkningen. Jag fruktar att dessa mönster sorgligt nog inte kan tänkas bort i en hast, utan endast kan bemötas med framgång via en skicklig och långvarig opinionsbildning.

    ”… Jag gissade därför också att motsvarande tramsiga utspel skulle försvinna när Erik Bengtzboe tog över rodret i höstas. Jag hade fel. Via Stefan Olsson blir jag uppmärksammad på en intervju med MUF-basen Bengtzboe, i tidningen Medborgaren. Bengtzboe beskriver MUFs samhällsvision på följande sätt: Vi vill skapa ett samhälle där ingen hålls tillbaka av normer och värderingar. Vänsterns idé om att normer är grunden till många av våra samhällsproblem köps alltså med hull och hår, inte bara av Wykman utan även av Bengtzboe. Det är naturligtvis är vettlös analys…”

    Jaha, ja. Så långt har det gått. Där ser vi. Utvecklingen är förskräcklig, och faktumet att delar av dagens unga borgerlighet gör analysen att den måste köpa vänsterns förkastande av normer för att vinna val är naturligtvis en vettlös analys. Vi tar oss hjälplöst för pannan, ryser till, tittar förtvivlat efter närmaste stol, och sätter oss ned med skakiga ben.

    ”… I grunden förhåller det sig ju naturligtvis tvärt om; det är en allmän brist på normer som är problemet. Visst finns det dåliga normer, men inte tusan ska dessa ersättas med normneutralitet och ett allmänt värdemässigt vakuum, som MUF verkar tycka…”

    Jag instämmer helhjärtat. Ett civiliserat samhälle som mister sina normer, lär snart vara något helt annat än civiliserat, sanna mina ord. Att dagens unga borgare har så svårt att förstå det!

    ”… Huruvida Bengtzboe fortsätter att anamma Wykmans krigföring mot majoritetssamhället i stort (och börjar bedriva en självdestruktiv kamp mot företeelser som ’heteronormen’), återstår att se. Men det verkar onekligen som att det lutar ditåt. I så fall kanske Erik Bengtzboe kan göra gemensam sak med Carin Jämtin och driva frågan om könsneutrala toaletter? Skulle i vart fall ge stort underhållningsvärde åt oss andra…”

    Hur stort underhållningsvärdet än må vara i det korta tidsperspektivet, lär den lättsinniga syn på vad som torde hålla ihop ett land och dess samhälle – dvs de bärande paketet av gemensamma värderingar och sunda traditioner och normer – som uppvisas av MUF och alldeles för många i dagens borgerlighet, vara ett synsätt som långsiktigt ger en krasch.
    Att på minsta vis antyda att människan är så karaktärsfast och god, att hon ledigt klarar sig utan några som helst normer, är inte bara att lura sig själv; det är att bädda för den totala, civilisationsmässiga, undergången. Tvivelsutan så.

    ”… Det finns nymoderata idéer som jag förvisso avvisar på ett personligt plan, men samtidigt är beredd att acceptera som en väljarmässig nödvändighet. Men det finns också nya idéer som introducerats som varken kan sägas rimma med den borgerliga idétraditionen eller med väljarkårens allmänna tendenser. Idén om normkritik är ett typexempel på detta. Och då är ju den stora frågan varför det anammas av MUF. Är det så, att man verkligen har låtit sig övertalas av vänstern, och känner en djupare personlig övertygelse om att normkritik måste utgöra grunden för en sund samhällsanalys? Eller har man verkligen missuppfattat den allmänna opinionen så grovt att man tror att dylika tankar är en förutsättning för att vinna väljarnas hjärtan?”

    Det kan vara så att orsakerna till bejakandet av idén om normkritik dels kommer sig av att a) MUF har förförts av vänsterns retorik, dels att b) MUF hyser den knepiga åsikten att normkritik och dylikt dubiöst krävs för att vinna väljarnas hjärtan. Det kan även handla om annat, ex c) en skrämmande historielöshet.

    Hade det funnits en större historisk medvetenhet, hade sannolikt yngre borgerliga sympatisörer på ett helt annat sätt, jämfört med hur det ser ut idag, omfamnat normer. Verkligen omfamnat. Detta då historien väl ofta visat, att när ett rike blir för självbelåtet, för normlöst och för dekadent, är det bara en tidsfråga innan det rasar. Om vi vill att Sverige, och Västvärlden i stort, ska fungera effektivt och erbjuda medborgarna lugna, fina och anständiga levnadsmiljöer i framtiden, bör vi noga tillse att våra samhällen präglas av normer.

    Inte normlöshet.

    Mvh

  8. 8 Magnus Kolsjö mars 22, 2011 kl. 11:55

    Normkritik i sig behöver inte vara felaktigt och kan till och med vara nyttigt. Detta beror till dels på vad man lägger i begreppet norm som absolut inte ska förväxlas med begreppet värde.

    Om man med norm exempelvis menar att det är bättre att vara heterosexuell än homosexuell så är detta en norm som går emot det grundläggande männsilovärdet. Och en norm som med rätta bör kritiseras. Men om man med norm menar att man antar att en person som man möter för första gången är heterosexuell eftersom en övervägande majoritet av mänskligheten är det, så är det en norm som ofta underlättar mänskligt umgänge och som därför endast bör omprövas om den på goda grunder visar sig vara felaktig.

    Det är svårt att debattera riktigheten i att som borgerlig vara normkritisk ifall man inte först definierar vad man lägger i begreppet normer. Min personliga upplevelser efter att ha haft flera samtal om normer både med människor med väsntersympatier och människor med högersympatier är att vänstern ofta vill utradera även de normer som kommer i form av stereotyper medans borgerliga tyckare ofta vill göra upp med normer som går på tvärs med grundläggande naturrättsliga värderingar, alltså det första exemplet på norm som jag nämnde.

    Att tänka kritiskt kring den värd vi lever i anser jag vara viktigt även när det gäller sådant som kan kallas normer. Detta innebär inte att man behöver ge upp de grundläggande värden som exempelvis den kristdemokratiska idétraditionen bygg på.

  9. 9 Dag Elfström mars 22, 2011 kl. 12:06

    Kolsjö:

    Poängen är att den eventuella förekomsten av skadliga normer (som ditt exempel om att homosexuella skulle vara sämre än andra, vilket jag för övrigt inte anser vara en existerande norm) skall ersättas med goda normer (alla människor är lika värda etc). Inte med ett värdemässigt vakum.

    De flesta normer är både goda och behövliga. Vilket normkritikerna verkar ha svårt att svälja. Kärnfamiljsnorm, heteronorm, könsnormer och brist på sekularisering pekas ut som bovarna i dramat om psykisk ohälsa. Vilket kan verka en smula paradoxalt eftersom det i takt med att dessa normer monteras ner som den verkliga psykiska ohälsan börjar träda fram.

  10. 10 Thomas mars 22, 2011 kl. 13:30

    Patrik Magnusson,

    ”… Finns det bara ett borgerligt alternativ att rösta på 2014 tror jag att alliansen kommer att få en riktig kalldusch.”

    Det tror sannolikt många människor. Definitivt.

    Dag Elfström,

    ”Poängen är att den eventuella förekomsten av skadliga normer… skall ersättas med goda normer (alla människor är lika värda etc). Inte med ett värdemässigt vakum…”

    Just det.

    ”… De flesta normer är både goda och behövliga. Vilket normkritikerna verkar ha svårt att svälja. Kärnfamiljsnorm, heteronorm, könsnormer och brist på sekularisering pekas ut som bovarna i dramat om psykisk ohälsa. Vilket kan verka en smula paradoxalt eftersom det är i takt med att dessa normer monteras ner som den verkliga psykiska ohälsan börjar träda fram.”

    Allmän normlöshet torde aldrig vara nyttigt vare sig för ett samhälle eller dess medborgare, men hur många förstår det i dagens värld där ex allehanda normlösa kändisar har ett påtagligt inflytande på värderingarna hos yngre generationer?

    Hur många av de som förstår faran med normlöshet, vill erkänna denna fara, och prata om problemet?

    Kommer vi någonsin att få den politiska vänstern att medge faran med utbredd normlöshet, eller kommer detta särintresse att alltmer lyfta fram ett mer eller mindre normlöst tillstånd som ett faktiskt idealstillstånd för samhället?

    Jag måste tillstå att jag fruktar svaren på dessa frågor.

    Mvh

  11. 11 john mars 22, 2011 kl. 21:49

    Ska det vara totalförbud mot vita hetromän? Eller ska det kanske vara lite okey om man har HBT stil iaf…

    Detta tycks vara huvudtankegången.

  12. 12 palailogus mars 22, 2011 kl. 23:19

    Följande artikel av Baron de Geer är hegst aktuell, trots att den har några år på nacken: http://www.internetional.se/jdg.htm

    Problemet är att den s.k. ‘högern’ gett med sig i de flesta frågor redan innan – och sålunda fortsätter förfallet.

    Om T&F faktiskt vore konservativt skulle Ni väl kunna ta ut svängarna?

  13. 13 Allianspartisten mars 22, 2011 kl. 23:25

    ”Kommer vi någonsin att få den politiska vänstern att medge faran med utbredd normlöshet, eller kommer detta särintresse att alltmer lyfta fram ett mer eller mindre normlöst tillstånd som ett faktiskt idealstillstånd för samhället?”

    Egentligen tror jag inte normlöshet existerar. Det som uppfattas som normlöshet är på något sätt också en normer (…om än vansinniga). Diskussionen bör kanske istället handla om vad som är goda normer och vad dessa karaktäriseras av.

    Normer är inget som kan sättas upp på ett teoretiskt plan utan något som utvecklas genom generationers erfarnheter. Exempelvis är därför inte kärnfamiljnormen något dagsländemässigt påfund utan något som utvecklats under hela mänsklighetens historia. I detta perspektiv framstår det vansinniga i ultrafeministen kamraten Schymans infantila feministiska antinorm att ”kärnfamiljen är död”.

    För vänstern, i vars socialistiska ideologi (…dit ultrafeminismen hör) det ligger att rasera allt gammalt och bygga nytt, konstrueras normerna från utopiska modeller och inte utifrån praktisk erfarenhet varför resultatet blir därefter.

  14. 14 Janne Karlsson mars 23, 2011 kl. 11:27

    Kanske är det nu vi måste ta debatten om vilket parti som är det konservativa alternativet i 2014 års val?Än kan partier förändras men nog skymmer det över både Nya Moderaterna och Kristdemokraterna?Var finns ”The dark horse”Sverigedemokraterna om tre år?Salongsfäigt,konservativt eller populistiskt?

    Kd bör noga studera hur det gått för sina broderpartier i Norge och Danmark på sistone.Utan sälta inget parti…just nu spretar man febrilt åt alla håll för att hitta en nisch att häcka i.Men det är trångt i den liberala fåran och bilan faller tungt över dem som inte har de rätta tonarterna i HBTfrågan,feministdebatten eller om familjen.Vill man verkligen hålla till där?

  15. 15 Maria mars 23, 2011 kl. 20:19

    Moderaterna drar sig allt längre mot extremvänstern, kanske bara för att till slut slippa ljuga när de kallar mittenpartiet Sverigedemokraterna för ”högerextrema”?

  16. 16 Thomas mars 23, 2011 kl. 23:57

    Allianspartisten m fl,

    ”… Normer är inget som kan sättas upp på ett teoretiskt plan utan något som utvecklas genom generationers erfarenheter. Exempelvis är därför inte kärnfamiljnormen något dagsländemässigt påfund utan något som utvecklats under hela mänsklighetens historia. I detta perspektiv framstår det vansinniga i ultrafeministen kamraten Schymans infantila feministiska antinorm att ‘kärnfamiljen är död’.”

    Kamrat Fru Schyman är som bekant inte att leka med in sin vänsterextrema och radikalfeministiska hållning, lär dessutom aldrig ändra sig, och vi kan ju försiktigt grunna på hur samhället skulle se ut om hon och andra vänsterextremer fick igenom samtliga av sina otaliga önskningar?
    Tanken får mig att darra.

    ”… För vänstern, i vars socialistiska ideologi (… dit ultrafeminismen hör) det ligger att rasera allt gammalt och bygga nytt, konstrueras normerna från utopiska modeller och inte utifrån praktisk erfarenhet varför resultatet blir därefter.”

    Tänk om dylika rader kunde återfinnas i läroböcker för historia och samhällskunskap! Vore det inte för härligt?🙂

    Mvh

  17. 17 David mars 25, 2011 kl. 1:26

    LUF verkar inte ha någon förbi för normer och värderingar: http://adam.luf.se/2010/03/gemenskap-i-svenskhet.html

  18. 18 elundkvist mars 28, 2011 kl. 14:04

    Ett tips: Kolla gärna upp såna här citat som känns främmande innan Ni tillskriver Erik åsikter som inte stämmer.
    Jag har nämligen frågat honom vad han menar och för det första är citatet förmodligen inte ens korrekt sett till det han sa i intervjun. Han syftar INTE på att att normer och värderingar är bestående och tar sig uttryck genom diverse könsmaktsordningar eller annat dravel – det tar han avstånd ifrån, utan att det är flyktiga saker som definieras avsevärt mycket mer lokalt men som tar sig breda uttryck. Han upplever att människor i Sverige absolut hålls tillbaka av staten, av krångliga system och otypmlig byråkrati, men även att människor faktiskt hålls tillbaka även av det som bäst går att beskrivas som normer och värderingar.

    De normer och/eller värderingar som Erik anser att Moderaterna behöver kunna skapa en politik som lyfter människor ifrån är den utbredda uppgivenhet som jag upplever existerar runt om i Sverige. På många orter, och i många bostadsområden, så lever en misstro på sin egen framtid. Man vågar inte tro på sig själv eller sin egen förmåga och upplever att ”loppet redan är kört”.

    Såhär skrev han till mig:

    ”Detta är inte ett problem som skapas av Moderaterna, och det är inte ett problem som kanske hanteras 100 procent av politik, men jag anser att vår politik bör ha som riktvärde att i förlängningen ingjuta hopp.

    Det är alltså INTE könsmaktsordningar och queerteorier som jag anser att moderaterna ska ens förhålla sig till.”

    Är Ni osäkra på vad han menar med allt det här så skicka ett mail till honom och fråga för säkerhets skull.

    /Eleonore Lundkvist

  19. 19 Dag Elfström mars 28, 2011 kl. 17:18

    Eleonore:

    Jag har inte tillskrivit Erik B. något annat än det jag citerar. Där framgår att han som ett primärt mål med sin politik vill bekämpa ”normer och värderingar” som håller tillbaka människor. Det jag hävdar i artikeln är att ett sådant uttalande inte kan tolkas på något annat sätt än att man köpt vänstern världsbild.

    Jag ställer också frågan om Erik B. delar sin företrädares analys av vilka normer och värderingar som ska bekämpas. Och så länge han inte externt tar avstånd från Wykmans uttalanden måste den rimliga analysen vara att MUF-ledningens normkritiska analys fortfarande bygger på att man vill ”avskaffa hetronormen”.

  20. 20 Odovakar mars 28, 2011 kl. 21:44

    Det är inte bara MUF som köpt normkritiken och feminismen, utan även moderpartiet. Tyvärr har partiet sålt sin själ för att vinna vänsterväljare.

    Så länge som det inte funnits någon utmanare på högerflanken har detta varit en säker strategi. Men med SD som, delvis, utmanar i traditionella högerfrågor är det stor risk för att strategin börjar möta motstånd.

    Normkritiken och statsfeminismen är säkra tecken på att moderaterna (och MUF) slutat vara ett politiskt alternativ för konservativa.

  21. 21 Patrik mars 31, 2011 kl. 14:30

    MUF och moderaternas undfallenhet inför vänsterns värdegrund är synnerligen besynnerlig. Särskilt då vänsterns värdegrund i sig inte vilar på något överväldigande folkligt stöd eller ens ett absolut partiinternt stöd för denna. Utifrån detta kan man antingen sluta sig till att M är ointresserade, lata eller rädda när de ska ta ställning till dessa frågor.

    Före valet 2006, om än att ett definitivt slutdatum är svårt att sätta, så fanns det åtminstone ett visst engagemang som tydde på att man varken var ointresserade, lata eller rädda för att ta striden mot vänsterns hållning i olika moral och värdegrundsfrågor i form av olika policyområden (lag och ordning, familjepolitiken, försvaret etc.).

    Nu har den situationen förändrats och man kan fråga sig varför. Nytt blod för onekligen med sig nya strategier och nya idéer. Dessa kan då vara grundade i övertygelse eller taktiska överväganden. Endera grundval ter sig märklig i moderaternas fall. En övertygelse grundad på socialdemokratiska värderingar stämmer väldigt illa överrens med partiets väljarkår, som en taktik så förefaller det underligt att alienera sig från kärnväljarna samtidigt som man kastar bort det trumfkort som moderaterna alltid har haft; en klassöverskridande politik på flertalet policyområden där klassröstningen inte har slagit igenom och där det finns många socialdemokratiska röster att hämta om man kombinerar denna politik med en reformerad ekonomisk politik av det slag som moderaterna har gått till val på i de senaste två valen.

    Om man ska spela djävulens advokat för en stund så kan man kanske dra slutsatsen att moderaterna har gjort en bedömning av opinionen och möjligheterna till att skapa och utforma en betydande moderat väljarkår. Om man vill ta röster från socialdemokraterna kan man göra detta på olika sätt och man kan inrikta sig mot olika väljargrupper inom partiet. Inom den socialdemokratiska väljarkåren finns med all säkerhet åtminstone dessa tre falanger representerade: värdekonservativa socialister, värdeliberala socialister och värdeliberala socialliberaler (den så kallade högern inom socialdemokratin, höger i detta avseende avser nästan alltid en ekonomisk höger snarare än en värdekonservativ höger). Intuitivt sett så är det för mig svårt att tänka sig en värdekonservativ/ekonomiskt liberal falang då en sådan falang bör ha vandrat över till borgerligheten vid detta lag, man kan möjligen tänka sig att det finns en mindre grupp som klassröstar mot nästan allt vad de själva står för men det kan jag bara spekulera kring i så fall.

    Nåväl, om vi nu antar att dessa tre falanger existerar, vilket förefaller mig mycket troligt så återstår det att skatta dessas relativa storlek och betydelse för socialdemokratin. Detta kan vi lämna därhän tills vidare och återgå till moderaternas taktiska överväganden.

    Kan det kanske vara så att moderaterna har bedömt att den falang som man enklast kan nå, givet moderaternas mycket moderata hållning i värdegrundsfrågor på senare år och som uppenbarligen inte har varit tillräckligt rigid för att förhindra att partiet gör en betydande vänstersväng, är den grupp som jag ovan benämnt värdeliberala socialliberaler? Individer som politiskt känner sig hemma med socialdemokratins politiskt korrekta idégrund men som har en betydande, eller begynnande, liberal hållning i ekonomiska frågor samtidigt som de vurmar för en social marknadsekonomi.

    Moderaternas förnyelse har ju handlat om att få över socialdemokrater som vill behålla välfärden men som samtidigt vill se att skattepengarna används på ett mer rationellt och effektivt sätt. Har man då, från moderaternas sida, slutit sig till att de som är öppna för en sådan politik även kräver en värdemässig anpassning från moderaternas sida utöver den rent ekonomiska delen? Det är frågan.

    Värdekonservatismen har alltid haft resonans bland ”arbetarklassen” och de säkraste korten som högern har haft för att locka till sig dessa väljare har varit frågor som lag och ordning samt försvarsfrågor. Tories i England och Republikanerna i USA har båda kunnat bygga klassöverskridande väljarkoalitioner kring dessa frågor för att vinna val. Moderaterna har valt en annan väg än dessa, och frågan som vi moderata väljare och sympatisörer ställer oss är helt enkelt denna: varför?

  22. 22 Patrik mars 31, 2011 kl. 14:49

    Fortsättning på mitt föregående inlägg…

    Den strategi som jag hade föredragit om jag hade haft något att säga till om inom moderaterna hade varit att trots allt rikta in mig på den värdekonservativa falangen inom socialdemokratin, av den enkla anledningen att jag vill se en värdekonservativ politik föras i Sverige.

    Problemet som jag ser det, eller risken som finns, och som jag nämner i mitt tidigare inlägg är att denna grupp förmodligen hyser en tydligt socialistisk hållning i ekonomiska frågor (detta då en så kallad perfect match, förekomsten av en värdekonservativ/ekonomiskt liberal väljargrupp som röstar socialdemokratiskt ter sig mindre trolig).

    Frågan blir då om denna väljargrupps förmodat socialistiska åsikter i ekonomiska frågor kan överbryggas genom de policyreformer som moderaterna hittills har genomfört. Om så är fallet så finns det enligt mig skäl att hävda, ur ett konservativt perspektiv, att moderaterna har valt fel väg och fel strategi. Man borde då ha hållit fast vid det konservativa trumfkortet och fokuserat på att reformera den ekonomiska politiken för att göra denna mer attraktiv för dessa väljare på det sätt som också gjordes (om än att vi konservativa kan ha synpunkter på hur långt denna reformering bör gå).

  23. 23 Högersossen april 3, 2011 kl. 14:17

    Såhär ser jag det: det finns i själva verket inte en politisk skala, utan två – en socioekonomisk (den gängse som alla partier brukar mätas efter) och en sociokulturell.

    MUF kan sägas stå till höger på den socioekonomiska skalan, men till vänster på den sociokulturella. En inte ovanlig hållning för dagens nyliberaler (se t ex Federley). 80-talets nyliberaler, som t ex fru Thatcher, var höger på båda skalor. Järnladyn själv var ju t o m moralkonservativ i vissa frågor.

    Moderpartiet moderaterna har börjat återspegla MUFs värderingar. Det är ju därför man hör gamla moderater som Anders Björck ofta kritisera nymoderaterna. De klassiska moderaterna känner inte längre igen sitt parti och dess värderingar.

    Socialdemokraterna är officiellt center-vänster både vad gäller den socioekonomiska skalan och den sociokulturella. Däremot kompliceras den av att den finns en kulturradikal falang som passar in på ovanstående, medan det finns en mittfåra som är vänster i socioekonomiska frågor, men center-höger i sociokulturella frågor – en kulturkonservativ socialdemokrati.

    Det här visar på en komplexitet i partipolitiken som i stort sett aldrig lyfts fram. Det är därför det kan orsaka stor förvirring när ett förment högerpartis företrädare låter som vänsterpartister eller miljöpartister. Men laborerar man med två politiska skalor – en socioekonomisk och en sociokulturell – blir det hela lättare att förstå och analysera.

    I Storbritannien växer just nu en ny kraft inom Labour fram som kallas Blue Labour, dvs. en rörelse som är just vänster i ekonomiska frågor, men mer konservativ/kommunitär i kulturella frågor.

  24. 24 Högersossen april 3, 2011 kl. 14:23

    Om man generaliserar kan man se en trend till ökad livsstilsliberalism både hos vänstern och högern. V, S och MP skulle då kunna kallas vänsterliberala, medan M, C och FP kunde kallas högerliberala.

    Däremot finns det kulturkonservativa strömningar inom såväl S som FP och KD. Om det ens skulle gå att ena dessa är tveksamt.

    Jag själv är som sagt kulturkonservativ i sociokulturella frågor men tydligt socialdemokratiks i socioekonomiska dito.

    Dock ser jag uppluckringen av samhällsetik som ett stort problem – se bara på skolan och gängkriminaliteten. Kanske kunde det finnas en vilja till breda uppgörelser bland kulturkonservativa falanger inom främst S och FP här?

    Nyliberalernas och vänsterflummarnas livsstilsliberalism bidrar till den uppluckrade samhällsgemenskapen och ”broken Sweden” (om ni ursäktar avsaknaden av alliteration…)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar