Håkan Juholt – En begriplig man på vänsterkanten, eller…

Det sägs att Göran Greider jublade när han hörde Håkan Juholts första tal som socialdemokratisk partiledare. Det är i och för sig tillräckligt för att inge oro. Men egentligen kände jag ingen större oro. Varken när jag hörde talet eller då jag i lugn och ro efteråt kunde läsa igenom det. Allt tal om en socialdemokratisk vänstersväng har fått mig lite ur balans. Jag har aldrig haft uppfattningen att Juholt är speciellt mycket vänster inom socialdemokratin. Jag har alltid uppfattat honom som en gammeldags socialdemokrat och det tycker jag att hans tal också bekräftar. Visst fanns där vänsteråsikter i talet – men socialdemokraterna är vänster – inte någon förtäckt borgerlighet. Det fanns en hel del i hans tal som jag tycker är sympatiskt och faktiskt också kan ställa mig bakom. Men med den absoluta reservationen att vi möjligen inte tolkar det sagda ordet och dess följder på riktigt samma sätt.

Han började sitt tal med kultur. Och det var åtminstone för mig oväntat. Men han fick snabbt sitt kulturresonemang att landa i vardagen. Det var skickligt gjort. Önskar att Fredrik Reinfeldt någon gång med samma inlevelse och övertygelse talade om kulturens betydelse.

Några rader i kulturavsnittet fäste jag mig extra mycket vid: ”Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet – människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.” Just det här citatet om medborgaren ställer jag mig som konservativ helt bakom. Vi är alla medborgare i samhället, vi är inte reducerade till kunder. I såväl stat och kommun har vi fått leva med ofoget att myndigheter har börjar betrakta oss medborgare som kunder och försöker få oss att tro at det är något positivt, något mer än vår tidigare status. Jag vägrar att bli reducerad till kund. Som kund har jag att välja om jag ska köpa eller om jag ska avstå. Som medborgare har jag en rätt att kräva mina medborgerliga rättigheter. Det betyder att stat och kommun har skyldigheter mot mig precis som jag har skyldigheter mot stat och kommun, mot samhället där jag lever.

Lite längre fram kommer Håkan Juholt fram till ännu en sanning som inte borde gälla bara det socialdemokratiska partiet och som jag är beredd att ställa upp på till hundra procent när det gäller förhållandet inom mitt parti:

Vårt parti är inte då och är inte i dag ett börsnoterat företag. Partiets ordförande är ingen verkställande direktör, kongressen ingen bolagsstämma och partiets medlemmar inga aktieägare. Vi är ingen reklambyrå.

Nu har jag som partimedlem i endast ett parti – moderaterna -de senaste 42 åren förvisso en begränsad erfarenhet i hur det fungerar i andra partier. Men om vi ser till moderaterna så vill allt för många i avgörande positioner att partiet ska styras som ett företag. Och då gärna ett företag där inte ens aktieägarna har något betydande inflytande. Juholts sanning i det här fallet är generell. Politisk ledning och företagsledning är inte samma sak och bör inte heller vara det.

Det finns några frågor som den nye socialdemokratiske partiledaren kom in på i sitt jungfrutal som stämmer överens med min konservatism. En offentlig sjukvård som ska vara av första klass precis som den offentliga utbildningen. Det finns ingen som säger emot detta. Att hävda att borgerligheten vill ha dålig sjukvård och usla skolor är trams. Möjligen stärker det de redan övertygade om den egna förträffligheten när man utmålar sina politiska motståndare som onda. Några nya väljare lär det knappast locka.

Håkan Juholt gav i sitt tal lite till var och en och i tillräckliga doser. De socialdemokratiska traditionalisterna fick sitt, de offentliganställda fick sitt men också de privatanställda fick veta hur högt de värderas av den nye partiledaren. Miljövännerna fick sitt, ungdomarna fick sitt och både nuvarande och blivande pensionärer fick sitt. De enda som han egentligen inte hyste något förtroende för och ville ge bättre villkor var företagen. Varken de stora eller de små. Trots att också han vet att alla de löften och alla de grupper han vill tillfredsställa aldrig blir verklighet om inte företagen i Sverige får chansen att utvecklas, expandera och göra lysande affärer på världsmarknaden. Hånet i hans tal, som riktades mot nyföretagande och småföretagens möjligheter, bådar inte gott. Hans tidigare uttalanden mot RUT passar allt för väl in i ett mönster. Kanske sa han vad han trodde publiken ville höra – eller så tror han på företagen som en aldrig sinande resurs att tappa på pengar. Då är det riktigt illa.

I stort var det ett småputtrigt tal. Det var kända lösningar utan några revolutionerande omstöpningar av samhället. Litar man på staten, på partiet och på facket så löser sig allt. Håkan Juholt nämnde Olof Palme tre gånger, Göran Persson två, August Palm två, Ingvar Carlsson en gång och Mona Sahlin också en gång. Per-Albin Hansson nämnde han inte alls. Och det var konstigt för hela talet var egentligen en stor folkhemsdröm där allting skulle bli bra om det bara var tillräckligt av allt i en ordnad blandning styrt av parti och fack.

Den socialdemokratiska godheten fick nästan himmelska proportioner i Juholts verklighetsbeskrivning. Det blev något religiöst över det hela. Endast socialdemokraterna har insett livets högre värden och det är endast med socialdemokraterna i ledningen som Sverige kan uppgå i Nirvana. Det blev lite kletigt. Men med de låga opinionssiffrorna och två förlorade val så är det kanske vad de trogna, de tvivlande socialdemokraterna behöver höra för att kunna ta sig tillbaka. Men de andra som inte är socialdemokrater, som själva fått uppleva hur den nu sittande regeringens politik inte stämmer in på beskrivningen om det personifierade onda? Hur lätta är de borgerliga väljarna att locka till s-partiet? Troligen inte lika enkelt som att i kongresstal måla upp socialdemokratin som alla problems lösning.

Håkan Juholt talar så man förstår honom. Politiken känns även som icke socialdemokrat viktig när man hör honom. Och det största pluset är kanske att man känner sig viktig som en del av politiken för att den ska kunna fungera. Jag tror att Håkan Juholt kan engagera människor på en betydligt bredare front än Mona Sahlin var mäktig att göra. Risken finns att han också kan engagera människor bättre än vad partiledarna i alliansen har förmåga till.
Märkligt nog talade Juholt inte om det ämne han behärskar bäst – försvaret. Inte ett ord. Mycket lite utrikespolitik, men vi fick i alla fall veta att ”banden över Atlanten är viktiga”. Om det sedan ska tolkas som en målsättning eller ett konstaterande får vi se.

Sedan har vi då det här med ”socialdemokratin”, den ”sociala demokratin” och ordet socialism som vi inte fick höra en enda gång. Hur mycket socialist är Håkan Juholt? Är han socialist? En socialdemokrat är i grunden socialist, det vet vi. Socialdemokratin vilar på en marxistisk grund.  Men en ”social demokrat” är han eller hon verkligen socialist? Marxist? Tror inte det. Är vi på väg att se en avsocialiserad socialdemokrati eller är den ”sociala demokratin” lanserad för att få borgerliga sympatisörer på vänsterkanten att se socialdemokratin som ett möjligt röstalternativ, en socialdemokrati utan socialism?. Detta precis som mycket annat återstår att se. Håkan Juholt kan i fortsättningen inte kryssa mellan de stora frågorna utan att ta ställning. Allting kan inte vara både och. Inte minst blir kraven internt säkerligen allt starkare på att han ska tydligt markerar var han står i de olika frågor som idag faktiskt splittrar socialdemokratin.

Håkan Juholt är en bra talare, han är begriplig. Han ser socialdemokratin som en frälsarlära med rötterna i ett folkhem han så gärna vill ska återvända med honom som statsminister. Hans lösningar på dagens och framtidens problem går att hitta i det förflutna där de redan misslyckats. Håkan Juholts tal var bra om man vill glömma verkligheten, drömma sig tillbaka till en tid som aldrig varit och hoppas att ens önskningar ska slå in. Men verkligheten är brutalare än så vilket också Håkan Juholt får erfara. Dock finns i talet korn av visdom och riktighet som är värda att ta till sig. En del att betrakta som konservativa. Något som ju är positivt att Håkan Juholt tagit till sig – även om han inte har en aning om det.

Rolf K Nilsson

Annonser

11 Responses to “Håkan Juholt – En begriplig man på vänsterkanten, eller…”


  1. 1 Allianspartisten mars 28, 2011 kl. 16:54

    Även en socialdemokrat kan givetvis i vissa frågor ha sunda åsikter, det är nog de flesta överens om. Dock blir jag lite bekymrad när kloka debattörer, som i inlägget ovan, inte riktigt tycks ta den socialdemokratiska orienteringen vänsterut på allvar.

    Lika intressant som vad talet innehöll är vad det inte innehöll. Mycket anmärkningsvärt är att kamraten Juholt lyckades tala i över en timma utan att en enda gång nämna ordet FAMILJ. Familjen, som enligt mitt förmenande, är en av samhällets absoluta grundstenar, bevärdigas inte en en bisats i kamraten Junholts trontal. Inte undra på att kamraten Junholts upphöjelse bejublas inte endast av vänstersocialdemokrater, som kamraten Greider, utan också av den ilskne kamraten Ohly i arbetarrörelsen andra parti.

    Inte heller när det gäller företagande och näring innehåller kamraten Junholts tal något positivt, trots att det just är dessa entiteter som skall producera resurser för den välfärd som kamraten Junholt så ymnigt vill sprida.

    Ordet ”näring” förekommer en enda gång i talet, och då i ett korporativistiskt och näst intill statssocialistiskt perspektiv:

    ”Och vi ska med självförtroende bygga vidare på den svenska modellen, med dess trepartssamverkan mellan näringsliv, fackföreningar och politik. Där samhället tar ansvar för den långsiktighet som är så nödvändig.”

    Inte heller ordet ”företagare” finns med mer än på ett enda ställe i det Junholtska brandtalet och då i ett sammanhang där begreppet nedvärderas:

    ”Eller så uppmanas man klämkäckt att starta eget företag – kanske diska på någon krog, men inte som anställd utan som egen företagare med F-skattesedel.”

    Så argumenterar den nye ordföranden för det parti, som bara för något år sedan kallade sig ”det nya företagarpartiet”.

    Ordet ”företag” förekommer i ytterligare ett sammanhang (förutom den passus där det sägs att partiet inte är något börsföretag):

    ”Till detta lägger vi sådant vi kan, bättre än de flesta – en traditionell politik för tillväxt.

    Det bär namn som industriella branschprogram och exportstöd, vägar och järnvägar, energiomställning och miljöteknik, riskkapital och småföretagarstöd, IT och bostadsbyggande, kollektivavtal, arbetsmarknadspolitik och mycket, mycket mer. ”

    Är det fler än jag som får associationer till 60- och 70-talens varvstöd, tekopolitik, Stålverk 80, miljonprogramsbostäder och andra exempel på den ”klassiska socialdemokratins” fundamentala misslyckanden?

    Min bild är att socialdemokraterna ideologiskt blev ordentligt tilltufsade i striden om löntagarfonderna, det senaste rent socialistiska projektet som man propagerade för. Till detta kom utvecklingen under 80- och 90-talen där det inte längre gick att frånse att vi har en omvärld som vi måste förhålla oss till. En naturlig följd av detta var EU-medlemskapet med de förpliktelser detta innebär. Detta ledde till en socialdemorkrati på defensiven, som lyckades klamra sig fast vid makten enbart på grund av oppositionens oförmåga.

    Det verkar vara allt detta som socialdemokraterna nu är på väg att försöka komma bort ifrån och åter starta offensiven. Nu tar man upp den ideologiska tråden från 70-talet där politiken skulle lösa det mesta och där medborgare delades in i diverse kollektiva korporationer (d.v.s. grupper av särintressen) som gavs inflytande på diverse sätt. Samhällets verkliga grundstenar, som individer och familjer, sågs snarare som besvärliga störningar i byggandet av de generella och allomfattande politiska lösningarna.

    Vi får inte vara rädda att benämna saker för vad de är. Det vi beskådar är ingenting annat än en VÄNSTERSVÄNG och här är det fundamentalt att borgerligheten tar debatten.

  2. 2 Patrik Magnusson mars 28, 2011 kl. 22:34

    ”Mycket anmärkningsvärt är att kamraten Juholt lyckades tala i över en timma utan att en enda gång nämna ordet FAMILJ”

    Med tanke på vad politiker på Juholts planhalva brukar ha att säga om familjen får man kanske betrakta det som ett fall framåt att han inte nämnde något om detta.

    ”Är det fler än jag som får associationer till 60- och 70-talens varvstöd, tekopolitik, Stålverk 80, miljonprogramsbostäder och andra exempel på den ”klassiska socialdemokratins” fundamentala misslyckanden?”

    Absolut. Med Juholt verkar vi få se den gamla betongsocialismens och industristödspolitikens återkomst. Riktigt unket och bäddat för katastrof, om det blev verklighet.

    ”Det vi beskådar är ingenting annat än en VÄNSTERSVÄNG och här är det fundamentalt att borgerligheten tar debatten.”

    Instämmer. På den ekonomiska politikens område är det utan tvivel en vänstersväng vi ser hos det ledande oppositionspartiet. Här tycker jag dock att allianspartierna med fördel kan idka viss självrannsakan. Som jag ser det så är det allianspartiernas vänstersväng under de senaste 6-8 åren som bäddat för den vänstersväng som nu sossarna ger sig in på. Hela det politiska spektrumet, som sedan 80-talet befunnit sig i rörelse högerut, är nu med raska steg på väg vänsterut.

    För tio år sedan hade vi en s-regering som förde mittenpolitik, och som hade den huvudsakliga oppositionen klart till höger. Idag har vi en alliansregering som för mittenpolitik, men som har den huvudsakliga oppositionen klart till vänster. Nu gäller det för alliansen att inte låta Juholt släpa iväg dem ännu längre vänsterut, utan att istället stärka och tydliggöra sin borgerliga profil.

  3. 3 Högersossen april 3, 2011 kl. 13:53

    Roligt att höra en socialkonservativ som finner några guldkorn hos socialdemokraterna. Det finns gott om sossar som ligger nära en socialkonservativ ståndpunkt, så det är egentligen inget konstigt.

    Dock är det märkligt att läsa att socialdemokratin vilar på marxistisk grund. Det är nu länge sen *den* ideologin hade något att säga till om hos socialdemokraterna. Och även på den tiden det begav sig var det väldigt många sossar som inte kallade sig marxister. Socialdemokratin har alltid varit pragmatisk.

    Socialismen inom partiet lever snarare som någon sorts rituellt ord för formens skull. Bland vänstersossar finns det dem som fortfarande kallar sig demokratiska socialister, men för de flesta socialdemokrater räcker etiketten socialdemokrat mer än väl.

    Jag tror snarare att det handlar om två strömningar inom partiet – kulturradikalism eller kulturkonservatism. Om man hårddrar – inget är ju bara svart eller vitt. Själv är jag kulturkonservativ socialdemokrat, men det finns även kulturradikala sossar.

    Juholt personifierar en klassisk sosse, som även om vissa förslag och viss retorik kan låta ”radikal”, så står han i den socialdemokratiska mittfåran, där ett visst mått av en mild kulturkonservatism alltid har varit självklar.

  4. 4 Allianspartisten april 3, 2011 kl. 19:09

    ”Dock är det märkligt att läsa att socialdemokratin vilar på marxistisk grund. Det är nu länge sen *den* ideologin hade något att säga till om hos socialdemokraterna. Och även på den tiden det begav sig var det väldigt många sossar som inte kallade sig marxister. Socialdemokratin har alltid varit pragmatisk.”

    Det senaste större exemplet på ett marxistiskt och socialistiskt projekt hos socialdemokraterna var löntagarfonderna. Detta var socialism rätt upp och ned som strävade efter att i princip socialisera hela näringslivet undet täckmanteln ”ekonomisk demokrati”. I det hela fanns också en korporativ komponent genom att korporationer (fackföreningarna) skulle ha en central roll.

    Huruvida det fortfarande inom socialdemokratin finns kvar strömingar som fortfarande när tanken på socialistiska projekt av detta slag vet jag inte men alldeles otänkbart är det väl inte.

  5. 5 Högersossen april 4, 2011 kl. 9:10

    @Allianspartisten,

    Tycker du att löntagarfonderna känns relevanta och hotfulla idag? Jag håller till fullo med dig om att de var ett hot när det begav sig. Men under 70-talet var socialdemokratin, precis som hela samhället, starkt vänstervridet. Tyvärr.

    Men du måste väl inse att andra tider råder nu? Realsocilalismens fall i och med murens dito drog med sig största delen av toksocialismen.

    Att dra upp löntagarfonderna som ett exempel på att marxismen/socialismen lever och frodas inom socialdemokratin känns fullkomligt absurt.

    Om man som borgerlig sympatisär går runt och ängslas och räds löntagarfonder, marxism och socialism inom SAP – ja, då har man nog gjort helt fel analys av inte bara dagens socialdemokrati, utan dagens samhälle.

  6. 6 Högersossen april 4, 2011 kl. 9:14

    Allianspartisten skriver: ”Huruvida det fortfarande inom socialdemokratin finns kvar strömingar som fortfarande när tanken på socialistiska projekt av detta slag vet jag inte men alldeles otänkbart är det väl inte.”

    Den enda jag känner till är i så fall Göran Greider. Man han har ju fullkomligt fastnat i 70-talet och den socialdemokratiska parantesen Palme, så inget nytt där.

    Du får nog gå till VPK för att hitta något som liknar löntagarfondsivrare idag.

    Det är märkligt – jag stöter inte helt sällan på borgerliga sympatisörer som fortfarande har bilden av att socialdemokraterna lever kvar på 70-talet. Trist att ni blir sängkamrater med Greider. Det kan inte kännas kul.

    De flesta andra av oss har gått vidare.

  7. 7 Allianspartisten april 4, 2011 kl. 19:47

    Högersossen,
    ”Att dra upp löntagarfonderna som ett exempel på att marxismen/socialismen lever och frodas inom socialdemokratin känns fullkomligt absurt.”

    Mitt syfte med att ”dra upp” löntagarfonderna är enbart att visa att marxism/socialism ändå ganska långt fram tiden var en bärande komponent i socialdemokratisk politik. Intill 1982 var de korporativa och konfiskativa Meidenerfonderna officiell socialdemokratisk poltik baserat på ett kongressbeslut 1978.

    En mer harmlös form av löntagarfonder beslutades 1983 och infördes 1984. Likafullt byggde även denna på konfiskation (…som i det socialdemokratiska nyspråket kallades ”vinstskatt” och ”vinstdelningsskatt”). Dessa fonder avskaffades först efter den borgerliga valsegern 1991.

    I de regeringar som var med att expediera löntagarfonderna finns många personer som än idag är aktade namn inom socialdemokratin. Bland dessa finns Ingvar Carlsson, Tage G. Pettersson och Birgitta Dahl, för att nämna några.

    Min poäng är att de lite väl lättvinnligt viftar bort socialdemokratins socialistiska förflutna. Därmed inte sagt att alla dagens socialdemokrater skulle vara renläriga socialister.

    ”Det är märkligt – jag stöter inte helt sällan på borgerliga sympatisörer som fortfarande har bilden av att socialdemokraterna lever kvar på 70-talet. Trist att ni blir sängkamrater med Greider. Det kan inte kännas kul.”

    Och än tristare blir ju det hela av att kamraten Greider var lyrisk efter kamraten Juholts trontal. Att sedan kamraten Greiders eufori kom av sig när partiets nye ekonomisk talesman började plädera för en något mer realistisk ekonomisk politik är en annan sak.

    Det hela visar ändå otvivelaktigt på att det fortfarande finns socialister inom socialdemokratin. Ett annat exempel är kamraten Sommerstad, vars blogg var lite av en samlingspunkt för vänsterstömningarna i eftervalsdebatten och i det smärtsamma nomineringsspektaklet.

    Socialism inom socialdemokratin är dessvärre ingen marginalföreteelse och min bild är att de socialistiska strömningarna nu vädrar morgonluft.

  8. 8 Högersossen april 4, 2011 kl. 21:05

    @Allianspartisten

    Du skriver:

    ”Det hela visar ändå otvivelaktigt på att det fortfarande finns socialister inom socialdemokratin. Ett annat exempel är kamraten Sommerstad, vars blogg var lite av en samlingspunkt för vänsterstömningarna i eftervalsdebatten och i det smärtsamma nomineringsspektaklet.

    Socialism inom socialdemokratin är dessvärre ingen marginalföreteelse och min bild är att de socialistiska strömningarna nu vädrar morgonluft.”

    Jag ser inte riktigt varför man skulle vara förvånad över att det finns socialister inom socialdemokratin? Många av oss nöjer oss med att kalla oss socialdemokrater. Andra kallar sig demokratiska socialister (i likhet med George Orwell). SAP är ju ett parti med rötter i den demokratiska socialismen.

    Det betyder fördenskull inte att det smyger runt en massa ”kulturmarxister” i varje socialdemokratisk buske.

    Jag tror Juholt reder upp det här bra. En klassisk socialdemokrat som kommer att föra klassisk, pragmatisk socialdemokratisk politik – styra skutan åt vänster ibland, åt höger ibland.

  9. 9 Allianspartisten april 4, 2011 kl. 23:03

    Högerssossen:
    ”Jag ser inte riktigt varför man skulle vara förvånad över att det finns socialister inom socialdemokratin?”

    Jag är inte det minsta förvånad vilket just är min poäng. För mig är det också otvivelaktigt så att socialism och marxism hänger intimt ihop och är två sidor av samma mynt. Socialismen, demokratisk sådan ock icke demokratisk sådan, hänger hela sin samhällsanalys på marxismens klassteori och dess, enligt min mening alldeles för schablonmässiga och förenklade verklighetbild.

    Det går, som jag ser det, inte att vifta bort marxismen när man diskuterar socialdemokratisk ideologi.

  10. 10 Högersossen april 6, 2011 kl. 19:24

    Allianspartisten,

    Du jagar spöken. Några benhårda marxister lär du inte hitta i svensk socialdemokrati idag. Du har naturligtvis rätt i att socialdemokratins ideologiska och historiska rötter finns bland annat hos Marx, men kanske främst hos Eduard Bernstein som ju var kritisk till marx och marxismen.

    För övrigt så har socialdemokratin alltid varit pragmatisk och inte fastlåst i marxism.

    Socialism och socialdemokrati är inte utbytbara termer. Inte heller all socialism har marxismen som grund. Den frihetliga socialismen/anarkismen är ju oftast anti-marxistisk.

    Att vi sossar skulle gå runt och vara klasskampsfixerade marxister är rena dumheterna. Själv har jag alltid snarare verkat för klassamverkan – precis som de flesta ledande och förnuftiga socialdemokrater.

    Spar du krutet till de genuina marxistiska övervintrarna i VPK. Av oss pragmatiska socialdemokrater har du inte mycket att frukta.

  11. 11 Allianspartisten april 6, 2011 kl. 22:21

    Högersossen,
    Jag konsterar att mycket av tankgodset i den rapport som partiets kriskommission levererade för någon månad sedan hämtar sin inspiration från 70-talets föreställningsvärld. 70-talet var en tid då socialdemokraterna var radikalt och socialistiskt inriktat.

    Samtidigt konstaterar jag att kamraten Junholts tal i mångt och mycket gick i linje med denna rapport. Att sedan diverse dimridåer spridits av andra inom partiets ledning är en sak men om man ska få en uppfatning om den ideologiska kompassriktningen går det inte att bortse från ordförarens linjetal.

    Dessutom är det så att socialdemokraterna de senaste 15 åren förloat cirka en tredjedel av sina väljare. Det är knappast så att det är de vänsterinriktade som lämnat partiet utan snarare sådana som du. Jag tror alltså att partiet har en relativt sett högre andel vänsterinriktade nu vilket då helt följdriktigt återspeglare sig i valrapporten och kamraten Juholts tal.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar