Partiväldet som konservativt, och demokratiskt, problem

> Även publicerad på debattsidan Newsmill

KONSERVATISM | I Newsmills debattserie om nykonservatismen har de idé- och opinionsmässiga realiteterna stått i fokus. Även om Jessica Nybergs artikel om Kristdemokraternas potential adderade en viktig partipolitisk dimension. För debatten måste faktiskt, för att äga relevans, också ta sig an den parlamentariska aspekten. Och där är nyckelfrågan: hur skapas förutsättningar för en parlamentarisk idéburen konservatism inom ramen för Allians för Sverige?

Konservatismen är, hur gärna vi än skulle vilja att förhållandena var annorlunda, en minoritetsströmning inom alliansen. Och för att borgerliga minoritetsströmningar ska tillåtas att frodas finns ett överväldigande hinder: toppstyrningen. Ett hinder som vuxit sig allt starkare under det borgerliga regeringsinnehavet. Toppstyrningen och den borgerliga konformismen – partiväldet i ett ord – har på ett helt orimligt sätt brett ut sig under alliansregeringens tid. Med argument om stabilitet, regeringsansvar och samsyn har borgerliga uppstickare skoningslöst tryckts ner.

Flera oroande exempel både från innevarande och förra mandatperioden talar sitt tydliga språk. En ny taktik som börjat utövas av moderaterna är tvångskvittning. Man tvingar alltså ledamöter som man vet tycker ”fel” i en given fråga att anmäla sig frånvarande. Kvittning, det vill säga en frivillig uppgörelse mellan partierna om att lika många ledamöter från varje block ska vara frånvarande under omröstningarna, är ett sätt att se till att majoriteten inte varierar beroende på vilket block som råkar ha flest personer frånvarande vid varje givet tillfälle. Det är i grunden ett perverterat och kollektivistiskt system, då det utgår ifrån att varje block röstar enhetligt, och fråntar ledamöterna sin individualitet. Men i flera uppmärksammade fall har moderaterna alltså använt systemet för att upprätthålla en enad partilinje. Vilket formellt är emot det regelverk partierna satt upp för kvittning, men detta verkar inte bekymra någon. Frågan ses som en intern partiangelägenhet.

Dessvärre är tvångskvittning bara ett av många underliga exempel på partiväldets allt starkare grepp om riksdagens ledamöter. Bara en sådan sak som att riksdagsledamöternas politiska sekreterare är anställda av partierna, och inte ledamöterna (som i exempelvis Europaparlamentet), visar tydligt att systemet inte är utformat för att enskilda ledamöter ska kunna driva egna linjer. Möjligheten att bli inkryssad, både i riksdagen och i fullmäktigeförsamlingar runt om landet, är också ytterst begränsad i Sverige. I storstäderna är det i praktiken omöjligt.

I och med att ett konservativt förhållningssätt inte existerar som en majoritetslinje i någon av alliansens partier, återstår endast en begränsad möjlighet att stödja enskilda kandidater med ett personkryss. Möjligheten att bli inkryssad i riksdagen utökas förvisso i och med valet 2014, kravet sänks då från 8 procent av listans röster, till 5 procent. Men, och detta är faktiskt noterbart, av de få personer som trots allt lyckas ta sig in i riksdagen via personvalskryss sedan systemet infördes har påfallande många haft en politisk profil som inte gärna kan kallas något annat än konservativ. Exempelvis moderaten Rolf K Nilsson (inkryssad valet 2006) och kristdemokraten Annelie Enochson (både valet 2006 och 2010). Men flera ledamöter, med motsvarande profil, som i och för sig inte varit beroende av kryssning – till följd av sin listplacering – har oerhört starka personvalsresultat i ryggen. Bland dessa kan nämnas Hans Wallmark (m) och Mikael Oscarsson (kd). Men personkryssens relevans blir naturligtvis fortfarande ytterst begränsad om den ledamot väljarna kryssat in till syvende och sist inte tillåts avvika från sina partikamrater.

Jag förstår och sympatiserar i och för sig med alliansregeringens strävan att visa sig ansvarsfull och enig. Men målen helgar inte alltid medlen. Enstaka förluster i sakfrågor är faktiskt ett pris värt att betala för att bejaka mångfalden i borgerligheten. Det handlar inte heller bara om mångfald, det handlar faktiskt om vilken typ av demokrati vi vill ha. Att vänsterpartiet är det enda partiet som uttryckt tvivel i frågan om vi överhuvudtaget ska ha personval har sina skäl – det handlar om demokratisyn.

Som en intressant jämförelse är partiväldet i USA så svagt att det inför presidentvalet 2004 kunde bildas organisationer som ”Democrats for Bush”. Föreställ er motsvarigheten ”Socialdemokrater för Reinfeldt” – i Sverige vore en sådan sak helt enkelt otänkbar. Kritiken mot partiväldets starka grepp om vår demokrati har från högerhåll traditionellt sett varit hård och konsekvent. Det finns nämligen en lång konservativ tradition i att motsätta sig partiväldet. Det finns en anledning till att det kom att dröja tiotals år efter det att liberaler och socialdemokrater bildade centrala partiorganisationer innan de konservativa parlamentarikerna slöt sig samman i en motsvarande organisation (det gamla Högerpartiet, som så småningom blev Moderata samlingspartiet).

Folkstyret håller alltså steg för steg på att bytas ut mot ett partistyre. Denna process skadar inte bara minoritetsströmningar, så som konservatismen, den sätter också den demokratiska processen ur spel. Det hämmar också Alliansens möjligheter att nå nya väljargrupper, vilket – om de andra argumenten väger för lätt – borde vara tillräckligt för att få alliansens partiledare att dra öronen åt sig.

Dag Elfström

4 Responses to “Partiväldet som konservativt, och demokratiskt, problem”


  1. 1 Janne Karlsson april 1, 2011 kl. 11:07

    Tråkigt att partiernas behov av konsolidera sin makt går ut över en levande debatt i parlamentet.Visst skulle debatterna vara så otroligt mycket intressantare om partipiskan avskaffades?Visst skulle politiken kunna entusiasmera så många fler om det fanns utrymme för fritänkare?

    Törs Moderaterna luckra upp sitt parti?Törs Kristdemokraterna?Eller kanske…?
    Nej knappast-Inget parti vågar idag gå emot det i dag rådande systemet.Men ändå är bollen satt i rullning…

  2. 2 FredrikN april 1, 2011 kl. 13:27

    Det behövs ett nytt konservativt parti

  3. 3 Allianspartisten april 2, 2011 kl. 8:55

    Grundproblemet i denna fråga är vår konstitution. Valsystemet bygger främst på partival, även om det sedan 1998 finns ett visst inslag av personval (…som väl ändå får sessom en viss uppluckring av ”prativäldet”).

    I valet förra året var det endast en fjärdel av väljarna som utnyttjade möjligheten till personval. Detta innebär,på gott och på ont, att riksdagsledamöterna i huvudsak sitter på partimandat och inte på personmandat. Utifrån detta finns det ändå i en rimlighet i att partihänsyn tas.

    Sedan är jag inte alldeles övertygad om att ”partipiskan” blivit så mycket hårdare med åren. Lojalitet med partiet har allt sedan paralamentarismens genombrott varit en starkt styrande faktor för våra riksdagsledamöter. Egentligen är det väl endast en enda gång som ett ”brott” mot partilojaliteten haft avgörande politisk betydelse. Detta var när folkpartisten Ture Königsson 1959 stödde socialdemokraterna i ATP-frågan.

  4. 4 Thomas april 9, 2011 kl. 15:43

    Dag Elfström m fl,

    ”… Folkstyret håller alltså steg för steg på att bytas ut mot ett partistyre. Denna process skadar inte bara minoritetsströmningar, så som konservatismen, den sätter också den demokratiska processen ur spel. Det hämmar också Alliansens möjligheter att nå nya väljargrupper, vilket – om de andra argumenten väger för lätt – borde vara tillräckligt för att få alliansens partiledare att dra öronen åt sig.”

    Härav kan vi nog sluta oss till, att vi behöver nya lagar som verkligen garanterar ett folkstyre.

    Jag inbillar mig även att vi behöver ett, eller rentav flera, verkligt traditionellt värdeorienterade partier.

    Mvh


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,540 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar