Jante, min vän

KULTUR | Jante får numera aldrig vila. En gång verkar det som han var satt till bords i var mans hem; idag är han förjagad från varje hörn av våra värderingsmässiga garderober. För den som har för intention att lyfta en diskussion om värderingsmässiga skillnader länder emellan, eller dess påverkan på samhällsstrukturer i stort, är det omöjligt att inte stöta på Jantelagen. Han är ofelbart en del av vår svenska arvedel.

Aksel Sandemose (1899-1965), den danska författaren som först formulerade jantelagen.

Etniska eller kulturella kollektiv är alltid något svårt att bolla med, och likaså infekterat, men är samtidigt något som måste kunna diskuteras. Den humanistiska sentensen att man måste förstå sig själv för att förstå andra är lika enkel som den är självklar. För sannerligen säger väl jantelagen något om det svenska lynnet, även om Jante personligen råkar vara dansk. Att uttrycket spridit sig från sin apokryfiska tillvaro i den danska romanen ”en flykting korsar sitt spår” från 1933 till att ha antagit rollen som en vedertagen sociologisk arketyp understryker kanske bara riktigheten i den.

För den som levt utomlands under en längre tid börjar man inse att alla fördomar om olika nationaliteter inte är rakt igenom falska. När man penetrerat det yttre lagret av rena dumheter och missförstånd kommer man alltid ned till en kärna av någorlunda fasthet. De mest extrema anti-essentalisterna är helt enkelt inte värda att ta på allvar; de som ser rasism i glass men inte minsta skillnad på Jean-Jacques’ och Karl-Eriks beteenden. Man behöver inte söka några omöjliga urtyper – den egna personliga erfarenheten är ofta nog talande och de egna observationerna nog dråpliga.

När svensken jämförs med t.ex. fransmannen finns somliga drag som i ett försök till att vara objektiv – inte är till hans fördel. Nedsatt kulturellt kapital, avsaknad av finess i mötet med sina medmänniskor och vad som kan uppfattas som social passivitet. Drag som i hög grad kan kopplas till en jantelags antiindividualistiska och fäaktigt passiviserande potential.

Så här långt helt okontroversiellt. Det är dock här min tes kommer. Samtidigt som de negativa dragen som kan sammankopplas med svensken har sin rot i en jantelagsmentalitet har också de positiva dragen sitt ursprung där. Och visst finns de; svenskens positiva sidor i förhållande till t.ex. fransmannen. En märkbart förhöjd arbetsmoral och punktlighet, man avbryter inte andra och man tränger sig inte i kön, och kanske mest häpnadsväckande, man skryter inte. Att på bästa social umgängestid få höra någon framföra en lovsång till sig själv är oftast något man i ett svenskt sällskap slipper.

Det tvångsmässiga krossandet av Jantelagen hör kanske till den besynnerliga svenska kontrastrikedomen; eller oförmågan att kollektivt tänka två tankar samtidigt. Från 1800-talets titel- och gradsjuka till 1900-talets du-reform och antal-brödskiverekommendationer. I Sverige är det istället de tvära kasten som gäller. För det land som sällan upplevt politiska revolutioner blir de mentalitets- eller modemässiga stormarna närmast syndaflodsartade. I Frankrike munhuggs nationalisten och kommunisten i glada vänners lag över en gemensam måltid, i Sverige anses social utfrysning till följd av fel åsikt angående utsläppsrätter proportionerligt. En svenskhet när den är som sämst och med paradgren självutplåning – där de bägge ytterlighetsfaktorerna samverkar. Å ena sidan en överdriven ödmjukhet inför det egnas storhet, å det andra ett håglöst omfamnande av internationalisering. Skall man verkligen behöva göra sig av med sina goda sidor för att bli bättre?

Den moderata riksdagsledamoten Finn Bengtsson gick så långt så han motionerade om att avskaffa jantelagen.

Frågan är givetvis högst retorisk. Just därför bör skepsis visas mot denna typ av mentalitet. Att skrika på Jantelagen omedelbara avskaffandet har blivit något av den borgerliga progressismens favoritmantra. Överdriven gruppmentalitet, passivitet eller undergivenhet är givetvis sådana drag som bör motverkas och övervinnas. Förändring som inte leder till förbättring är dock inte bara onödig utan även skadlig. Att slutgiltigt avskaffa allt jantelagslikt, och med det hela den så bespottade och omoderna ödmjukheten – känns faktiskt som en del i ett smått futuristiskt laboratorieprojekt. Den slutgiltiga framtagningen av den nya erans übermensch – ”homo liberalicus”. Ett första steg till en värld lite bättre anpassad för maskiner, och lite sämre för människor. För visst behöver aldrig maskiner ställa frågor eller ibland fumla i villrådighet, vilket paradoxalt nog är beviset på människosläktets storhet, eftersom det visar att vi kan utvecklas och bli bättre av egen kraft.

Ödmjukhet må vara ett drag från den gamla världen. Noll internationell gångbarhet, säger någon, likväl uttals- som stavningsmässigt. För nyliberalen håller den tillbaka produktiviteten och för socialisten gynnar det någon mystisk struktur. Ingen vettig människa har efterfrågat självutplåning, men en vettig människa har begärt lite ödmjukhet. Högfärdighet är inte, och kommer helt enkelt aldrig att vara, ett bra drag att ha med sig när man skall bemöta framtiden.

Hugo Fiévet

Annonser

10 Responses to “Jante, min vän”


  1. 1 Anders Pemer april 29, 2011 kl. 15:31

    Påpekas bör kanske, att det råder seglivade myter och missförstånd kring ”kampanjer om antal brödskivor”. Socialstyrelsen har aldrig gjort några sådana rekommendationer, att så påstods var en uppenbarligen oerhört lyckad reklamkampanj från bagerinäringens branschorganisation.

  2. 2 Anzgar april 29, 2011 kl. 17:13

    ”Jante” är inte ett personnamn, utan namnet på en fiktiv stad i Sandemoses roman. Jagpersonen betonar starkt att Jantelagen finns överallt, i alla länder och alla samhällklasser. Att se den som något speciellt svenskt är främmande för författaren, i synnerhet som han inte på något sätt hade Sverige i åtanke när han skrev boken.

  3. 3 Patrik Magnusson april 29, 2011 kl. 17:43

    Jantelagen må finnas lite varstans i världen, men ingenstans i den fria världen har den som i Sverige upphöjts till politisk överideologi och sekulär statsreligion.

    Med Juholt som sosseledare tror jag Jante kommer att göra en stark comeback i samhälsdebatten. Tvi!

  4. 4 Mats Carlsson april 29, 2011 kl. 19:54

    Lite kuriosa, Det finns de som påstår att Jantelagen kommer från Sandemose´s far´s verksamhet som nykterhetsivrare

    Du skal ikke tro, du er noget, når du drikker.
    Du skal ikke tro, du er lige så meget som os, når du drikker.
    Du skal ikke tro, du er klogere end os, når du drikker.
    Du skal ikke bilde dig ind, at du er bedre end os, når du drikker.
    Du skal ikke tro, du ved mere end os, når du drikker.
    Du skal ikke tro, du er mere end os, når du drikker.
    Du skal ikke tro, at du duer til noget, når du drikker.
    Du skal ikke le ad os, når du drikker.
    Du skal ikke tro, at nogen bryder sig om dig, når du drikker.
    Du skal ikke tro, du kan lære os noget, når du drikker.

    http://www.faktoider.nu/jante.html

  5. 5 Oskari maj 2, 2011 kl. 9:12

    ”…i Sverige anses social utfrysning till följd av fel åsikt angående utsläppsrätter proportionerligt.”

    Det var roligaste jag läst på ett bra tag! Även i övrigt en välskriven artikel. Bravo!

  6. 6 robert Stenkvist maj 7, 2011 kl. 19:40

    ”Nedsatt kulturellt kapital, avsaknad av finess i mötet med sina medmänniskor och vad som kan uppfattas som social passivitet. Drag som i hög grad kan kopplas till en jantelags antiindividualistiska och fäaktigt passiviserande potential.”

    Jag tror ju principiellt att du har rätt, men detta stämmer inte. Nedsatt kulturellt kapital? Omöjligt att bevisa men jag tror inte på det. Avsaknad av finess i mötet med sina medmänniskor? Jag fick ingen finess när jag var i Paris, blev utskälld för att jag lämna för lite dricks, på franska, ingen pratade engelska, snacka om jante, är inte det jante om något? Social passivitet? Jag vill inte tjattra på tunnelbanan med vilt främmande människor och jag anser det fullt normalt, tror inte man gör det på andra håll i världen heller.

  7. 7 robert Stenkvist maj 7, 2011 kl. 19:44

    Jag var i Skottland, där fan saknade man finess i mötet med sina medmänniskor. Pratade man inte med perfekt skottskt uttal så fick man fingret. Ingen jävel fjäskade för en, griniga och tvära allihopa. Maten skall vi inte tala om, den gick inte att äta. Besök Skottland så får du lite perspektiv. Svenskarna är ett av de artigaste folkslagen i världen, basta! Däremot är ett svebnskt drag att förneka sig själva, vi skall alltid vara så dåliga och fransmän italienare och andra folk är så mycket bättre än oss, DET är ett negativt svensk drag.

  8. 8 robert Stenkvist maj 7, 2011 kl. 19:45

    Jag trivdes förövrigt väldigt bra i Skottland, jag gillar inte fjäsk. Maten finns det dock inget försvar för, den var i princip oätlig.

  9. 9 Söderbaum maj 10, 2011 kl. 6:56

    Robert Stenkvist:

    Månne är detta en synpunkt som du går igång på… Men är det inte så att svenskar är ovanligt artiga och öppna mot främlingar, men ovanligt dåliga på att bete sig kultiverat svenskar emellan? T.ex. pratar gärna privata saker (sex, sjukdomar, familjeproblem) med alla men blir ogärna personliga med någon (lyssna och försöka förstå, hjälpa till att resonera utifrån egna erfarenheter, dela med sig av sådant man själv är riktigt bra på). Svenskar blir glada om de kan hjälpa en främling, men drar sig för att ställa upp för en vän. Vad sedan gäller hur svenskar beter sig när de själva är utomlands, så är ju det ett välkänt negativt fenomen både här och där (super sig redlösa, stökar och agerar i allmänhet som om ingen ser dem).

    Jag anser inte att svenskar är kulturlösa. Däremot att den svenska folkkulturen är förhållandevis primitiv. Vilket såvitt jag kan förstå beror på att vi var det sista folket i Europa att kristnas, och sedan dess har vi levt isolerade från kontinenten i ett så glesbefolkat och fattigt land att inte ens regionalkultur uppträtt i någon nämnvärd utsträckning. (Läs denna och denna artikel av mig till det svenska kulturarvets försvar.)

    Vad gäller fransmännen och jante så är väl de snarast motsatsen till jante, tänker jag. De tror så mycket om sig själva att du som utlänning blir betraktad som ett av problemen för dagen om du inte gör dig någorlunda förstådd på franska. Och talar du inte perfekt franska kan de föredra att prata urdålig engelska med dig. Det är i alla fall min erfarenhet efter att ha varit i Paris med nybörjarfranska, Nice med perfekt skolfranska och på en mindre ort i Provence med ytterst rostig skolfranska. Den senare gången ihop med min syssling som är halvfransman och talar perfekt franska med provencalsk intonation – men lite för slätt och långsamt för provencalarna. Kommentar från dig, Hugo? 🙂

  10. 10 Allianspartisten maj 10, 2011 kl. 16:45

    ”Däremot att den svenska folkkulturen är förhållandevis primitiv.”

    Nu beror väl detta i och för sig på vad man menar med ”svensk folkkultur”. En viktig och unik del i vår folkkultur är det svenska folkstyret. Här har i historisk tid representanter för bönderna, den största befolkningsgruppen och många dessutom självägande, så långt vi kan blicka tillbaka i skriftliga källor deltagit i samhällsstyret, när deras gelikar i Europa levde under helt andra, ibland rent feodala, förhållanden.

    Möjligen har detta bidragit till den ”konsensus-kultur” som varit tydlig för många av mina utländska vänner och kontakter när vi diskuterat den intressanta frågan om vad som ät utmärkande för olika kulturer. Ibland kan nog denna ”konsensus-kultur” tyckas lite ”jantemässig”. Detta förtar dock inte det faktum att vårt folkstyre är en viktig del av vår folkkultur, en del som snarast är motsatsen till primitiv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 953,021 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar