Annie Lööf (c) - en svensk järnlady?
ANALYS| Det tycks som om ledarstriden i Centern är avgjord. Ny partiledare blir med all säkerhet den 28 år unga smålänningen Annie Lööf. Därmed kan det vara på sin plats att fundera lite på hur hon kommer att bli som partiledare? Vilken ideologisk väg kommer hon att leda in centerpartiet på, och skall hon lyckas vända den nedåtgående trenden för ett av de fyra riksdagspartier som valsar runt kring 4%-spärren?
Hon beskriver sig själv som:
”Jag är en grön, liberal smålänning med en innerlig tro på den enskilda människan, företagsamheten och miljön”
Vilket får betrakta som en ganska intetsägande och okontroversiell beskrivning för en borgerlig politiker. Liberaler är ju snart sagt alla nuförtiden, och vem är mot miljön? Fokus på den enskilda människan och företagsamheten är däremot lite mer av en profil. Det pekar mer mot en nyliberal än en socialliberal läggning, vilket får anses som en lite udda och frisk fläkt i alliansen.
Annars har hon tidigare gjort sig känd för att ha Margaret Thatcher som förebild, förespråka hårda tag mot fackföreningarnas makt, och som anhängare till monarkin. Dessa senare inslag är dock en profil som hon slipat av något sedan det stod klart att hon var en av de ledande kandidaterna till partiledarposten. Lite fegt kan man tycka, men samtidigt begripligt i den såpade stångens värld som toppolitiken är.
Bakom den lagom-fasad som nu visas upp tror jag inte det råder något tvivel om att Lööf är klart högerorienterad. Hon har en utpräglat marknadsvänlig profil av nyliberalt snitt, men också vissa drag som man snarare förknippar med konservatism – jag tänker då på rojalismen, omsorgen om landsbygden och om miljön, samt hennes motstånd mot allehanda kvoteringar. Hon är dessutom något så ovanligt som en centerpartistisk NATO-förespråkare.
Men jag tror ändå att vi skall ha klart för oss att Lööf först och främst är en glasklar liberal, inte konservativ, vilket t.ex. avspeglar sig i hennes liberala hållning i HBT- och invandringsfrågor. Förvisso är detta politiska frågor där det inte går ha mer än en åsikt och överleva politiskt, men jag tror inte det råder något tvivel om hennes ärlighet i dessa frågor. Tyvärr.
Med Lööf vid rodret torde Centern fortsätta ännu längre in på den väg som Maud Olofsson stakat ut. Sitt namn till trots torde partiet befästa sin position som det mest högerorienterade svenska partiet (höger i ekonomiskt avseende förstås). Det blir fortsatt mera Stureplan än landsbygd i profilen. Var detta kan tänkas leda för Centern återstår att se.
Lite kan det bli en kapplöpning mellan landsbygdsväljarna som ser sig om efter något annat, vad nu det skulle vara, och de mera nyliberalt sinnade moderaterna som rimligen borde känna sig betydligt mera hemma hos Lööf än hos Reinfeldt. Min gissning är att Centern kommer att gå plus på det bytet. Storstadsväljarna är fler än landsbygdsväljarna och mera rörliga. Här kommer också Lööfs personliga kvaliteter att spela in. Hur hon lyckas att som person attrahera väljare kommer inte att vara helt obetydligt.
Där tror jag hon har ett mycket bra läge. Hon är ung, karismatisk och inte minst intelligent och välutbildad. Hon har en alldeles färsk jur.kand. examen och toppbetyg från gymnasiet. Det kanske inte smäller så högt i dagens svenska samhälle, men i min bok är det definitivt respektingivande.
Samtidigt kan alla dessa fina kvalitéer i vissa avseenden bli en belastning. Sverige är som bekant jantelagens förlovade land, och med sin ungdom, teoretiska skolning, och politiska kometkarriär finns alltid en risk att hon i vissa grupper, inte minst bland Centerns gamla kärnväljare, kommer att betraktas med viss misstänksamhet, som en politisk broiler utan rejäl förankring i den svenska myllan.
Sammantaget är min bedömning att Lööf är det bästa val Centern kunde ha gjort. De får en skicklig ledare, som jag tror kommer att ha förmåga att locka till sig nya väljare, utan att tappa allt för många gamla. Hon har också i sin politiska profil en rad intressanta och ur min synvinkel positiva drag. Allt är förvisso inte klockrent, men för att vara en svensk politiker får jag nog ändå säga att jag är mycket positivt överraskad.
Patrik Magnusson (Som aldrig röstat på Centern…Än)
Ursprungligen publicerad på Esse Non Videri
Tradition & Fason 
Det torde icke vara något tvivel om att fru Lööf är en person med många kvaliteter och förtjänsetr och i mångt och mycket också i besittning av sunda åsikter, stödet för Monarkin icke att förglömma.
Dock finns skäl, att likt den hedervärde förre partiordföranden för Kristdemokraterna, herr Svensson, peka på fru Lööfs relativt unga ålder. Med sina blott 28 år har hon ännu icke haft tillfälle, sin goda akademiska bakgrund tilltrots, att inhämta erfarenheter från livets långa skola. Det är när den teorietiska kunskapen, som är högst nödvändig, möter verklighetens praktik som visdomen, för att använda herr Svenssons ord, uppstår.
Utifrån detta finner jag det i sanning vara en svaghet i vårt samhälle att vi allt mer sällan ger förtroendefulla poster till de som ock är i besittning av en lång livserfarenhet.
Minns att en av våra främsta politiker under 1900-talet, hedersmannen herr Bohman, var 59 år när han tillträdde och hela 70 år när ha avgick. En del i herr Bohmans framgång var onekligens hans stora livserfarenhet.
När det var dags att avsluta franska revolutionen infördes en valbarhetsgräns på fyrtio år till nationalförsamlingen. Om konservatismen har en åsikt om rösträtts- och valbarhetsålder bör den vara att höja myndighetsåldern och begränsa ungdomlighetskult och ungdomars makt över politik och samhälle. Är det några ungdomar i politiken jag vill bekämpa är det liberala yngre män. Jag sammanfattar deras ideologi som pojkliberalism. Pojkliberalismen kan även kallas slabanghögern. Supa på förmiddagarna. Röka överallt. Fri prostitution. Fritt knark. Fri sprit. Vara uppe hela natten. Spela hur högt som helst när andra ska sova. Stadsjeepar med mera och så vidare, kort sagt en slafsig livsstil upphöjd till ideologi. Pojkliberalismen. Under rubriken Stureplan anar jag ett samband med den i förtid antidemokratiskt av media redan valda nya centerledaren.
”Annie Lööf – En svensk järnlady?”
Nej, med den konservativa och patriotiska Thatcher har hon inte mycket gemensamt med. Det verkar däremot vara en logisk ersättare till Maud och den inriktning som hon valt. Nu ska ju centern slutgiltigt göra upp med nationalstaten Sverige och lansera Sverige som ett ”nybyggarland” för världen att ta för sig av och där etniska enklaver välkomnas. Vi får se hur det svenska folket ställer sig till den centerpartistiska visionen. Det verkar dock finnas dissidenter inom rörelsen, men de lär inte kunna påverka inriktningen:
”Allt pekar på att det är viktigt att kraftigt minska invandringen från Mellanöstern och Afrikas horn för att klara en verklig integration av dem som hittills har kommit, se till att återuppbygga ett fungerande utbildningsväsende, slå ned den kraftigt ökande brottsligheten i storstäderna och förbättra den sociala välfärden. Detta är en väl avvägd och pragmatisk slutsats. Om det är någonting som Centerpartiet borde ompröva, nu i omprövningens tidevarv i samband med partiledarbytet, är det den förödande multikulturalistiska linje som de senaste tio åren har vilselett partiet, men – vad värre är – även har bidragit till att Sverige inte förmår ta tag i ett stort samhällsproblem.”
http://www.newsmill.se/node/38939
Ett påpekande bara:
”och skall hon lyckas vända den nedåtgående trenden för ett av de fyra riksdagspartier som valsar runt kring 4%-spärren?”
Det är tre partier som gör det; KD, V och C. SD har fått en bisarr mätning på 2,9 % medan de övriga ger partiet kring 6-8 %. Sammantaget ligger SD alltså på betryggande avstånd från spärren.
Fältmarskalken,
Detta med ålder är inte alldeles lätt. Likväl som historien visat ett otal exempel, inte minst inom fältherrekonsten, på mycket unga människor som nått exceptionella framgångar, så finns det också (betydligt fler) exempel på människor för vilka åldern inte hjälpt ett dugg när det gäller att anskaffa visdom och erfarenhet.
Men jag förstår vad du menar. Även om ålder i sig inte är någon garant för kvalitet, så är det naturligtvis så att chansen att en person skall ha hunnit samla på sig livserfarenhet ökar med åldern, och att det generellt sett borde vara större chans att finna kloka ledare bland något mera till åren komna. Det är också så att Sverige är ett av de länder som är sämst på att ta tillvara och respektera den kunskap och erfarenhet som de äldre representerar, samtidigt som vi tillhör de länder som har den starkaste ungdomskulten.
Samtidigt tror jag att Lööfs utsikter är ganska goda om det värsta vi kan klanka ned på i hennes kvalifikationer är hennes relativa ungdom. I ett land som Sverige kan den till och med visa sig bli en tillgång. Även om du och jag inte delar uppfattningen att ungdom i sig är en tillgång, så gör uppenbarligen andra det.
Erik Rune: ”slafsig livsstil upphöjd till ideologi”
Mycket träffande beskrivning av den i mina ögon värsta avarten av liberalismen. Tror minsann att jag skall börja kalla företeelsen för ”slafsliberalism”.
Vill man mycket förenklat beskriva skillnaden mellan denna typ av liberalism och konservatism kan man säga att för den ena gäller ”Frihet utan ansvar” och för den andra ”Frihet under ansvar”.
Lars,
Jag tror också att det är i migrationspolitiken som hennes ärkeliberala sida främst kommer till uttryck – på ett negativt sätt. Ilan Sadés artikel som du länkar till är intressant, och den hade jag vid tillfälle tänkt kommentera särskilt. Den tror jag visar på att det inom fler och fler partier börjar öppnas upp för en debatt kring dessa frågor. Det vore synnerligen välbehövligt.
På det sättet måste jag faktiskt medge att SD:s riksdagsinträde inte varit utan positiva effekter. Det har faktiskt medfört att locket har lyfts på den tryckkokare som flyktingfrågan länge varit.
”Jag tror också att det är i migrationspolitiken som hennes ärkeliberala sida främst kommer till uttryck – på ett negativt sätt.”
Liberal och liberal. En häxbrygd av mångkulturalism, kosmopolitism och anti-nationalism verkar vara det som driver dessa människor och där alltså det parti som mer än något annat varit förankrat i den svenska myllan nu på allvar vill omvandla landet till ett ”nybyggarland”. Det är rätt skrämmande, men förhoppningsvis får C betala dyrt för dylikt verklighetsfrånvänt vansinne.
”Den tror jag visar på att det inom fler och fler partier börjar öppnas upp för en debatt kring dessa frågor. Det vore synnerligen välbehövligt.”
Visst, och det är första steget som måste till om en förändring ska vara möjlig.
”På det sättet måste jag faktiskt medge att SD:s riksdagsinträde inte varit utan positiva effekter. Det har faktiskt medfört att locket har lyfts på den tryckkokare som flyktingfrågan länge varit.”
Ja, och det är därför som folk har vänt sig till partiet. Man kan inte ignorera folkviljan i en så för landets framtid avgörande fråga hur länge som helst, särskilt inte som problemen i spåren av den förda politiken bara växer. En viss ”kulturkonservativ” norrmans illdåd utnyttjas nu i ett sista desperat försök att slänga på locket igen, men med SD i riksdagen är det inte längre möjligt.
Herr Magnusson,
”Detta med ålder är inte alldeles lätt. Likväl som historien visat ett otal exempel, inte minst inom fältherrekonsten, på mycket unga människor som nått exceptionella framgångar, så finns det också (betydligt fler) exempel på människor för vilka åldern inte hjälpt ett dugg när det gäller att anskaffa visdom och erfarenhet.”
Förmågan att ta till sig erfarenhet och visdom sitter icke enbart i att under en lång tid ha haft tillfälle att erfara ett stort antal händelser och att ha fått ta del av upplevelser. Detta nämnda är enbart en källa utifrån vilken visdomen, genom reflektioner och analyser, kan utvecklas. Den som icke förmår att ösa ur denna källa kommer icke, om han så blir 100 år, att vare sig bli erfaren eller vis. På detta finns, som herr Magnusson framhåller, otaliga bevis.
Att det finns framgångsrika unga personer, inom många områden av vilka fältherrekonsten är ett (minns våra Konungar Gustaf II Adolf och Karl XII) och naturvetenskapen (minns Carl von Linné) ett annat, motsäger jag icke. I nämnda fall har det dock varit frågan om att arbeta med något nytt (ny stridsteknik eller nya vetenskapliga landvinningar) och banbrytande. I detta avseende skiljer sig dock politiken som är än mer komplext och skär på tvären inom de flesta områden. Politiken är heller inget område som där det lämpar sig att förändra stort från den ena dagen till den andra. I detta politikens värv är därför erfarenhet och visdom ovärderligt.
Jämför vi med ett annat parti, Folkpartiet, fanns det de som redan 1997 ville göra den då 35 årige herr Björklund till partiordförande. Nu blev det icke så utan istället lät man herr Björklund, för att uttrycka det populärt ”stå-på-tillväxt”, så att han istället 2007 kunde axla det stora ansvaret vilket han utifrån mitt förmenande gjort med den stora äran.
Hade man på motsvarande sätt låtit fru Lööf bida sin tid hade hon, som fortfarande om tio år är ung och har framtiden för sig, haft ett än bättre utgångsläge som icke enbart varit förankrat i hennes rent personliga kvalifikationer.
Lööf är radikalfeminist så att det stänker om det. Läste en intervju med henne på centerkvinnornas hemsida (fråga mig inte hur jag hamnade där) och mådde faktiskt fysiskt illa ett tag. All utbildning ska visst genuscertifieras och genomsyras av detta ”perspektiv”, från förskola till universitet och forskning och så vidare…
Stoller,
Tack för varningen. Det där lät ju inte alls bra. I och för sig handlar det om ännu ett område där det är obligatorium att hylla PK-linjen, men lite ryggrad borde man kunna kräva av en partiledare. Nej Lööf, här blev det bakläxa!
Huga!
Kolla själv. Det kryllar av extrem ideologi, matade av direkta fördomar och okunskap.
http://www.centerkvinnorna.se/Om-oss/Val-av-partiordforande/Annie-Loof/
Detta räcker för att jag ska hoppas på partiets snara död.
Erik Rune,
Mycket träffande beskrivning. Du sätter fingret på problemet. Flumliberalismen har fått leva rövare alldeles för länge. Det är så man blir matt. Där finns också en ohelig allians i värderingar mellan vänsterns kulturella låt gå-ideologi och nyliberalernas socio-ekonomiska låt-gå-ideologi.
Tillsammans har de skapat vår tids narcissistiska, egofixerade, ytliga och vulgära människa utan hänsyn för andra och utan andra intressen än ekonomisk vinstmaximering och totalt självförverkligande.
Detta har bidragit till infantokrati – ett samhälle fixerat vid ungdomlighet, yta och barnslighet – renons på vilja till mognad, eftertanke och erfarenhet.
Vad gäller Lööf får man intrycket av att hon är marknadsradikal höger på natten och flumliberal mysmitten på dagen. Allt åt alla, inget åt någon.
Lyssnar man på P1s Lördagsintervju får man intrycket att hon är en ärkepolitruk: idel floskler staplas ovanpå varandra. Det är omöjligt att få en tydlig bild av vad hon står för.
Ett olyckligt partiledarval (om de nu slutligen bestämmer sig för henne) för ett olyckligt parti.
Jag tyckte om Fälldin-Johansson-centern (men är en bra människa ändå), men som det ser ut idag hoppas jag på partiets snara sorti från svensk partipolitik.
Infantokrati. Ett bra ord, Torysocialisten. Jag ska genast införliva det med min egen vokabulär. Och visst finns det en hel del gemensamt mellan en viss sorts liberaler och en viss sorts vänster. På samma sätt som det kan finnas beröringspunkter mellan konservativa och en annan sorts vänster, vilket signaturen ”Torysocialisten” antyder.
Stoller,
”… Lööf är radikalfeminist så att det stänker om det. Läste en intervju med henne på centerkvinnornas hemsida (fråga mig inte hur jag hamnade där) och mådde faktiskt fysiskt illa ett tag. All utbildning ska visst genuscertifieras och genomsyras av detta ‘perspektiv’, från förskola till universitet och forskning och så vidare…”
En slags marknadsliberal Gudrun Schyman..? :-O
torysocialist m fl,
”… Jag tyckte om Fälldin-Johansson-centern (men är en bra människa ändå), men som det ser ut idag hoppas jag på partiets snara sorti från svensk partipolitik.”
Instämmer. Vare sig KD eller C har väl något verkligt unikt att komma med nuförtiden, varför det kan vara lika så gott att de åker ur riksdagen, och att utrymme därmed skapas för andra partier. Förslagsvid mer traditionellt orienterade partier än nämnda, dubiösa, liberala, grupperingar.
Mvh