Archive for the '*SYNTS & HÖRTS I MEDIERNA*' Category

Newsmill debatterar nykonservatismen

Newsmill har dragits igång en mycket intressant debatt på temat ”nykonservatismen – vad innebär den?”. Idag har mitt bidrag publicerats: ”Välfärd och miljö två viktiga konservativa frågor”, där jag argumenterar för just detta och visar på skillnaden gentemot vänsterns syn på och politiska hanterande av välfärds- och miljöfrågor.

Den svenska konservatismen anno 2011 växer i både omfång och självförtroende. Den har god intellektuell spänst och är mogen att formulera sig på ett uppdaterat sätt, den företräds av en mångfald debattörer, och den är redo att bryta befintliga fördomar och ta sin rättmätiga plats i den svenska samhällsdebatten i anspråk. Detta känns oerhört glädjande och inspirerande!

Bland de 12 debattörer som på bara en vecka har publicerat sig i Newsmills debatt om nykonservatismen märks särskilt Johan Lundberg, Elise Claeson, Roland Poirier Martinsson, Charlotta Levay, Carl Johan Ljungberg och Hans Wallmark.

Alla som är intresserade av hur en modern svensk konservatism kan formuleras av konservativa själva, och alla som har tröttnat på floskelfetischismen och pajkastningen i debatten mellan socialister och liberaler, kommer att finna ett stort värde i att följa denna viktiga debatt på Newsmill! Spread the word!

Jakob E:son Söderbaum

T&F-redaktör på Newsmill

Jakob E:son Söderbaum skriver idag på Newsmill under rubriken ”Stort misstag om SD tillåts lägga beslag på konservatismen”, där han analyserar Sverigedemokraternas politik i jämförelse med konservatismen. Han kommer bl.a. fram till att SD bör både betraktas och bemötas som ett nationalistiskt parti samt att Alliansen måste göra mer för att behålla de konservativa väljarna. Söderbaum, som tycker att debatten kring SD mestadels kännetecknas av ”floskelfetischism” och intellektuell ohederlighet, efterlyser också en motsvarande ideologisk analys från socialdemokratiskt håll i det att SD:s socialpolitik och ekonomiska politik ter sig klassiskt socialdemokratisk.

Läs hela artikeln här.

Redaktionen

Söderbaum på Barometern, sista perioden

Jakob E:son Söderbaum och ordinarie politiske redaktören på Barometern-OT Ulf Wickbom.

Mitt vikariat på Barometern-Oskarshamnstidningen (det är alltså två tidningar med samma ledarsida) är över, och jag tänkte sammanfatta den sista perioden som varade till den 18 augusti. Under sista ”perioden” skrev jag en del saker med lokal anknytning, bl.a. om Linnéuniversitetet som är beläget i Kalmar och Växjö. Tre opublicerade alster kommer jag att lägga ut här på T&F nu under de närmaste dagarna.

Bland mina personliga favoriter av de ledare jag skrivit under sommaren återfinns förstås artikelserien om modern konservatism, som var ett beställningsjobb och mycket roligt att få skriva! Vid sidan om dem är jag särskilt nöjd med ”Tjuren och kulturen” (30/7) och ”Räntehöjning med bubbelvarning” (2/7).

    Mina ledare och krönikor under tredje perioden:

    * Linnéuniversitetet del 2: Kalmar i elitserien (krönika 17/8)

    * Linnéuniversitetet del 1: Studera i Kalmar (krönika 16/8) – En artikelserie om de utmaningar som Sveriges yngsta universitet står inför.

    * Socialdemokraterna och ”straffskatterna” (ledare 9/8) – S beskyller Alliansen för ”straffskatten” på pensionärer. Är det några som sysslat med straffskatter i svensk politik så är det S.

    * Slöjförbud och religionsfrihet (ledare 6/8) – Björklunds (FP) utspel om möjlighet att förbjuda slöja uppfattas som kontroversiellt, vilket dock är omotiverat.

    * När välviljan handlingsförlamar (ledare 5/8) – Om Dawitt Isaak som sitter rättslöst fängslad i Eritrea.

    * En engelsk-svensk korsbefruktning (ledare 4/8) – En ”uppföljare ” på min artikelserie om modern konservatism, det har nämligen visat sig att även Tory-ledaren Cameron inspireras av Alliansen.

    * Det är skillnad på folk och folk (ledare 3/8) – Hägglunds (KD) tal om ”verklighetens folk” och vikten av att göra skillnad på politiker och vanliga människor.

    * Presstödet – otidsenligt och problematiskt (ledare 2/8)

    * Tjuren och kulturen (ledare 30/7) – Att tjurfäktning förbjuds i Katalonien betyder inte att det kan komma att förbjudas i resten av Spanien, den svenska debatten om detta verkar helt ha missat att Katalonien alltid på olika vis hävdat sin kulturella särart.

    * Det otidsenliga biståndet (ledare 29/7)

    * På tal om tid och pengar (krönika 29/7) – Ingen kommer väl att sakna 50-öringen, men det kan ändå vara på sin plats att känna till lite grann 50-öringens och örets långa svenska historia.

Mina tidigare ledare och krönikor på Barometern-OT: Period 1 och Period 2.

Jakob E:son Söderbaum

Våga ifrågasätta heltäckande slöja

>Publicerat på Opinionen.se 3 augusti

Det är inte så lätt att förena vare sig frihets- eller jämlikhetsideal med heltäckande slöja, menar artikelförfattaren.

Efter Folkpartiledaren Jan Björklunds senaste utspel om att rektorer ska ges rätt i lagstiftningen att förbjuda användandet av burka och niqab på sina skolor, har slöjförbudsdebatten blossat upp igen. Detta är i och för sig något som redan medges i dagens lagstiftning, även om det råder viss otydlighet. Kommentarerna till utspelet har dock mestadels varit kritiska. Somliga trycker på att det spelar Sverigedemokraterna rätt i händerna, samtidigt som det nog faktiskt lika gärna kan vara ett sätt att vrida ett vapen ur händerna på SD.

Men frågan är både svårare och viktigare, än att försöka svärta ned en duktig politiker som äntligen börjat få rättsida på den sedan länge havererade svenska skolan, med anklagelser om förtäckt främlingsfientlighet. Är det inte i själva verket så att burka och niqab är just precis förtäckt främlingsfientlighet? Åtminstone i bemärkelsen att den som inte är (läs: anses vara) som andra inte ska visa sig på samma sätt som andra får göra.

Många debattörer villar bort sig

Även om antalet i Sverige som bär burka och niqab är tämligen begränsat, så gör det inte principfrågan mindre viktig, vilket många också försökt hävda. Att förringa frågans betydelse är bara ett sätt att inte ta ställning samtidigt som man låtsas vara modig genom att angripa någon annans åsikt. Problemet med föräldrar som slår sina barn blir ju inte heller mindre bara för att antalet barn som råkar ut för detta i dagens Sverige är rätt begränsat.

Hur kan det komma sig att samma debattörer som annars brukar tala sig varma för bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor i Sverige (som ju ändå är ett av världens allra mest jämställda länder) nu när det gäller heltäckande slöja för kvinnor försvarar dessa? Varken burka eller niqab har någonting som helst att göra vare sig med rätten för kvinnor att få uttrycka sin kvinnlighet eller sin jämlikhet med bröder, föräldrar och andra svenska medborgare.

Det finns förstås flera skäl till förvirringen i denna debatt kring jämställdhets- och frihetsfrågorna. Ett skäl är att detta för många är ett nytt sätt att slå mot borgerliga och traditionellt västerländska värderingar när kulturmarxismen inte längre räcker till i det offentliga samtalet. Ett annat är att det öppnar upp för möjligheten att, genom instämmande i högljudd kritik gällande en viss oönskad ståndpunkt, kunna välta omkull en politiker som är mycket duktig och framgångsrik inom områden som man har någon annan form av intresse i att han försvinner ifrån.

Men vän av ordning måste då fråga sig hur det egentligen står till med de ideal som den politiska korrekthetens vuvuzelastämmor annars brukar bekänna sig till?

Frågans stora komplexitet

Att frågan är väldigt komplex och mångsidig, vittnar den slöjdebatt om som på senare år har kommit upp då och då i Sverige – liksom nere på kontinenten. Björklund är inte ensam om att som etablerad toppolitiker lyfta denna fråga upp på riksnivå. Över hela Europa debatteras nu olika former av liknande restriktioner. I april röstade det belgiska parlamentet igenom förbud mot all klädsel som helt eller delvis döljer ansiktet, inklusive burka och niqab. Nu i juli fattades också det första parlamentariska beslutet av två i Frankrike om förbud mot heltäckande slöja på allmän plats.

Å ena sidan är naturligtvis religionsfrihet en rättighet vi måste ställa upp på, också i det moderna samhället. Det är ett grundläggande demokratiskt ideal, och någonting vi aktivt måste slå vakt om för att undvika att intolerans uppstår mellan människor av olika tro. Å andra sidan vet vi sedan gammalt att ett sekulariserat offentligt rum inte i sig hotar religionsfriheten. Snarare är det en förutsättning för sann religionsfrihet, genom att staten inte tar ställning annat än för människors likhet inför lagen och för att religion är en privatsak.

Att ha ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet är dock inte detsamma som att ha ett religionsfritt samhälle. Men, och detta är särskilt viktigt, 2000-talets samhälle måste vara ett samhälle där religiösa motsättningar inte får lov att gro. Det är faktiskt uppenbart att en hel del kunde göras i dagens Sverige för att öka respekten för olika trosuppfattningar.

Man kan, liksom många debattörer, tycka att det borde vara fullständigt självklart att alla tjejer och killar i dagens Sverige ska ha friheten att själva välja hur de vill gå klädda. Men tyvärr är det inte heller så enkelt. Många av de unga tjejer som bär slöja gör det för att deras föräldrar önskar det. Samtidigt är det ju fel att säga att man måste gå emot sina föräldrar för att det ska vara ”av egen fri vilja”.

Gamla ideal och moderna förutsättningar

Motfrågan om vi även ska förbjuda nunnor att gå traditionellt klädda – vilket praktiskt taget skulle förhindra dem att vistas i det offentliga rummet – har också framförts. Det är faktiskt en sak, att klä sig enligt religiösa påbud med anledning av att frivilligt ha valt bort familjelivet till förmån för det isolerade klosterlivet. Och en annan sak att just när man vistas i det offentliga rummet ”behöva” klä sig enligt religiösa påbud. Väl att märka gäller motsvarande religiösa klädform för katolska och ortodoxa män och kvinnor som går i kloster, medan det bara är muslimska kvinnor som behöver klä sig heltäckande.

Dessutom finns det inte något stöd i internationell koranforskning för att kvinnor ska bära heltäckande slöja. Följaktligen är det egentligen inte ett religiöst påbud, och därmed inte heller så mycket en fråga om religionsfrihet, som en fråga om alla människors lika värde och rätt till personlig frihet. Frågan öppnar dock onekligen helt nya dimensioner och utmaningar både i jämlikhets- och frihetsdebatten, och visar att 1900-talets politiska tankemönster inte räcker till i 2000-talets samhälle.

Därför är Björklunds nya förslag både bra – och milt. Och det förtjänar verkligen att påpekas hur viktigt det är att debatten kring detta förs sakligt, med utgångspunkt i människosyn och samhällsideal – och med insikten om att man själv kan ha fel. Frågan om förbud för heltäckande slöja i skolan har inte så mycket att göra med SD, som med djupt rotade demokratiska ideal i det moderna samhället.

Dagens Sverige är i stor utsträckning ett värdenihilistiskt land, och det finns i samhällsdebatten en utbredd rädsla för förbud. Så har Björklund också anklagats för sin ”förbudspolitik”. Men ibland behövs förbud för att hjälpa människor. Ibland är faktiskt just förbud ett sätt att skapa frihet. Och ibland kan förbud, väl att märka, vara ett sätt att skapa frihet för människor som inte är vana vid frihet. Som Edmund Burke en gång skrev: ”allt som behövs för att ondskan ska kunna vinna, är att de goda inte gör någonting”.

Jakob E:son Söderbaum

Mera Söderbaum på Barometern

Det är dags att uppdatera T&F-läsarna på mina senaste ledare i Barometern, där jag sommarvikarierar som politisk redaktör. Ett beställningsjobb under perioden har varit att skriva en artikelserie i fyra delar om den moderna konservatismen. Därefter tog jag in svarsinlägg från lokalpolitiker inom Socialdemokraterna (Håkan Juholt), Kristdemokraterna (Anders Andersson), Folkpartiet (Sverker Thorén) och Miljöpartiet (Jonas Löhnn). Se vidare Barometerns ledarsida på nätet. Idag publicerades min slutkommentar.

På nätet har även Hayek-institutet Sverige skrivit en längre kommentar till den andra delen av min artikelserie om modern konservatism.

Nu ligger till slut den första krönikan jag skrev för Barometern i juni ute på hemsidan. I samband med detta har jag också uppdaterat min första sammanställning över sommarens Barometern-skriverier, inklusive att skriva små innehållsdeklarationer till respektive artikellänk på samma sätt som nedan.

Barometern andra perioden:

Jakob E:son Söderbaum

Söderbaum nu även krönikör på Opinionen.se

Den elektroniska affärstidningen Dagens PS har dragit igång en satsning med aktuell politik och opinionsbildning som heter Opinionen.se . Jag är tacksam att få medverka som en av nio krönikörer, jämte andra framstående skribenter som Dick Erixon (även redaktör för Opinionen.se), Henrik Alexandersson, Jan Kallberg och Göran Greider. Bredden av skribenter, från liberaler och socialdemokrater till konservativa, är mycket inspirerande.

Jag kommer själv med intresse att följa de andra skribenterna, på samma sätt som jag tyckte det var väldigt uppfriskande när jag gick i högstadiet och gymnasiet att läsa gratistidningen Metro för dess stora bredd av kolumnister. Där läste jag inlägg av både Jan Kallberg och Göran Greider, och det råder inget tvivel om att Metro på detta vis fick igång mitt intresse för politik och samhälle.

Det känns därför extra roligt att på detta sätt få ge tillbaka till ett liknande sammanhang något som har betytt så mycket för mig.

Jag har hittills publicerat två inlägg på Opinionen.se, som jag avtalsenligt också lagt ut i efterhand på T&F:

Jakob E:son Söderbaum

Palestinasjalen som symbol för högre tänkande?

>Även publicerad på Opinionen.se 19/7 2010

Högskolan Väst har högst upp på sin hemsida en vinjettbild som visar en snett leende student i palestinasjal, i högskolans färger. Uppenbarligen ett medvetet val av design och framtoning. Men vad är det tänkt att signalera?

Betyder det att Högskolan Väst är antisemitisk? Att judar inte är välkomna där? Att man reservationslöst stödjer den palestinska sidan i det utdragna och infekterade kriget i Mellanöstern? Att detta är en högskola för vänsterextremister? Att man inte främjar oliktänkande?

Förmodligen är det inte alls tänkt på det viset. Men i vilket fall är det osmakligt, och illustrerar väl att debatten om akademins behov att stå fri från politiken alltjämt är högaktuell. Att låta forskning eller högre utbildning präglas av politiska preferenser, vare sig det krävs av makthavarna eller är trendigt, är så fel det bara kan bli. Opolitiserade resultat från akademin är lika nödvändigt för vetenskapligheten som för demokratin. Akademin spelar en viktig roll i granskandet av makten, och detta av ett betydligt mer djuplodande slag än journalisterna normalt ägnar sig åt. För att kunna göra detta på ett adekvat sätt krävs att akademin står politiskt oberoende.

Att dessutom, som Högskolan Väst gör i och med detta, profilera sig med politiska ställningstaganden på sin hemsida, inverkar på vilka som till slut söker sig till denna högskola. Något som i nästa steg går ut över förutsättningarna för fri forskning där. Även om denna inverkan skulle vara liten (vilket det som sagt finns många skäl att anta att det inte är) så är grundproblemet lika graverande. Politiskt beställd och färgad forskning och utbildning hör hemma i tankesmedjorna, inte på högskolor och universitet.

Palestinasjalen som företeelse illustrerar också en annan sak tämligen väl. Nämligen vänsterns skenhelighet i deras eviga tal om tolerans, och hur förskräckligt det är med intoleranta tendenser i samhället. Israel, judar, kapitalister – och för den delen småföretagare och borgerligt sinnade människor överlag – verkar ingen idag behöva visa tolerans mot. Och det är snudd på otrohet att som vänstersympatisör inte visa sitt uttryckliga hat mot dessa gruppor – och människor som hör till dem. Skicka lite gatsten mot dem, eller mys hemma i plyschsoffan en 68-nostalgisk kväll över att ”dagens ungdom” fortfarande gör sådana saker i det moderna, demokratiska Sverige. Så blir allting bra imorgon…

Ur objektiv synvinkel har akademin, vid sidan om att i så stor utsträckning som möjligt bedriva politiskt neutral forskning, flera andra viktiga grunduppgifter. Som att lära ut respekt för oliktänkande, fokus på argumenten, och respekt för att det är argumenten som ska avgöra Snarare än att knytnävarna ska avgöra, eller vapen eller t.o.m. krig. Inte minst i Israel-Palestina-frågan är respekten för oliktänkande och fokus på argumenten, snarare än hämnarens självrättfärdigande och de eviga tjuvnypen, en väg till lösning som i allra högsta grad behöver fler anhängare. Vill man från akademiskt håll ta någon form av ansvar i den utdragna konflikten i Mellanöstern, så borde i rimlighetens namn detta vara det enda rätta.

För att representera en högskola, med sin av naturliga skäl högre grad av tänkande, verkar det faktiskt inte vidare smart att ha en sådan där vinjettbild. Såvida det inte ligger en kvalificerad säljkalkyl bakom, som resulterade i detta förslag. Kan högskolans marknadsavdelning ha kommit fram till att studenten med palestinasjal väcker uppmärksamhet och får hemsidebesökarna att tänka till lite extra?

Visst manar det dubiösa tilltaget till eftertanke. Eftertanke är förstås också något som man måste ha med sig in i högskolestudierna, om man funderar på att ta det steget. Men man tar sig för pannan, och frågar sig var på vägen som Högskolan Västs ledning tappade sin.

Jakob E:son Söderbaum



Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,951 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar