>Publicerat på Opinionen.se 3 augusti
Det är inte så lätt att förena vare sig frihets- eller jämlikhetsideal med heltäckande slöja, menar artikelförfattaren.
Efter Folkpartiledaren Jan Björklunds senaste utspel om att rektorer ska ges rätt i lagstiftningen att förbjuda användandet av burka och niqab på sina skolor, har slöjförbudsdebatten blossat upp igen. Detta är i och för sig något som redan medges i dagens lagstiftning, även om det råder viss otydlighet. Kommentarerna till utspelet har dock mestadels varit kritiska. Somliga trycker på att det spelar Sverigedemokraterna rätt i händerna, samtidigt som det nog faktiskt lika gärna kan vara ett sätt att vrida ett vapen ur händerna på SD.
Men frågan är både svårare och viktigare, än att försöka svärta ned en duktig politiker som äntligen börjat få rättsida på den sedan länge havererade svenska skolan, med anklagelser om förtäckt främlingsfientlighet. Är det inte i själva verket så att burka och niqab är just precis förtäckt främlingsfientlighet? Åtminstone i bemärkelsen att den som inte är (läs: anses vara) som andra inte ska visa sig på samma sätt som andra får göra.
Många debattörer villar bort sig
Även om antalet i Sverige som bär burka och niqab är tämligen begränsat, så gör det inte principfrågan mindre viktig, vilket många också försökt hävda. Att förringa frågans betydelse är bara ett sätt att inte ta ställning samtidigt som man låtsas vara modig genom att angripa någon annans åsikt. Problemet med föräldrar som slår sina barn blir ju inte heller mindre bara för att antalet barn som råkar ut för detta i dagens Sverige är rätt begränsat.
Hur kan det komma sig att samma debattörer som annars brukar tala sig varma för bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor i Sverige (som ju ändå är ett av världens allra mest jämställda länder) nu när det gäller heltäckande slöja för kvinnor försvarar dessa? Varken burka eller niqab har någonting som helst att göra vare sig med rätten för kvinnor att få uttrycka sin kvinnlighet eller sin jämlikhet med bröder, föräldrar och andra svenska medborgare.
Det finns förstås flera skäl till förvirringen i denna debatt kring jämställdhets- och frihetsfrågorna. Ett skäl är att detta för många är ett nytt sätt att slå mot borgerliga och traditionellt västerländska värderingar när kulturmarxismen inte längre räcker till i det offentliga samtalet. Ett annat är att det öppnar upp för möjligheten att, genom instämmande i högljudd kritik gällande en viss oönskad ståndpunkt, kunna välta omkull en politiker som är mycket duktig och framgångsrik inom områden som man har någon annan form av intresse i att han försvinner ifrån.
Men vän av ordning måste då fråga sig hur det egentligen står till med de ideal som den politiska korrekthetens vuvuzelastämmor annars brukar bekänna sig till?
Frågans stora komplexitet
Att frågan är väldigt komplex och mångsidig, vittnar den slöjdebatt om som på senare år har kommit upp då och då i Sverige – liksom nere på kontinenten. Björklund är inte ensam om att som etablerad toppolitiker lyfta denna fråga upp på riksnivå. Över hela Europa debatteras nu olika former av liknande restriktioner. I april röstade det belgiska parlamentet igenom förbud mot all klädsel som helt eller delvis döljer ansiktet, inklusive burka och niqab. Nu i juli fattades också det första parlamentariska beslutet av två i Frankrike om förbud mot heltäckande slöja på allmän plats.
Å ena sidan är naturligtvis religionsfrihet en rättighet vi måste ställa upp på, också i det moderna samhället. Det är ett grundläggande demokratiskt ideal, och någonting vi aktivt måste slå vakt om för att undvika att intolerans uppstår mellan människor av olika tro. Å andra sidan vet vi sedan gammalt att ett sekulariserat offentligt rum inte i sig hotar religionsfriheten. Snarare är det en förutsättning för sann religionsfrihet, genom att staten inte tar ställning annat än för människors likhet inför lagen och för att religion är en privatsak.
Att ha ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet är dock inte detsamma som att ha ett religionsfritt samhälle. Men, och detta är särskilt viktigt, 2000-talets samhälle måste vara ett samhälle där religiösa motsättningar inte får lov att gro. Det är faktiskt uppenbart att en hel del kunde göras i dagens Sverige för att öka respekten för olika trosuppfattningar.
Man kan, liksom många debattörer, tycka att det borde vara fullständigt självklart att alla tjejer och killar i dagens Sverige ska ha friheten att själva välja hur de vill gå klädda. Men tyvärr är det inte heller så enkelt. Många av de unga tjejer som bär slöja gör det för att deras föräldrar önskar det. Samtidigt är det ju fel att säga att man måste gå emot sina föräldrar för att det ska vara ”av egen fri vilja”.
Gamla ideal och moderna förutsättningar
Motfrågan om vi även ska förbjuda nunnor att gå traditionellt klädda – vilket praktiskt taget skulle förhindra dem att vistas i det offentliga rummet – har också framförts. Det är faktiskt en sak, att klä sig enligt religiösa påbud med anledning av att frivilligt ha valt bort familjelivet till förmån för det isolerade klosterlivet. Och en annan sak att just när man vistas i det offentliga rummet ”behöva” klä sig enligt religiösa påbud. Väl att märka gäller motsvarande religiösa klädform för katolska och ortodoxa män och kvinnor som går i kloster, medan det bara är muslimska kvinnor som behöver klä sig heltäckande.
Dessutom finns det inte något stöd i internationell koranforskning för att kvinnor ska bära heltäckande slöja. Följaktligen är det egentligen inte ett religiöst påbud, och därmed inte heller så mycket en fråga om religionsfrihet, som en fråga om alla människors lika värde och rätt till personlig frihet. Frågan öppnar dock onekligen helt nya dimensioner och utmaningar både i jämlikhets- och frihetsdebatten, och visar att 1900-talets politiska tankemönster inte räcker till i 2000-talets samhälle.
Därför är Björklunds nya förslag både bra – och milt. Och det förtjänar verkligen att påpekas hur viktigt det är att debatten kring detta förs sakligt, med utgångspunkt i människosyn och samhällsideal – och med insikten om att man själv kan ha fel. Frågan om förbud för heltäckande slöja i skolan har inte så mycket att göra med SD, som med djupt rotade demokratiska ideal i det moderna samhället.
Dagens Sverige är i stor utsträckning ett värdenihilistiskt land, och det finns i samhällsdebatten en utbredd rädsla för förbud. Så har Björklund också anklagats för sin ”förbudspolitik”. Men ibland behövs förbud för att hjälpa människor. Ibland är faktiskt just förbud ett sätt att skapa frihet. Och ibland kan förbud, väl att märka, vara ett sätt att skapa frihet för människor som inte är vana vid frihet. Som Edmund Burke en gång skrev: ”allt som behövs för att ondskan ska kunna vinna, är att de goda inte gör någonting”.
Jakob E:son Söderbaum
På Newsmill har dragits igång en mycket intressant debatt på temat ”nykonservatismen – vad innebär den?”. Idag har mitt bidrag publicerats: ”Välfärd och miljö två viktiga konservativa frågor”, där jag argumenterar för just detta och visar på skillnaden gentemot vänsterns syn på och politiska hanterande av välfärds- och miljöfrågor. 
Den elektroniska affärstidningen 
Högskolan Väst har högst upp på sin hemsida 
Då och då händer det att även liberaler sätter ner foten och uttrycker sin förtvivlan över att ett viktigt konservativt inslag i samhället fattas – trots att liberalerna själva många gånger motarbetar dessa. Saken är ju också den att en politisk strävan efter frihet är otillräcklig i sig. Det kommer alltid att finnas behov av ”mer frihet”, men total frihet är ju faktiskt ett tomt vakuum. Livet kan inte gå ut på att sträva efter ett vakuum. Människor vill känna mening i tillvaron, och då är samhörighet och identitet viktiga komponenter.
Tradition & Fason 
Senaste kommentarer