SVERIGE VÄRLDENS FRIASTE NATION GENOM TIDERNA
Du gamla, du fria!
Sverige är det enda land i världen som aldrig har regerats av en främmande statsmakt. Visste Du det? Ingen har erövrat eller ockuperat Sverige, och Sverige har inte heller bildats inom ett geografiskt område som tidigare tillhört en annan stat. Därmed kan man beteckna Sverige världens friaste nation genom tiderna.
Detta under förutsättning att man betraktar KALMARUNIONEN som en politisk överenskommelse, d.v.s. att Gustav Vasa upplöste unionen snarare än att befria Sverige från främmande makt. Svensk historieskrivning har i stor utsträckning tryckt på att Gustav Vasa ”befriade oss från dansken”, och det stämmer att Kalmarunionen efterhand övergick i dansk centralisering. Men likväl var Kalmarunionen inte resultatet av en dansk erövring, dess förste kung var den svenske kungen Erik av Pommern och Kalmar är en av Sveriges äldsta städer. Den danske Kristian Tyrann VAR rättmätig kung av Sverige. Alltså var det inte en främmande makts ockupation han genomförde, som resulterade i Stockholms blodbad 1520. Att Gustav Vasa befriade Sverige från en förtryckare är en annan sak.
Ifråga om den danska centraliseringen borde Kalmarunionen också kunna jämföras med vår tids Europeiska Unionen. Än så länge styrs inte Sverige från Bryssel, även om allt mer makt centraliseras där. Till en viss grad är det förstås bra, eftersom det underlättar fredliga relationer. Det är unioners syfte.
Andra länder i jämförelse
Åter till huvudspåret. Samtliga andra nationer i världen har alltså någon gång styrts av en främmande statsmakt. De europeiska stormakterna har koloniserat stora delar av världen, och alla europeiska länder utom Sverige har själva blivit erövrade eller ockuperade. I den del av världen där Europa inte haft så stort inflytande – mellersta och södra Asien – får man se till vilka stormakterna där har varit. Där framträder inte minst Kina, Japan och Mongoliet. Kina erövrades av mongolerna och inlemmades i Mongolväldet som är världshistoriens hittills största imperium. Japan ockuperades av USA under andra världskriget. Stora delar av mellanöstern har hört till det persiska riket, och Persien erövrades av Alexander den Store.
Det ointagliga Ryssland då? Under 1300-talet styrde mongolerna över stora delar av dagens Ryssland, varvid storfurstendömet Moskva liksom andra ryska furstendömen var tributskyldiga till mongolerna. Om man räknar Novgorod som Rysslands urområde så erövrades likväl Novgorod av moskoviterna.
Vi har verkligen anledning att vara stolta över Sverige. Den svenska nationen är någonting världsunikt. Tänk på det på nationaldagen – och syssla då absolut inte med främmande makters sätt att hylla folkets storhet. Framför allt inte främmande hälsningar och symboler. Den viktigaste insats Du kan göra för vårt kära fosterland idag är att medverka till att NATIONALISMEN befrias från sådant som inte alls har med svensk kultur att göra. Tysk imperialism t.ex. har absolut ingenting med svensk kultur eller självständighet att göra.
Det svenska räcker gott och väl
Att Sverige varit fritt betyder inte att Sverige varit primitivt och oattraktivt vid en internationell jämförelse. I viss mån kan man få den bilden när man läser svensk historia skriven under 1900-talet. Men ser man till de historiska skeendena är det uppenbart att den svenska kulturen räcker mer än väl i sig själv, genom historien. Den räckte under vikingatiden då vi grundade Ryssland och utvecklade handelsvägar ända bort till Konstantinopel. Den räckte under medeltiden då vi höll stången mot stormakten Danmark och själva började expandera i vårt närområde. Den räckte under stormaktstiden då Sverige trots sin ringa befolkning upprätthöll ett imperium av världsklass, byggde en statsförvaltning som än idag imponerar i Europa och höll stången mot det mångfalt större Ryssland. Det räckte under gustaviansk tid då det vetenskapliga Sverige byggdes ut till någonting unikt, de världsunika svenska brukssamhällena blev ett dominerande inslag i samhällsbilden och långt före alla andra lagstadgade vi då om tryckfrihet. Det svenska imperiet har liksom alla andra (utom Ryssland, beroende på hur man ser det) fallit, men märkväl att både demokratin och välfärdssamhället hos oss vuxit fram ur gediget svenska traditioner. Den förra genom ”svenska folkets urgamla rätt att sig självt beskatta” (för att göra en längre historia kort), och den senare ur bruksväsendet.
Det svenska som sådant räckte verkligen gott och väl ända in i 1950-talet, då socialdemokratin påbörjade det massiva reformarbete som skulle montera ner det svenska försvaret, omforma skolväsendet till ett kontrollorgan för den sociala ingenjörskonsten – och rensa ut allt vad svensk kultur heter ur det offentliga rummet. Frukterna av detta har storskördats från 1970-talet fram tills idag. Ett motsvarande kultursjälvmord saknar motstycke utanför kommunistblocket.
Var stolt över Sverige och värna det svenska. Det är extra viktigt att vi som älskar Sverige för att det är just Sverige står upp för detta i dessa tider, då det svenska annars inte får högtidlighållas utan tvärtom ska förringas, upphävas och allra helst ska glömmas bort. Men, jag upprepar, låt ALDRIG frustrationen över den tabubelagda svenskheten övergå i hyllandet av sådana företeelser som absolut inte har någonting med svensk tradition att göra!
Tillåt mig att avslutningsvis recitera en studentsång som alltjämt lever i Uppsala:
Det gamla skalet brustit har
men KÄRNAN finnes frisk dock kvar
Och vad den än må mista
den skall blott aldrig brista
—Ur ”O gamla klang och jubeltid”
(Stort tack till min liberale vän Calle Teglund som initierade frågeställningen på sin blogg!)
Jakob E:son Söderbaum
Tradition & Fason 
Underbart skrivet! Nu även jag skrivit lite om detta igen på min hemsida. Tar även upp ämnet om hur man kan koppla ihop nationalism med liberalism! =)
Enjoy!
C
Det var en väldig fin artikel tycker jag.
Mycket bra skrivet.
”Ett motsvarande kultursjälvmord saknar motstycke utanför kommunistblocket” – exakt så är det, tyvärr!
Jakob,
är du för att Sverige skall ha en försvarsmakt? Isåfall i vilken omfattning om mot vilken typ av anfall? Skall vi ha en del av militären som är inriktad på anfall? Skulle vara intressant och få veta.
Lars: Självklart är jag för att vi ska ha ”ett försvar för Sverige i tiden”, och givetvis innebär det upprustning givet dagens utgångspunkt. Se min artikel om saken i Tidskriften Heimdal 2/05: http://jesoderbaum.wordpress.com/2005/04/25/en-modern-ansvarstagande-forsvarspolitik/
Hur är det med till exempel Skåne och Jämtland, har inte Skåne varit danskt, och Jämtland norskt.
väldigt välskrivet, sofistikerat och uppriktigt! håller med till punkt och pricka, inte minst angående kalmarunionen.
ett par frågor dock, hur är det med länder som england? ockuperades de av främmande makter (såsom danmark tex) när de betecknades som något statsliknande? frankerriket? mongoliet?
en hisnande tanke, att Sverige är världens friaste nation genom tiderna trots sin ständigt ringa befolkning.
ännu en fråga:
ser du delar av dagens finland som ”det ursprungliga Sverige” eller som det första steget till expansion då den svenska staten hade bildats genom ett enande av västergötland, östergötland och svealand (nordanskog och sunnanskog)? När skapades Sverige i din mening, och om det är en process, vilken punkt i statsbildningsprocessen kan man kalla ”födelsen”?
och slutligen:
varför tror du att det enade riket fick heta Sverige? maila mig gärna, vore intressant att diskutera.
allt gott
Bernt: Det är riktigt att Sverige inte alltid haft samma gränser som idag, och de landskap du nämner är provinser som Sverige erövrat.
Per: England erövrades av normanderna. Frankrike ockuperades av nazi-Tyskland. Mongoliet blev kinesiskt på 1600-talet.
Jag anknyter mig till den traditionella uppfattningen att Sverige blev Sverige i samband med att Svealand och Götaländerna slogs samman i ett kungarike, vilket fullbordades av Erik den helige på 1150-talet som slutet på den process som inleddes med att Olof Skötkonung (kung ca 995-1022) blev förste kungen över både Svealand och Götaländerna. Under Erik den helige erövrade kungariket Sverige också Finland som provins.
Sverige fick heta Sverige därför att svearna hade en gammal kungamakt i Uppsala och Uppsala sedan forntiden fungerat som hela Nordens religiösa centrum. Götarna var högre kulturellt stående, men det var svearnas militära expansion som lade grunden till att Götaländerna inlemmades i svearnas rike och inte tvärtom. Läs gärna Götarnas riken av Mats G. Larsson.
Intressant Jakob, vad säger du då om västgötaskolan, att det kristna Västergötland erövrade Svealand, något som jag personligen tror skedde.
Adam av Bremens berättelse har aldrig kunnat bekräftas av arkeologiska bevis, utan bevisar att Ansgar var ett större helgon än om det hedniska Uppsala templet fanns, var låg det i så fall, troligtvis bara i mäster Adams fantasivärd.
Bernt: Den s.k. västgötaskolan är en samlingsbeteckning på ganska många helt olika teorier som inte har särskilt mycket med varandra att göra. Vilket i och för sig ger det förmodligen orättmätiga intrycket att inga av teorierna är mer än just teorier. Å ena sidan har vi teorierna om att Birka låg i Västergötland och inte i Svealand, och att Ansgar kristnade västgötarna men aldrig såg skymten av svearna oaktat om han verkligen kom till Birka eller likt Columbus bara trodde det. Å andra sidan har vi de teorier som nu populariserats av Jan Guillou, om att de avgörande slagen för Sveriges enande stod i Västergötland med västgötska stormän som segrare.
Min uppfattning är att det säkert ligger mycket i dessa teorier, och att de är ett historiens eko från det faktum (som framträdet på många olika sätt) att västgötarna verkligen var kulturellt högre stående än svearna vid tiden för riksgrundandet. Erik den helige för sin del var västgöte, men det var i svearnas namn han gick i krig mot dansken. Och vann. Så grundades Sverige. Huruvida Erik var befryndad med svearnas gamla kungaätt är en av många klassiska historiska tvistefrågor i sammanhanget.
Svår fråga att svara på, men kanske det var så att han var en flykting ifrån västergötland som på något sätt tog makten i svearnas rike, och på detta dätta sätt talade i deras namn.
Intressant, jag trodde essentialismen var död! Det är en spännande tanke utan tvekan, att det skulle finnas en kärna av svenskhet i oss alla och som överbrygger problemet med att alla vi som kallas svenska ,tillika våra kulturella uttryck, är så heterogena. För att inte tala om den svårighet som det ligger i att den kultur och de människor som levde i dagens Sverige för bara ett par hundra år sedan skiljer sig så mycket från vad som förknippas med svenskhet idag och knappast ens uppfattade sig som svenskar. Dessvärre verkar folk inte vara så förtjusta i sådant som mystiska essenser, ”kärnor” eller ”-heter” som inte direkt kan observeras. Tanken förknippas tyvärr också med rasism och kolonialism. Folk, framförallt bildade personer verkar till och med tro att svenskhet är något som medvetet konstruerats under 1800-talets nationalistiska nationalstatsbygge. Vissa hävdar t. o. m. att det som kallas svenskt är ett hopkok av inlånat material och inte har den ”folkliga grund” som man kan förledas att tro. ”O gamla klang och jubeltid” säger de t.ex., den är ju översatt från tyska …
Tore: ”Folk, framförallt bildade personer verkar till och med tro att svenskhet är något som medvetet konstruerats under 1800-talets nationalistiska nationalstatsbygge.”
Redan första århundradet e.kr. finns skriftliga belägg för att svearna i norr både var ett eget folk som kallade sig svear, hade egna speciella seder, och var ett folk som spred rykte om sig ända ner till Rom och den rommerske historieskrivaren Tacitus.
”Vissa hävdar t. o. m. att det som kallas svenskt är ett hopkok av inlånat material och inte har den ”folkliga grund” som man kan förledas att tro.”
De ALLRA flesta idéer bygger på tidigare idéer. Det gäller även kultur, och kulturer stärks enligt sociologin i mötet med varandra. Varje kultur är därför i betydande utsträckning ett ”hopkok av inlånat material” från andra kulturer. Lite förenklat är det i så måtto den speciella ”mixen” av idéer som utgör och särskiljer en viss kultur.
Nu blev jag lite förvirrad. Vad är det vi ska värna? Mot vad? Och vad har de s.k. svearna med det att göra? Nog för att en del av oss ”svenskar” har vissa blodsband med dem men du kan inte påstå att det finns vidare mycket av kulturellt släktskap. Isåfall är vi betydligt mer släkt med dagens amerikaner.
Gemenskap och solidaritet förefaller mig vara av stor betydelse men jag tror att det vore fördelaktigt om den knöts till samhället och statsbyggnaden – snarare än till nation och blodsband. Danmark utgör ett avskräckande exempel på den punkten.
Rasbegreppet faller på att den genetiska variationen till över 85 % finns inom (och inte mellan) de förmenta raserna även om dessa delas in i över 100. Samma sak gäller utan tvekan också kulturbegreppet, även om det är svårt att göra någon exakt uppskattning. Så varför ska vi skilja ut och värna en speciell ”kulturmix”, varför inte låta kulturella olikheter befrukta varandra utan exkluderande kategoriseringar?