Semestertips Västra Götaland

Så har turen kommit till det som lokalbefolkningen, förmodligen med en passning till storebror Stockholm, kallar Sveriges framsida. Jag tänker inte blanda mig i den striden (annat än att ge vänlig hälsning till MUF Göteborg som verkar vara folk av det ”rätta virket”), men kan konstatera att de västra delarna av Götaland (Halland, Bohuslän, Västergötland, Dalsland) bjuder på rikligt med sevärdheter för den historieintresserade.

Bohus fästning

Bohus fästning

En samtidigt imponerande och vacker borgruin reser sig på en mycket strategiskt belägen höjd vid Kungälv. Det är Bohus fästning, byggd på 1300-talet, belägrad 14 gånger, men aldrig erövrad. Närmast att lyckas kom svenska trupper som 1566 lyckades erövra det nordöstra tornet. Anfallet kom dock av sig sedan försvararna i vad som kallas ”den bohusiska smällen” lyckades spränga det erövrade tornet.

Genom freden i Roskilde 1658 blev fästningen svensk. Den sista belägringen var 1678 då norrmännen i det närmaste raserade fästningen, som dock höll ut. 1789 beslöts att fästningen skulle rivas, och borgerskapet fick tillåtelse att fritt hämta byggmaterial där. Stora delar av fästningen står dock kvar, och är nu skyddat byggnadsminne.

http://www.vastsverige.com/templates/article____4124.aspx
Varbergs fästning

Varbergs fästning är en av de bäst bevarade 1600-talsfästningarna i riket. Fästningen byggdes på 1200-talet av en dansk greve (Halland var på den tiden danskt) och kom under 1300-talet att byta ägare ett flertal gånger. Under det nordiska sjuårskriget 1563-70 raserades fästningens murar av svenskt artilleri och fästningen togs genom stormning.

Det blev uppenbart för den danska riksledningen att Varberg, liksom många andra medeltida fästningar, inte var kapabel att stå emot den eldkraft som de nya krutvapnen kunde utveckla. Därför inleddes en omfattande modernisering, vilken stod färdig 1644. Ett år senare övergick fästningen i svensk ägo genom freden i Brömsebro.

I svenska händer kom fästningen aldrig att ha samma strategiska värde som när den var dansk, och den kom därför inte att moderniseras ytterligare och inte heller utsättas för anfall. Det är av den anledningen den så väl bevarat sin 1600-talsprägel.

I fästningen finns även ett museum, där man kan beskåda Bockstensmannen och den knapp som enligt en teori skall ha varit den som dödade kung Kark XII.

http://www.visitvarberg.se/?id=5000

Nya Älvsborgs fästning

Som namnet antyder är detta efterföljaren till gamla Älvsborgs fästning, den medeltida borg som Sverige två gånger tvingats betala lösen till Danmark för att återfå. Då det på 1600-talet blev uppenbart att fästningens läge inte var lämpligt för att försvara Göteborg utan att det istället behövdes en befästning på Kyrkogårdsholmen så revs den gamla fästningen och användes som byggnadsmaterial till Nya Älvsborgs fästning.

Två gånger, 1678 och 1719, har fästningen utsatts för danska angrepp, vilka med hjälp av flottan kunde slås tillbaka. Under 1800-talet tjänstgjorde fästningen som fängelse, och 1868 lades den slutligen ned som försvarsanläggning, då den vapentekniska utvecklingen gjort den hopplöst omodern. Fästningen är idag ett populärt utflyktsmål, och en intressant evärdhet för den historieintresserade.

På den södra sidan av inloppet till Göta älv hittar man Nya Älvsborgs efterföljare, Oskar II:s fort och Götiska batteriet. Detta nya fort bestyckat med bl.a. 24 cm kanoner byggdes omkring sekelskiftet 1900 och var i tjänst till 1939. Även denna fästning går att besöka.

http://www.stromma.se/sv/Alvsborgs-fastning/

Karlsborgs fästning

Karlsborgs fästning

För exakt 200 år sedan led Sverige ett förödande militärt nederlag. Vår östra rikshalva slets ifrån oss och blev en rysk vasallstat. Från att ha varit en stukad stormakt blev Sverige nu en småstat vars själva existens hotades av vår stora granne i öster. Inför den hotande övermakten formerade Sverige en ny försvarsdoktrin, Centralförsvarsprincipen.

Enligt denna skulle fienden inte hejdas vid gränsen, utan tillåtas ockupera huvuddelen av landet. Genom nålsticksanfall skulle fienden tröttas ut, och hans underhållsvägar störas. Till sist skulle fienden besegras vid en i riket centralt belägen serie fästningar. Det liknar, kan man säga, dagens försvarsfilosofi, med den skillnaden att man idag avstår från ambitionen att slå fienden centralt, utan istället sätter sin tillit till att han skall tröttna och åka hem självmant.

I praktiken är dock likheterna än större. Av det planerade centralförsvarsområdet mellan Vänern och Vättern blev nämligen inte mycket färdigt. Av alla de planerade fästningarna kom endast depåfästningen i Karlsborg att bli färdig. Den började byggas 1819, togs i bruk 1870 och stod helt färdig 1909, långt efter det att centralförsvaret som idé blivit inaktuell.

Inte desto mindre är det ett praktfullt byggnadsverk, och väl värt ett besök. Det finns ett litet museum inne i fästningen där allehanda militär materiel visas upp. Höjdpunkten är dock den guidade turen, som sedan något år tillbaka arrangeras som ett litet skådespel där man som besökare stundtals jagas runt i fästningen till ackompanjemang av skottsalvor och lukten av krutrök. Ryssen anfaller!

Karlsborg som stad är också trevlig att besöka. Det är en vacker småstad, i vilken storstadens jäkt och stress känns väldigt avlägset.

http://www.vastsverige.se/templates/portal____1663.aspx

Pansarmuseet

Strv 103 utanför Pansarmuseet i Axvall

Pansarmuseet i Axvall är ännu ett av de många museer med militärhistorisk anknytning som drivs ideellt av eldsjälar. Första gången jag besökte museet var vi ett sällskap som kom resande långväga ifrån, och trots att man egentligen inte hade öppet fick vi en utsökt guidad tur bland alla de pansrade fordon från Sverige och många andra länder som står uppställda i ett antal garagelängor.

Framförallt bjuds besökaren på en ingående genomgång av den svenska pansarhistorien, från tidigt 20-tal och till idag. Det finns även ett tämligen rikt utbud av vagnar från de krigförande länderna under andra världskriget och en del utländskt från efterkrigstiden. Det enda man i sammanhanget kan beklaga, och det kan knappast museet lastas för, är att våra oansvariga försvarspolitiker gjort även våra allra nyaste stridsvagnar till museiföremål, istället för välbehövliga instrument för rikets säkerhet.

Pansarmuseets samlingar kommer att flyttas till Strängnäs och ett nytt fordonsmuseum som skall skapas där. Det tycks dock som museet i Axvall kommer att ha öppet denna sommar, så för den pansarintresserade gäller det att passa på. Risken är väl överhängande att det dröjer något år innan det nya museet kan slå upp sina portar.

http://www.pansarmuseet.se/

Maritiman

Vid en kaj alldeles i centrala Göteborg ligger Göteborgs maritima centrum – Maritiman. Där kan man beskåda ett antal fartyg. Av dessa är det främst två som jag kan rekommendera, jagaren Småland och ubåten Nordkaparen, som båda utgjorde viktiga kuggar i det svenska invasionsförsvaret under 1960- och 70-talen.

HMS Småland

Man får gå ombord på båda fartygen. Nordkaparen är som alla fartyg av sitt slag väldigt trång, och när man kryper omkring ombord är det lätt att föreställa sig den klaustrofobiska känslan när luckorna stängs och fartyget dyker under vattnet.

Sverige hade under det kalla kriget en av de slagkraftigaste ubåtsflottorna i Östersjön, och har under lång tid legat i teknikfronten vad avser konventionella ubåtar. Idag har flottan endast fem ubåtar i tjänst, och Sveriges förmåga att bibehålla sin tekniska kompetens för ubåtskonstruktion är ständigt under hot på grund av snåla anslag.

Småland däremot är ett stort fartyg. En tur genom fartyget tar en bra stund. Man vandrar runt på däck och passerar robotar, torpedtuber, artilleripjäser och annan bestyckning. Sedan bär det av i fartygets inre där allt från maskinrum till manskapsutrymmen och stridsledningscentraler visas upp.

I början av 70-talet hade Sverige omkring 24 jagare och fregatter i tjänst. Då beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att dessa fartyg skulle skrotas och flottan endast ha små fartyg. Dessa små fartyg, bestyckade med sjömålsrobotar, var mycket slagkraftiga och kunde mycket väl möta ett invasionshot från en sovjetisk ytflotta. Däremot övergav Sverige förmågan att kunna eskortera handelssjöfart och, visade det sig snart, förmågan att jaga ubåt.

Sossarnas inställning till marinen i allmänhet och större örlogsfartyg i synnerhet speglas väl av följande uttalande från 1987 av dåvarande försvarsministern Roine Carlsson (s):

”Stora plåtschabrak för att marinofficerarna ska få glänsa på kommandobryggan är ingenting att spilla pengar på.”

Under 80-talet hade vi ett 20-tal robotbåtar och små korvetter. Av dessa återstår idag sex. De har dock fått sällskap av fem lite större korvetter, och trenden går nu mot en återgång till lite större och mera allsidiga fartyg. Sannolikheten att flottan någonsin igen skall få ett fartyg av samma storlek som Småland är mikroskopisk dock.

http://www.goteborgsmaritimacentrum.com/default.asp?viewset=1&on=Fartygsflottan&id=&initid=52&heading=Fartygsflottan&mainpage=templates/05.asp?sida=44

Mer att se

Därmed har jag täckt in det jag av egen erfarenhet kan rekommendera. Utöver detta finns naturligtvis mycket mer. Den som funnit tipsen ovan intressanta torde även ha glädje av att känna till existensen av Carlstens fästning (Marstrand 1600-1800-talsfästning), Läckö slott (Skarabiskoparnas borg på Kållandsö i Vänern, som på 1600-talet blev ett renässansslott) och Säve Bergshangarer (Underjordiskt flygvapenkomplex från kalla kriget vid Säve flygplats norr om Göteborg).

Patrik Magnusson