Ja till EU, men definitivt Nej till Lissabonfördraget!

DEBATT | Igår röstade Sveriges Riksdag, efter lång och utdragen debatt, igenom Lissabonfördraget. Något annat väntade jag mig inte, eftersom det är Reinfeldt som är statsminister och det han bestämmer blir till politik under hot om förstörda politiska karriärer för motsträviga borgerliga riksdagsledamöter. Och när de flesta riksdagsledamöterna betraktar det politiska arbetet som sitt levebröd mer än som sitt uppdrag av folket, så väljer ytterst få att stå upp för vad de tror på och vad de egentligen valts för. Enligt uppgift var det endast en av Alliansens riksdagsledamöter som röstade Nej, och därutöver avstod fem från att ta ställning. Den som vågade stå upp för sin kritik var Sven Bergström (c).

Folken körs över

Men det är inne med hårda politiska tag i Europa nu. EU-konstitutionen har varit föremål för debatt sedan 2005, då den föll för att den stötte på alltför stort motstånd bland de europeiska folken (specifikt i Nederländerna och Frankrike, vartefter man inte ytterligare ville tydliggöra dess dåliga stöd bland andra folk i Europa). Efter marginella justeringar i det då aktuella Romfördraget tänkte sig EU-politikerna, som givetvis både vill behålla sina jättehöga löner och smaka sötman av att vara med och skriva historia, att man skulle få igenom det nya Lissabonfördraget genom att helt enkelt vägra de europeiska folken att folkomrösta om det. Den enda EU-medlemsstat där man inte kunde övertala den sittande regeringen att köra över sitt eget folk var Irland. Strax innan midsommar i år genomförde så Irland en folkomröstning, som sade tydligt Nej till Lissabonfördraget. Ett stort problem, eftersom alla 27 medlemsländer (läs: deras parlament) måste vara eniga – men man har ändå fortsatt, och hoppas att när alla andra sagt Ja så ska man kunna övertyga även irländarna att säga Ja.

Förutom detta mycket odemokratiska förfarande i ratificeringsprocessen är det naturligtvis ett problem att det bara är politikerna, inte de europeiska folken, som vill ha en EU-konstitution. Av detta har ännu ett problem följt, nämligen att man inte haft någon märkbar samhällsdebatt om detta, åtminstone inte i Sverige. Huruvida den obefintliga offentliga upplysningsverksamheten kring en EU-konstitution i allmänhet, eller Lissabonfördraget i synnerhet, beror på att politikerna inte vill att folket ska ha en chans att ta ställning är naturligtvis svårt att säga – men att detta är den direkta konsekvensen är i alla fall kristallklart.

Vad handlar Lissabonfördraget om?

Ja-sägarna har påstått att Lissabonfördraget är alltför komplicerat att förklara för vanliga medborgare, men att det viktiga är att det effektiviserar EU:s arbete, underlättar utvidgningen av unionen och stärker demokratin. För egen del hör jag till Nej-sägarna. Vad Lissabonfördraget egentligen handlar om, som faktiskt går att förklara enkelt för vanliga medborgare, är att det innebär en omfattande ytterligare maktförskjutning från de svenska medborgarna till en politisk församling nere i Belgien (Bryssel). Hur bra koll kan man tro att EU-parlamentet har på vad som är bäst för Sverige, och hur villiga är de att beakta Sveriges intressen? Sveriges inflytande över de politiska besluten i EU-parlamentet är 2%, och denna församling stiftar alltså redan 2/3 av alla nya svenska lagar. Med Lissabonfördraget halveras Sveriges rösträtt i rådet och vår vetorätt försvinner inom drygt 60 områden. Följden av Lissabonfördraget är med andra ord att den svenska demokratin inskränks ytterligare och mycket påtagligt.

Inbakat är vidare att Euron ska bli gemensam valuta, vilket Sverige röstade emot 2003 – personligen tycker jag att det är bra, men det är en faktor som inte ska stickas under stol med ifråga om Lissabonfördraget. Att fördraget sedan underlättar EU:s utvidgning tvivlar jag också på om det skulle vara någon fördel. Svåra antagningsprocesser är ofta mycket mer långsiktigt hållbara än enkla, och är därför bra i synnerhet när det handlar om samarbeten mellan länder. Ett eventuellt EU-medlemskap för Turkiet måste naturligtvis omöjliggöras, inte förenklas – för att peka på en specifik fråga som ligger där i bakgrunden.

Det värsta med Lissabonfördraget är dock att vi i och med det får ett ”Europas Förenta Stater”. Vi får en federal superstat, visserligen svagare än de flesta motsvarigheter (särskilt USA), och
grunden för Sveriges och alla medlemsländers nationella självständighet bryts. I EU-toppen tillträder i och med Lissabonfördraget en EU-president och en EU-utrikesminister. Detta bl.a. för att man anser sig behöva ha en ensam ”Mr./Mrs. Europa” att förhandla med på högsta internationella nivå. Varför, undrar jag, räcker det inte med ett gemensamt ”utrikespolitiskt råd” där man väljer en högsta representant som företräder rådet i förhandlingar utifrån alla gemensamma beslut? En sådan ”högsta utrikespolitiska representant” behöver inte ens vara en politiker, utan kan lika gärna vara en erfaren diplomat.

EU är bra och värt att satsa på

Jag är faktiskt en varm anhängare av EU. EU är ett välbehövligt europeiskt fredsprojekt, det är början på en välbehövlig integrationsprocess inom ramen för vår egen civilisation, och medverkar till att bevara och odla det gemensamma europeiska arvet. Vår civilisation måste försvaras för att kunna överleva, och för det behövs definitivt EU. Att de olika europeiska staterna inte skulle klara sig på egen hand i den alltmer globaliserade världen med nya asiatiska stormakter på frammarsch är också viktigt, liksom att förena de europeiska marknaderna. Men det får inte ske på bekostnad av den nationella särarten! Europa är världens mest kulturellt kristalliserade kontinent, och det är detta som gjort oss så historiskt framgångsrika. EU måste därför byggas, varsamt, som ett nationernas Europa.

Efter mer än 1000 år av europeiskt inbördeskrig, från Karl den Stores död år 814 fram till Andra världskrigets slut år 1945, är det naivt att tro att Europa ska kunna läka samman på bara 60 år. Låt det få ta ett par hundra år, så att förenandet går genom att folken känner större och större samhörighet med varandra. Den största och allvarligaste risken med Lissabonfördraget, är att den leder till folkliga resningar mot EU-samarbetet runtom i Europa. Redan idag är en majoritet av folket i många EU-länder emot EU. Lissabonfördraget i sig har alltså potential att spränga EU, lägg till det att politikerna i Sverige och alla andra EU-länder utom Irland har kört över sitt eget folk för att få fördraget ratificerat – så ser nog Du också hur allvarligt det är om det träder i kraft. Låt oss nu göra vad vi kan för att stötta det irländska folket, som alltjämt har Lissabonfördragets öde i sina händer. Och nästa år när det är EU-parlamentsval, rösta då för ett nationernas Europa!

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

8 Responses to “Ja till EU, men definitivt Nej till Lissabonfördraget!”


  1. 1 0v0 november 21, 2008 kl. 18:31

    0v0 säger:

    Ett svensk ‘NEJ’ skulle ha betyda ett nytt «»Lutheranian Reformation i EU«» men, den här gången skulle ha betyda att gå «»mot judiska-kristendomen«» också!

    Är svenska politikerna, är svenska eliten så tuffa och så väl förbereda för ett sådana gärning!?

    0v0 säger: Ha det bra!
    ***

    The majority of Swedish politicians, the Swedish Elit can’t afford a «NO» in todays EU; cause that «NO» would have ment a new «lutheranian reformation in EU» but, not only that; would have ment also to go against the main stream in every possible way, – politically, religiously, and economically too!

    The majority of Swedish politicians, the Swedish Elit are not that «big ‘n strong» as it likes and far away to be prepared to a such big task!

    Sweden is a small country and for the small country’s politicians remains the good, old pragmatism!

    0v0 Says: Have a nice day too and don’t worry be happy!

  2. 2 Marthin november 21, 2008 kl. 19:01

    Även EU handlar om en förskjutning av lojaliteter och gemenskapskänsla. Tittar man på en karta ser man tydligt hur det hela är tänkt, speciellt i kontext av begreppen ”social marknadsekonomi” och ”inre marknad”. EU är en märklig hybrid som har lyckats hålla falangerna tillräckligt nöjda; alla utom de som vill ha kvar sin fria, demokratiska, självbestämmande suveräna stat – och kulturella särprägel.

    Och här står vi nu. Med en socialisthybrid, som socialdemokraten Barosso gärna liknar vid ett imperium. ”Nationernas Europa” finns ej inom EU; utopin om ”regionernas Europa” vann där inom för länge sedan.


    Om det är AEN som Söderbaum syftar till så skall väl sägas att de har 1 av 27 röster i Kommissionen Barroso. Ironiskt nog kommer denne, om jag icke missminner mig, från Irland. AEN är för övrigt negativt till EU och dess utbredning. Varför det förhåller sig som så, det har vi nu på allvar sett.

  3. 3 emanuel. november 21, 2008 kl. 20:22

    Söderbaum, dina argument mot lissabonfördraget:
    – ”den svenska demokratin inskränks ytterligare och mycket påtagligt. ”
    – ”Vi får en federal superstat”
    – ”Lissabonfördraget [ger] en EU-president (dvs kungen blir underordnad) och en EU-utrikesminister”

    Ändå verkar du tycka det är värt det. Vart går gränsen egentligen? Personligen ser jag inga möjligheter till att EU någonsin blir anständigt (och vill därför gå ur denna styggelse). Men du erkänner och står ut med ovanstående. Jag förstår det inte.

    Å ena sidan nationernas europa, å andra sidan heter det ‘inbördeskrig’ och förbund genom växande samhörighet (nationsbygge). Vart ligger tyngdpunkten?

  4. 4 Christopher Dywik november 22, 2008 kl. 0:18

    ”Den enda EU-medlemsstat där man inte kunde övertala den sittande regeringen att köra över sitt eget folk var Irland.”

    Vilket tyvärr endast berodde på att det var omöjligt att göra det enligt landets grundlag.

  5. 5 Söderbaum november 22, 2008 kl. 12:28

    Emanuel: ”Ändå verkar du tycka det är värt det. Vart går gränsen egentligen? […] Men du erkänner och står ut med ovanstående.”

    På vilket vis var det otydligt ovan att jag är starkt emot, och inte vill ha, Lissabonfördraget?

    Nyckelordet i sammanhanget är: naturliga gemenskaper.

  6. 6 emanuel. november 22, 2008 kl. 13:10

    Du är emot lissabonfördraget, men det är ett pris du kan betala för att få vara med i EU. Då undrade jag ungefär vart gränsen isåfall skulle gå, om den finns.
    Naturlig gemenskap är väl inte likställt med statsapparaten EU?

  7. 7 Söderbaum november 22, 2008 kl. 13:29

    Emanuel: Nej, jag anser som sagt var inte att det är ett pris jag är beredd att betala.

  8. 8 hampus november 25, 2008 kl. 23:31

    Hej. Intressant läsning men tyvärr har den ingen verklighetanknytning. En majoritet av medborgarna i EU är inte emot EU. 52 % av Europas folk anser att EU är bra, endast 14 % anser att EU är dåligt. Se Public opinion analysis: http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/eb/eb69/eb69_en.htm

    Vidare så är det ett påhitt att ratificeringsprocessen av Lissabonfördraget är odemokratisk. Riksdagen är demokratiskt vald, liksom parlamenten i övriga EU, och riksdagsledamöterna är valda för att sätta sig in i frågor och ta beslut. Det är endast de som är missnöjda med beslut som håller på att skrika efter folkomröstning hela tiden, precis som missnöjda vänsterväljare krävde omval och det ena och det andra när regeringen Reinfeldt påbörjade arbetet med att skapa fler jobb i Sverige hösten 2006. Det finns ingen anledning att folkomrösta om just detta beslut, då kan vi lika gärna lägga ner riksdagen och folkomrösta om allt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 963,741 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar