Den mustaschprydde mytomanen

När Mona Sahlin avgick jublade många. Mona var, som hon själv uttryckte det, slarvig. Hon var slarvig med många saker, och ibland också med sanningen. Ja, det fanns säkert tillfällen då hon medvetet ljög också. Men även om det är lätt att göra sig lustig över Mona, så spelade hon oftast med öppna kort. Hon hade åtminstone en ambition att tala sanning, även om det inte alltid blev så. Mona Sahlin var, trots sina fel och brister, i grunden hederlig.

Detsamma kan man dock inte säga om hennes efterträdare. Håkan Juholt, tidigare mest känd som ”han med mustaschen”, har gjort en magnifik entré som partiledare. Inte nog med att han ersatt Mona Sahlins ganska torra retorik med sin egen skojfriska svada. Han har dessutom ersatt Sahlins förhållandevis ärliga grundinställning med ett koncept som går ut på att säga precis vad som helst för att få uppmärksamhet och rubriker.

Insatsen i Libyen har varit Juholts huvudvärk ett bra tag nu. Och Juholt är en mästare i självmedicinering. Medicinen? Att ljuga. Lögnerna har varit många. Det svamlades om att Juholt hade varit i kontakt med ledande NATO-länder som bad honom ordna en ny marin insats. Sannolikt en lögn. Att han brevväxlade med samtliga medlemmar i FN:s säkerhetsråd och därigenom fick information som regeringen inte har tillgång till – FN:s ledning skulle alltså förhandla med oppositionen. Sannolikt en lögn. Juholt påstod att de svenska planen skulle döda drogade barnsoldater. En lögn. Juholt har inte ens försökt att vara ärligt, utan nystar ständigt in sig i ett virrvarr av lögner, halvsanningar och, naturligtvis, hans fantastiska felsägningar. Det är som om det vore ett vanebeteende. Det är inte slarv – det är tydligen sådan han är.

Utöver Libyen har Juholt även förvandlat sin egen person till en måltavla. Han påstår att han fick 800 svar på en kontaktannons. Andra medelålders, gråhåriga, mustaschprydda män från Oskarshamn utan vare sig atletiska färdigheter eller förmögenhet kan förmodligen intyga att det är omöjligt. Ja, media har blivit så tjusad av att hacka på Juholt att de till och med hackar på hans billiga piratkopierade Hugo Boss-bälte. Avsättningsmedia är återigen ute på jakt. Men den mustachprydde mytomanen blir inte avsatt förrän han förlorar ett val.

Tills dess får vi som vanligt nöja oss med att konstatera: Det var bättre förr. Till och med sossarna var bättre förr.

Andreas Braw

16 Responses to “Den mustaschprydde mytomanen”


  1. 1 Erik P. juni 17, 2011 kl. 0:08

    Sahlin…hederlig? Skämtar skribenten?

  2. 2 michaeleriksson juni 17, 2011 kl. 8:22

    ”Han påstår att han fick 800 svar på en kontaktannons. Andra medelålders, gråhåriga, mustaschprydda män från Oskarshamn utan vare sig atletiska färdigheter eller förmögenhet kan förmodligen intyga att det är omöjligt.”

    Men din egen tes är ju att Juholt ljuger! Att en vältränad 25-åriga multimillionär med en adelstitel och ett par hitsinglar, m.m., m.m., får 800 svar är kanske inte helt orimligt.

  3. 3 Patrik Magnusson juni 17, 2011 kl. 12:22

    Bland alla sina fel och brister var måhända Mona inte mytoman, men det är bara alt för lätt att i efterhand idyllisera en fallen fiende. Mona var ett riktigt bottenskrap.

    Dessutom skall man kanske inte förakta en mytoman i detta sammanhang. Är det något (s) behöver – med tanke på den totala ihåligheten i deras politik – är det kanske just en mytoman. Vem vet, det kanske var just det som var strategin?

  4. 4 L.Andersson juni 17, 2011 kl. 13:28

    Jag tycker att det är väldigt respektlöst att kalla Sahlin för Mona(och infantilt), ni kallar ju inte Juholt för bara Håkan. Det här är ju en konservativ sajt så här om någonstans borde ni väl vara medvetna om att man använder efternamn när man vill respektera någon. Konservativa människor brukar ju vara noga med att upprätthålla gränser, men till och med ni faller offer för det svenska ”förnamnstramset”.

  5. 5 michaeleriksson juni 17, 2011 kl. 13:36

    Infantil och respektlös vore annars en bra beskrivning av Sahlin, med tanke på hur nedlåtande och lekskolefrökenaktigt hon talar till väljarna.

  6. 6 Erik juni 17, 2011 kl. 13:41

    (S) utveckling de senaste åren är både spännande och intressant. Var man än står partipolitiskt och ideologiskt kan man nog enas i att (s) inte förmått hänga med i tiden. Deras s.k. förnyelsearbete och omvärldsanalys pekar nostalgiskt bakåt mot lösningar hämtade från en svunnen tid då landet befann sig mitt i industrialiseringens era. Hur många ”arbetare vid svarven” finns det kvar Anno 2011? Inte många,-fabriker, varv och bruk har lagts ned till förmån för en starkt konkurrensbetonad tjänstesektor i en globalt avreglerad marknad. Arbetarens barn(barn) ser sig i högre grad tvingad till att läsa högre studier för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden, och den s.k. klassresan har sedan länge redan påbörjats och för många gjort halt i den välmående medelklassen. Så vad är det (s) ska kunna locka med? Ja, samhällsproblemen ser som sagt inte ut som de gjorde på t.ex. 1940-talet, plus att nationalstaten blivit uppluckrad och försvagad i de senaste 20 årens internationaliseringsprocesser (dvs. att det inte längre är lika lätt att få igenom effektiva reformer utan anpassning till den globala marknaden!). Att (s) genomgår en identitetskris är i sig inget konstigt, men det blir lite besynnerligt när de, väl medvetna om problematiken, för fram en ny partiledare med alltför stort fokus på personlig framtoning (charm) och alltför tunnt/svagt innehåll i budskapen. Vi vet alla att t.ex. barnfattigdom är dåligt, fler behöver jobb, en trygg pension är viktigt osv., osv. Men HUR vill Juholt & Co. genomdriva sin nygamla politik, det är fortfarande förbluffande oklart..

  7. 7 Populisten juni 17, 2011 kl. 15:36

    ”han med mustaschen”

    När Juholt just blivit vald och fanns på framsidan av morgontidningen tittade min tvååriga dotter på honom och konstaterade:

    – Han äter sten.

  8. 8 Allianspartisten juni 18, 2011 kl. 8:36

    ”Ändamålet helgar medlen” och kamraten Juhult tycks, som klart framgår av sammanställningen i ovanstående inlägg, inte ha några som helst problem med att ta till lögner och halvsanningar som medel för att skapa publicitet kring sin egen person. Rent krasst är detta inte så märkligt då denne lögnaktige kamrat, trots sina tidigare 16 år i riksdagen, aldrig varit någon A-lagsspelare. Han må ha varit försvarpolitiker (…vilket är svårt att tro efter hans libyska stolligheter) och till och med tillförordnad partisekretera men något annat än en medelmåttig B-lagsspelare har han aldrig varit..

    Dock är det nog ändå så att denne lönaktige kamrat spelar ett mycket högt spel. Dessbättre är det ändå så att väljarna, i det långa loppet, uppskattar trovärdighet och konsekventa linjer. Tidigare partiledare som kamraterna Palme och Carlsson var förvisso övertygade socialister och kamraten Persson var ”bufflig” maktpolitiker, som man kan ha många synpunkter på, men dessa kamrater hade ändå en viss fingertoppskänsla och en analytisk förmåga. I jämförelse med dessa framstår faktiskt kamraten Juholt som ett riktigt ”stolpskott” som nog, för partiets bästa, borde ha stannat kvar i gärdesgårdsserien.

  9. 9 Zeth juni 18, 2011 kl. 9:44

    Jag håller faktiskt inte med. Mona var en plåga att lyssna på med sin dagisfröken-attityd och sitt rabiata skuldbeläggande av alla som inte ställde upp på hennes skruvade världsbild. Juholt är en rolig lagom tjock pajas i sina bästa år som man kan skratta åt när han gör sina komiska utspel. Ungefär som Karlsson på taken eller någon från parlamentet. Det blir inte sämre med en pajas än med en rabiat kärring, båda hade samma skruvade världsbild, den förstnämnde har bara ett roligare sätt att uttrycka det på.

  10. 10 Patrik Magnusson juni 18, 2011 kl. 11:47

    Juholt har onekligen givit ett allt annat än stabilt intryck sedan han tog över. Jag vill dock varna alla som gärna ser sossarna som fortatt ledare för oppositionen för övermod. Konstigare saker har hänt än att en B-lagsspelare vuxit in i A-lagströjan. Jag säger inte att det är troligt att Juholt har den framtiden för sig, men det vore allt en obehaglig överraskning att vakna upp ur en behaglig och förnöjsam slummer och inse att den lilla clown till motståndare man vant sig vid egentligen är ett farligt rovdjur.

    Det jag framförallt ser som den stoa faran med ”pajasen Juholt” är att alliansen kastar bort sin tid på att garva åt Juholts fataliteter, då man istället borde vässat sin borgerliga profil, arbetat fram nya förslag för hur Sverige skall bli ett friare, säkrare och mera välmående samhälle. Vi måste inse att vi vann valet 2010 mera på oppositionens brister, än på våra egna förtjänster. Det tricket lyckas knappast en gång till.

  11. 11 Allianspartisten juni 18, 2011 kl. 16:48

    Patrik,
    ”Jag vill dock varna alla som gärna ser sossarna som fortatt ledare för oppositionen för övermod.”

    Övermod är alltid en risk och då särskilt i såna situationer där motståndaren visar på så uppenbara brister. Jag vill på inget sätt undervärdera denna risk utan instämmer i din oro. Detta till trots kan jag ändå inte upphöras att förvånas över resultatet av socialdemokraternas ordförandeval.

    ” Konstigare saker har hänt än att en B-lagsspelare vuxit in i A-lagströjan. ”

    Dock är det väl oftast så att en talangfull B-lagsspelare ganska snart fångas upp och ges chansen i A-laget. Kamraten Juholt har ”tuffat på” i B-laget i 16 år innan han fick ta steget och då berodde det knappast på hans talang utan var snarare resultatet av att andra, mer talangfulla A-lagsspelare, låste ute varandra så att det till slut, för att det överhuvudtaget skulle finnas någon ordförande att välja på partikongressen (…tiden höll på att rinna ut), endast återstod att upphöja en av B-lagets medelmåttor.

    ” Vi måste inse att vi vann valet 2010 mera på oppositionens brister, än på våra egna förtjänster.”

    Lite orättvist tycker jag nog att detta påstående är. Visst, oppositionen var svag och drev frågor som, om man lyssnar på kamraten Sahlins eftarvalsuttalanden, man inte ens själva trodde på. Dessutom förlorade nog kamraten Sahlin slutgiltigt sin chans att bli statsminister den dag hon, tvingad av partiets vänsterflygel, drog in den ilskne kamraten Ohly och hans antidemokratiska och ekonomiskt lättsinniga kommunister i det politiska finrummet.

    Detta till trots vill jag ändå mena att en viktig orsak till valsegern var det mycket professionella sätt som regeringen hanterade den djupa ekonomiska krisen på. I backspelgeln vet vi att nästan ingen annan europeisk regering var lika framgångsrik. Detta var något regeringen genomförde på helt egna meriter och oavsett oppositionens tillkortakommanden. För denna krishantering är regeringen värd allt erkännande och all respekt.

  12. 12 Patrik Magnusson juni 18, 2011 kl. 17:58

    Allianspartisten:

    Visst har du rätt i att regeringen inte helt saknar förtjänster. Dess professionalism på det ekonomiska området främst av dessa. Jag spetsar till det lite för att skaka om, för jag är allvarligt oroad över att regeringen skall slumra till. När krisen är över (om den nu blir det på riktigt under överskådlig tid) kommer det inte att räcka med dessa meriter. Man måste ha en trovärdig framtidsvision att erbjuda väljarna, och då menar jag något mera inspirerande än bara arbetslinjen (som i sig är viktig, det förnekar jag inte).

    Även om Juholt inte direkt imponerat så långt, så tror jag inte att vi skall räkna med att oppositionen bjuder på riktigt lika många självmål i nästa match. Ohlys röda kamrater håller man nog på armslängds avstånd t.ex. Vad gäller Juholt får väl framtiden utvisa om han tänker vingla på som han startat, eller om han får pejl på sig själv innan valet.

    Värt att beakta är att Juholt är av manligt kön. Det innebär att han på ett helt annat sätt än Sahlin är avsättningsbar. Ser han ut att bli ett lika stort sänke som Sahlin i nästa val tror jag att han får gå innan valet. Det hade aldrig kunnat hända Sahlin. Sedan återstår ju problemet att det ser ganska mörkt ut på sossarnas avbytarbänk. Idel B-lagsmaterial, och ett par avdankade stjärnor som sedan länge passerat toppen.

  13. 13 Allianspartisten juni 19, 2011 kl. 10:47

    Patrik,
    ”Även om Juholt inte direkt imponerat så långt, så tror jag inte att vi skall räkna med att oppositionen bjuder på riktigt lika många självmål i nästa match.”

    Det största hotet vid nästa val tror jag inte kommer från den velige kamraten Juholt och hans socialdemokrater, som är hopplöst föråldrade och fast i ett tillbakablickande till en tid som inte längre finns. Avsaknaden av framtidsvision är total. Det må vara att den velige kamraten just nu kan ”gotta sig” åt vissa framgångar i opinionsundersökningar, vilka kanske delvis beror av den publicitet som nämnde kamrat, på ett närmast desperat sätt, lyckats få till. Här tror jag dock att väljarna ganska snart kommer att genomskåda såväl den velige kamraten som hans föråldrade och tillbakablickande visioner.

    Hotet inför nästa val kommer istället från miljöpartiet som hur man än vänder och vrider på det knyter an till frågor som ligger i tiden och som har en förmåga att intressera unga väljare. Hållbarhetsfrågor är viktiga frågor som också vi mer borgerligt sinnade väljare måste förhålla oss till och skapa visoner kring. Här får inte miljöpartiet, som enligt mitt förmenande ofta kommer till felaktiga slutsatser, bli de som driver debatten och står för visionen.

  14. 14 Lars Johansson juni 23, 2011 kl. 10:00

    Du citerar i din artikel på Newsmill om hur Håkan Juholt ljuger Håkan Juholt själv. Du skriver: ”Håkan Juholt hävdar att han har en tendens att tala med ”halva meningar”.” Varifrån har du hämtat ditt citat, Andreas? Vilken är din källa till Juholt-uttalandet?
    Lars Johansson

  15. 15 Patrik Magnusson juni 23, 2011 kl. 16:34

    Lars Johansson:

    Här kan du se intervjun där en självkritisk Juholt talar om sitt behov av att lära sig säga hela meningar:

    http://www.svd.se/opinion/korseld/korseld-juholt-om-kontakannonsen-son_6236478.svd


  1. 1 REDAKTIONENS MÅNADSBREV – juni 2011 « Tradition & Fason Trackback vid juli 2, 2011 kl. 22:35

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar