IDEOLOGIERNA OCH SAMHÄLLET
Ett samhälle är utsatt för påverkan från många håll: ekonomi, omvärld, tidsanda. En av de kraftfullaste faktorerna är ideologierna, ”dessa människoandens proteser”, som Tage Lindbom kallade dem. Med det vill han ha sagt, att ideologierna söker ersätta något som människoanden har förlorat, men att de – i likhet med protesen – inte har någon egen livskraft.
Det är framförallt i den offentliga sektorn, som ideologierna har sin verkan. Den offentliga sektorn är nämligen inte utsatt för konkurrens. Resultaten är svåra att mäta, eftersom de oftast består i kvaliteter, som inte låter sig kvantifieras, t.ex. rättssäkerhet. Ideologierna bygger alla på ett antal grundläggande antaganden. Det ligger i dessa antagandens natur att de är överordnade verkligheten i övrigt och inte låter sig bevisas. Det är istället så, att verkligheten tolkas utifrån dem. Ideologiernas grundläggande antaganden fungerar som axiomen i matematiken och geometrin. Men det finns en skillnad. Axiomens riktighet visar sig genom erfarenheten. Det är t.ex. ovedersägligt att en rät linje är den kortaste vägen mellan två punkter. Ideologiernas axiom fungerar på ett annat sätt. Om verkligheten inte stämmer med axiomen skall verkligheten omgestaltas så att den stämmer. Detta är bakgrunden till ett yttrande, som tillskrivs Olof Palme: ”Verkligheten är vår fiende.”
Eftersom den offentliga sektorn är den mest ideologiberoende, är det i dess styrdokument vi kan finna de tydligaste uttrycken för vårt samhälles ideologi, dess andliga proteser – för att tala med Tage Lindbom. Skollagen ger ett exempel på en sådan ideologi. Där heter det: ”Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom skolan 1. Främja jämställdhet mellan könen. 2. Aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.” Två viktiga faktorer kan man här ge akt på: människovärdet samt jämställdheten mellan könen. Detta är sådana grundläggande värderingar, som i skolan fungerar som axiomen i matematiken. Man bevisar inte deras riktighet, man förutsätter dem som självklara och drar slutsatser av dem.
Så enkelt är det emellertid inte. Det verkliga förhållandet är att skolan kraftfullt motverkar dessa grundläggande antaganden genom sin undervisning i – historia och biologi. I denna undervisning utgör nämligen Darwins evolutionism grundmönstret. Darwin ser hela tillvaron som en oavbruten antagonism, där de starkare övervinner och utplånar de svagare. Detta gäller inte bara i individernas kamp, det gäller också de genetiska kollektiven, d.v.s. raserna. Genom ständig kamp slås de genetiskt svagare ut. Det blir ett naturligt urval, där de starkare överlever och breder ut sig och på detta sätt går utvecklingen framåt. Darwin är mycket tydlig på denna punkt, särskilt i sitt verk Descent of Man.
Eftersom ideologiernas grundläggande antaganden inte vilar på något annat än sig själva, har de ingen naturvetenskaplig eller annan grund som ger dem deras berättigande. De måste tros och uppfattas som självklara. Ställda inför en naturvetenskaplig kritik som den från Darwin, är de mycket bräckliga. Om vi överhuvudtaget skall ha en gemensam värdegrund i samhället, måste de bygga på en fastare grund än riksdagsmajoriteten.
Samhällets ideologi kan också angripas av andra ideologier, t.ex. av marxismen. Även den uppfattar tillvaron som en oavbruten antagonism, där klasserna bekämpar varandra. Här finns inget människovärde, här finns endast en skoningslös klasskamp, som når sitt mål, när proletariatets politiskt medvetna del, det kommunistiska partiet, förintar kapitalisterna och övriga klassfiender. Därför är också terror, våld, tortyr, massavrättningar och förvisningar ständigt återkommande i alla kommunistiska stater. Terrorn är inte ett olycksfall i arbetet. Terrorn är en viktig del av systemet.
Inför naturvetenskapens och ideologiernas utmaningar är det inte tillräckligt övertygande att hänvisa till skollagen. En bättre grund krävs, för att demokratins positiva värden skall kunna föras vidare.
Christian Braw är präst, författare och docent vid Åbo akademi. Hemsida: www.christianbraw.se.
Tradition & Fason 
”den offentliga sektorn är den mest ideologiberoende”
Hur har den del av den offentliga sektorn som försvaret utgör påverkats av sitt ideologiberoende?
I den mån Svenska kyrkan kan anses ha varit en del av den offentliga sektorn går det att se ideologipåverkan i form av världslig teologi (t ex kvinnliga präster och synen på homosexualitet). Finns det en motsvarande påverkan inom försvaret? Kanske några pacifistiska överstar?
Klart försvaret har samma påverkan. Hur kan detta ha undangått dig? Man rekryterar febrilt kvinnor och HBT-folk. Utbildar befäl i HBT-kompetens samt gör vad man kan genom intervjuer och tester för att sålla bort ”maskulina” män med god fysisk styrka och hälsa för att bana väg för soldater som gärna har poäng på universitetet, väljer dialog framför konfrontering samt helhjärtat icke misstycker mot allas lika värde och att kön och sexuell läggning är helt orelevant när man tillsätter soldater. Jägarkompanierna i Sverige har även börjat inkvotera in kvinnor.
Fallskärmsjägarna t.ex har haft kvinnliga befäl som vare sig gjorde extramönstring, baskerprov och örnmarsch.
Polisen har haft samma stadgar sedan länge. Över 70% av aspiranterna på polisskolan i Stockholm var kvinnor. Både försvaret och polisen har HBT och jämställdhets -ombud.
Det är ett obestridligt faktum att vår Kyrka utsatts för infiltration av liberalteologiska krafter, som mer värna om tidens nycker än om Kyrkans sanna lära, i frågan om homosexualitet.
Min utgångspunkt är att detta för den enskilde är en samvetsfråga vilken det icke ankommer på människan att dömma i det enskilda fallet.
Med detta sagt är det dock en stor skam att Kyrkan icke följer sin lära, utgående ifrån den Heliga Skrift som är mycket tydlig vad gäller homsexualitet eller sodomi. Utifrån detta måste det vara Kyrkans plikt att i själavården varna den enskilde för homosexualitet och vara tydlig med vad den Heliga Skrift stipulerar.
Vidare är det än större skam att Kyrkan, i fullständig och total strid med den Heliga Skrifts tydliga ord, ägnar sig åt välsignelseakter och ”äktenskap” avseende homosexuella par. Detta bruk måste ofördröjligen upphöra.
Svärdet och altaret påverkas av ideologier i staten och samtiden. Hur är det med penningpåsen? Den alstrar förstås sin egen ideologi. Tronen då? Hur ser kungens ideologipåverkan från staten ut i vår tid?
Rocky M.,
den lede fienden måste dock bäva när han ser våra stolta, tappra och stridbara soldater visa upp sig i den årligt återkommande militärparaden på Stockholms gator i augusti. Det enda jag inte förstår med den paraden är att svenska flaggan liksom är i regnbågens färger, och inte den vanliga med gult kors på blå bakgrund. Nåja, det är nog bara nått nytt kamouflage kan man tänka.
Erik Rune:
”Tronen då? Hur ser kungens ideologipåverkan från staten ut i vår tid?”
Torekovkompromissen 1971, som innebar att den svenske monarken blev totalt avlövad och reducerades till en ceremoniell gestalt. Regeringsformen 1974 (Sveriges nya konstitution som ersatte den gamla högaktade RF 1809) gjorde att statsministern i praktiken fick en presidents befogenheter.
Jo,
Moder Svea har ett djupt problem som kanske leder vår nation till avgrunden. Vi har allt för många feminiserade män oavsett om de är borgerliga alliansen eller vänster. Samma planhalva spelar de sedan 1968.
T&F och dess flitiga kommentatorer och sympatisörer visar ofta upp starka omanliga tendenser.
”Torekovkompromissen 1971, som innebar att den svenske monarken blev totalt avlövad och reducerades till en ceremoniell gestalt. Regeringsformen 1974 (Sveriges nya konstitution som ersatte den gamla högaktade RF 1809) gjorde att statsministern i praktiken fick en presidents befogenheter.”
Den stora galenskapen i detta var att den maktdelningsprincip som fanns i Regeringsformen av år 1809 övergavs. Lagstiftande och verkställande makt gjordes till ett medan den dömande makten, och då särskilt ur ett konstitutionellt perspektiv, fick en oerhört undanskymd roll. För socialistiska och liberala politiker, för vilka naturrätten är ett okänt begrepp, ansågs denna nya ordning vara ”demokrati”.
Jag frågade: ”Tronen då? Hur ser kungens ideologipåverkan från staten ut i vår tid?”
Söderbaum svarade: ”Torekovkompromissen 1971, som innebar att den svenske monarken blev totalt avlövad och reducerades till en ceremoniell gestalt. Regeringsformen 1974 (Sveriges nya konstitution som ersatte den gamla högaktade RF 1809) gjorde att statsministern i praktiken fick en presidents befogenheter.”
Och vilken ideologipåverkan från staten har det i så fall åstadkommit på monarkin?
Svenska kyrkan predikar homosexualitet och stöder kvinnliga präster; försvaret rekryterar kvinnor och HBT … vad i detta nyhetstörstande tänkesätt gör sig kungen till talesman för? Miljövänlighet kanske?